Den första delen av den här gården på Västra Långgatan 4 byggdes år 1820 av timmermannen Hans Ström, som var född år 1777. I något skede har den byggts till med en vinkel i den norra ändan, så att den fick den längd som den har i dag. Fotot är taget från nordväst sommaren 2020.

Sammanställt av Lasse Backlund i december 2022. Uppgifter är tagna ur lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar.

Gårdens historia.

På stadsplanen från 1751 så ligger tomen nr 16 mellan de båda långgatorna och boningsbyggnaden låg den tiden vid Östra Långgatan vid den blåa pilen. Den stora tomten ägdes den tiden av borgaren Johan Ström.

Den gamla gården låg i tomtens östra ända vid den blåa pilen. Den nya gården byggde år 1820 i den västra ändan, där den fortfarande står. Fotot är taget sommaren 2022 på Sjöfartsmuséet och modellen är gjord av Tarmo Suomalainen.

År 1755 ägdes tomten nr 16 i det tredje kvarteret av borgaren Johan Ström och hans gård låg då vid Östra Långgatan.

År 1765 ägdes den bebyggda tomten av borgaren Johan Ström och i hans gård bodde också hans son, timmermannen Matts Ström (1732-1804).

År 1770 ägdes den bebyggda tomten av Johans son Matts Ström, som var gift med Catharina (f.1735)

År 1785 ägdes gården av timmermannen Matts Ström, som bodde med sin Catharina. Tomten hade nu fått numret 20 i stället för 16.

År 1790 ägdes den bebyggda tomten nr 20 av timmermannen Matts och Catharina Ström. På hyra bodde sjömannen Henrik Lönnqvist med hustrun Maja.

År 1800 ägdes den bebyggda tomten nr 20 av timmermannen Matts Ström och i gården bodde också hans vuxna son, timmermannen Hans, som var född 1777. Hans var gift med Maria (f. Berg 1775-d.1866) och de fick 4 barn: Hans Henrik (f.1804), Maria Rebecka (f.1807), Johan Fredrik (f.1810) och Lisa Magdalena (f. 1813). På hyra bodde sjömannen Henrik Lönnqvist med hustrun Maja och där bodde också sjömannen Anders Rislund.

År 1810 ägdes den bebyggda tomten nr 20 av sonen, timmermannen Hans Ström, som bodde med sin hustru Maria och barnen Hans, som då var 5 år gammal och blev fiskare och Maria, som kallades Maija och var 2 år. I gården bodde också skeppsbyggmästaren Henrik Lönnqvist.

År 1815 ägdes den bebyggda tomten nr 20 av timmermannen Hans Ström och hustrun Maria och dottern Maria Rebecka, född 1807, som var döv och sonen Johan Fredrik, som var född 1810. I gården bodde också timmermannens moster Brita. Byggmästareänkan Maria Lönnqvist bodde i gården på hyra.

Åren 1820- 1825 ägdes den här bebyggda tomten, som då hade numret 20 i kvarter 3 av timmermannen Hans Ström. Han bodde där med hustrun Maria och de 2 barnen. Byggmästaredottern Maria Lönnqvist bodde i gården, liksom byggmästaredottern Brita och sjömannen Anders Petter Lönnqvist, som bodde med hustrun Maria.

I stadsplanen från 1825, så har bröderna Hans och Henrik Ström delat den långa tomten på tvären. Den östra halvan fick nummer 142 och den ägdes då av borgaren Henrik Ström, som bodde med hustrun Magdalena, som kallades Lena och barnen Johan (f.808) och Agatha (f.1806). Den västra halvan fick nummer 150 och ägdes av timmermannen Hans Ström.

