Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur försäkringsbreven, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1843.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och i november 1843 ansökte handlande Karl Gustaf Nyström om försäkring på byggnaderna på tomt 99. Försäkringsansökan skulle göras till brandstodsbolaget och Nyström meddelade att det fanns ordentliga brandredskap, nämligen 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 läderämbar.
Han uppgav också att tomten ”innehåller 1 848 21/32 dels quadrat alnar i areal vidd. Dess norra sida är 47 ½ alnar och stöter intill Rådhusgatan, som är 18 ¾ alnar bred. Östra sidan är 39 ¼ alnar och stöter intill Östra Långgatan, som är 11 ½ alnar bred. Södra sidan är 47 alnar och gränsar till gården nr 100, med den västra sidan som gränsar till gården 109 är 39 alnar. Avståndet till Stadsfjärden är 207 ½ alnar.” (det vill säga124,50 meter. I dag är det kortaste avståndet till stranden175 meter).
Följande byggnader skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
En boningsbyggnad uppförd av nytt timmer år 1783 i en våning. Något senare blev den brädfodrad och målad med gul färg. I byggnaden fanns det 9 rum, nämligen 1 förstuga, 1 sal, 6 kamrar och en vindskammare och i dessa rum fanns det totalt 8 kakelugnar. I köket fanns det en spis och en mindre bakugn. Huset höjd var 10 ¼ alnar och dess längd nästan 39 alnar. Byggnaden var försedd med nävertak med bräder och hade en stenfot som var nästan 1 aln hög.
Som brukligt var så värderades de olika byggnadsdetaljerna skilt för sig och till exempel stenfoten brandförsäkrades för 35 rubel, stommen till 320, yttre taket till 55, bjälklaget till 40, golven i rummen till 90 och trapporna till 17 rubel. I byggnaden fanns det 14 fönster utan luckor med halvvitt glas i kitt, målade med oljefärg, 2 alnar 3 tum höga, 1 aln 22 tum breda, med dubbla fönster och de värderades till 75 rubel. Där fanns också 12 mindre fönster med halvvitt glas och oljemålade utan luckor.
Där inne fanns det 8 enkla halvfranska dörrar med foderbräder i speglar och målade med oljefärg. I 9 rum fanns det färgade papperstapeter, som värderades till 45 rubel. Hela byggnaden värderades till 980 rubel.
Byggnad nr 2:
En hushållsbod, alltså ett härbre i ett rum med nävertak och det hade grunden gjord av stockar. Den var brädfodrad och målad med gul färg. Nyström ville försäkra boden för 49 rubel men brandstodskommittén godkände endast 40.
Byggnad nr 3:
En byggnad uppförd av stock, bestående av 2 rum, nämligen en kram boda och ett stall. Taket var gjort av näver och bräder och under byggnaden fanns en stenfot. Byggnaden värderades till 230 rubel.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad uppförd av nytt timmer år 1809, bestående av fähus, foderlada, spillningshus och ett lider. Taket var gjort av näver och bräder, och den var brädfodrad och rödmålad men saknade stenfot. Uthuset värderades till 180 rubel.
Förutom dessa fyra byggnader så försäkrades ett brädplank, som var 47 alnar lång och 4 alnar högt och ett ribbplank, som var 16 alnar långt till 10 rubel tillsammans.
Inkörsporten mot Rådhusgatan var 4 ¼ alnar bred, brädfodrad och målad och de försäkrades för 20 rubel.
Allting försäkrades för totalt 1 460 rubel. Som lokala granskare fungerade Robert Uggla och Erik Tötterman och de granskade både byggnaderna och brandredskapen. Den årliga försäkringspremien uträknades till 14,21 rubel och efter 5 år skulle allting granskas och premien granskas.
År 1849 revs byggnad nr 2, alltså hushållsboden eller härbret och på dess ställe byggdes ett hus av nytt timmer innehållande kammare och ett rum med en bakugn.
Granskningar gjordes vart 5 år och inga anmärkningar gjordes men år 1876 ändrades gårdens ägare till handlanden Wilho Parmanen.
Brandförsäkringen år 1882.
I augusti 1882 tog den nya ägaren Wilho Parmanen en ny försäkring på byggnaderna på tomt nr 99, eftersom de flesta byggnader hade förnyats eller förbättrats. Tomten var lika stor som tidigare.
