Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är hämtade ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1861, anhöll smeden Johan Michel Lindfors att byggnaderna på hans tomt nr 1 ½ skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Lindfors uppgav då att på hans tomt fanns 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare.
Lindfors uppgav att tomten är 5 200 kvadratalnar i areal vidd (en aln är ca 60 cm). I norra ändan, som var 104 alnar lång gränsar tomten till tomten nr 2, i öster var sidan 50 alnar och den gränsade till Stadsfjärden. Den västra sidan var 50 alnar lång och den gränsade till Varvsgatan. I söder gränsade tomten till den södra halvan av tomt nr 1.
På tomten fanns det 3 byggnader, som skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
En träbyggnad i en våning, byggd av nytt furu- och grantimmer år 1859-1860. Den är varken brädfodrad eller målad. Byggnaden har sex rum, nämligen en förstuga, en sal, två kamrar, ett kök och en bagarstuga. Mellan bagarstugan och de övriga rummen fanns en murad tegelvägg. I dessa rum finns det tre kakelugnar och en köksspis och en bakugn. Byggnaden längd är 27 ½ alnar (16,5 meter), försedd med ett tak av kakel och har en ordentlig stenfot, som är 1 ½ aln hög.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig, till exempel stenfoten brandförsäkrades för 30 rubel. Stommen försäkrades för 350 rubel, yttre taket för 75, bjälklagen 10, golven av granplankor 50 och innertaken av furubräder för 50 rubel. 8 större fönster värderades till 40 rubel tillsammans och 8 mindre vindsfönster till 4. Sex innerdörrar var värda 30 och två par förstugudörrar för 12. Tre kakelugnar var värda 35 rubel tillsammans.
Hela byggnaden försäkrades för 800 rubel.
Byggnad nr 2:
Ett uthus uppfört år 1858 och det bestod av förstuga, ett fähus, en fodelada och ett spillningslider. Uthuset var varken brädfodrat eller målat, dess längd var 24 ½ alnar och hade ett tak av bräder och en ½ aln hög stenfot. Uthuset försäkrades för 210 rubel.
Byggnad nr 3:
Ett uthus byggt år 1858 av gott timmer. Det var varken brädfodrat eller målat, var försett med ett kakeltak och hade en hög stenfot. I uthuset fanns en förstuga, en kammare, en smedja och en filverkstad.
Uthuset, som var 21 ½ alnar långt värderades till 470 rubel.
Förutom dessa tre byggnader försäkrades inkörsporten för 10 rubel och planket mot gatan för 20 rubel.
Alltsamman försäkrades för 1 510 rubel och den årliga försäkringspremien, eller inträdesavgiften som den kallades uträknades till 12 rubel och 51 kopek. Denna premie skulle betalas varje år i fem års tid och då skulle byggnaderna granskas och premien justeras.
Byggnad nr 4 var en gammal byggnad, som användes som förråd och den lämnades oförsäkrad.
År 1866, i november granskade handlanden E. Alf. Tötterman och kopparslagaren Johan Sjöström de försäkrade byggnaderna och de var i samma skick, som för 5 år sedan. Brandredskapen granskades och de var också i skick.
År 1871 granskades byggnaderna av snickarmästaren Matts Their och skomakaren Hartman och allt var i skick.
Vart femte år fortsatte granskningarna och byggnaderna var väl hållna.
Brandförsäkringen år 1901.
Detta år hade tomten 1 ½, norra delen övertagits av smeden Lindfors dotter Ida och hennes man, bagaren Wilhelm Jahnsson. Dessa hade under en lång tid bott på Strandgatan 26.
Bagaren Jahnsson tecknade en ny brandförsäkring den 15 augusti 1901, eftersom byggnaderna genom förbättringar och tillbyggnad hade fått ett högre värde. Han uppgav att tomten var 1 763 m² stor och att den i öster nu gränsade till den förlängda Strandgatan, som på detta ställe var 8,91 m bred. Nödvändiga brandredskap fanns, nämligen en portativ slangspruta, tre brandstegar, två brandhakar och 2 brandämbare och de här var alla märkta med tomtens nummer.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1860, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 16,33 m långt och 8,31 m brett och där fanns sju rum och i dessa fanns det fem kakelugnar och en köksspis. På gårdssidan fanns det en veranda, som var byggt av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 8 000 mark.
Byggnad nr 2:
En uthusbyggnad av stock, delvis byggd av korsvirke och bräder, i gott skick byggd åren 1858 och 1881. Uthuset var målat men inte brädfodrat och hade asfaltfilt på taket. Det var 25,53 m långt och hade olika bredd mellan 3,73 och 4,95 m och här fanns två vedlider, foderlada, fähus och latrin med spillningskast.
Uthuset försäkrades för 1 300 mark.
Byggnad nr 3:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1858, brädfodrat och målat med kompositionsfärg och hade tegeltak. Huset var 12,77 m långt och 5,34 m brett och där fanns bostadsrum och en smedja med ässja. Den här smedjan användes den här tiden som kopparverkstad.
