Den försäkrade gården på tomt nr 131

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifter är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkringen år 1834.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och redan år 1834 försäkrade handlanden Erik Anders Holmström (f.1807) sin gård på tomt nr 131 på Strandgatan 39. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och han uppgav då att gården låg på ett avstånd av 133 alnar (80 m) från Stadsfjärden, därifrån vatten kunde langas vid en eventuell eldsvåda. För att försäkringen skulle godkännas måste det finnas brandredskap på tomten och Erik Anders uppgav att det fanns 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svabbar och 2 läderämbar.

År 1834 ville den dåvarande ägaren Erik Anders Holmström brandförsäkra byggnaderna, som då var placerade på detta vis. Huvudbyggnaden hade den tiden är längre vinkel västerut och denna revs omkring 1902, då den nuvarande gården uppfördes.  Infällt i nedre kanten Erik Anders Holmströms namnteckning på försäkringsbrevet.

Erik Anders uppgav att tomten var ”2 741 qvadrat alnar i arial vidd” (960 m²).  Han uppgav att det år 1834 fanns följande byggnader på tomten, som skulle försäkras:

Byggnad nr 1.

En trädbyggnad av furutimmer i gott stånd, av nytt timmer, uppsatt år 1795, i envåning. Brädfodrad år 1803 och tillbyggd i en vinkel längs Skolgatan år 1825, som inte ännu var brädfodrad men nog rödmålad. I byggnaden fanns 9 rum, nämligen en förstuga, 2 salar, en salubod, 4 kamrar med tillsammans 5 kakelugnar. Där fanns också ett kök med en köksspis.

Höjden på byggnaden var 9 ½ alnar (5,7, m), längden 43 alnar (25,8 m) och bredd 10 alnar. Taket var lagt med näver och vedtak och hade en stenfot som var 1 aln hög.

Som brukligt var så försäkrades alla byggdetaljer och inredning skilt för sig. Stenfoten försäkrade för 120 rubel, stommen för 692, yttre taket 182, bjälklagen 102, golven av granplankor för 238 rubel. I byggnaden fanns det 12 panelade, oljemålade fönsterlufter med halvvitt glas i kitt och de var 1,3 m höga och 1,20 m breda. 8 ofodrade, oljemålade halvfranska dörrar försäkrades för 22 rubel per styck. Kakelugnarna försäkrade för 20-25 rubel per styck och köksspisen för 50. I fem rum fanns det vattenfärgade tapeter men i andra rum fanns det duktapeter och franska tapeter. I butikslokalen försäkrades den fasta inredningen för 85 rubel, som bestod av disk, hyllor och lådfack.

Byggnaden försäkrades för 2 450 rubel.

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad i gott skick, uppfört i en våning år 1820 och var inte ännu brädfodrad. I uthuset fanns det 3 magasin, vedlider och ett stall med spillningshus. Uthuset var 39 ½ alnar (23,7 m) långt och 9 alnar (5,6 m) brett och det hade ett tak av näver och det saknade stenfot. Också denna byggnad, liksom alla andra försäkrades alla byggnadsdelar skilt. Handlande Holmström ville få detta uthus försäkrat för 910 rubel men det lokala brandstodskommittén prutade värdet till 800 jämnt.

Byggnad nr 3:

En trädbyggnad av furutimmer, uppförd år 1800 och där fanns endast ett rum och i det rummet fanns en köksspis och en inmurad järngryta, som kunde rymma 50 kannor (ca 125 liter). Byggnaden var 12 ½ aln (7,5 m) lång och 9 alnar bred.

Byggnaden var försedd med nävertak och det försäkrades för 400 rubel.

Byggnad nr 4:

En trädbyggnad av furutimmer i gott skick, uppförd år 1800 i en våning. Den var inte brädfodrat men målad med rödfärg. I byggnaden fanns det en förstuga, en stuga och en kammare och i dessa rum fanns det en kakelugn och en bakugn. Huset var 19 alnar (11,4 m) långt och 10 alnar brett, hade ett nävertak och grunden var byggd av grundstenar.

Grundstenarna under byggnaden försäkrades för 42 rubel, stommen för 188 och bjälklagen för 27 rubel.

Hela byggnaden försäkrades för 750 rubel.