Byggnad nr 1:
Huvudbyggnaden var ju uppförd år 1793 och nu hade den byggts till på höjden och fått ett nytt tak av järnplåt. Hela byggnaden var brädfodrad och målad med oljefärg och där fanns sex rum. I dessa rum fanns det 3 kakelugnar av glaserade kakel och 2 som var av tegel. På vinden fanns en kammare och i den en järnkamin. På gårdssidan fanns det nu en överbyggd veranda, gjord av korsvirke och bräder. På gatusidan fanns en trappuppgång till en salubod.
Den här byggnaden försäkrades för 14 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus och ett magasin av timmer, som var byggt år 1830. Det har sedan byggts till år 1849 och 1882 både på längden och på höjden, så att längden nu var
29 ½ alnar (17,7 m). Hela byggnaden var brädfodrad och målad med oljefärg och så hade de fått ett tak av tegel. Byggnaden var i en våning och där fanns en ”folkstuga”, två salubodar och två magasin.
Den här byggnaden försäkrades nu för 3 000 mark.
Byggnad nr 3:
Denna byggnad hade tidigare nr 4 och den var ju uppförd år 1809 och var nu i försvarligt skick. Den var brädfodrad och målad med röd färg och hade ett tak av bräder. Byggnaden var nu 18 alnar lång och där fanns ett vedlider, ett stall och ett spillningskast med latrin.
Byggnaden försäkrades för 500 mark.
Byggnad nr 4:
Ett vagnslider uppfört av stock år 1856, målat med slamfärg och taket lagt med bräder. Lidret har måtten 9 alnar på längden, bredden och höjden och påminde alltså om en hushållsbod eller härbre, eftersom den hade två våningar.
Det här lidret värderades till 1 000 mark.
Inkörsporten från Rådhusgatan var oljemålad, byggd av stock, plankor och spjälor och den försäkrades för 200 mark och där ingick låset, gångjärnen och reglarna.
Hela försäkringen gick på 18 700 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 114,90 mark. Den blev enligt olika tariffer och bestämmelser förhöjd med 20 % på grund av att byggnaderna 2, 3 och 4 låg så nära varandra att de räknades som sammanbyggda. Avgiften eller premien för huvudbyggnaden höjdes med 10 % på grund av kammaren på vinden. Denna avgift eller premie skulle betalas varje år i 5 års tid och vid 5-årsgranskningen kunde premien justeras och då gällde den igen i 5 år.
Wilho Parmanen uppgav att det på hans tomt eller i grannskapet inte finns några eldfarliga inrättningar. Någon trädgård med skyddande, lummiga lövträd fanns inte på hans tomt men nog på granntomten västerut.
Brandförsäkringen år 1897.
Den 31 maj 1897 ville handlanden Wilho Parmanen teckna en ny brandförsäkring på de många byggnader, som han då ägde på tomterna 99 till 103, längs med Östra Långgatan. Tomterna totala areal var 2 784 m², den norra sidan var 28 m, den östra sidan 100 m mot torget och Östra Långgatan, den södra sidan var 28 meter och gränsade till tomt nr 104 och den västra sidan var 99 meter lång. Avståndet ner till Stadsfjärden var 123 meter, därifrån vatten kunde tas vid en eventuell eldsvåda. Enligt Parmanen fanns det två portativa slangsprutor, 6 brandstegar, 6 brandhakar och 6 brandämbare.
Parmanen uppgav att det på hans tomt inte fanns några eldfarliga inrättningar men på granntomten nr 104 fanns det ett bageri, byggt av tegel med asfaltfilttak. Avståndet till det från byggnad nr 5 var 36,10 meter. På Parmanens tomter fanns det en trädgård med lummiga lövträd, som var ett bra skydd vid en eventuell brand.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1783, tillbyggt år 1882, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av järnplåt. Huset var 23 meter lång, i en våning och där fanns 6 boningsrum och i dessa fanns det tre vita glaserade kakelugnar och 2 av järnplåt. På vinden fanns en kammare och i den fanns det en kringmurad järnkamin. På gårdssidan fanns det en överbyggd veranda, byggd av korsvirke och bräder och på gatusidan fanns det en trappuppgång till en saludbod.
