Den försäkrade gården på tomt 92, vid torget

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkringen år 1833.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och redan år 1833, i december anhöll handlanden Casper Holmström att hans gård vid torget skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och Holmström uppgav då att på tomten fanns det 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 läderämbar.

Holmström uppgav att hans tomt var 3 919 ”Qvadrat alnar i areal vidd, dess norra sida är 50 alnar och stöter intill Rådstufvutorget, 78 alnar brett i östra sidan och den stöter till Strandgatan, som är 11 alnar bred. Södra sidan var 50 alnar och gränsar till tomten 93, som är inrättad till trädgård med lummiga lövträd. Västra sidan är 78 alnar och gränsar till tomt 98. Avståndet till Stadsfjärden var 107 alnar.”

Det fanns 10 byggnader på tomten år 1834 men Holmström försäkrade endast 3 av dessa. Holmströms försäkring var den första i Kristinestad och den fjärde i hela Finland, som Brandstodsbolaget tecknade.

År 1834 så fanns det hela 10 byggnader på tomt nr 92. Huvudbyggnaden vid torget var redan den tiden i full storlek och notera att det fanns en trappa på torgsidan, som gick upp till Casper Holmströms salubod.
Byggnad nr 1:

En träbyggnad uppförd av nytt timmer år 1787 i två våningar och den brädfodrades år 1790 och målad med röd färg. Byggnaden hade 10 rum i den nedre våningen, nämligen 1 förstuga, 1 tambur, 1 salubod, 2 salar, 4 kamrar och i dessa rum fanns det totalt 7 kakelugnar. Där fanns också ett kök med spis och stekugn. I den övre våningen fanns det 8 rum, nämligen 1 förstuga, 1 tambur, 1 sal och 5 kamrar med totalt 7 kakelugnar. Byggnaden var 50 alnar långt, 14 alnar brett och hade tak av bräder och en stenfot som var omkring 2 ½ alnar hög.

Som brukligt var så värderades och försäkrades de olika byggnadsdetaljerna skilt för sig. Till exempel stenfoten brandförsäkrades till 250 rubel, stommen till 2 433, yttertaket till 615, bjälklagen till 651, golven av granplankor till 1 272, innertaken av furubräder till 703 rubel. I byggnaden fanns det 30 större fönster, 2 par yttre dörrar och 18 innerdörrar. I två rum i nedre våningen fanns det oljemålade duktapeter, som värderades till 249 rubel och i 2 rum fanns det vattenfärgade tapeter för 76 rubel och i 11 rum fanns det papperstapeter för 238 rubel totalt. I saluboden värderades disken, hyllorna och lådfacken till 121 rubel och 3 skorstenar värderades till 95 rubel. En trappa på gårdssidan till förstugan försäkrades för 149 rubel och den andra trappan på torgsidan som ledde till saluboden försäkrades för 119. 3 vattenledare, alltså stuprännor var tillverkade av ”Förtennat Engelskt Järnbläck” och de värderades till 63 rubel. Hela byggnaden värderades av Holmström till 10 000 rubel, och den värderingen godkändes av Brandstods Commitén.

Byggnad nr 2.

En träbyggnad uppfört av furutimmer år 1822, den var brädfodrad och rödmålad och i försvarligt skick. Den hade endast ett rum där det fanns en spis och den byggnaden värderades till 350 rubel.

Byggnad nr 9:

En uthusbyggnad uppförd av nytt grantimmer år 1822, den var inte brädfodrad men nog rödmålad. Där fanns ett fähus, ett stall m.m. och det var 23 alnar långt och hade ett tak av näver. Uthuset värderades till 550 rubel.

Alla byggnader som skulle försäkras värderas alltså till 10 900 rubel.

Förutom dessa, så fanns det 7 byggnader på tomten, som inte försäkrades:

Byggnad nr 3 var ett magasin med nävertak, nr 4 ett mindre fähus med nävertak, nr 5 ett vedlider av bräder med nävertak och nr 6 var ett äldre magasin med nävertak. Byggnaderna 7 och 8 var ett gammalt boningshus i en våning men det hade överbyggts och fick då en port, som nu var tillsluten. I dessa 2 byggnader med nävertak fanns det 7 rum. Byggnad nr 10 var en äldre lada med nävertak. Inkörsporten, planket och staketet runt trädgården blev också oförsäkrade. På tomten fanns det inga brandfarliga inrättningar, däremot på granntomten på andra sidan Strandgatan fanns det ett Apotek inne på gården och ett Skedvattens Laboratorium nere vid stranden.

Före år 1836 hade ett par byggnader rivits och en ny byggts upp. Notera det gamla bostadshuset längs med Strandgatan, som hade in inkörsport mitt i byggnaden.

