Dagsmark byamän håller krismöte på Majbo i början på maj 1918.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2017.

Trots att både Helsingfors och Tammerfors i maj var rensat från rödgardister och ryska trupper så pågick inbördeskriget för fullt på många andra ställen i Finland. En svår livsmedelsbrist hade rått i landet under vintern och någon hjälp från utlandet gick inte att få. Första världskriget som hade pågått i flera år hade gjort att det var stor brist på mat och förnödenheter i så gott som hela Europa och Amerika. Ett stort antal av bönderna deltog i striderna och kunde inte hjälpa till med försörjningen. De tyska trupper som hade landstigit i södra Finland skulle också förses med proviant, både för soldaterna och åt hästarna.

Befolkningen led av livsmedelsbristen och flera personer dog av hungersnöd. De fattiga drog omkring från by till by i sökandet efter föda och känt i Dagsmark är de folkhopar från de finska gränstrakterna Hångåen och Storåen, som förtvivlade sökte någonting att äta. En torr brödknall och potatisskal kunde duga och ”att arbeta för maten” var ett vanligt erbjudande de svältande kom med.

Tidningen Syd-Österbottens skribent frågar i maj 1918 på vilket vis Dagsmarkborna skall hjälpa de nödställda. ”För varje dag blir det allt fler kvinnor, barn och även åldersstigna män, som draga genom byn från gård till gård tiggande eller viljande köpa bröd. Bonden ställes härigenom på ett hårt prov, att de låta de nödlidande gå eller skall man hjälpa så långt var och ens förråd räcka? Självbevarelsedriften tvingar emellertid stor betänksamhet. Staten har ju tagit hälften av utsädet och andra hälften ätes upp. Det ser hårt ut, och är redan hårt.”

De viktigaste livsmedlen var ransonerade och myndigheterna sålde ut bara små mängder i gången.

D1

Bönderna som hade djur fick sälja slaktdjur endast till Österbottens Kreaturslag, som fick köpa upp kött för av staten bestämt pris. Staten konfiskerade stora mängder av böndernas säd, vilket gjorde att det blev brist på utsäde. Ingen annan än Valio fick sälja smör och det var hårt ransonerat. Någon normal torghandel förekom inte denna tid och den som förekom var hårt reglerad och övervakad av myndigheterna.

Annons i tidningen Syd-Österbotten som kallade till möte på Majbo.
Annons i tidningen Syd-Österbotten som kallade till möte på Majbo.

 

Efter mötet ingick följande artikel i Syd-Österbotten 11.5 1918:

Åtgärd för att all mark må bli besådd.

Vid en å föreningslokalen Majbo i söndags hållen, talrikt besökt byastämma beslöts enhälligt att vidtaga nödiga åtgärder för att planteringsarbetena i byn må bli ordentligt utförda även på de lägenheter, vars arbetskrafter äro vid fronten. Stämman uttalade den åsikten att alla hemmavarande arbetsföra män, som icke hava hava hindrande regelbunden sysselsättning, böra anse det som en omutlig skyldighet att hjälpa till med nämnda arbeten. Och uppdrogs det åt en kommitté att på bästa möjliga sätt i enlighet med nämnda uttalanden ordna saken.

Till medlemmar i kommittén valdes för Dagsmark by: Emil Båsk, Viktor Långkvist, Emil Backlund och Viktor Nyholm; i Korsbäck Johannes Stenlund; i Lillsjö Viktor Henriksson Lillsjö och en Rearbäck i Rearbäck.

I samma nummer av tidningen Syd-Österbotten fanns en artikel som beskrev hur potatis skall odlas och så här skulle det göras den tiden:

Potatisodling.

I år bör var och en som har eller som kan anskaffa en jordbit, odla potatis. Nu är tiden inne att upplägga sättpotatisen till utgroning. Den gror bäst i ljust rum med vanlig rumsvärme, lagd i grunda lådor. Groningslådorna sättes på varandra med mellanlägg emellan varje låda så att ljuset får tillträde även till de understående lådorna. Utgroningstiden är vanligtvis 3 – 4 veckor.

När jorden är färdigberedd och jordtemperaturen stigit till +10 C är tiden inne för potatissättningen. Nu då det är litet av potatis kan den större potatisen skäras på längden mitt i tu. Skärningen företagas några timmar före sättningen, så att snittytorna hinna skinna sig.

Vad man vid potatissättningen har att iakttaga är att åt varje potatisplanta beredes ett tillräckligt stort utrymme så att densamma kan utveckla sig och ge riklig skörd. Genom odlingsförsök har man funnit att en potatisplanta fordrar ett utrymme av 1 500 kv.cm , vilket erhålles om radavståndet är 60 cm, och att avstånd mellan sättpotatisen i raden är 25 cm. Med ett sådant utrymme för varje planta erfordras av medelstor potatis c:a 30 liter per 100 kv.m = 1 ar.

Sättningsdjupet bör hellre vara för grunt än för djupt. Det lämpligaste sättningsdjupet på fuktig mulljord är 7 – 8 cm och på torra mellanjordar 8 – 10 cm. Sättningsmetoderna äro allmänt kända, ett upprepande härav är därför onödigt.

Tillbaka till huvudartikeln.