Byggnaden värderades till 14 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1840, brädfodrat och målat med oljefärg, under ett tak av järnplåt. Huset var nästan 23 meter långt, i en våning och där fanns det 10 boningsrum. I dessa rum fanns det 4 porslins kakelugnar och en av järnplåt och två gjutna köksspisar. På gårdssidan fanns det en överbyggd veranda, byggd av korsvirke och bräder och på gatusidan fanns en trappa till en butik.
Denna byggnad, inklusive den väggfasta inredningen i butiken försäkrades för 10 620 mark.
Byggnad nr 3:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1830, brädfodrat och målat med vattenfärg och det hade ett tak av pärtor. Huset var 11 meter långt, i en våning och där fanns tre boningsrum och ett kök och i dessa rum fanns det 3 kakelugnar och en köksspis och en hälla. Där fanns en överbyggd uppgångstrappa, som var byggd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 5 300 mark.
Byggnad nr 4:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1875, brädfodrat och målat med oljefärg med ett tak av asfaltfilt. Huset var 22 meter lång, i en våning och där fanns det sju boningsrum, och en ny tillbyggd tidsenlig och propert inredd bodlokal med cementgolv och i dessa rum fanns det totalt 6 kakelugnar och en köksspis. Här fanns också en överbyggd uppgångstrappa uppförd av korsvirke och bräder.
Detta hus försäkrades för 8 000 mark.
Byggnad nr 5:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1867, brädfodrat och målat med vattenfärg och hade ett tak av pärtor och asfaltfilt. Huset var 18,4 m långt, i en våning och där fanns 4 boningsrum och en tvättstuga och i dessa rum fanns det totalt 4 kakelugnar och en köksspis med bakugn.
Byggnaden försäkrades för 3 000 mark.
Byggnad nr 6:
Ett bonings- och magasinhus av timmer i gott skick, uppfört år 1830, tillbyggt år 1849 och ännu en gång år 1882. Det var brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 17,5 m långt, i en våning och där fanns en folkstuga, kammare, förstuga, en salubod och två större magasin.
Byggnaden försäkrades för 3 000 mark.
Byggnad nr 7:
En uthusbyggnad av stock i försvarligt skick, uppfört år 1809, brädfodrat och målat med slamfärg och det hade ett tak av bräder. Uthuset var 11 meter långt och där fanns ett vedlider, spillningskast med latrin och ett stall.
Detta uthus försäkrades för 500 mark.
Byggnad nr 8:
Ett vagnslider av stock uppfört år 1856, målat med slamfärg och hade ett tak av bräder. Lidret var 5,3 m långt och hade två avdelningar.
Lidret försäkrades för 1 000 mark.
Byggnad nr 9:
En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppfört år 1848 och tillbyggt år 1867, målad med slamfärg och hade pärttak. Uthuset var 42 m långt, 4,45 m brett och 6,53 m högt från marken till takkammen. I uthuset fanns en foderlada, fähus med förstuga, latrin och spillningskast och hela sex magasin.
Uthuset försäkrades för 2 000 mark.
Förutom dessa nio byggnader så försäkrades båda inkörsportarna för 200 mark tillsammans och de var gjorda av stockar, plankor och bräder. De var målade med oljefärg och i försäkringen ingick lås, gångjärn och reglar.
Ett plank som var 2,10 m högt, byggt av stock och bräder, målat med oljefärg och var 8,5 m långt försäkrades för 30 mark.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 45 250 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 298,59 mark. Denna årliga avgift eller premie gällde de följande fem åren och den skulle sedan granskas och kanske justeras, för att sedan gälla i ytterligare fem år.
Brandförsäkringen år 1907.
I december 1907 vill handlanden Wilho Parmanen teckna en ny brandförsäkring på byggnaderna på tomterna 99 – ½103. Försäkringsbrevet var delvis på finska och försäkringsbolaget hette ”Suomen Kaupunkien Yleisen Paloapuyhtiö”. Tomterna hade samma storlek som förra gången och samma brandredskap fanns på tomten.
Parmanen ville försäkra samtliga nio byggnader på tomten.
Byggnad nr 1: Parmanen ville höja värdet till 16 000 mark men bolaget höll fast vid det gamla värdet 14 000 mark, eftersom inga förbättringar hade gjorts.
Byggnad nr 2: inga förändringar och byggnaden försäkrades för 10 620 mark.
Byggnad nr 3: Byggnaden hade fått ett nytt tak av asfaltfilt och den försäkrades för 4 000 mark.
