Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1856, i september anhöll bagarmästaren Mathias Österberg att hans nyuppförda gård och bageribyggnaden vid Strandgatan skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Österberg uppgav då att på tomten fanns det 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare.
Bagare Österberg uppgav att den nya tomten nr 209 i det första kvarteret var 5 612 kvadratalnar stort. I norra ändan var sidan 78 ½ alnar lång och den gränsade till tomt nr 208, i öster var sidan 71 ½ alnar och den gränsade till Stadsfjärden. Södra sidan var 78 ½ alnar lång och den gränsade till ballastplatsen och den västra sidan var 71 alnar lång och den gränsade till Strandgatan, som var 8 alnar bred på det här stället.
På den nya tomten hade Österberg byggt två byggnader och han ville försäkra båda och försäkringen fick nr 3843 i brandstodsbolaget.
Byggnad nr 1:
En boningsbyggnad byggd av nytt timmer år 1854 i en våning. Den var inte ännu brädfodrad eller målad. I byggnaden fanns det 7 rum, nämligen en förstuga, en sal, tre kamrar och en salubod och i dessa fanns det totalt 5 kakelugnar. Därtill fanns det ett kök, som hade en egen spis. Husets höjd var 14 alnar (ca 8,4 meter), längden 27 ½ alnar och den hade ett tak av bräder och byggnaden har en stenfot som är 1 ½ aln hög.
Bagare Österberg ville försäkra gården ordentligt men den lokala brandstodskommittén prutade ned försäkringsvärdena och Österberg måste då godkänna ändringarna.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig. Till exempel stenfoten värderades till 80 rubel, stommen till 540, yttre taket till 110, bjälklagen till 50, innertaken av furubräder till 60, alla trapporna till 20 och 8 stora fönster till 70 rubel. 12 mindre vindsfönster brandförsäkrades för 10 rubel, den dubbla spegeldörren med överfönster till 18 och yttre dörren till saluboden till 5 rubel. Sju halvfranska innerdörrer värderades till 35 rubel och 3 skorstenar till 45, en vit ugn av kakel till 18 och en brun kakelugn till 15.
Hela byggnaden försäkrades för 1 300 rubel, trots att Österberg hade beräknat värdet till 1 520.
Byggnad nr 2.
En bageribyggnad byggd av nytt timmer år 1854, inte brädfodrad och inte målad. I den byggnaden fanns det 4 rum, nämligen en förstuga, en kammare med en kakelugn, ett bageri med en större bak- och torkugn, samt en inmurad gryta med 25 kannors (en kanna är ca 2,5 liter) storlek och ett magasin med vind. Byggnadens längd var 25 alnar och den hade dubbelt brädtak och har en kilad stenfot som är 1 ½ alnar hög.
Också här försäkrades delar skilt och här värderades stenfoten till 40 rubel. Golven som var gjorda av granplankor var värda 40 rubel med de 4 fönstren, som var 2 ½ alnar höga värderades till totalt 20.
Bakugnen och torkugnen med den inmurade grytan värderades till 135 rubel.
Hela bageribyggnaden försäkrades för 740 rubel. förutom de båda byggnaderna så försäkrades inkörsporten till 20 rubel och planket som var 89 alnar långt och 3 ½ alnar högt värderades till 10.
Totala försäkringsbeloppet blev 2 070 rubel och den årliga inträdesavgiften, alltså premien uträknades till 26 rubel och 98 kopek. Vart femte år skulle byggnaderna granskas och premierna justeras för de kommande fem åren.
I januari 1857 granskades brandredskapen och den portabla brandsprutan provades och den gav 8 kannor, alltså 20 liter vatten per minut.
År 1861, i september utfördes den första 5-års granskningen. Gården och bageriet hade då övertagits av bagarmästaren G. A. Rosengren och allting var till belåtenhet.
År 1866 granskades gården igen av Brandstodsbolagets agent, tillsammans med de lokala granskarna handlanden E. Alf. Tötterman och kopparslagaren Sjöström. Brandredskapen och byggnaderna visade sig vara i samma goda skick, som när försäkringen togs så det krävdes inga åtgärder.
År 1876 granskades försäkringsobjekten av skomakarmästaren Hartman och svarvarmästaren Salin. Gården hade då övertagits av bagare Rosengrens barn och allt var till belåtenhet.
År 1892 hade huvudbyggnaden försetts med ett asfalt filttak, som var mindre brandfarligt än det tidigare brädtaket och den årliga försäkringspremien sänktes därför med 28 mark och 31 penni. Gården ägdes sedan 1889 av justitierådmannen G. A. Wallenius (f.1851) med hustrun Elina (f.1864). Wallenius rev också bageriet och inredde det till en vanlig bagarstuga med en hällspis och bakugn. Också taket på bageriet hade bytts till asfaltfilt.
Brandförsäkringen år 1903.
År 1895 hade sjökapten Starck förvärvat gården på Strandgatan 58 av rådmannen Wallenius. År 1903 uppförde kapten Starcks dotter Sigrid, som var gift med prokuristen Wilhelm Stenberg ett nytt bostadshus längs med Nygatan. Eftersom sjökapten Starck hade genomfört större renoveringar och förbättringar på sin gård, så ville han teckna en helt ny brandförsäkring på alla byggnader på hans tomt.
Försäkringen tecknades 3 oktober 1903 och Starck försäkrade alla tre byggnader som stod på tomten:
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1854, brädfodrat och målat med oljefärg och med ett tak av asfaltfilt. Huset var 16,33 m långt, 8.91 m brett, var byggt i en våning och hade sju rum och i dessa fanns det 6 kakelugnar och en köksspis.