År 1830 hade den nya stadsplanen tagits i bruk och den bebyggda tomten hade fått nummer 150 och ägdes av timmermannen Hans Ström, som bodde med hustrun Maria och sonen Johan Fredrik. I gården bodde också hans andra son Hans Henrik Ström (f.1804), som var fiskare. Denne var gift med Carolina Forsén, som var född 1807 i Kaskö och som flyttade till staden 1822. De hade bland annat barnen Carolina Henrika (f.1834), Nils Henrik (1837-1854), Maria Ulrika (1844-1848) och Sofia Rebecka (f.1847). I gården bodde också byggmästardottern Maria Lönnqvist.

År 1835 ägdes den bebyggda tomten nr 150 av timmermannen Hans Ström, som bodde med hustrun Maria och sonen Johan Fredrik. I gården bodde också sjömannen Petter Lönnqvist med hustrun Maria och med dottern som också hette Maria.

År 1837 hade den bebyggda tomten och gården delats, så att timmermannen Hans Ström ägde den ena halvan. Den tidigare hyresgästen, sjömannen Petter Lönnqvist ägde den andra halvan. Petter var född 1797 och han bodde i gården med hustrun Maja Greta (1796-1852).

År 1842 ägde timmermannen Johan Fredrik Ström den ena halvan av gården och han bodde med sin far Hans, som var 64 år och modern Maria, som var 66 år och döva systern Maria Rebecka. Sjömannen Petter Lönnqvist ägde den andra halvan och han bodde där med hustru och barnen Maria (f.1819), Johan Petter (f.1820), Anders Henrik (f.1822) och Henrika Christina (1828-1852).

År 1845, samma år som fadern Hans Ström avled så ägdes halva gården av sonen, ogifta timmermannen Johan Fredrik Ström, som bodde med modern Maria och sin syster. Den andra gårdshalvan ägdes av sjömannen A. Petter Lönnqvist, som bodde med hustrun Maria. Flera andra sjömän med släktnamnet Lönnqvist var skrivna i gården.

År 1849 avled timmermannen Johan Fredrik Ström och hans ägda halva gård övertogs då av modern, timmermansänkan Maria Ström, som nu var 74 år gammal och som bodde med dövstumma dottern Maria. Den andra tomthalvan ägdes av sjömannen Petter Lönnqvist. Hos honom bodde bland annat äldsta dottern Maria, som hade två oäkta barn: dottern Maria Josefina (f.1840) och sonen Carl Anders (f.1843). Omkring 1846 gifte sig Maria med sjömannen Matts Carlsson Fröberg, som var född 1820 i Närpes och de fick gemensamma barnet Hilda Johanna (1847-1849). Matts Fröberg rymde sedan till sjöss i slutet av 1840-talet.

År 1850, den 24 september sålde timmermansänkan Maria Ström hela tomten 150 år kyrkoväktaren Johan Ekblom (1814-1866) för 200 rubel silver. Hon tog åt sig rätten att till sin död få bo kvar i ”kammaren innanför stugan med sin döva dotter” men efter hennes död måste dottern hitta ett annat boende. Vid köpet bestämdes det också att sjömannen Petter Lönnqvist, som ägde en gård på samma tomt måste bortflytta den, eftersom den var bortdömd av brandsynen.

År 1853 ägdes den bebyggda tomten nr 150 av kyrkoväktaren Johan Ekblom, som från tidigare ägde hörntomten nr 151. Han var gift med Anna Erikdotter (f. i Storå 1813) och hos dem bodde deras enda barn, dottern Fredrika (1839-1869).

År 1866 avled kyrkväktaren Johan Ekblom och tomten och gården nr 150 övertogs då av änkan Anna. Gården förvaltades av hennes måg, målaren Gustaf Wilhelm Lindqvist, som år 1865 också hade övertagit hörngården på tomt 151 av sina släktingar. Denne var född år 1835 i Stockholm och kom 1857 via Åbo till Kristinestad. Han kom från Sverige till Finland då han fick i uppdrag att invändigt måla det nya stadshuset i Vasa. Lindqvist var gift med kyrkväktarens dotter Fredrika, som avled i januari 1869.