Kompletterad brandförsäkring år 1836:

År 1836 gjordes ett par förändringar i brandförsäkringen. Byggnaderna 3, 4 och 10 var bortrivna och i stället hade det under året uppförts ett nytt magasin av nytt timmer. Det var inte ännu brädfodrat och det hade en hög stenfot och under byggnaden fanns en dubbel välvd gråstens källare. Byggnaden var 36 alnar lång och hade ett tak av bräder. Den nya byggnaden värderades till 1 100 rubel.

En ny inkörsport hade byggts och den var 5 alnar bred, portarna oljemålade och hade nya beslag och lås och den försäkrades för 100 rubel. Staketet runt trädgården hade också förnyats och det var 2 ½ alnar högt och värderades till 50 rubel.

Huvudbyggnadens tak hade förnyats helt och var nu av mansardtyp och höjden hade minskats från 21 ¼ alnar till 19 ¾.  Taket var nu byggt av målad takfilt och glaserade holländska kakel och gårdens värde höjdes därför till 10 650 rubel. ”Den årliga inträdesafgiften” som premien kallades den tiden var nästan 132 rubel.

Före år 1846 hade igen byggnader rivits och andra byggts upp. Med tanke på brandfaran, så var det en stor fördel att granntomten var obebyggd och att där växte lummiga lövträd. De här träden var ett gott skydd vid en eventuell brand och i försäkringsbreven noterades det att i trädgården inne på tomten så växte det också ett lummigt lövträd.

Kompletterad brandförsäkring år 1846:

År 1846 hade flera gårdar rivits och magasinet nr 9 hade förlängts ända ut till Strandgatan. Den gamla bostadsbyggnaden 7 och 8 hade rivits och byggnad nr 5 hade och rivits. Byggnad nr 6 var byggd som bagarstuga år 1837 av gammalt timmer, inte brädfodrad men rödmålad. Den nya byggnaden bestod av endast ett rum med spis och bakugn och den hade ett tak av bräder. Bagarstugan försäkrades för 170 rubel.

År 1851 genomfördes följande granskning och det konstaterades att änkan Holmström inte har underhållit byggnaderna och att deras värde därför sänktes. Rubelns värde som var mycket instabil gjorde att byggnaderna nu värderades till endast 4 060 rubel. Vid granskningen fanns alla nödiga brandredskap på plats.

Branden år 1859:

År 1859, den 14 januari vid den stora stadsbranden förstördes 3 uthusbyggnader på tomt nr 92. Byggnaderna 3 och 9 förstördes ”helt och hållet nedbrunnet” medan en del av byggnad nr 2 kunde bärgas. Byggnadernas försäkringsvärde hade varit 602 rubel men för det som kunde bärgas av byggnad nr 2 drogs 12 rubel bort, så ersättningen blev 590 rubel. Det som kunde bärgas var till exempel halva stenfoten värderad till 2 rubel, ¼ av stommen värderad till 5 rubel, 1/3 av bjälklagen värderat till1 rubel och 1/6 av golven.

År 1861 gjordes följande granskning av gården. Den hade nu övertagits av Henrik Oskar Fontell och allting blev godkänt och värderat enligt den tidigare värderingen. Också brandredskapen var i godkänt skick.

Nya brandförsäkringen år 1866.

Efter Fontells konkurs köpte handlanden Erik Alfred Tötterman gården på konkursauktion år 1863. Han uppförde följande år ett par nya byggnader på tomten och därför tog han år 1866 en helt ny brandförsäkring.

Tomten nr 92 har samma storlek och gränsar till samma tomter som år 1833, när den första brandförsäkringen togs. Byggnaderna hade ändrats sedan den senaste granskningen gjordes år 1861.

Då den nya ägaren E. Alf. Tötterman uppförde 2 nya byggnader på tomt nr 92, så tog han en ny och bättre försäkring år 1866. Till försäkringsbrevet skulle det bifogas en planteckning över tomten och så här såg den ut.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer i två våningar, uppfört år 1787, brädfodrat och målat med röd färg och det har nu ett tak av tegel. I nedre våningen finns det 10 rum och i den övre våningen 8 och i dessa 18 rum finns det 17 kakelugnar och flera köksspisar. På gårdssidan finns det en förstuga med två uppgångstrappor av korsvirke och bräder med en överbyggd veranda, som är målad. Under byggnaden finns det två välvda källare med välvda nedgångar från gårdssidan och dörren till källaren var gjord av järn.

