Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1847
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1847, i januari anhöll skepparen Wichtman att byggnaderna på hans tomt nr 3 skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Wichtman uppgav då att på hans tomt fanns det nödvändiga brandredskap, nämligen 1 brandstege, 1 brandhakar, 1 handspruta, 1 svabel och ett brandämbare.
Wichtman uppgav att den tomten, som ligger söder i staden invid Stadsfjärden var 4 841 kvadratalnar i areal vidd (en aln är ca 60 cm). I norra ändan som var 103 alnar lång gränsar tomten till tomt nr 4, i öster till Stadsfjärden och den sidan var 43 alnar lång. Den västra sidan var 41 alnar lång och den gränsade till Östtra Långgatan. I söder gränsade tomten till ”den nya qvarngränden”.
Skepparen Wichtman hade bara en byggnad att försäkra och den låg uppe vid Östra Långgatan:
Byggnaden:
En träbyggnad i en våning, byggd av furutimmer år 1842, varken brädfodrad eller målad. I gården finns 7 rum, nämligen en förstuga, ett kök, en sal och fyra kamrar och i dessa fanns det totalt 4 kakelugnar, i köket en spis med bakugn. Huset längd är 24 alnar(14,4 meter), under ett brädtak och har en hög stenfot.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig och till exempel stenfoten brandförsäkrades till 20 rubel silver.
Yttre taket av bräder värderades till 41 rubel, golven av granplankor till 24, innertaken av furubräder till 20 och trapporna till 4 rubel. I gården fanns det 7 fönster, som var 3 alnar höga och deras värde var 35 rubel tillsammans och femvindsfönster värderades till 2 rubel och 28 kopek. Där inne fanns det 5 halvfranska dörrar, för 20 rubel totalt.
Kakelugnarna var värda 14 om de var av kakel men endast 11 om de var gjorda av tegel, köksspisen kostade 23, skorstenarna 8 rubel per styck och det fanns två stycken. Tre rum var målade invändigt och den färgen var värd rubel.
Hela byggnaden försäkrades för 380 rubel. Wichtman uppgav att det på hans tomt inte fanns några andra byggnader och i grannskapet fann det inte några eldfarliga byggnader, förutom den smedja som fanns på granntomten 4 och den var byggd på pålverk ute i fjärden.
Den årliga premien för de första fem åren blev uträknat till 2 rubel och 91 kopek. Vart femte år skulle försäkringarna granskas och då justerades också premien men den gällde alltså 5 år i gången.
År 1852 granskades byggnaderna och brandredskapen för första gången. Gården hade då övertagits av den tidigare ägaren, skeppareänkan Christina Sofa Höök och granskarna kunde konstatera att allting var i skick.
År 1857 då följande granskning gjordes hade gården året innan övertagits av kopparslagaremästaren Jeremias Sjöström. Också denna gång var allting i skick.
År 1862 granskades gården av handlanden Johan Petter Sundström och fabrikören J. H. Widenius. Både ägaren Sjöström och granskarna var nöjda med byggnaderna och brandredskapen.
Brandförsäkringen 1866.
I februari 1866 tecknade den nya ägaren, kopparslagaremästaren Jeremias Sjöström en ny försäkring på byggnaderna på sin tomt nr 3.
Huvudbyggnaden nr 1:
Samma som tidigare men den hade nu fått ett tak av tegel. På gården hade det byggts en nu trappa med en överbyggd veranda, som var målad med slamfärg.
Byggnaden försäkrades för 5 300 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus i en våning, byggt av timmer år 1856, brädfodrat och målat med röd färg och det hade ett ta av bräder. Huset var 21 alnar långt (12,6 m) och där fanns 3 boningsrum. I kamrarna fanns det två kakelugnar och i köket en spis.
Byggnaden försäkrades för 1 800 mark.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av timmer, uppförd år 1857 i en våning och det hade ett brädtak. Den var inte brädfodrad men var målad med röd färg. I byggnaden fanns ett magasin, ett vedlider, ett ”afträde med spillningskast”, ett fähus och en foderlada.
Byggnaden försäkrades för 2 200 mark.