År 1870 ägdes tomt nr 150 av änkan Anna Ekblom men den sköttes av mågen, änklingen och målaren Lindqvist, som lät några målarlärlingar bo där. Målaren bodde själv i gården på granntomten 151.

År 1876, den 27 mars donerade änkan Anna Ekblom gården nr 150 åt sin svärson, målaren Gustaf Wilhelm Lindqvist, mot att denne skulle fortsätta att sköta henne till död dag. Han skulle också se till att hon fick en hederlig begravning.

År 1880 ägdes den bebyggda tomten av målarmästaren Lindqvist och där bodde fortfarande hans svärmor Anna Ekblom och lärlingarna. Paret Lindqvist hade 3 vuxna barn: Gustaf Fredrik (1859-1886), Anna Fredrika (1863-1891) och Axel Wilhelm (1865-1915).

År 1885 hade gården övertagits av målarmästarens äldsta son, Gustaf Fredrik Lindqvist (1859-1886) och han bodde med hustrun Amanda (f. 1856) och en lärling Elis Dahlström (f. 1868).

År 1886, den 25 augusti avled målaren Gustaf Fredrik Lindqvist och gården övertogs av änkan Amanda Lindqvist.

År 1890 ägdes gården och tomten 150 av målareänkan Amanda Lindqvist. På hyra bodde sadelmakaren Adrian Teir (f.1847) med hustrun Ulla (f.1848).

År 1891, den 4 maj sålde målareänkan Amanda Lindqvist tomt nr 150 åt bondemågen Otto Moberg och hans hustru Anna Kajsa från Lappfjärd för 1 000 mark. Moberg åtog sig att sköta målarmästare G. W. Lindqvists svärmor, kyrkovaktmästareänkan Anna Ekblom (f.1813) till hennes död med husrum, mat och kläder.

År 1893, den 5 juli sålde bondemågshustrun Anna Kajsa Moberg den bebyggda tomten 150 åt poliskonstapel Josef Carl-Gustaf Mangs (f.1865) och hans hustru Wilhelmina (f.1859) för 1 400 mark. Bondemågen Otto hade rest till Amerika och därifrån skickat hem en fullmakt åt Anna Kajsa att hon kunde sälja gården, som han var delägare i. Vid behandlingen av ärendet så hade någon slarvat bort fullmakten men ett par trovärdiga vittnen kunde intyga att de hade sett fullmakten och rådhusrätten godkände vittnesmålen så att poliskonstapel Mangs kunde få sin lagfart.

År 1895 ägdes gården och tomten 150 av poliskonstapel Josef Mangs och hustrun Mina.

År 1898, den 27 juli sålde poliskonstapel Josef Mangs gården 150 åt fiskaren Henrik Sjöblom. Han och Maria ägde från tidigare också granntomten 151. De hade också tagit en fosterson.

År 1908, den 16 mars sålde fiskaren Henrik Sjöblom den bebyggda tomten nr 150 åt kontoristen Otto Wendelin (1864-1931) med hustrun Annie (1876-1970). Otto var son till kommerserådet Otto Wendelin och med Annie fick han 4 döttrar: 1). Gunhild (1897-1982) som var gift med lärarsonen Einar Wadström (1888-1940) från Dagsmark. 2). Gurli Ingrid (f.1899) som var gift med Robert Wolff (1890-1957). 3). Margareta (1901-1917). Ogift och barnlös. 4). Ulrika (f.1908) som var gift med Gunnar Strandell.

År 1912 ägde kontoristen Otto Wendelin och hustrun Annie gården vid Västra Långgatan 4. Otto hade i ett gåvobrev den 1 september 1908 donerat den nyinköpta gården åt sin hustru Annie.