Hela denna byggnad försäkrades för 15 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus i en våning uppfört av gott timmer år 1864, varken brädfodrat eller målat och taket var täckt av pärtor. Huset var 24 alnar långt (14,4 m), 10 alnar brett och där fanns fem rum, nämligen två förstugor, två kamrar och en bagarstuga. I dessa rum fanns det en kakelugn, två spisar och en bakugn.

Denna byggnad försäkrades för 3 000 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad av gott och nytt timmer, uppfört år 1864, varken brädfodrat eller målat och det hade ett tak av pärtor. Det här huset var också 24 alnar långt och där fanns ett vagnslider, ett stall, ett avträde med spillningskast och ett fähus med höskulle.

Det här uthuset försäkrades för 1 800 mark.

Förutom dessa byggnader, så försäkrades inkörsporten från Strandgatan för 200 mark. Den gamla bagarstugan nr 4, lämnades utan försäkring.

Alltsammans försäkrades för 20 000 mark och den årliga inträdesavgiften, alltså premien beräknades till 146,30 mark. Den här premien gällde de följande fem åren, då den granskades liksom byggnaderna och brandredskapen.

Det var i februari 1866 som handlanden E. Alf. Tötterman tog en ny försäkring på byggnaderna och här såg hela planteckningen ut som bifogades försäkringsbrevet. Infälld i nedre kanten Töttermans namnteckning.

Vid samtliga granskningar på 1800-talet konstaterades att byggnaderna var i samma goda skick som år 1866, då försäkringen togs, så inga ändringar behövde göras.

På denna skiss, som visar situationen år 1890 så ser vi att tomterna 92 och 93 har slagits ihop och att två nya uthus har byggts inne på gården.

Brandförsäkringen år 1899:

Efter E. Alf. Töttermans dödsfall övertogs de sammanslagna tomterna 92 och 93 av dödsboet. Den 28 november 1899 tecknade bankdirektör Hans Estlander en ny försäkring på byggnaderna och han hade fått fullmakt till det av dödsboet.

Estlander uppgav att tomternas areal var 1 959 m² och att de nödvändiga brandredskapen befann sig i gott skick. Någon brunn fanns inte på tomten men avståndet till Stadsfjärden var endast 62,35 m, så därifrån kunde tillräckligt med vatten fås vid en eventuell eldsvåda.

Töttermans arvingar tog efter dödsfallet år 1899 en helt ny brandförsäkring på byggnaderna på tomterna 92 och 93. Byggnad nr 4 har nu byggts färdig efter att den plockades ned från nya kyrkans tomt.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1787, brädfodrat och målat med slamfärg och taket var av tegel. Huset längd var 29,69 m och bredden 8,76 m och det var byggt i två våningar. I den nedre våningen fanns det nio boningsrum och i dessa fanns det åtta kakelugnar och en köksspis. I den övre våningen fanns det sju boningsrum och i dessa fanns det åtta kakelugnar. På gårdssidan fanns det en veranda byggd av korsvirke och bräder och till den fanns det två uppgångstrappor. Under byggnaden fanns det två välvda källare med välvda nedgångar och den var försedd med en järndörr.

Byggnaden försäkrades för 25 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1864, brädfodrat och målat med oljefärg och taket var gjort av asfaltfilt. Huset var 14,25 m långt och där fanns tre boningsrum och två förstugor. I dessa rum fanns det en kakelugn, en köksspis med bakugn och en spis med en inmurad gryta.

Byggnaden nr 2 försäkrades för 3 500 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad av timmer i gott skick, uppfört år 1864, brädfodrad och målad med oljefärg och taket var gjort av asfaltfilt. Uthuset var 14, 25 m långt och där fanns ett vagnslider, stall, latrin med spillningskast, fähus och höskulle.

Uthuset försäkrades för 2 500 mark.

Byggnad nr 4:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört till en del år 1898 och slutligen år 1899. Byggnaden var brädfodrad och målad med oljefärg, förutom den norra nybyggda delen, som var 15 m lång och inte var brädfodrad ännu. Byggnaden i en våning var 39 m lång och hade ett tak av järnplåt. i den här byggnaden fanns det tolv boningsrum, en handelsbutik och en korridor och i dess rum fanns det tio kakelugnar och två köksspisar. På gårdssidan fanns det två verandor byggda av korsvirke och bräder.

Den här byggnaden försäkrades för 25 000 mark och i försäkringen ingick butikens fasta inredning.

Angående den nybyggda gården nr 4, så skrev brandstodsbolagets lokala agent, kapten Wilhelm Hagen så här vackert:

”…att nybyggnaden Nr 4 som till det yttre är smakfullt och ståtligt, är durabelt och elegant inrett, materialen goda, arbetet med omsorg utfört, arbetslönerna de på orten vanliga, samt att förty emot värderingen intet är att anmärka...”

