Paul Olin (1884-1926).

Sammanställt av Lasse Backlund i december 2022:

Syd-Österbotten 21.7.1926:

I lördags avled i Amsterdam efter en häftig lunginflammation sjökapten Paul Mikael Olin. Den i sina bästa år så oförmodat bortryckte, har de senare åren mycket vistats utrikes eller i landets huvudstad. Alla, som lärde känna honom, skall med saknad minnas hans vänfasta och sympatiska väsen. Närmast sörjes han av syskon.

Syd-Österbotten 28.7.1926:

Om kapten Paul Olin, vars dödsfall vi tidigare i korthet omnämnt, har vi numera erhållit följande nekrolog:

Åter har landets befälhavarkår förlorat en av sina dugligaste och mest beprövade män, i det att kaptenen på s/s Mercator Paul Olin hastigt avled den 17 juli 1926 på sjukhus i Amsterdam i dubbelsidig lunginflammation. Sjukdomen hade överraskat honom redan ute på Atlanten och trots att ambulansbåt mötte ute i Engelska kanalen kunde intet göras.

Österbottning och utgången från en gammal sjökaptenssläkt, följde han sin faders levnadsbana och mönstrade som jungman på fregattskeppet ”Sylfid” år 1902, efter att ha avslutat 6:te klassen i Vasa Svenska Lyceum. I 6 år plöjde han världshaven i alla tänkbara riktningar, mest på utländska kölar, varunder han avancerade till ”quatermaster” och styrman.  År 1908 anlände han åter till hemlandet och avlade året därpå styrmansexamen vid Navigationsskolan i Helsingfors. Härefter hade han anställning som styrman på s/s Hyllos, s/s Heros, s/s Vesta tills han år 1911 avlade kaptensexamen i samma skola. Sedermera hade han anställning som första styrman på skolskeppet ”Glenard”, s/s Hyllos, s/s Heros, s/s Fallada och på s/s Väinämöinen.

Alltsedan Finland—Amerika Linjen startades 1916 stod kapten Paul Olin anställd i detta bolags tjänst, först såsom styrman på dess stora ångare s/s Navigator och sedan 1919 såsom befälhavare på densamma ända till hösten 1925 då bolaget förstorade sin flotta genom inköp av två nya stora ångare, varvid befälet på den största s/s Mercator övertogs av kapten Olin. Då han nu så plötsligt bortrycktes befann han sig på sin första resa på bolagets nya trade Sydamerika—Finland.

På egen båt och insvept i dess flagga skall hans kvarlevor i dagarna nå hemlandet och i sin hemstad Kristinestad i Österbotten skall hans stoft bäddas i familjegravens ro. Många är de yrkeskamrater, före detta passagerare och vänner, både hemma och i utlandet, som med saknad och högaktning ska bevara minnet av kapten Paul Olin såsom ”Grand Captain Gentleman”. En stoltare, mera värdig representant för det fria Finland, vars färger han fört långt ute i världen, har man svårt att finna.

Syd-Österbotten 31.7.1926:

PAUL OLIN. In memoriam.

Budskapet om Paul Olins bortgång, har väckt sorg och förstämning i hans stora vänkrets. Ingen av oss kan ännu fatta, att han, den goda, trofasta kamraten är borta. Det hade återstått en kort tid och vi hade haft förmånen åter få se Dig, vännen Paul, och känna Ditt vänfasta handslag, men den Högste, som råder överallt, hade annorlunda menat. Långt borta från Dina kära egna, bröts Du av en häftig sjukdom och i främmande hamn lämnade Du det jordiska livet, för att inlöpa i den hamn, där evighetens ro finns.

Ja, vännen Paul, Du finns inte mer, men vi har så mycket att minnas om Dig, Du goda, flärdfria människa. I morgon förs Paul Olin till den sista vilan i sin kära hemstads jord, vilken han alltid förblivit trogen. Alla som lärt känna den äkta sjömannen och präktiga kamraten, sörjer honom djupt. Men drottning Kristinas stad, har även sorg, ty en av de få sjökaptener, vilka numera utgått härifrån, har nu i sina bästa år kallats bort. Och inte långt från sjön, är vännen Pauls grav redd. Må de vågor, som rullar in mot stranden bringa honom en sista hälsning från de hav, han i många år med heder plöjt.

G. L.