Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1850.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1850, anhöll handlandeänkan Anna Nagel genom sitt ombud Lindroth att byggnaderna på hennes tomt nr 200 skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Anna uppgav då att på hennes tomt fanns alla nödvändiga brandredskap, nämligen 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare. Hennes gård var belägen 118 alnar (ca 70 m) från Stadsfjärden, därifrån vatten kunde langas vid en eventuell brand. I dag är avståndet från gården till stranden omkring 115 m.
Anna Nagel uppgav att tomten är 1 110 kvadratalnar i areal vidd (en kvadrataln = 0,36 m²). På tomten fanns det 4 byggnader, som Anna ville försäkra:
Byggnad nr 1:
En träbyggnad i en våning, byggd av furu- och grantimmer år 1828, i gott skick. Den var brädfodrad och målad med röd färg. Byggnaden hade sex rum, nämligen en förstuga, en sal, fyra kamrar varav ett på vinden. I dessa rum fanns det fem kakelugnar och en köksspis och en bakugn. Byggnaden längd var 20 alnar (12 meter), försedd med ett tak av bräder och hade en ordentlig stenfot, som var 1 ½ aln hög.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig, till exempel stenfoten brandförsäkrades för 30 rubel. Stommen försäkrades för 234 rubel, brädfodringen för 55, yttre taket för 55, bjälklagen 21, golven av granplankor 75 och innertaken av furubräder för 42 rubel. 7 större fönster värderades till 49 rubel tillsammans. Sju innerdörrar var värda 35. De fem kakelugnarna var värda omkring 10 rubel per styck, köksspisen 25 och två skorstenspipor var värda 20 rubel. I fem rum fanns det vattenfärgade tapeter och i ett rum fanns det oljemålade tapeter, alla dessa värda 32 rubel.
Änkan Rosa ville att gården skulle försäkras för 987 rubel men den lokala brandstodskommittén godkände endast 800.
Byggnad nr 2:
En hushållsbod eller härbre uppfört år 1828 av nytt grantimmer. Den var brädfodrad och rödmålad och hade ett tak av bräder och grunden var byggd av stockar och knutstenar. Härbret var 9 alnar långt och 8 alnar brett.
Hushållsboden försäkrades för 50 rubel.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad, bestående av ett fähus och en foderlada uppförd år 1829 av nytt grantimmer. Taket var gjort av bräder och byggnaden var 18 alnar (ca 11 m) lång och 7 alnar bred och hade en riktig stenfot.
Uthuset försäkrades för 60 rubel.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad, bestående av ett vedlider uppfört av timmer och bräder år 1829, rödmålat och hade ett tak av bräder. Uthuset var 11 alnar långt och 8 alnar brett och hade en stenfot som var ½ aln hög.
Vedlidret försäkrades för 30 rubel.
Förutom dessa fyra byggnader så försäkrades den oljemålade inkörsporten för 20 rubel och ett rödmålat plank, som var 34 alnar långt försäkrades för 10.
Alltsamman försäkrades för 970 rubel och den årliga försäkringspremien, eller inträdesavgiften som den kallades uträknades till 10 rubel och 57 kopek. Denna premie skulle betalas varje år i fem års tid och då skulle byggnaderna granskas och premien möjligtvis justeras.
Några eldfarliga inrättningar fanns inte på tomten men på tomt 174 på andra sidan Strandgatan fanns ett färgeri, dit avståndet var 84 alnar (50 m).
År 1855, i april granskade handlanden E. N. Sundman och C. G. Nyström de försäkrade byggnaderna och de var i samma skick, som för 5 år sedan. Brandredskapen granskades och de var också i skick.
År 1860 utfördes granskningen av E. N. Sundman och handlande Otto Wendelin och de hade ingenting att klaga på.
År 1865 granskades brandredskapen och byggnaderna av bagaren Österberg och handlande Lind. Gården ägdes nu av skepparen Johan Palm.
År 1870 vid granskningen som utfördes av handlanden Abraham Demesör och svarvaremästaren Johan Petter Salin så värderades alla byggnader till 2 800 mark trots att ägaren, skräddarmästaren Viitanen ville ha summan till 3 880. Nu korrigerades inträdesavgiften eller premien till 11 mark och 21 penni.
År 1875 ägdes gården av änkan Viitanen och granskningen genomfördes skomakare Hartman och svarvaren Salin. År 1880 granskades byggnaderna av kronokassören Svante Blomqvist och skomakarmästaren Hartman och år 1855 av skomakarmästaren Forsberg och svarvarmästaren Salin.
År 1895 i september granskade brännvinskontrollören Gustaf Fredrik Hartman och sjökaptenen Wilhelm Hagen byggnaderna och allt var till belåtenhet.
Brandförsäkringen 1905.
Tomten och gården nr 200 på Strandgatan 25 ägdes nu av sjökaptensänkan Rosa Rosendahl och i december 1905 ville hon teckna en helt ny brandförsäkring eftersom vissa förbättringar hade gjorts på byggnaderna.
Tomtens areal var 396 m² stor och på tomten fanns alla nödvändiga brandredskap. Hon ville försäkra alla fyra byggnader, som fanns på tomten:
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer uppfört år 1828, brädfodrat och målat och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 11,88 m långt, 6,53 m brett och lika högt.
Byggnaden försäkrades för 3 200 mark.
Byggnad nr 2:
En hushållsbod eller härbre uppfört år 1828 av nytt grantimmer. Den var brädfodrad och rödmålad och hade ett tak av asfaltfilt och grunden var byggd av stockar och knutstenar. Härbret var 5,34 m långt och 4,75 m brett.
Hushållsboden försäkrades för 300 mark
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av stock, uppförd 1829 och senare tillbyggd, brädfodrad och målad och den hade ett tak av asfaltfilt. Uthuset var 10,6 m långt och 4,16 m brett och där fanns ett fähus, foderlada och vedlider.
Uthuset försäkrades för 300 mark.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad av stock och delvis av korsvirke och bräder, uppförd år 1829. Den var brädfodrad och målad och hade ett tak av asfaltfilt. Där fanns ett vedlider, ett redskapslider och en latrin med spillningskast
Uthuset försäkrades för 150 mark.
Inkörsporten försäkrades för 50 mark och ett plank på gården som var 10 m långt och 1,3 m högt försäkrades för 30 mark.
Tilläggsförsäkring år 1920.
Poliskonstapel Arthur Utter övertog den här gården år 1918 och en mycket hög inflation gjorde att försäkringsvärden måste höjas rejält för att motsvara dagsvärdet. Någon indexbindning existerade inte den här tiden.
Den 30 augusti 1920 anmälde Utter att en tilläggsförsäkring skulle tecknas. Några förändringar hade inte gjorts på byggnaderna men följande värden bestämdes:
Byggnad nr 1: gamla värdet 3 200 mark, nya värdet 35 200 mark.
Byggnad nr 2: gamla värdet 300 mark, nya värdet 3 000 mark.
Byggnad nr 3: gamla värdet 300 mark, nya värdet 4 200 mark.
Byggnad nr 4: gamla värdet 150 mark, nya värdet 2 400 mark.
Totala försäkringsbeloppen höjdes från 4 030 till 45 200 mark. Byggnaderna fick också ett ”allframtids värde” och det var hälften av nutidsvärdet. Den årliga premien beräknades på allframtids värdet 22 600 mark och den uträknades till 162 mark.