År 1931, den 17 juni gav Annie Wendelin med maken Ottos samtycke gårdarna 150 och 151 som gåva åt sina 3 döttrar, Gunhild Wadström, Gurli Ingrid Wolff och Ulrika Wendelin. Någon riktig gåva var det inte, eftersom mottagarna också skulle ta över de intecknade lånen på 64 000 mark.

År 1931, den 15 oktober avled kontoristen Otto Wendelin och arvingarna sålde gården på Västra Långgatan 4 åt handlanden Karl Leonard Saari för 30 000 mark. Karl (1873-1944) var född med släktnamnet Skarp men då han år 1899 gifte sig med änkan Matilda Lillteir (f.1868) så tog de släktnamnet Saari. Matilda hade 5 barn från ett tidigare äktenskap och med Karl fick hon ytterligare 7. Av dessa var det endast den yngsta dottern Helny, som levde till vuxen ålder. Karl och Matilda skilde sig år 1925 och Matilda återtog då sitt flicknamn. År 1927 gifte Karl om sig med Hjördis Englund (f.1927) men de fick inga gemensamma barn.

År 1944, den 8 oktober avled förre handlanden Karl Leonard Saari och gården övertogs av sterbhuset, bestående av änkan Hjördis och dottern Helny, som bodde i Sverige.

År 1953, den 26 maj sålde dottern Helny, som var gift med Elof Backe i Sverige sin del av gården på Västra Långgatan 4 åt postiljonen Harald Nordström för 500 000 mark. Harald var född i staden år 1921 och år 1946 hade han gift sig med Hilda Sjöblad (f.1917).

År 1955 hävde hovrätten i Vasa Harald Nordströms köp av halva gården på grund av ett formfel, som rådstuvurätten i Kristinestad hade godkänt. Karl och Hjördis hade år 1944 uppgjort ett inbördes testamente, som gav den överlevande parten rätt att bo i orubbat bo till döddagar. Karls dotter Helny hade alltså inte rätt att ensam sälja gården. Nordström ålades att återge gården till säljaren mot att han fick tillbaka köpeskillingen, plus normal ränta. Helny skulle åt Harald betala lagfarts- och tomtmätningskostnader på totalt 41 000 mark och flyttningskostnader 10 000 mark. Harald Nordström hade renoverat gården för 310 000 mark och Hjördis Saari och Helny ålades att betala också detta åt honom.

År 1955, den 21 juni sålde båda ägarna Hjördis Saari och styvdottern Helny Backe, bosatt i Sverige hela gården åt före detta handlanden Lydia Åkerfelt för 2,3 miljoner mark. Hjördis fick 1,4 miljoner och Helny resten. Följande år i mars sålde Lydia Åkerfelt sitt ägande glassbarshus på Västra Långgatan 14 åt glassfabrikör Bror Sundell. Hjördis måste ha tyckt om blommor, eftersom det i köpebrevet bestämdes att hon får föra bort så många blommor som hon vill från tomten.

År 1962, den 23 januari bestämde Lydia i sitt testamente att Hednamissionen skulle få 500 000 mark, kyrkan 200 000 mark, tjänarinnan Hilma Bergvik 600 000 mark, Svenska privatföretagarförbundet 100 000 mark och den svenska folkskolan i staden 500 000 mark av hennes tillgångar efter hennes död. Resten av hennes tillgångar skulle tillfalla Svenska Föreningen Brahegården.

År 1962, den 2 april avled Lydia Åkerfelt och hon efterlämnade inga bröstarvingar. Tillgångarna delades enligt testamentet och Brahegården övertog då gården på tomt 150.

År 1962,den 24 oktober beslöt Brahegårdens styrelse att gården skall säljas åt polisöverkonstapel Lars Axén för 2 miljoner mark. Köpebrevet undertecknades 29 oktober och Axén kunde överta gården direkt. Köpet belastades av en klausul att gårdens innehavare skulle månatligen betala 12 000 mark åt Lydia Åkerfelts syster Anna Lindberg, så länge hon levde.