Holmströms resandehem eller Leinonens gård på Strandgatan 54

Den här gården på Strandgatan 54 eller Kattpiskargränden 1 är byggd i två olika etapper. Den första delen i södra ändan byggdes år 1837 av skepparen Henrik Dahlberg. År 1845 skarvade Dahlberg i gården i den norra ändan, så att den då fick den längd och utseende mot gatan som den har i dag. Gården fotograferad våren 2021.

Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2021, uppdaterat i maj 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, kyrkböcker, lagfartsregister och ur gamla tidningar. Leinonen har bidragit med information och gamla fotografier. Lilly Nysténs och Rafael Olins utredningar har varit till stor hjälp.

Länkar:

Om du vill läsa mera om byggnaderna och om vilka försäkringar, som har tecknats för dem, så skall du klicka HÄR!

På stadsplanen från år 1751 så finns inte denna tomt, eftersom den då låg under vatten. Den blåa rektangeln visar ungefär var tomten finns i dag. Den gröna linjen som syns i Stadsfjärden, visar var tullstaketet vintertid skulle byggas på isen för att skydda staden från olaga införsel av varor. Strandgatan slutar i söder vid Hållfastskagatan.

Gårdens historia.

År 1810, i den första mantalslängden på 1800-talet ägdes den här tomten, som den tiden hade nr 12 i det första kvarteret av sjömannen Carl Lundgren och högst troligt så bodde han också där i en mindre gård.

År 1815 ägdes tomten nr 12 och gården av sjömannen Carl Lundgren och hans hustru Caisa. På hyra bodde skomakaren Jacob Åkerman och sjömannen Anders Henrik Sundman med hustrun Anna.

År 1820 ägdes tomten nr 12 i det första kvarteret av sjömannen Carl Lundgren. I gården bodde också skomakaren Jacob Åkerman.

År 1825 ägdes tomt nr 12 i det första kvarteret av arbetaren Gabriel Öström med sin hustru Anna Cajsa. I gården bodde också den tidigare ägaren, förra sjömannen Carl Lundgren med sin hustru Catharina som också kallades Caisa och de är nu överåriga.

På stadsplanen från 1825 så har det bildats några nya tomter nedanför Strandgatan, där det tidigare endast hade stått sjöbodar och magasin. Tomt nr 12 har nu fått nummer 15 och var den tiden en verklig strandtomt med havet på två sidor. Strandgatan har nu förlängts så att den sträcker sig ända till Kattpiskargränden och Barlastplatsen.

År 1830 hade tomten fått nr 15 i det första kvarteret och den ägdes av Gabriel Öström, som nu är fiskare. I gården bodde också förra sjömannen Carl Lundgren med hustrun Catharina. Där bodde också styrmannen Israel Holmudd. Denne var född i staden år 1807 och var son till Jonas Holmudd (1772-1824) och Brita Helena Hallman (1767-1833). Israel var gift med Maria Forsdahl (1805-1880) från Lillkyro.

År 1832 ägdes gården av fiskare Öström men nu hade hyresgästerna Holmudds flyttat bort och i stället bodde styrmannen Carl Fredrik Hackman (1807-1851) på hyra med hustrun Beata (f.1806 i Kaskö). Carl Fredrik var son till styrmannen Daniel Hackman, som var född i Stockholm år 1778 och som drunknade år 1814. Också sonen Carl Fredrik drunknade på en resa, år 1851. Hackmans bodde där endast ett år och följande hyresgäst var bagaren Lars Halenius, som bodde med en piga Anna.

År 1835 hade skepparen Josef Häggqvist d.y. (1801-1836) tagit över tomten och den gamla gården. Han var född i staden och var son till skepparen Josef Häggqvist d.ä. och Beata Magdalena, född Backman. Josef d.y. var sedan år 1823 gift med Catharina Lind, född i staden år 1801, död i tyfus 1857. Josef hade tidigare bott på tomt 161 vid Staketgatan, alltså där rådhuset sedan skulle byggas. Säljaren, fiskaren Gabriel Öström flyttade då dit i stället. Med andra ord så bytte Öström och Häggqvist gårdarna med varandra.

