Nedtecknat av Lasse Backlund i augusti 2023.
Färgaren Nils Edman var född år 1796 i Björneborg och i mars 1826 gifte han sig med Fredrika Kellman, som var född år 1804, också i Björneborg. Medan de bodde i Björneborg fick de 10 barn mellan åren 1827 och 1849. Omkring 1850 flyttade hela familjen via Nådendal till Kristinestad och började bo på hyra i änkan Djupströms gård på Strandgatan 2.
Omkring 1855 flyttade den stora familjen Edman till Ulrika Hjulmans gård på Strandgatan 8 B.
År 1859 avled färgaren Nils Edman och änkan Fredrika fortsatte att bo där på hyra med de mindre barnen.
År 1870 bodde färgareänkan Fredrika Edman i bagare Packalens gård på Strandgatan 26 och det var troligtvis där hon dog år 1871.
Gösta Lindqvist berättar:
I april 1961 skrev Gösta Lindqvist ned en berättelse, som Annie Cederwall berättade för honom. Annie hade som liten hört berättelsen av sin mor, som tydligen kände familjen Edman väl. Deras berättelse publicerades i Syd-Österbotten 12 april 1962:
”År 1857 inflyttade från Nådendal färgaren Nils Edman. Han var född i Björneborg år 1796 och dog i Kristinestad år 1859. Hans hustru Fredrika, f. Kellman, född 1805 och död 1871. De fick 10 barn, en uppgift som våra kyrkböcker också bekräftar.
Men färgare Edman hade svårt att försörja sin stora familj. De hade dock fem vackra flickor, som var deras stora fröjd. Mamsellerna Edman måste också ha varit snälla och förnöjda, trots att familjen tidvis levde i stor fattigdom. När de någon gång ville ut och roa sig, så ägde de endast en ”gåbortklänning”, som de i tur och ordning använde.
Men tiden led och deras skönhet skulle komma till sin rätt, för åtminstone en av dem på ett romantiskt sätt.
Flickorna Edman hade en god vän i födelsestaden Björneborg, som hade gift sig med en mycket rik överste Werischinksi, bosatt i dåvarande St. Petersburg. Länge fick inte översten behålla sin hustru men innan hon dog berättade hon åt sin man att det i Kristinestad fanns fem vackra flickor Edman och hon bad att hennes man efter hennes död skulle gifta sig med någon av dem.
Han uppfyllde sin avlidna hustrus önskan och han uppmanade familjen i Kristinestad att skicka fotografier av flickorna Antonetta (f.1829), Ida (f.1837) och Emma (f.1841) åt honom. På det viset skulle ha se om någon av dem föll honom i smaken.
Och mycket riktigt blev det så att Antonetta gifte sig med översten men hennes livstid blev inte så långt. Efter hennes död så var det Idas tur att gifta sig med översten och hon lär ha varit en riktig skönhet.
Redan som liten hade hon drömt om att få uppleva en romantisk kärlekssaga. Hon lär ha sagt att om hon någonsin blir rik, så skall hon komma över Stenbron i en vagn med två förspända hästar och klädd i en fin sidenklänning.
Hennes drömmar och önskan gick i uppfyllelse, hur otroligt det än låter. En dag rullade en vagn in till staden med en finklädd dam, som var överlycklig då kusken stannade utanför föräldrarnas hem på Strandgatan. Nu kunde hon äntligen visa sig sin egen sidenklänning och hon besökte sina kära vänner under några veckor. Sedan styrde hon kosan tillbaka till St. Petersburg och den väntande maken. Men några månader efter återkomsten grusades hennes lycka och hon avled inom kort.
Det är inte många gånger som ett dylikt kärlekens skimmer lyst och romantiken blomstrat i vår stad.
Och härmed är denna saga slut.”
Berättelsen var upptecknad efter en hörsägen och behöver därför inte vara helt korrekt. Enligt Rafael Olins släktutredningar så skulle Nils och Fredrikas dotter Emma (f.1841) ha avlidit år 1870 i St. Petersburg, så möjligtvis var det hon som var gift med den ryske översten?