Artikel skriven av Sten Stensson i Syd-Österbotten 24.7.1912. Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2021:
Kristinestads borgerskap har vid flera olika tillfällen haft synnerligen framstående riksdagsmän, detta inte minst under den tid, då Finland varit förenat med Sverige. Under början av frihetstiden, då staden representerades av borgmästare Parment, kan man inte minst säga att detta var förhållandet. Helt säkert var Parment efter namnet att döma, av utländsk börd. Han var emellertid född i Sundsvall år 1697, där fadern synes ha varit häradshövding. Efter i Upsala avlagd studentexamen läste också sonen juridik, samt blev därefter notarie i Åbo hovrätt. År 1730 valdes han till borgmästare i Kristinestad, då innehavaren av nämnda syssla Johan Matlien avled. Samma år skulle man företa val av riksdagsman, varvid den nyvalde borgmästaren kom under åtanke. Han blev också vald.
Därmed hade en ganska betydande kraft tillförts det politiska livet. En tioårig fred hade då varit rådande i Sverige och Finland, vilket i icke ringa mån bidragit såväl till näringarnas utveckling som också till det allmännas framåtskridande. Skulderna hade år efter år varit i förminskande och välståndet var numera större än under många år tidigare. Vid denna riksdag tillsattes en särskild kommitté i och för utarbetande av förslag till en ny lag, varom önskemål från olika håll under en .längre tid blivit framställda. Redan under slutet av den 1731 samlade riksdagen kunde man delvis få se prov på det arbete, som kommittén ifråga utvecklat, och som redan då väckte allmän tillfredsställelse.
Ännu var detta förhållandet då samma arbete i sitt fullständiga skick framlades vid 1734 års riksdag. Även till denna hade borgmästare Parment hedrats med fullmakt. Lagförslaget blev nu genomfört och därtill utan att nämnvärd diskussion angående detsamma förekom.
Endast inom det adliga ståndet diskuterade man för en stund frågan om frälsemännens privilegierätt till jakt, där man ansåg att en inskränkning hade skett. De anspråk, som i detta avseende framställdes blev emellertid alla avslagna och förslaget gick igenom utan några förändringar. Under de båda närmast därpå följande riksdagarna, som var av er än vanligt stormig beskaffenhet, med anledning av det planerade kriget med Ryssland, som hattpartiet också lyckades genomdriva, var Parmant inte med som ombud. Om det berodde på hans egen begäran eller om han hade blivit utröstad, känner vi inte till.
Så mycket vet vi emellertid att han i likhet med de flesta andra den tidens jurister och borgmästaren var mössa och alltså motståndare till det krigsutbrott, som man nu med alla till buds stående medel sökte genomdriva. När riksdagen år 1742 åter samlades var emellertid borgmästare Parment åter stadens ombud. Här gällde det nu att försöka få en fred till stånd och för övrigt ordna affärerna med anledning av det sorgliga resultat, som man med krigföringen hade nått. Och detta var lättare sagt än gjort. Det blev saker, som man länge nog hade besvär av. Mössorna voro nu i majoritet och behärskade därför fullständigt besluten. Man ställde också hattpartiet till ansvar för framkallandet av det olyckliga kriget. Dess rådsmän fick avgå och nya män tillhörande mösspartiet kom i de avgångnas ställe. Man skyllde från detta håll på ledningen och att det var dess skull resultatet av krigföringen blivit så klent. Med anledning därav blev en särskild kommission tillsatt att rannsaka angående dessa saker. Två av befälhavarna generalen Lewenhaupt och översten Buddenbrock blev bägge dömda till döden, vilken dom också gick i uppfyllelse.
BorgmästareParment i Kristinestad var också medlem av den kommission, som hade att rannsaka om ryska kriget. Efter riksdagens slut utnämndes han till häradshövding på Åland, vilken befattning han sedan under en följd av år innehade. Han erhöll slutligen titel av assessor och avled år 1769, 72 år gammal.