År 1836 omkom skepparen Josef Häggqvist i en olycka då hans slup Mina led skeppsbrott utanför Öland i oktober 1836. Vid den efterföljande bouppteckning framkom det att Häggqvist var svårt skuldsatt och ”gården gick i mät” av rådhusrätten i staden. I december såldes gården på offentlig exekutiv auktion och den övertogs ”på grund av sin bördsrätt” av handlanden Josef Lind (1797-1868), som dock inte bosatte sig där. Köparen Josef Lind var nämligen bror till änkan Catharina Häggqvist, som fick bo kvar i gården. Catharina hade med Josef fått 6 barn, varav 2 dog i späd ålder. Av de övriga 4 barnen var det endast dottern Maria Sofia som gifte sig och fick barn. Några hyresgäster finns inte antecknade och det är helt naturligt eftersom gården var liten.

År 1837, den 10 februari bytte handlanden Josef Lind bort gården på tomt nr 15 med skepparen Hans Henrik Dahlberg (1808-1865), som ägde en gård på tomt 27. Dahlbergs gård värderades till 311 rubel medan Linds gård på tomt 15 var värderad till 570 rubel silver. Dahlberg betalade kontant mellanskillnaden på 260 rubel. Henrik var född i staden och han gick till sjöss som 16-åring. År 1828 blev han styrman och från år 1833 var han befälhavare på ett stort antal fartyg i staden. Henrik var i sitt första äktenskap gift med sjömansdottern Magdalena Christina Eklund, född 1806 men hon dog i barnsäng år 1832. Henrik gifte om sig år 1833 med sjömansdottern Maria Magdalena Berg (1806-1840).

År 1837 byggde skepparen Henrik Dahlberg den första delen av gården på Strandgatan 54, i den södra ändan.

År 1842 ägdes gården på tomt nr 15 av änklingen, skepparen Henrik Dahlberg. Med honom bodde hans mor Margaretha, också kallad Greta som var född år 1775. Också pigan Anna bodde hos dem.

År 1845 ägdes gården av skepparen Henrik Dahlberg. Han skarvade nu i gården på tomt nr 15 så att den fick den längd som den fortfarande har. Han hade nu gift sig för tredje gången, med Aurora Elisabeth Widström (1827-1888), som var född i staden. Några barn hade de inte, däremot hade de en styvdotter Maria.

År 1848 tecknade Henrik Dahlberg en brandförsäkring på byggnaderna på sin gård. Om du vill läsa om de försäkringar, som har tagits på gårdsbyggnaderna, så skall du klicka HÄR!

Då skepparen Dahlberg år 1848 ville försäkra byggnaderna på sin tomt invid barlastplatsen, så var de placerade enligt denna renritade planteckning.

Åren 1850 till 1865 ägdes gården av skepparen Dahlberg med hustrun Aurora. På hyra i gården bodde handlandeänkan Fredrika Argilander, men inte längre 1865 för då bodde rådmansänkan Magdalena Holmudd på hyra med döttrarna Wendla och Maria.

År 1865, den 24 november avled skepparen Henrik Dahlberg och gården övertogs vid bouppteckningen i maj 1866 av änkan Aurora, som bodde där med sin fosterdotter Ida Lönnberg och sin mor Ulrika Widström.

År 1870 ägdes tomt nr 15 och gården av skeppareänkan Aurora Dahlberg, som bodde med sin mor Ulrika. På hyra bodde styrmanshustrun Maria Sandström, handlandeänkan Agatha Holmström och handlandedottern Maria Berg.

År 1875 ägdes gården av skeppareänkan Aurora Dahlberg. På hyra bodde förre sjötullsvaktmästaren Anders Asplund med hustrun Maja och två barn. Handlandedotter Berg bodde ännu kvar och med henne bodde pigan Anna Björk.

År 1875, den 7 augusti sålde skeppareänkan Aurora Dahlberg gården på tomt nr 15 åt postförvaltaren Feodor Aminoff (1827-1893) för 4 000 mark finskt mynt. Han var född i Vasa och år 1866 hade han gift sig med Hilda Stendahl. Hilda var född i Kristinestad år 1842 och hon var dotter till målaren och bokhandlaren Johan Erik Stendahl (1807-1862) och Wilhelmina Tallgren (1807-1865), som bodde på Västra Långgatan 10. Stadens postkontor blev då inrymt i Aminoffs gård.

