Kyrkans historia
År 1859 hämtades metodismens budskap första gången från Amerika till Finland och det skedde i Vasa där styrman Gustaf Lervik för första gången förkunnade dess budskap. Han fick genast flera anhängare men ganska snart avtog rörelsen. Men det var ändå där som den första metodistförsamlingen i Finland grundades år 1881. De höll möten i gårdar och någon egen kyrka hade de inte.
Metodismen till Kristinestad
Det var bröderna Gustaf (1837-1889) och Wilhelm Bärnlund (1840-1892) som introducerade metodismen i Kristinestad men först år 1866. De var båda sjömän och vistades tidvis i New York där de kom i kontakt med metodismen på ”Betelskeppet John Wesley” som var förankrat i dess hamn.
Gustaf och Wilhelm och deras två bröder var söner till blockmakaren Josef Bärnlund och de bodde till en början på den tomt där Brahegården står i dag. Efter Josefs död köpte änkan Maria granngården på Östra Långgatan 43 och flyttade dit år 1857 men då var troligtvis båda pojkarna redan till sjöss.
Då de återvände till hemstaden år 1866 började de predika metodismens budskap hos vänner och bekanta. Deras predikningar mötte genast ett starkt motstånd i staden och vissa stadsbor ville att borgmästaren skulle häkta dem och förbjuda deras förkunnelser. Borgmästaren konstaterade dock att de inte gjorde något olagligt. De här stadsborna kontaktade då stadens kyrkoherde och till en början var denne benägen att hindra bröderna men efter en tid ” insåg han att bröderna var utsända av Gud och att deras verksamhet ledde till själars frälsning, människors förvandling och förhärligande”. Efter detta lade sig motståndet och allt fler stadsbor anslöt sig till metodiströrelsen.
Wilhelm Bärnlund återvände snart till Amerika, där han sedan dog år 1892, 52 år gammal.
År 1882 köpte den andra brodern Gustaf Bärnlund en liten stadsgård på Östra Långgatan 37. Denna inredde han till ett kapell, för övrigt det första metodistkapellet i Finland. Det lilla kapellet bestod av en lite större samlingslokal och ett mindre rum. Kapellet lydde under metodistförsamlingen i Vasa, som hade grundats 1881 men som förde en tynande tillvaro.
År 1886 grundades det en egen metodistförsamling i Kristinestad och de använde gården på Östra Långgatan som kyrka. Församlingen fick genast 17 medlemmar. Initiativtagare var Kristina Svanström och hennes dotter Ida, som innehade ett barnhem på Staketgatan i söderstan. Medhjälparen i det Svanströmska barnhemmet Amanda Henriksdal räknas också till grundarna, liksom Maria Gedda.
År 1889 avled Gustaf Bärnlund i Kristinestad och kapellet hade då övertagits av metodistförsamlingen.
Församlingen växte hela tiden och kapellet på Östra Långgatan blev med tiden för litet och år 1899 beslöt de att de skall bygga en ny kyrka i Kristinestad. Någon ledig tomt fanns inte inne i staden. Däremot fanns det en ledig tomt nära Svanströms barnhem, men den låg utanför stadslinjen, alltså på ofri grund. Tomten var stenig men i övrigt passligt hög i den västra ändan av Nytorget i söderstan.
Den här tomten fick de arrendera av staden Kristinestad men med det villkoret att om kyrkans placering i framtiden kommer att försvåra planeringsarbetet i området, så kan de tvingas att riva den och flytta den till annat ställe. Församlingen sålde vid denna tid kapellet på Östra Långgatan som bostad åt bondsonen Oskar Mangs från Pjelax för att få kapital till kyrkbygget.
I slutet av år 1899 påbörjades grundläggningen och stenfoten lades före årsskiftet.
År 1900, den 8 januari invigdes grundstenen under högtidliga former av pastor Hultqvist. Han betonade att den blivande kyrkan inte enbart byggs för medlemmarna utan för alla som ville dyrka den eviga Guden. Han betonade ”att detta skulle bli ett Herrens hus, att avsikten med templet icke var att däri uppfostra proselyter, utan att rädda människors själar från synden”. Vid detta tillfälle inmurades i grunden en metallåda i det nordöstra hörnet innehållande senast utkommande tidningar och en historik över församlingsarbetet. Vädret var kallt men ändå hade flera församlingsmedlemmar tagit sig till stället och på kvällen samlades de i det egna kapellet.
Uppförandet av kyrkan gjordes med talkokrafter under ledning av byggmästare Henry Häggblad (1874–1900). Högst troligt var det också han som gjorde ritningarna till kyrkan, som genast fick den längd, som den fortfarande har.
Henry Häggblad hade många byggprojekt på gång samtidigt i samma område och trots sin unga ålder, så såg han ut att klara av dem. En del av stockarna till kyrkbygget togs från det nedlagda Tjöckfors brännvinsbränneris lagerbyggnad i Tjöck. Henry Häggblad avled sommaren 1900, så han fick aldrig se den färdiga kyrkan. Församlingens pastor Anton Hultqvist deltog också i arbetet med den nya kyrkan men han försökte också utvidga sitt område åt Närpeshållet. ”Till Lappfjärd har jag försökt komma men hittills funnit dörren stängd”, beklagade han sig en gång i ett referat.
Betlehemskyrkan invigdes år 1900
År 1900, den 2 september kunde församlingen inviga den nya kyrkan, som då var varken brädfodrad eller målad. Kyrkan saknade elektricitet, vatten och avlopp och uppvärmningen skedde med kakelugnar och kaminer.
Efter invigningen har byggnaden renoverats och förbättrats flera gånger. År 1907 drogs elektriciteten dit och åren 1910 – 1912 gjordes en större takrenovering då det speciella taket på kyrkdelen byggdes om och det fick ett plant tak, lik det som fanns på bostadsdelen.