Byggnad nr 5:

En ladugårdsbyggnad i försvarligt skick, byggd av både gammalt och nytt timmer år 1833, inte brädfodrad men nog rödmålad och i byggnaden fanns det en förstuga, fähus och en foderlada. Ladugården var 24 ½ alnar (14,7 m) lång och 8 ¾ alnar bred, saknade stenfot och hade nävertak.

Fähuset försäkrades för 350 rubel.

Byggnad nr 6:

Ett hushållsmagasin uppfört av nytt timmer år 1804 och målat med röd färg. Magasinet eller härbret var 5 ½ långt och lika brett, hade nävertak och en grund av stockar.

Magasinet försäkrades för 150 rubel.

Byggnad nr 7:

Ett av korsvirke och bräder uppfört öppet slädskjul, byggt år 1821. Den södra sidan var öppen, det saknade stenfot och hade ett tak av bräder. Skjulet var 19 ½ alnar långt och 8 ½ alnar brett.

Skjulet försäkrades för 200 rubel.

Förutom dessa sju byggnader så försäkrade Erik Anders inkörsporten för 50 rubel. Den var byggd av furubräder och i försäkringen ingick lås och gångjärn.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 5 150 rubel. Erik Anders själv hade värderat byggnaderna till 5 783 men han godkände brandstodskommitténs värderingar. Premien, som den tiden kallades för ”årliga inträdesavgiften” beräknades till 54 rubel 60 kopek och den summan gällde i fem års tid. Vart femte år skulle brandredskapen och byggnaderna granskas och då kunde premien justeras uppåt eller neråt.

År 1840 granskades byggnaderna och brandredskapen för första gången. Gården ägdes då av Simon Anders Wendelin och det konstaterades då att byggnaderna hade förfallit och värdet likaså.  Försäkringsvärdet på huvudbyggnaden sänktes från 2 450 till 1800 rubel och på de andra byggnaderna i samma förhållande. Alla byggnaders värde beräknades till 3 750 rubel.

Följande granskning gjordes i april 1846 och gården ägdes då av handlanden Erik Johan Sundman. Två hantverkare och brandstodskommitténs lokala agent värderade då byggnaden igen och fastställde premierna. Handlande Sundman kunde bara konstatera att försäkringsvärdet igen sänktes på samtliga byggnader och till exempel byggnad nr 3 försäkrades inte alls.

Vid granskningarna 1851, 1856, 1861, 1866, 1871 och 1876 godkändes värderingarna eftersom handlande Sundman hade hållit byggnaderna i samma skick som tidigare. År 1880 granskades byggnaderna av skomakarmästarna Forsberg och Hartman och de ansåg att allt var i skick i byggnaderna, som nu ägdes av handlandeänkan Helena Sundman.

En granskning gjordes ännu år 1894 av de båda skomakarmästarna. Gården hade då övertagits av Erik Johans och Helenas son Konrad Sundman.

Brandförsäkringen 1903.

Den 7 november 1903 ville den nya ägaren, handlanden Konrad Sundman teckna en ny brandförsäkring eftersom han året innan hade låtit uppföra en ny huvudbyggnad längs med Strandgatan. Flera andra byggnader hade fått högre värde på grund av renoveringar.

Konrad uppgav att tomten var 966 m² stor och att på gården fanns en brunn, som kunde användas vid en eventuell eldsvåda. Han uppgav också att nödiga brandredskap fanns på gården och de var alla märkta med tomtens nummer, målade med oljefärg.

År 1902 uppförde Konrad Sundman en helt ny bostadsbyggnad längs med Strandgatan. Enligt stadens byggnadsförordning var det inte möjligt att bygga trähus för nära tomtgränsen men Sundman gjorde det ändå, eftersom den närmaste delen var byggd av tegel. Tegelbyggnaden fungerade som en brandvägg och den kunde till och med byggas i två våningar. Den här tiden var det inte tillåtet att bygga trähus i flera våningar. Den 7 november 1903 tecknade Sundman en brandförsäkring på tomtens alla byggnader och i nedre kanten finns hans namnteckning från försäkringsbrevet infällt. Sundman bodde själv i före detta Wendelinska gården vid Salutorget, i nuvarande biblioteksbyggnaden.