Åren 1885 -1890 ägdes gården av Feodor Aminoff, som bodde med hustrun Hilda, 7 barn och 2 pigor. Postkontoret var inrymt i gården. Vill du läsa mera on Feodors adliga släkt, så skall du klicka HÄR!

År 1893, den 4 januari avled postförvaltaren Feodor Aminoff och gården övertogs då  av änkan Hilda. På hyra bodde nya postförvaltaren Paul Himanen (f.1846) som bodde med hustrun Hilma (f.1855) och 4 barn. År 1896 bodde änkan Hilda Aminoff ensam i gården.

År 1897 ägdes tomten och gården av änkan Hilda Aminoff och på hyra bodde postmästaren Gustaf Leván (f.1860) med hustrun Ida (f.1858). Änkan Aminoff gjorde ett nytt hyreskontrakt med posten i staden, som skulle gälla från 1 juni 1897 i 10 års tid. Årshyran bestämdes till 850 mark och utrymmet var på 4 rum, veranda och ett vedlider som Aminoff skulle fylla ”med vedkladdar av björk”.

År 1898, den 8 januari avled änkan Hilda Aminoff och gården övertogs då av hennes då levande arvingar: Ada Wilhelmina, född i Kaskö 1868 och gift med Erik Edvard Bengs, Ebba född i Kaskö 1869 som var sinnessjuk, Vera (f.1870-d.i december 1898), Thyra Alfhild född 1872 och som var gift med Ihmet Hannelius, Maria Mathilda född 1875 och som var gift med friherren och Vasas borgmästare Erik von Troil, juristen Gustaf (1876-1938) som en tid var borgmästare i Kaskö och Gerda som var född i Lappfjärd 1877 och som 1899 gifte sig med Gustaf Artur Leván, som var direktör på Unionbankens huvudkontor i Vasa.

År 1900 ägdes gården av Feodors och Hilda Aminoffs arvingar. På hyra bodde nu följande postmästare Arthur Allén (f.1860), som bodde där med hustrun Aina (f.1860).

År 1901, den 18 mars sålde postförvaltare Feodor Aminoffs arvingar tomten nr 15 och gården åt stadsfiskalen Ernst och Elin Forsberg för 9 000 mark. Ernst var född år 1863 i Honkajoki och år 1891 gifte han sig med Elin Liljestrand (född i Ylöjärvi1862, död i staden1921). Ernst gick i realskolan i Kristinestad, sedan fortsatte han i tekniska skolan i Vasa där han blev lantmätare. Han fick olika tjänster runt om i landet tills han år 1891 utnämndes till stadsfiskal i Kristinestad. År 1893 blev han kronokassör och år 1912 blev han stadsfogde. Under flera år var han kamrer på drätselkontoret och så var han stadsfullmäktiges sekreterare. Han avgick från alla tjänster år 1922 och han dog hos sin syster i Honkajoki samma år. Paret Forsberg flyttade inte själva till gården utan enda hyresgästen i deras gård var postmästare Allén med sin familj och själva postkontoret.

Åren 1905 till 1910 är läget oförändrat med Forsberg som ägare och enda hyresgästen är postmästarfamiljen Allén. Stadens postkontor var fortfarande inrymt i gården. Postkontoret som sedan 1870-talet hade funnits i gården flyttades i juni 1910 till Sundströms gård på Strandgatan 44.

År 1911 ägdes gården av stadsfiskalen Ernst Forsberg, som nu också hade flyttat dit med sin hustru Elin och barnen Helfrid (1892-1936), Westa (1894-1915) och Knut Kasimir (1897-1940). Stadsfiskalen Forsberg hade nu hamnat på obestånd och gården såldes av konkursboet.

Det var många inblandade i den Axelinska ekonomiska härvan som nystades upp hösten 1910. Stadsfiskalen Ernst Forsberg var på något vis delaktig han också och han gjorde konkurs i oktober. Artikeln ur Björneborgs Tidning 18 oktober 1910.