År 1911 i april hölls ett jubileum i Metodistkyrkan, på grund av det gått 25 år sedan församlingen grundades. Kyrkan var fylld till sista plats ”och det låg sol och sabbatsstämning över hela högtiden”.
Genast efter kriget byggdes kyrkan ut på gårdssidan med ett par rum, som församlingen ungdomar fick använda.
Församlingens pastorer bodde i bostadsdelen i den södra ändan men då de inte längre behövde bostaden fick ungdomarna börja använda den som samlingslokal. År 1989 renoverades bostaden, så att den skulle passa åt ungdomarna. På senare tid har en dörr öppnats i den södra ändan, just till denna ungdomslokal.
Andra föreningar som stod församlingen nära, använde också den nya kyrkan som samlingslokal. Till exempel nykterhetsföreningen Senapskornet höll sina möten här och Frälsningsarmén använde kyrkan regelbundet, ända till år 1917 då de byggde egen lokal vid Västra Långgatan.
Skaftung får ett eget kapell 1917 och en egen församling 1923
År 1913 utnämndes Karl Axel Gabrielsson från Helsingfors till pastor i församlingen och han visade sig vara en tillgång, som ville utvidga metodismens område. Det blev hans kall att bryta ny mark. År 1915 i juli tar han några ungdomar med på en cykelutfärd till Skaftung by i Sideby kommun söder om Kristinestad. Mottagande blev så pass gott att Gabrielsson redan följande år planerade att bygga en kapellkyrka i Skaftung. En tomt införskaffades också men ingen kyrka byggdes. Efter en tid fick de erbjudande om att köpa en större bondgård av Selim Norrgård för 5 000 mark, ungefär samma summa som de hade beräknat för ett nybygge.
År 1965 anhöll församlingen i Kristinestad att de skulle få ta över arrendetomten och samma år beslöt stadsfullmäktige att staden donerar tomten åt församlingen. Gåvobrevet överlämnades i november 1966 av stadsdirektör Dahlström och fullmäktiges viceordförande Einar Nyberg på 100-årsdagen av metodismen införande i staden. Detta år utnämndes Lindorf Hedström från Sverige till herde i metodistförsamlingen men efter ett par år fick han tjänst som lektor i religion vid den svenska samskolan. Han efterträddes då av den första kvinnliga prästen i Finland, nämligen pastor Kerstin Ekholm från Sverige. Hon hade före det tjänstgjort några år i Gamlakarleby.
År 1986 genomfördes en större renovering, också denna gång på talko. Fasaden skulle repareras liksom taket, fönstren skall repareras och dörrarna likaså. Vatten och avlopp drogs in och WC byggdes. Till sin hjälp fick församlingen ett 10-tal personer från Amerika, som på semestrarna brukade åka världen runt och reparera gamla kyrkor. Arbetet leddes av den alltid lika aktiva Bror Grankull. I slutet av året kunde församlingen fira sin årsdag och den hade då endast sju medlemmar. ”Liten men naggande god” sade aktiva medlemmen Helga Heikkilä, som varit med sedan 1944. Församlingen hade ingen egen präst men fick besök två gånger i månaden av Thomas Nordström. I församlingen fanns det en syförening med 25 medlemmar, en barngrupp med 25 barn och en grupp för äldre barn höll på att bildas. Ett strängband med 15 fanns och det övade regelbundet i Skaftung kapellet.
År 1988 slutfördes renoveringen, då den stora kyrkosalen hade målats. Igen hade en grupp amerikaner varit med och arbetet leddes hela tiden av Bror Grankull. Rune Wicklén anlitades också då dörrar och pelare skulle marmoreras. Bänkarna försågs med ljusbrunt plyschtyg och det arbetet gjordes av Marja-Leena Heikinmäki från Lappfjärd.
Världens Bästa Ungdomsgrupp bildas 1991
År 1991 bildades ungdomsgruppen VBU och då var Leif Galls ny pastor i församlingen. Till sin hjälp fick han läraren Ingmar Rosengård från Dagsmark och tillsammans med ungdomarna kom de på detta namn. Det var inte alla som visste vad initialerna VBU betydde men de var ändå med, det kommer alltså av ”världens bästa ungdomsgrupp”. En stor mängd ungdomar, till och med ”mopedpojkar” kom med i denna verksamhet och enligt hörsägen så var det helt och hållet Ingmars förtjänst. Som mest fanns det 95 pojkar i ungdomsgruppen som regelbundet samlades i den före detta prästbostaden.
Ingmars dotter Nanna Rosengård var med i denna grupp och hon intygar att verksamheten betydde väldigt mycket för henne och de andra ungdomarna. Trots att verksamheten inte var särskilt religiös, så fanns ändå Jesus med och inställningen till kyrkan blev positivare. Ingmar själv har berättat att ungdomarna, som där ute på gatan kunde både röka och svära, uppförde sig exemplariskt genast de kom innanför dörren. De blev genast snälla och sociala när de kom in i samlingsstället i kyrkan.
Objudna gäster
Det är många som har besökt metodistkyrkan och för det mesta har alla varit välkomna. Tyvärr har också ovälkomna gäster infunnit sig och då vanligtvis om natten. I maj 1990 bröt sig tjuvar in och förde bort församlingens mest värdefulla föremål. De stal allt av värde, såsom nattvardselementen, ljusstakar, silverskedar, matbestick och brödfat av nysilver.
År 1995 får kyrkan igen påhälsningar av tjuvar och denna gång försvinner viktiga delar av högtalaranläggningen. Liknande inbrott skedde också åren 1999 och år 2000.
Övriga foton
