Erik Anders Sundholm från Dagsmark.

Erik Anders Sundholm var en före detta bonde från Dagsmark, som före inbördeskriget bröt ut sålde sitt hemman på Brobackan åt Viktor Eklund, som sedan gav det vidare åt sin son Emil, som kallades Kårk-Emel. Vill du läsa mera om Erik Anders Sundholm, hans hemman och Eklundarna, så klicka HÄR! Uppgifterna här under är tagna ur tidningen Syd-Österbotten.

9.2.1918. Från Dagsmark kommer uppgifter om att Erik Anders Sundholm skulle ha stupat i Uleåborg.

13.2.1918 från Lappfjärd.

Torsdagen den 14 februari kl. 12 på dagen invigas i Lappfjärd kyrka till den sista vilan de i slaget i Uleåborg stupade hjältarna från Lappfjärd Emil Knus, Erik Anders Sundholm och Johan Ojala. Till denna stora medborgerliga sorgeakt tror vi helt visst att man ur huset vill infinna sig.

13.2.1918 från Dagsmark.

I kampen mot fienden och landsförrädarna stupade f.d. bonden Erik Anders Sundholm från Dagsmark i striderna vid Uleåborg den 3 dennes. Med Erik Anders Sundholm har bortgått en kärnkarl i ordets gamla österbottniska betydelse. Aldrig dagtingande med sin åsikt stod han städse redo att försvara densamma. Rättvis och bestämd, som han var, var man alltid i kamratkretsen säker på att finna en karl bakom orden och därifrån fanns ingen apell. Saknaden bland hans anhöriga och inom kamratkretsen är stor. För fäderneslandets lycka och framtid offrade han det bästa han kunde ge, nämligen sitt liv. Hans offer har ej varit förgäves. Hans minne följs av tacksamhet för vad han har uträttat och i hävderna skall hans namn städse stråla som ett manande föredöme, då våld och olag skall bekämpas med mannamod. Erik Anders Sundholm har visat att: ”Än lever fädrens ande, ännu har landet män”, att kämpa för rätt och sanning.

Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar i kamp för ditt land.

16.2.1918. Syskonen annonserade i tidningen: För det varma deltagandet som kommit oss till del och den hyllning som ägnats vår i striderna vid Uleåborg stupade broder Erik Anders Sundholm, frambär vi härmed våra varmaste tacksägelser.

20.2.1918. Begravning i Lappfjärd.

Till gravens ro vigdes senaste torsdag den 14 dennes de i fosterlandets frihetskamp i striden vid Uleåborg fallna hjältarna från Lappfjärd skyddskår Emil Knus, Erik Anders Sundholm och Johan Edward Ojala. Jordfästningen, som förrättades i Lappfjärd kyrka av prosten Georg Laurén, assisterad av pastor Wilhelm Ingman, övervars av en till ett par tusen personer uppgående allmänhet.

I sitt högstämda fosterländska griftetal erinrade prosten Laurén om broderskärleken och framförallt fosterlandskärlekens rätta innebörd, som försakar allt, t.o.m. föräldrar, hustru, barn och ett lyckligt hem. Magister Einar Wichmann sjöng till orgelackompagnement flera sångnummer. Ett 30-tal kransar åtföljda av tal nedlades på hjältarnas kistor, allt vittnande om, att de fallnas livsgärning och framförallt deras hjältedåd fullt uppskattats, av tacksamma medborgare. Under kantor Nordlunds ledning sjöng Lappfjärd sångkör både före och efter jordfästningen. Under sorgmarsch utbars kistorna ur kyrkan och nedsänktes under sång i den invid kyrkan inredda graven. Sedan graven av skyddskårister igenmyllats, bildade gravkullen av de nedlagda kransarna en stor ättehög av blommor och band. Så var den största sorgeakt, som det nuvarande släktet i Lappfjärd skådat, till ända och helt visst skola alla, som nalkas Lappfjärd stora vördnadsbjudande tempel gå till hjältarnas grav och påminna sig Runebergs ord:

”Inga slavar trampe kullen,

där den tappre bor i mullen”.

Sundholm Erik Anders