Byggnaden med smedjans fasta inredning försäkrades för 2 000 mark.
Förutom dessa tre byggnader försäkrade Jahnsson den målade inkörsporten för 200 mark och den var gjord av stock, strävor och bräder och i försäkringen ingick gångjärnen och reglarna. Planket försäkrades för 100 mark och det var 60 m långt och 1,80 m högt.
Hela försäkringsbeloppet uppgick alltså till 11 600 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 89, 86 mark.
Jahnsson uppgav att några fler byggnader inte fanns på hans tomt. På den södra hälften av tomt nr 1 fanns nere vid stranden en ur bruk tagen smedja, som numera används som vedlider. På Varvet fanns det ett kombinerat bostadshus och smedja men det närmaste avståndet till den var 36 m.
Enligt brandstodsbolagets lokala agent, kapten Wilhelm Hagen så skulle uthusbyggnaderna på tomten enligt den nyaste stadsplanen till en del befinna sig på tomten nr 2.
Brandförsäkringen år 1905.
Bagaren Jahnsson hade gjort förbättringar på byggnaderna 2 och 3 och dessa hade följaktligen fått ett högre värde. Därför ville han teckna en ny försäkring i maj 1905. Tomtens storlek var den samma som tidigare.
Huvudbyggnaden nr 1 försäkrades nu också för 8 000 mark. Den var uppförd år 1860 och den var 16,33 m lång, 8,31 m bred och höjden från marken till takkammen var 8.01 m. Där fanns sju rum och i dessa fem kakelugnar och i köket en köksspis.
Byggnad nr 2:
En uthusbyggnad av stock och delvis av korsvirke och bräder, i gott skick byggd åren 1858, 1881 och år 1904 tillbyggt med 5 m i den västra ändan. Den var brädfodrad och målad med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt. Uthuset var nu 30 m långt och hade olika bredder mellan 3,76 och 4,95 m. Där fanns 2 vedlider, foderlada, fähus, latrin med spillningskast och en förrådsbod.
Uthuset försäkrades för 1 800 mark.
Byggnad nr 3:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1858 och tillbyggt år 1904. Det var brädfodrat och målat med kompositionsfärg och hade ett tak av tegel. Huset var nu 19,10 m långt och bredden varierade mellan 5,34 och 7,94 m och höjden från marken till takkammen var 7,72 m. Byggnaden var i en våning och där fanns sex rum och i dessa fanns det två kakelugnar, en köksspis och en bakugn. I huset fanns det en smedja med en fristående ässja och på gårdssidan fanns det en veranda, som var byggd av korsvirke och bräder.
Jahnsson ville att denna byggnad skulle försäkras för 4 000 mark men den lokala brandstodskommittén godkände endast 3 500.
Förutom dessa tre byggnader så försäkrades också två oljemålade inkörsportar, den ena för 130 mark och den andra för 70.
Ett oljemålat plank, byggt av stock, strävor och bräder försäkrades för 100 mark. Det var 54 m långt och 1,8 m högt.
Hela försäkringen gick på totalt 13 600 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 113,67 mark. Avgiften för byggnaderna 2 och 3 var högre än normalt efter det i byggnad nr 3 fanns en eldfarlig inrättning.
Branden år 1906.
Den 11 mars 1906 på kvällen inträffade en liten brand i bagare Jahnssons gård. Tjänarinnan hade gjort upp eld i en kakelugn i det sydvästra rummet och stängde kakelugnsluckorna slarvigt, så att ett brinnande vedträ hade fallit ut på golvet, som antändes.
Fru Jahnsson märkte på kvällen att det här rummet var rökfyllt och det brann i mindre hål i golvet framför kakelugnen. Hon hämtade då några ämbar vatten, med vilka hon släckte elden. Elden hann förstöra endast linoleummattan, fyra golvtiljor, 2 stockar i trossbottnen och en del av fyllningen.
Värderarna uppskattade att skadan kan repareras med en 50 marks ersättning.
Brandförsäkringen år 1908.
I september 1908 tecknade bagareänkan Ida Jahnsson en ny brandförsäkring på sina byggnader, eftersom hon hade byggt till gården nr 1 och gjort flera förbättringar på de andra. De hade med andra ord erhållit ett högre värde.
Hon uppgav att tomtens storlek var 1 763 m² och gick mellan Strandgatan och Warfsgatan och den låg 70 meter från Stadsfjärden. På tomten fanns alla nödvändiga brandredskap och de var alla märkta med tomten nummer i oljefärg.
På tomten fanns det 3 byggnader och alla skulle försäkras.
Byggnad nr 1.
Ett boningshus av timmer, i gott skick, uppfört åren 1859 och 1908. (I brandförsäkringsbrevet står det att tillbyggnaden är gjord år 1898 men det måste vara fel, eftersom tillbyggnaden inte finns omnämnd i det tidigare försäkringsbrevet från 1905). Den var nu 20,35 m lång, 6,35 m bred och höjden 8,01 meter. I byggnaden fanns det nu 9 boningsrum och i dessa fanns det sex kakelugnar och två köksspisar.