Byggnad nr 4: Inga större förbättringar och byggnaden försäkrades för 10 000 mark.
Byggnad nr 5: Inga större förbättringar och byggnaden försäkrades för 3 000 mark.
Byggnad nr 6: Inga större förbättringar och byggnaden försäkrades för 4 200 mark.
Byggnad nr 7: Uthuset hade fått ett tak av asfaltfilt och var nu i gott skick och kunde försäkras för 1 000 mark.
Byggnad nr 8: Vagnslidret hade fått ett tak av asfaltfilt och det försäkrades för 1 000 mark, såsom tidigare.
Byggnad nr 9: Uthuset hade fått ett tak av asfaltfilt men var delvis täckt med bräder. Det försäkrades för 3 000 mark.
Försäkringsvärdet på de båda inkörsportarna höjdes till 300 mark och det 8,5 m långa planket till 50 mark.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 51 170 mark och den årliga premien beräknades till 429,72 mark. Premien för vissa byggnader höjdes av olika orsaker.
Huset nr 1 ökades med 10 % eftersom det fanns ett par vindsrum och ytterligare med 30 % eftersom det sammanbyggt med nr 2. För huset nr 2 höjdes premien med 30 % på grund av det var sammanbyggt med nr 1 och stod för nära nr 3. Byggnaderna nr 6, 8 och 9 fick 10 % högre premier då de hade dubbla bottnar.
Handlande Parmanen var inte nöjd med dessa förhöjningar, så redan den 3 januari 1908 skrev han ett brev till brandstodsbolaget i Helsingfors. Han skrev att agenten Wilhelm Hagen måste ha missförstått vissa saker. Bland annat menade han att alla byggnader på tomten skall räknas som ”yhtenä talona” och av någon orsak hänvisade han till byggnaderna hade ett bra läge i staden. Parmanen yrkade på att bolaget skulle jämka premierna men det torde inte ha godkänts.
Brandförsäkringen år 1910.
Den 10 januari 1910 tecknade handlanden Wilho Parmanen en helt ny brandförsäkring på sina byggnader vid torget. Några större förbättringar hade inte gjorts men på grund av värdestegringar och höga byggkostnader ville han höja på försäkringsvärdena.
Byggnad nr 1, där det fanns sex boningsrum, varav ett var inrett till handelsbutik försäkrades nu för 20 000 mark.
Byggnad nr 2 försäkrades nu för 20 000 mark mot 10 620 tidigare.
Byggnad nr 3 hade nu fått ett tak av asfaltfilt och den försäkrades nu för 5 000 mark mot tidigare 5 300 mark.
Byggnad nr 4 försäkrades nu för 16 000 mark, då den förra gången försäkrades för 8 000 mark.
Byggnad nr 5 försäkrades för 5 000 mark mot 3 000 förra gången.
Byggnad nr 6 försäkrades för 7 000 mark mot 3 000 mark förra gången.
Byggnad nr 7 hade nu fått ett tak av asfaltfilt och det försäkrades för 1 000 mark.
Byggnad nr 8 hade också fått ett tak av asfaltfilt och det försäkrades för 1 000 mark
Byggnad nr 9 hade också fått ett tak av asfaltfilt och det försäkrades för 3 000 mark mot 2 000 förra gången.
De båda inkörsportarna försäkrades för 300 mark tillsammans och planket, som var 10 meter lång och 2,10 högt försäkrades för 50 mark
Byggnad nr 10 som var ett lider byggt av korsvirke och bräder lämnades utan försäkring. Några eldfarliga inrättningar fanns inte på tomten.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 78 350 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 591,13 mark.
Granskningen 1914.
Den 2 januari 1914 gjordes av granskning av alla byggnader, som så ägdes av änkan Rosa Parmanen. Granskningen utfördes av fabrikör F. L. Wihuri och byggmästare J. E. Stolt. På vissa byggnader hade det gjort förbättringar och sålunda hade de fått ett högre värde.
Byggnad nr 3 värderades nu till 5 330 mark, nr 5 till 6 660 mark, nr 6 till 7 440 mark, nr 7 till 1 740 mark och byggnad nr 9 värderades till 5 630 mark. Gårdsägaren Rosa Parmanen och brandstodsbolagets lokala ombud, kapten Wilhelm Hagen godkände värderingarna.