År 1911, den 5 april sålde Forsbergs konkursbo gården på tomt 15 åt fröken Betty Björkroth (f.1849) för 15 000 mark. Hon var född i Björneborg år 1849 och i slutet av 1800-talet bodde hon i Krepelinska gården före hon flyttade till Mörtmark i Lappfjärd där hon drev ett gästgiveri och en lanthandel. Hon hade också ett jordbruk och då poststationen i Mörtmark inrättades i februari 1899 blev hon dess föreståndare. I maj 1903 öppnade hon ett nykterhetsvärdshus och gästhem i det före detta gästgiveriet på Västra Långgatan i staden. Hon fortsatte dock med gästgiveriet i Mörtmark ännu till juni 1905, då hon sålde gästgiveriet och lanthandeln i Mörtmark åt en nybildad andelshandel. Under en tid hade hon rörelse också i Lagers gård, som numera kallas Krepelinska gården.

Vid gästgiveriauktionen i april 1911 gav Betty Björkroth det lägsta anbudet för de kommande 2 åren och i juni samma år öppnade hon stadens gästgiveri på Strandgatan 54.

År 1912 ägdes gården av gästgivaren, fröken Betty Björkroth och med henne bodde hennes systerdotter, byggmästareänkan Johanna Holmström (född 1880- död i Hangö 1968). Hon var född Rosenqvist år 1880 i Björneborg och torde inte vara släkt med handlandesläkten Holmström i Kristinestad.  Johanna, som kallades Hanna hade varit gift med byggmästaren Emil Holmström, som var född år 1879 i Vasa men som dog i staden år 1911. Emil Holmström hade varit en mycket uppskattad arkitekt och byggmästare och han har ritat och byggt flera gårdar i staden. Emil och Hanna hade tidigare bott i deras ägande, södra gård på Västra Långgatan 19, vid Rådhusparken. Den gården sålde de 23.8.1911 åt handlanden Viktor Koskinen och apotekaren Johan Julius Holmström (f.1868 i Vasa) i Kankaanpää.

Enligt en annons i Syd-Österbotten flyttade Kaleva sitt kontor till Strandgatan 54 år 1913.

År 1914 ägdes gården av fröken Betty Björkroth som bodde med änkan Johanna Holmström. På auktionen i mars 1913 hade Betty igen gett det lägsta anbudet för gästgiverihållningen för de 2 kommande åren. På hyra bodde handlanden Hugo Schmaltz (f.1863) och inspektör Ossian Aro (f.1893).

År 1916 förvaltades tomt nr 15 och gården av Betty Björkroth, som bodde med Hanna.  I mars 1915 hade Betty igen gett det lägsta anbudet för att hålla gästgiveriet i staden under åren 1915 till 1917. Kontoristen Hugo Juthas (f.1891) bodde också där liksom lärarinnan Aino Bergius (f.1889). På hyra bodde handlanden Hugo Schmaltz, som hade flyttat från Vasa, då han år 1913 hade övertagit Haltia & Knuters delikatessaffär på övre torget. I maj 1917 auktionerades gästgivarhållningen i staden igen och Betty Björkroth gav det enda budet på 800 mark per år, ett anbud som godkändes för kommande 2 år.

År 1920 förvaltades tomt nr 15 och gården av Betty och hos henne bodde Hanna Holmström och hos dem bodde också deras piga Maria Niemi (1859-1924). På hyra bodde kontoristen Juthas och kontoristen Ivar Ekström (f.1895). Ivar bodde endast en kort tid i gården före han flyttade till kapten Starcks gård längre söderut.

På 1920-talet ägdes tomt nr 15 och gården av Betty Björkroth och där bodde också Hanna. I april 1920 valdes Betty Björkroth till gästgivaren i staden för en 3-års period. År 1925 i juli erhöll Betty gästgiveriverksamhet mot en ersättning om 6 000 mark per år. En handlande Abel Sachs bodde också i gården en tid.

År 1927 fick Hanna Holmström tillstånd av landshövdingen att bedriva ett resandehem och därtill hörande matservering under firmanamnet ”Holmströms resandehem.” Betty var då 78 år gammal och sjuklig.

År 1933, i maj dog fröken Betty Björkroth 84 år gammal och gården övertogs då av arvingarna Johanna Holmström och hennes barn provisorn Alice Holmström och teknikern Erik Holmström.

Efter Betty Björkroths död 1933 gjorde K. A. Gabrielsson en planritning av byggnaden, som visar rumsfördelningen och vilka rum som var avsedda för de resande. På ritningen ser man också att verandan den tiden var indragen. Ritningen utlånad av Leinonen.
I vänstra kanten syns en del av gården på Strandgatan 52 och följande är Holmströms gård på nummer 54. Fotot lånat av Kungliga Konsthögskolan.

