Rangskillnad mellan damerna åstadkommer kyrkoförargelse.

Artikel skriven av Walter Sjöblom och publicerad i Syd-Österbotten i mars 1911. Renskrivet av Lasse Backlund i december 2020.

Den 17 september 1687 förekom på rådstugan »en lös piga Cronones Botsmans Sahl. Erik Hindersson dotter Kerstin Eriksdotter och angav en borgares Sahl. Jakop Hinderssons enka Karin Mattsdotter för det hon hade skuffat och skufvat henne uti kyrkisbänken för 14 dagar sedan, och berättade således tillgången vara, att hon kom senare än hustru Karin till kyrkan och när hon kom i bänken och ville gå nedher om henne, så hade hon satt sina knän emot bänkbrädet och skuffat och knuffat henne och skutit henne över sig och när de kommo att stå uti kyrkan, så hade pigan Kerstin givit sig neder om. Och Karin Mattsdotters dotter hade stått i bänken, då hade dottern straxt givit sig utur bänken och uti en annan bänk. Detta allt samt att Karin kallat Kerstin skamlös för hennes beteende styrktes genom flere vittnen».

Tyvärr är domboken för året ofullständig. Rättens dom i detta pikanta mål saknas. Dylika trätor angående bänkplatserna i kyrkan förekom under 1600-talet till och ofta mellan borgerskapets kvinnor. Efter bästa förmåga titulerade damerna därvid varandra med grova och mustiga skällsord. Och stundom övergick man till handgripligheter. Representanterna för det täcka könet drog sig därvid ingalunda för att handgripligen tillrättavisa varandra. Dylika små mellanhavanden följdes vanligen av ett efterspel inför rätta. Domböckerna från den tiden vimlar av meddelanden om hur den ena borgarhustrun »hårdragit» den andra eller hur färjekarlens dotter »bitit salig tullnärens enka i tummen eller »pijgan N. N.» »kindpustat» »hustro» .

Kristinestad var ett litet piggt och hetlevrat samhälle vid den tiden — även på spinnsidan.

I övrigt ett och annat om kyrkobesöken. 

Ingen fick under denna ortodoxens glansperiod försumma gudstjänsten, även om, såsom fallet var i Kristinestad på den tiden, kapellanen ogenerat kunde visa sig redlöst drucken på predikstolen. Den 21 april 1697 »angav Elias Frantzon i stadsfiskalens ställe hustro Brita Kucko för det hon tvenne predikningar försummat såsom uti Påskhälgen och om nästlidne Böndagen. Varemot hon ville förevända sig vara bägge gångor anmohdat af Erik Westlings hustro att ansa sin man, som siuker lågh och att hon intet bättre förstått; vilket rätten tog i betänkande, och emedan hon är fattig och ej hafver att betala med, blef hon till envarning dömdder att sitja några tijmar i fängslet». Domboken för den 19 juli 1697 innehåller följande paragraf: »Stadens vakt, som i går den 18 juli gingo omkring under kyrkiotiden, Anders Ersson och Hindrik Jacobsson, berättade, huru de öfverkommit hustro Margaretha Johansdotter och Karin Mattsdotter, som hafva suttit under predikan och haft fåfänkt sqvaller för sig hos hustro Ingeborg Hindersdotter. Ty fann rätten skäligt, det Margaretha och Karin sittia uti fängelset några timmar, emedan de intet hafva att bota med».