Förutom de tre byggnaderna, så försäkrades inkörsporten, som var gjord av stock och plankor, gångjärnen och en mindre portgång för 150 mark.
Det rödmålade planket runt tomten försäkrades för 50 mark.
Hela försäkringen gick alltså på 9 500 mark och den årliga premien beräknades till 63,85 mark.
År 1871, i september utfördes den första 5-års granskningen efter att försäkringen tog. Den utfördes av snickarmästaren Matts Their och skomakarmästaren Hartman. Några ändringar hade inte skett, varken på tomten eller i grannskapet, så försäkringen var i kraft också de följande 5 åren.
Följande granskning gjordes i augusti 1876, denna gång av samma skomakare Hartman men tillsammans med svarvaremästaren Johan Petter Salin. Också denna gång var allt till belåtenhet.
År 1881 granskades byggnaderna och brandredskapen av svarvare Salin, tillsammans med skomakarmästaren Johan Fredrik Forsberg och allting var i skick.
Branden 1886.
Den 31 december 1886 förstördes kopparslagare Sjöströms huvudbyggnad i en brand. Byggnaden var försäkrad för 5 300 mark och den förstördes så totalt att brandresterna värderades till endast 80 mark. Den här tiden beaktades brandresterna väldigt noga och i rapporten står det att de bestod av ”ett parti skadade timmer och ett parti mer eller mindre förstörda kakel och tegel, samt några skräpjern såsom lämningar qvarblifvit”. En del av planket runt gården förstördes också och skadan värderades till 10 mark.
Den 5 januari 1887 ordnade magistraten ett förhör och en undersökning av orsaken till branden och brandstodsbolagets lokala representant, folkskolläraren Gustaf Stenberg skickade sedan till kontoret i Helsingfors per post. I följebrevet skrev han att han vill betalt 2,10 mark för det telegram, som han skickade till kontoret genast efter branden. Han ville också ha 10 mark för det protokoll som magistraten hade gjort efter undersökningen.
Enligt undersökningarna och vittnesmålen hade branden utbrutit i köket, som fanns i gårdens norra ända. Muraren Martell granskade muren efter branden och kunde hitta en enda spricka eller annan felaktighet varken i muren eller i spisen. Bredvid spisen hade det funnits en vedlår och både golvet och väggen runt denna var mest bränd och av detta kom undersökarna fram till att branden hade börjat där.
Den första som märkte branden var Olga Sjöström, som kände en underlig smak i munnen om natten och steg upp och såg att rök trängde ut från köket i salen. Hon väckte genast mannen Johan Adolf, som genast förde den minsta sonen som var under år gammal, invirad i en filt till smeden Söderlund, som bodde i en annan byggnad på samma gång.
Smeden Söderlund skickade drängen att ringa i brandklockan på rådhuset och stadens båda brandkårer ryckte ut med sina sprutor. När de anlände till platsen slog lågorna ut genom köksfönstret och ur vindsfönstret i samma gavel. Ingenting kunde räddas eller ”bärgas” som det hette förr ur rummen i den norra ändan. Genom fönstren i den södra ändan kunde en del av bohaget räddas genom fönstren.
Inom några timmar hade byggnaden brunnit ner totalt och endast några stockväggar, murgrunder och skorstenarna stod kvar.
Brandförsäkringen år 1899.
Handlanden Emil Axelin gav det högsta budet på den obebodda tomten nr 3, då den såldes på auktion år 1898. Han påbörjade genast byggandet av en ny gård nere vid Strandgatan och den blev färdig följande år. Den 25 november 1899 tecknade han en brandförsäkring på den nya gården och på uthuset, som han under samma år flyttade några meter västerut.
Tomtens storlek var 1 458 m² och gränsade i norr till tomt nr 4, i väster till Östra Långgatan, i söder till Nytorgsgatan och i öster till Strandgatan och Badhusparken. På tomten fanns en brunn med rikligt vatten, som kunde användas vid en eventuell brand och så var det lång väg till stranden heller.