Konrad Sundman ville att följande byggnader skulle brandförsäkras:

Byggnad nr 1:

Ett boningshus, byggt av timmer och delvis av tegel, i gott skick och uppfört år 1902. Byggnaden inte ännu brädfodrad eller målad men den hade ett tak av järnplåt. Huset var 25,30 m långt och 19,6 m brett. Höjden på den timrade delen var 8,8 m medan tegelbyggnaden var 9,4 m. Den timrade delen byggdes i en våning och där fanns det nio rum och i dessa rum fanns det fem kakelugnar och två hällspisar. Tegeldelen var byggd i två våningar och i vardera våningen fanns det två rum. De nedre rummen var inredda till butikslokal med asfaltgolv medan rummen i övre våningen var boningsrum. Under byggnaden fanns det tre, större välvda stenkällare.

Den timrade delen och tegeldelen försäkrades för 36 000 mark.

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad (tidigare nr 2 och 5) av stock och delvis byggd av korsvirke och bräder, uppförd 1820, 1833 och 1902. Uthuset var brädfodrat och målat med oljefärg, i gott skick och hade ett tak av asfaltfilt. På södra sidan var uthuset 22,25 m långt och på västra sidan 14,31 m långt. Det var 5,05 m brett och där fanns två magasin, vedlider, stall, latrin med spillningskast, fähus med förstuga och en foderlada.

Uthuset försäkrades för 4 000 mark.

Byggnad nr 3:

En magasinbyggnad längs med Skolgatan, byggd av stock och i gott skick. Uppförd år 1800, brädfodrad och målad med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Byggnaden var 7,5 m lång och 5 m bred och där fanns ett magasin med dubbla bottnar.

Magasinet försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 4:

Ett boningshus av timmer i en våning, uppfört år 1800 med gaveln mot Skolgatan, brädfodrat och målat med ett tak av asfaltfilt. Där fanns en kall förstuga och två större rum och i dessa fanns det en kakelugn och en köksspis med en bakugn och en inmurad gryta.

Konrad vill försäkra huset för 3 000 mark men den lokala brandstodskommittén godkände endast 2 500 mk.

Byggnad nr 5:

I den förra försäkringen hade byggnaden nr 7 och det var ett uthus längs med Skolgatan byggt av korsvirke och bräder. Det var byggt år 1821 och målat med oljefärg och taket var av asfaltfilt. Huset hade nu kortats av och dess längd var 9,35 m medan det tidigare var närmare 12 m. I denna byggnad fanns det vagnslider och redskapslider.

Uthuset försäkrades för 600 mark.

Förutom dessa fem byggnader, så försäkrades den målade inkörsporten för 300 mark. Den var gjord av stock och plankor och i försäkringen ingick lås och gångjärn.

Totala försäkringsbeloppet uppgick till 43 800 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 338 mark. Premien höjdes på grund av olika orsaker, till exempel byggnaden nr 1 var stor så premien höjdes med 10 %. Eftersom tegelbyggnaden var uppförd i två våningar, så höjdes premien med ytterligare 10 %. premien för uthuset nr 2 höjdes med 50 %, eftersom flera byggnader låg alltför nära. Huset nr 3 hade dubbla bottnar och därför höjdes premien med 10 % och eftersom det låg nära andra byggnader så blev det ytterligare 50 %.

Konrad uppgav att samtliga byggnader försäkrades och att det i dessa inte fanns några eldfarliga inrättningar och sådana fanns i i grannskapet heller. På tomten fanns det ingen trädgård och inga träd.

Det lokala brandstodsbolagets agent, sjökapten Wilhelm Hagen skrev i en rapport i försäkringsbrevet att byggnaderna 2, 3, 4 och 5 är lagstridigt uppförda enligt stadens nya byggnadsförordning. De stod för nära varandra och flera byggnader för nära tomtgränsen. Den nya byggnaden nr 1 fick däremot klart godkänt. Det var ”af oklanderliga materialer med utmärkt omsorg utfördt, är elegant och tidsenligt inredt till alla delar, äfvensom att de öfriga byggnaderna undergått en omfattande grundlig remont och nu fullkomligt motsvara det af värderingsmännen godkända värde.”

Så här såg den planteckning ut som handlande Konrad Sundman lät rita upp år 1903 då han skulle brandförsäkra byggnaderna.