Den försäkrade gården på tomten nr 68

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors men det var först i januari 1866 som skeppareänkan Amalia Argelander anhöll om att byggnaderna på tomt nr 68 skulle brandförsäkras. Amalia hade år 1865 övertagit denna tomt med alla byggnader av sin mor Catharina Åkersten.

Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Amalia uppgav då att på hennes tomt fanns 3 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare och alla dessa var märkta med tomtnumret i oljefärg. På gårdsplanen fanns en brunn med ”tillräcklig vattentillgång”.

Amalia Argelander uppgav att tomten var 3 337 kvadratalnar i areal vidd (en aln är ca 60 cm). Den norra sidan, som var 71 alnar lång stöter till tomt nr 67, i öster var sidan 47 alnar och den gränsade till Västra Långgatan. Den västra sidan var 47 alnar lång och den gränsade till tomten 71.  I söder gränsade tomten till tomt nr 69.

På tomten fanns det 3 byggnader, som skulle försäkras:

Byggnad nr 1:

Ett boningshus i en våning, byggd av gott furutimmer år 1833, brädfodrat och målat med röd färg. Huset hade en bra stenfot och yttertaket var gjort av bräder. Byggnaden hade tre rum, nämligen en förstuga och två kammare. Dess längd var 13 alnar (7,8 meter) och 9 ½ alnar brett.

Huset hade 2 kakelugnar och det värderades till 600 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus i en våning, byggt år 1863 av timmer, brädfodrat och hade ett tak av pärtor. Den här byggnaden var 17 ½ alnar lång (10,5 meter) och där fanns en förstuga och fyra andra rum. I huset fanns det tre kakelugnar och i köket en köksspis.

Denna byggnad värderades till 2 000 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad med bagarstuga, som var byggd av timmer år 1854. Taket var gjort av bräder och i byggnaden fanns en bagarstuga med en bakugn, ett magasin, ett vedlider och en foderlada. Byggnadens längd var 44 ½ alnar och 9 alnar brett och höjden från marken till takkammen var 10 alnar.

Uthuset värderades till 1 400 mark, så alla byggnader försäkrades för 4 000 finska mark. Argelander uppgav att det på tomten inte fanns några byggnader och i grannskapet fanns det inga brandfarliga byggnader. På tomten fanns en trädgård men inga lummiga lövträd.

Den årliga försäkringspremien, som den tiden kallades inträdesavgift beräknades till 28 mark och den summan gällde för de kommande 5 åren. Sedan skulle byggnaderna och brandredskapen granskas och premien räknas ut på nytt.

År 1871, den 4 september utfördes den första granskningen av de lokala granskarna, skomakarmästaren Gustaf Hartman och snickarmästaren Matts Their. Byggnaderna och brandredskapen var i samma skick som 5 år tidigare, så några ändringar gjordes inte.

År 1901 hade gården övertagits av syskonen Parman och granskningsintyg undertecknades av Betty. Granskningen utfördes av handlanden Konrad Sundman och sjökapten Johan Wilhelm Olin och allting var till belåtenhet.

Så här såg den planteckning ut som Amalia Argelander bifogade försäkringsbrevet. Det gröna området visar var trädgården fanns, nära uthuset. Uppe i kanten är Amalias namnteckning infälld.

Brandförsäkringen år 1910.

Den 2 februari 1910 tecknade handlanden Antonio Guernieri en ny brandförsäkring på byggnaderna på tomt nr 68, eftersom flera förbättringar hade gjorts. Den största var ju att de gamla byggnaderna 1 och 2 nu hade byggts ihop, så att den fått den längd som den har ännu i dag.

Tomten var 1 115 m² stor och på den fanns en brunn med tillräckligt vatten vid en eventuell eldsvåda. Nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var alla märkta med tomtens nummer i färg.

Då Antonio Guarnieri skulle teckna en ny brandförsäkring år 1910, så var de tre byggnaderna placerade enligt denna planteckning. Infällt i nedre kanten hans namnteckning på försäkringsbrevet.

På tomten fanns det tre byggnader, som handlande Guarnieri ville försäkra.

Byggnad nr 1.

En sammanbyggd bostadsbyggnad av timmer, där den äldre delen byggdes år 1833 och den nyare år 1863. Den var brädfodrad och målad med kompositionsfärg och hade asfaltfilt på taket. Hela huset var nu 22,25 m långt och bredden varierade mellan 5,64 och 6,53 meter. I byggnaden fanns det sju rum, varav ett var inrett till handelsbutik och i dessa rum fanns det 4 kakelugnar och en hällspis med en bakugn.

Byggnader försäkrades för 7 000 mark.

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad uppförd av korsvirke och bräder år 1903,  målat med kompositionsfärg och hade asfaltfilt på taket. Uthuset var 12,25 m långt och mellan 2,95 och 3,45 m brett och där fanns en hushållsbod och två vedlider.

Uthuset försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 3:

Ett kombinerat bostads- och uthus, byggt av timmer i gott skick, uppfört år 1854. Det var delvis brädfodrat men målad med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 26,43 m långt och 5,34 m brett och där fanns två bostadsrum och i dessa fanns det en kakelugn och en spis. Där fanns också ett magasin, vedlider, latrin med spillningskast, fähus och foderlada.

Byggnaden försäkrades för 2 200 mark.

Förutom dessa tre byggnader, så försäkrades inkörsporten som var gjord av stockar och bräder för 100 mark. Planket runt tomten försäkrades för 200 mark och det var 43 m långt och 1,90 m högt. Staketet runt trädgårdet, som var gjort av ”stock, sträfvor och ribbor” försäkrades för 100 mark och det var 35 m långt och 1,10 m högt.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 10 000 mark och den årliga försäkringspremien uppgick till 69,28 mark.

Så här såg den planteckning ut som Antonio Guarnieri lät rita upp, då han år 1910 skulle teckna en ny brandförsäkring