Häggblad Henry, byggare (1874-1900).

Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2021:

Karl Henry Häggblad föddes den 28 april 1874 på Västra Långgatan 28 i Kristinestad. Han var son till skepparen Karl Johan Häggblad (1843-1884) och Matilda (f. Juthe i Jakobstad 1849-1935). Han var äldst av de 6 barnen och hann ändå få 5 syskon före han blev faderlös i 10-års ålder.

Han gick i Industriskolan i Vasa, och han arbetade också i Vasa ända till 1897 då han flyttade tillbaka till Kristinestad och började bygga gårdar i en sällan skådad takt.

Längst bort i söderstan på Strandgatan renoverade han och byggde till kapten Snellmans gård, senare Gabrielssons gård som numera är riven. I närheten byggde han sedan Emil Axelins ståtliga gård vid Badhusparken och samtidigt byggde han också till Töttermans gård vid Salutorget, den som förstördes i en brand 1974. Han byggde också Metodistkyrkan och så gjorde han ombyggnaden av Fontellska villan till segelföreningens hus Pavis. Han gjorde en stor renovering och tillbyggnad vid den dåvarande samskolan, alltså nuvarande svenska lågstadieskola. Före sin död hann han göra ritningar till den nya badhuset nära Varvsbacken.

Allt detta och lite till byggde han under de tre år som han var verksam i branschen. För att få byggnadsvirke till alla dessa byggnader så rev han ner lagerbyggnaden vid Tjöckfors Brännvinsbränneri och använde stockarna därifrån i de nya gårdarna.

Henry insjuknade i tuberkulos och han dog i 26 års ålder, ogift och barnlös.

Henry Häggblads dödsannons 30.5.1900 i Kristinestads Tidning. Henry är begrav i familjegraven på stadens gamla begravningsplats på Östra sidan.

Nekrolog i Kristinestads Tidning 30.5.1900:

I måndags på eftermiddagen så bortrycktes av döden byggmästaren Karl Henry Häggblad. Han var född i denna stad den 29 april 1874. Då hans livslåga på grund av ett tärande och svårt bröstlidande slocknade, var han endast 26 år gammal. Efter att ha genomgått Wasa industriskola, tjänstgjorde den nyss bortgångne vid länsbyggnadskontoret i Wasa ända till år 1897. Detta år flyttade han tillbaka till fädernestaden, där han sedan dess ägnat sig åt sitt kall, byggnadsverksamheten. Under sin jämförelsevis korta tid han varit en medlem i detta samhälle, har han som arkitekt och byggmästare omhänderhaft många uppdrag. Den nätta segelpaviljongen, som reser sig på Högholmen ett stycke från staden är ett av hans verk. Omändringen av samskolslokalen i fjol somras var anförtrodd honom. Handlanden Axelins, kapten Snellmans och fru Nordlunds nybyggnader uppfördes under hans ledning. Likaså den nya Metodistkyrkan.

Såsom medlem av segelföreningen och Arbetets Wänner i denna stad visade han alltid ett stort, mången gång ett uppoffrande intresse för dessa föreningar.

Den avlidne efterlämnar många vänner. Inget under. Till hans väsen var allt igenom hjärtegott, kamratligt och öppet. Henry Häggblad sörjs närmast av moder och syskon.

Må han slumra sött i sin grav under hembygdens torva!

Foton och annonser.

Ett av de större brännvinsbrännerierna i Österbotten på 1800-talet var Tjöckfors Brännvinsbränneri, som stod på det ställe där Stora Ensos fabrik står i dag. I januari 1889 förstördes själva fabriksbyggnaden till vänster i en mordbrand. Lagerbyggnaden till höger klarade sig och det är den här byggnaden som Henry Häggblad plockade ned när gårdarna i staden skulle byggas i slutet av 1800-talet.
Kristinestads Segelförening köpte i november 1898 det lilla hotellet på Högholmen av fröknarna Fontell för 650 mark och de lät då Henry Häggblad planera, renovera och bygga till det till en paviljong. Huset som kallas Pavis har sedan renoverats och byggts till flera gånger. Fotot från Museiverkets samlingar.
Segelföreningens hus och restaurang Pavis är ett arkitektoniskt mästerverk av arkitekten och byggmästaren Henry Häggblad. Fotot från sommaren 2005.
På vykortet från ungefär 1920 syns den Snellmanska gården till höger, den som Henry Häggblad renoverade och byggde till riktigt i slutet av 1800-talet. På andra sidan Parkgatan syns en del och tornet på handlande Emil Axelins gård, som byggdes samtidigt. Axelin och hans familj bodde inte själva i gården utan de bodde i Alfred Carlströms gård på Strandgatan i Norrstan. Byggnaden till vänster, som skymtar bakom träden är den svenska folkskolan, som förstördes i en brand 1922. Den byggdes aldrig upp på nytt, utan den flyttade efter några år till den dåvarande samskolan, där den fortfarande verkar.
Henry Häggblad fick i slutet av 1800-talet bygga ett av stadens ståtligaste byggnader, det Axelinska huset invid Badhusparken. Huset hade från början 3 stora lägenheter och ett stort antal rum med fina kakelugnar och det kan verka underligt att han själv inte bodde här, utan han hyrde ut alla lägenheter. År 1910 när det visade sig att Emil Axelin var en bedragare och försnillare av oanade mått, så såldes gården på konkursauktion och har efter det haft flera ägare och huset har kallats för både ”Ströminas” och ”Nortamos gårdin”.
Till höger metodisternas Betlehem kyrka som Henry Häggblad byggde riktigt i slutet av 1800-talet. Den var då försedd med ett speciellt ta, som ganska snart byttes ut mot det som finns idag. Byggnaderna till vänster är stadens sjukhus och fattiggård. Fotot från Museiverkets samlingar.
Metodistförsamlingen som började sin verksamhet i norrstan lät bygga denna Betlehemkyrka riktigt i slutet av 1800-talet lite utanför den själva stadskärnan. Kyrkan har renoverats flera gånger och är fortfarande i gott skick. Fotot från sommaren 2020.
Henry Häggblad annonserade så här i Kristinestads Tidning 12.11.1898.
”Skräflare besväre sig ej” står det i klartext i Henry Häggblads annons i Kristinestads Tidning i november 1898.
Redan i slutet av 1897 började konkurrenterna beskylla Henry Häggblad för att betala ett för högt pris för sitt byggnadstimmer och detta hamnade han att dementera i januari 1898 i Kristinestads Tidning.
För att bättre kunna övervaka alla sina byggen i staden, så måste han förbjuda all onödig vistelse och hota med 50 marks vite.
Till en början sökte Henry Häggblad efter 20 – 30 timmermän men efter en tid ökades mängden till 50. De båda annonserna är ur Kristinestads Tidning.