På tomten fanns alla nödvändiga brandredskap som behövdes för att få teckna försäkringen, nämligen en portativ slangspruta, två brandstegar, två brandhakar och två brandämbare.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1899, varken brädfodrat eller målat och det hade ett tak av järnplåt. Huset var 21,4 m långt mot Strandgatan och 47 m långt mot Nytorgsgatan. Den norra flygeln var 11,85 m bred med den västra var 10 m jämnt. I gården fanns det 19 boningsrum, förutom garderober, closetter och en korridor. I dessa rum fanns det totalt 16 kakelugnar och 3 köksspisar. På gårdssidan fanns det tre verandor uppförda av korsvirke och bräder.
Bostadshuset försäkrades för 35 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett uthus av stock i gott skick, uppfört år 1857, flyttat till nuvarande ställe år 1899, brädfodrat men omålat och med ett tak av asfaltfilt. Uthuset var 24,94 m långt och 5,34 m brett och där fanns tre matförrådsbodar med dubbla bottnar och tre vedlider.
Uthuset försäkrades för 3 000 mark.
I en rapport till brandstodsbolaget i Helsingfors skrev den lokala agenten Wilhelm Hagen att byggnaderna ”varit av utmärkt beskaffenhet, arbetet med omsorg utfört, daglönerna de på orten vanliga. Byggnaden nr 1 i arkitektoniskt hänseende prydlig med smakfullt utskurna foderbräder, samt inredningen tidsenlig, elegant och praktisk”.
Hela försäkringsbeloppet uppgick alltså till 38 000 mark och den årliga inträdesavgiften för de kommande fem åren beräknades till 274,79 mark. För att beräkna denna avgift eller premie användes ett invecklat system med olika tariffer. Eftersom de båda byggnaderna som försäkrades råkade stå nära byggnaderna på granntomterna höjdes premien med 30 % och eftersom det fanns dubbla bottnar i uthusmagasinen höjdes premien med 10 %.
Axelin uppgav att det på tomten inte fanns några eldfarliga inrättningar och ingen trädgård med lummiga lövträd heller.
Brandförsäkringen år 1900.
Endast ett år efter att Emil Axelin hade tecknat sin första brandförsäkring, så uppförde han vid Östra Långgatan en välvd källarbyggnad av tegel, som hade ett tak av järnplåt. Källaren var 6,74 m lång, 6,86 m bred och 4 meter hög och den försäkrades för 2 000 mark.
Huvudbyggnadens försäkringsvärde ökades till 40 000 mark och uthuset nr 2 till 5 000 mark. Den östra inkörsporten försäkrades för 200 mark medan den västra försäkrades för 250. Båda portarna var byggda av stock och plankor, oljemålade och i försäkringen ingick klinkor, reglar och gångjärn. Ett oljemålat plank, som var 43 m långt och 2,10 m högt försäkrades för 550 mark.
Hela försäkringsbeloppet på den nya brandförsäkringen uppgick till 48 000 mark och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 306,15 mark.
Brandförsäkringen år 1910
Den 26 mars år 1910, endast några månader före bedrägerierna uppdagades så tecknade handlanden Emil Axelin en ny brandförsäkring, eftersom flera förbättringar hade gjorts. Allmänt hade byggnadskostnaderna stigit, vilket motiverade korrigerade försäkringsbelopp. År 1901 hade Axelin installerat elektrisk belysning i gården.
Tomten var lika stor som tidigare och hade fortfarande en brunn med rikligt vatten. Alla nödvändiga brandredskap fanns tillgängliga och de var alla märkta med en trea, alltså tomtens nummer.
Byggnad nr 1, som byggdes år 1899 har nu blivit brädfodrat och målat med oljefärg och det försäkrades nu för 55 000 mark.
Byggnad nr 2, alltså det uthus som flyttades några meter år 1899 försäkrades för 7 500 mark.
Byggnad nr 3, den välvda stenkällaren från år 1900 försäkrades för 2 500 mark.
De båda inkörsportarna försäkrades för 450 mark tillsammans och de var gjorda av stockar och bräder. Planket som var 43 meter långt och 2,10 m högt försäkrade för 550 mark.
Hela försäkringsbeloppet blev alltså 66 000 mark mot 48 000 mark år 1900.