I slutet av 1930-talet ägdes gården av Bettys arvingar men det var endast Johanna Holmström som bodde där.

I början av 1940-talet ägdes gården av Bettys arvingar Johanna och hennes barn Alice och Erik Holmström. Johanna bodde i gården och en tid bodde också fil. mag. Georg Dahlström (f. i Vasa 1904) där.

År 1945 övertogs gården av Johanna Holmström och hennes dotter Alice Holmström. Handlande Saber bodde då i gården på hyra.

I början av 1950-talet hade dottern Alice Holmström, som nu är apotekare, flyttat till Borgå men hon ägde fortfarande gården tillsammans med modern Johanna Holmström, som flyttade bort efter en tid.

År 1954, den 29 juni sålde byggmästareänkan Johanna Holmström och provisorn Alice Holmström, då bosatt i Vimpeli gården för en miljon mark åt ”talollinen Vihtori Oskarinpoika Lähdetkorpi” (f.1887) från Kauhajoki. Han var gift med Lempi Maria, född Raiskio 1889 i Honkajoki och de bodde inte själva i gården. Flera personer bodde på hyra men endast under kortare tider. På 1970-talet hade skomakaren Kalle Vähämäki sin verkstad i gården.

År 1976 sålde änkan Lempi Maria Lähdekorpi den förfallna gården åt ögonläkaren Olavi Pärssinen, som var från Tammerforstrakten. Han bodde själv i en av läkarbostäderna invid Bottenhavets kretssjukhus och påbörjade en grundrenovering av gården. Då Pärssinen flyttade bort år 1979 sålde han den halvfärdiga gården vidare åt Leinonen. Denne var också ögonläkare och han övertog med andra ord både läkararbetet och gården då han kom till kretssjukhuset.

Leinonens fortsatte med renoveringen och byggde den stora glasverandan mot havet. År 1980 kunde de flytta in och 20 år senare förnyades träpanelerna, helt enligt den gamla modellen. I ett senare skede har också yttertaket förnyats.

Trots sin höga ålder är alltså gården vid Strandgatan i bra skick och de nuvarande ägarna kan använda den för året runt boende. Gården har ett ypperligt läge, 300 meter från torget, nere vid stranden och till på köpet vid Kattpiskargränden.

Foton.
På postchef Feodor Aminoffs tid förlustade man sig med krocketspel på gårdsplanen, iförd vackra dräkter och hattar som det anstår fina stadsfröknar och -fruar. Fotot utlånat av Leinonen.
Gården på Strandgatan 54 fotograferad i tiderna då Kattpiskargränden ännu hette Lillgränden. Fotot utlånat av Leinonen.
Gårdsägarinnan Betty Björkroth i dörröppningen och hennes systerdotter Hanna Holmström på gården. Fotot taget på 1920-talet av sågägaren Viktor Nylund från Dagsmark. Viktor var ju direktör på Ab Pärus-Fors som brukade hålla sina bolagsstämmor på Holmströms resandehem.
År 1912 är alla uppställda för gruppfotografering, till och med kalven och hunden fick vara med. Till vänster sitter Hannas son Erik Holmström i famnen på hembiträde, sedan en piga, Betty Björkroth håller i hunden, Hannas dotter Alice och Hanna Holmström längst till höger
Till vänster står kalven, sedan Betty Björkroth med Alice i famnen och längre bort står hembiträdet med Erik i famnen och längst till höger Hanna Holmström. Fotot från 1912 utlånat av Leinonen.
På tomten i den norra rån ända ned till stranden fanns det i tiderna ett långt uthus, som revs i slutet av 1970-talet, då ett nytt uthus och garage byggdes. Det var byggt år 1840 och där fanns då  ett vedlider, fähus och foderlada. Foto Olavi Pärssinen, ca 1978.
På 1840-talet då gården skarvades i så fick den en indragen veranda men vid den stora renoveringen i slutet av 1970-talet så fick gården en stor glasveranda mot Stadsfjärden. Fotot från våren 2021.
Gården på Strandgatan 54 fotograferad från nordväst på våren 2021. I högra kanten på andra sidan Kattpiskargränden syns lite av Hjulmans, Lindqvists eller Huhtamäkis gård.