På gårdssidan fanns det en större veranda, som var byggd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 8 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett bostadshus av timmer i gott skick, uppfört år 1903, inte ännu brädfodrat eller målat. Taket var gjort av järnplåt och gården var 25,30 m lång och 9,75 m bred. Den var byggd i en våning och förutom closett, garderober, skafferier, kontor och kall förstuga fanns det i byggnaden 11 boningsrum. I dessa rum fanns det totalt 8 kakelugnar och en köksspis med en bakugn. Huset hade en öppen balkong mot Stadsfjärden och en veranda på gårdssidan.
Byggnaden försäkrades för 17 000 mark.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av stock och delvis av korsvirke och bräder, uppförd år 1903. Den var brädfodrat och målad med oljefärg och hade ett tak av järnplåt. Uthuset var 20,75 m långt och 6,50 m brett och där fanns två förrådsbodar med dubbla bottnar med iskällare i varje förråd. Där fanns två vedlider, foderlada, latrin med spillningskast, stall och fähus med en förstuga.
Uthuset försäkrades för 4 500 mark.
Förutom dessa tre byggnader försäkrade kapten Starck också det oljemålade planket för150 mark. Det var 22 m långt och 2 meter högt. Ett staket av stock och strävor försäkrades för 150 mark och det var 24 m långt och 1,50 m högt. En inkörsport försäkrades för 150 mark och en gångport för 50 mark.
Hela försäkringsbeloppet gick på 30 000 mark jämt och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 182,43 mk.
Kapten Starck uppgav att det inte finns några flera byggnader på tomten. Några eldfarliga inrättningar fanns inte på tomten och inte i grannskapet heller. På tomt nr 6 fanns det en smedja men avståndet dit var så pass långt att det inte medförde någon brandrisk.
Brandstodbolagets lokala agent, sjökapten Wilhelm Hagen uppgav i sin rapport att byggnaden nr 1 hade genomgått en omfattande och tidsenlig remont. Den hade fått nya fönster och tak och inredningen var modern och ändamålsenlig. Byggnad nr 2 var ny och byggd av oklanderligt material och med särdeles omsorg. Den var propert inredd med dyrbara kakelugnar, linoleummattor, tidsenliga skafferier, garderober och så vidare. Också uthusbyggnaden nr 3 var uppfört med omsorg och av goda materialer.
Brandförsäkringen år 1910.
Den 7 mars 1910 tecknade sjökapten Starck en ny brandförsäkring på byggnaderna på hans tomt, eftersom de genom förbättringar hade fått ett högre värde. Tomten var 1 979 m² stor och gränsade till Stadsfjärden, Strandgatan, Nygatan och i norr mot tomt nr 208. På tomten fanns en brunn med tillräckligt vatten och vid en eventuell eldsvåda kunde vatten tas direkt ur Stadsfjärden. Alla nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var alla märkta med tomtens nummer.
Byggnad nr 1, inga större förbättringar men den försäkrades nu för 10 000 mark.
Byggnad nr 2, inga större förbättringar men den försäkrades nu för 25 000 mark.
Byggnad nr 3, inga förbättringar och den försäkrades för samma belopp, 4 500 mark.
Förutom dessa 3 byggnader försäkrades inkörsporten och gångporten för 200 mark tillsammans. Planken försäkrades för 300 mark.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 40 000 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 229,48 mark.
Mordbranden 1914
År 1914, den 9 januari utbröt en brand i köksverandan på kapten Wilhelm Starcks gård, som själv befann sig på utrikes sjöresa. Elden hade börjat under verandan i borgmästare Granfelts bostad vid Strandgatan och bränt ett hål i golvet och ett annat i väggen. Vid undersökningen dagen efter branden konstaterades att ”Norra verandaväggen i höjd med golvet genombränd, fyra golvtiljor, av korsvirket en stötta och två vasor avbrända, en del av väggen innanför förkolnad samt målningen fördärvad. Prövas kunna iståndsättas med en kostnad av 85 mark”.
Personalen hade tidigt på morgonen nog sett att någonting lyste på Granfelts veranda men inte desto mera reagerat över detta. Vid polisförhöret uppgav tjänarinnan Nanny Lindholm att när hon vid 7-tiden på morgonen gick till fähuset nog hade märkt att eld flammade till i portgången men hon fäste sig inte desto mera vid det. Hon trodde att det var i någon brinnande lykta hon hade sett.
Vid 8-tiden gick Nanny till borgmästare Granfelts bostad för att städa och elda i rummen och då hon öppnade dörren till kökstrappan, så var förstugan fylld av rök. Hon kunde inte gå in men såg nog att ett hål hade brunnit i förstugans vägg. Med snö kunde hon snabbt släcka branden.
Nanny uppgav att dagen innan hade hon vid 12-tiden stängt dörren till kökstrappan och det var endast hon som använde den och hon hade egen nyckel dit.
Snart visade det sig att det faktiskt var början till en större brand men att elden hade slocknat av sig själv. Vid undersökningarna efteråt framkom det att det vara fråga om ett mordbrandsförsök. Någon hade placerat en tallrik med någon brännbar vätska under verandagolvet och tänt på. Som tur var hade tallriken fallit ned på marken och gått sönder men det fanns tydliga spår av eld på den.
Någon gärningsman kunde inte hittas.