Förutom dessa fyra byggnader så försäkrades de två inkörsportarna för tillsammans 400 mark. De var gjorda av stock och bräder och i försäkringen ingick lås och gångjärn. Ett nio meter långt plank, som var 2 meter högt försäkrades för 40 mark.

Hela försäkringssumman uppgick till 56 440 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 426,37 mark.

Så här såg den planteckning ut som befullmäktigade bankdirektören Hans Estlander lät rita upp då Töttermans arvingar ville brandförsäkra byggnaderna år 1899.

Branden år 1900:

Den 20 oktober år 1900 utbröt en brand i byggnaden nr 2, på grund av att en gnista hade fallit ur kakelugnen och hamnat mellan muren och plåten och på så vis antänt trägolvet. Under dagen hade man tvättat byke i gården. Branden upptäcktes av bokhandlare Lina Sundmans tjänarinna Maria Sofia Bergqvist och hon släckte branden så gott som ensam.

Hon sprang nämligen in i stugan och stängde dörren efter sig. Med fara för att kvävas av röken började hon ösa vatten från ett bykkar, som var fullt med vatten. På detta vis kunde hon släcka elden på golvet och på väggen. Förutom av eld och rök skadades byggnaden av vatten som trängde in i fyllningen och trossbottnen.

Sedan sprang hon över till huvudbyggnaden för att hämta nyckeln till vinden och först då såg hon att andra personer också kommit dit.

I sin rapport till brandstodsbolagets kontor i Helsingfors skrev lokala agenten Wilhelm Hagen att utan fröken Bergqvist rådiga ingripande hade skadan blivit ofantligt mycket större och där rekommenderade han bolaget att ge en belöning om 50 mark åt henne. Dylika belöningar brukade bolaget gärna betala ut.

Värderingsmän uppskattade att skadorna kunde åtgärdas för 238,70 mark och denna summa erlade bolaget åt gårdens ägare.

Branden 1901:

I början på året hade Elektriska Aktiebolagets A.E.G. med kontor i Helsingfors installerats elektrisk belysning i Erik Töttermans gård och i Lina Sundmans Bokhandel. Den 17 mars utbröt en mindre brand i byggnaden nr 4 och branden hade fått sin början i ett rör där de elektriska ledningarna drogs från vinden ner i kammaren. Branden upptäcktes på eftermiddagen av gården ägare Erik Tötterman, som med brandkårens hjälp kunde släcka branden. En del av takfyllningen och vindsgolvet skadades av elden och av vatten. Tapeterna och papperstaket i ett rum skadades av vatten och värderingsmännen beräknade att skadorna kunde repareras med 200 mark.

Brandförsäkringen år 1910.

Gården hade nu övertagits av Mathilda Berg och hon genomförde stora förbättringar och tillbyggnader och därför ville hon teckna en helt ny brandförsäkring den 11 oktober 1910.

Hon uppgav att tomten var lika stor som tidigare och på den fanns alla nödvändiga brandredskap.

Huvudbyggnaden nr 1 hade renoverats fullständigt och hade fått ny grund och stenfot med valv och sockel. I källaren hade det inretts två nya rum, varav det ena inretts till butikslokal, med ingång mot Strandgatan. Invändigt är allt nyrenoverat med nya kakel- och porslinskakelugnar, färggranna linoleummattor och nya fönster. Byggnaden försäkrades nu för 55 000 mark.

Byggnad nr 2, inga större förbättringar och de försäkrades nu för 5 000 mark.

Byggnad nr 3, tillbyggnad gjord i den södra ändan i början av 1900-talet. Längden nu 27,28 meter och där fanns stall, latrin med spillningskast, fähus, magasin, 3 vedlider, vagnslider och en förrådsbod. Den försäkrades nu för 5 000 mark.

Byggnad nr 4 var nu helt brädfodrad och målad med oljefärg, var 39 meter lång och försäkrades för 35 000 mark.

Förutom dessa 4 byggnader så försäkrades inkörsportarna för 400 mark tillsammans. Planket som var 45 meter lång och 2,10 högt försäkrades för 240 mark

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 100 640 mark, det högsta i staden hittills. Den årliga försäkringspremien beräknades till 716,97 mark.

Det lokala brandstodsbolagets agent, kapten Hagen intygade att han hade varit med och granskat renoveringarna ”och har arbetet blifvit med synnerlig omsorg utfördt och hafva dertill använda materialer varit goda, hvilket jag under arbetets fortgång varit i tillfälle att konstatera”.

Så här såg den planteckning som hotellägaren Mathilda Berg lät rita upp, då hon tecknade en ny brandförsäkring år 1910. Infällt i nedre kanten hennes namnteckning på försäkringsbrevet.