Byggnaden försäkrades för 11 000 mark.
Byggnad nr 2: där hade inga förbättringar gjorts sedan 1905 och den försäkrades nu för 2 000 mark.
Byggnad nr 3: där hade inga förbättringar gjorts sedan 1905 och den försäkrades nu för 4 000 mark. Där fanns fortfarande en smedja med en ässja men Ida uppgav att den numera används av en kopparslagare.
Inkörsportarna försäkrades för 220 mark tillsammans och det oljemålade planket för 200 mark.
Hela försäkringen gick på totalt 17 420 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 146,50 mark.
Ida Jahnsson uppgav att det inte finns några fler byggnader på tomten. Hon uppgav också att det i byggnaden nr 3 fanns en smedja, som numera begagnades av en kopparslagare. På andra sidan Strandgatan, söder om Badhusparken fanns det också en smedja men den var inte längre i bruk. Det fanns gott om skyddande, lummiga lövträd på tomten och sådana fanns också på granntomterna.
Brandstodsbolagets lokala agent, sjökaptenen Wilhelm Hagen skrev i sin rapport att tillbyggnaden av gården nr 1 ”hade utförts med omsorg och att det hade använts goda materialer”.
Branden 1912.
Den 22 november 1912, vid 8-tiden på kvällen utbröt en brand på vinden i den kombinerade smedjan och bostadshuset nr 3 nere vid Strandgatan. Byggnaden var försäkrad för 4 000 mark och skadorna värderades till 2 908. Vattentaket på huset och verandorna förstördes helt liksom ett större vindsfönster. Större delen av mellantaket var förstört och övre delen av väggarna var förstörda. En stor del av brädfodringen hade rivits vid släckningen, skorstenarna hade ramla ned och eldstädernas övre delar var förstörda. Sju fönster och en ytterdörr var skadade och golvfyllningen var vattendränkt. Den östra inkörsporten var förstörd och en stor del av planket.
Brandstodsbolagets lokala agent Wilhelm Hagen rapporterade att då han på kvällen anlände till gården, så var elden utbredd över hela vinden närmare den södra ändan. Frivilliga brandkåren var där med sin nya spruta på gården och satte sugslangen i brunnen men så visade det sig att slangen var frusen, så att den inte tog vatten. Samma problem var det med andra sprutor och till på köpet var det svårt att få vatten från Stadsfjärden, då stranden var full med drivis. Det här var orsaken till att branden hann få så bra spridning och göra så stor skada. Något annat hade han inte att anmärka på.
Den 29 förhörde poliskommissarie Rautell och konstapel Henrik Klemets alla inblandade parter och vittnen. Wilhelm Hagen var också närvarande vid förhöret.
Första som förhördes var gårdsägaren, änkan Ida Jahnson men hon uppgav att hon inte hade någon vetskap om hur branden hade börjat. Hon märkte den först när släckningsmanskap anlände till brandplatsen.
Följande som förhördes var smeden August Svens, som hyrde rummet där smedjan fanns. Han bodde inte där och han hade avlägsnat sig vid 5-tiden på eftermiddagen och då inte märkt något speciellt. Han uppgav att de verktyg som hade förstörts i smedjan var försäkrade i bolaget Phoenix för 600 mark.
Stenarbetaren Otto Kanerva, som var hemma från Valkeala socken att han i byggnaden hade hyrt en bagarstuga och bredvid den ett rum som saknade eldstad. Han bodde där med sin familj och hustrun som idkade bagerirörelse hade haft eld i bakugnen på eftermiddagen. Otto hade varit hemma på kvällen och märkte branden genom grannarna buller och ovanligt hastiga rörelser. Han gick då ut på gården och såg då att eld och rök kom ur taket. Han tyckte att branden hade börjat på ett ställe på vinden där ingenting brukar förvaras och som ingen besöker. Han meddelande att hans förstörda lösegendom var oförsäkrad.
Arbetaren Johan Mustaniemi från staden bodde med sin familj i ett rum intill bagarstugan och han berättade att var ute på gården och på väg in så märkte han att rök trängde ut från taket invid bagarstugans skorsten. Han trodde att det har varit en spricka i skorstenen till bagarstugan, som hade förorsakat branden. Den fanns en dörr till vinden men ingen brukade vistas där eftersom dörren var låst.
Timmermannen Paavo Muukkonen, hemma från staden och han bodde med hustru och barn i den norra ändan av den brandhärjade byggnaden. Han fick vetskap om branden genom bultningar på fönstren och när han kom ut så såg han att rök trängde ut från taket vid bagarstugans skorsten. Han förstörda lösegendom var inte försäkrad.
Några fler vittnen förhördes inte och det blev därför oklart vad som hade orsakat branden. Man antog slutligen att branden började på vinden från en spricka i bagarstugans skorsten.