Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen 1901.
Den 7 november 1901 ville bleckslagaren Jakob Sandberg teckna en ny brandförsäkring på byggnaderna på hans sammanslagna tomter.
Sandberg, som kallades Jaakko Samperi uppgav då att tomternas sammanlagda areal var 1195 m² och att det på tomten fanns en bra brunn, som kunde användas vid en eventuell eldsvåda. För att kunna teckna försäkring måste det finnas brandredskap, nämligen 2 brandstegar, 2 brandhakar och 2 brandämbare och dessa skulle vara försedda med tomtens nummer.
År 1901 fanns det fyra byggnader på tomten, men endast tre skulle försäkras.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1805 och blev tillbyggt år 1824. Den var brädfodrad och målat med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 20,78 lång på den norra sidan och 17,81 på den östra. Södra gaveln var 6,24 m bred och den västra 5,34 m. I byggnaden fanns det 10 rum och i dessa rum fanns det 6 kakelugnar och 2 köksspishällar. På gårdssidan fanns det två trappuppgångar.
Den här stora byggnaden försäkrades för 5 200 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1869, brädfodrat och målat med kompositionsfärg och hade asfaltfilt på taket. Huset var 11,73 m långt och 5,94 m brett och där fanns fyra boningsrum med två kakelugnar och en spis med bakugn.
Denna byggnad försäkrades för 1 600 mark.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad av korsvirke och bräder i gott skick, uppfört år 1900, omålat men hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 6,5 m långt och 4 m brett och där fanns två magasin.
Denna byggnad försäkrades för 200 mark.
Byggnad nr 3 lämnades helt utan försäkring.
Inkörsporten av stock och plankor, målad, med gångjärn och reglar försäkrades för 50 mark. Planket runt gården som var 1,75 m högt och 65 m långt, försäkrades för 100 mark och staketet runt trädgården försäkrades för 30 mark.
Alltsammans försäkrades för 7 180 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 51,98 mark. Denna summa gällde i fem års tid och skulle korrigeras vid 5-årskontrollen. Vart femte år granskades byggnaderna och brandredskapen av lokala granskare.
Branden i huvudbyggnaden den 1 februari 1911:
Klockan 9 på kvällen utbröt en brand i Sandbergs gård. Den var lågt försäkrad, bara 5 200 mark och blev så pass förstörd att brandresterna endast värderades till 200 mark.
I gården bodde ägaren, bleckslagare Jakob ”Samperi” Sandberg, som då var 72 år gammal, hans hustru Maria, som var 71 år gammal och deras sondotter Tyyne, som var 14 år. På hyra i den västra flygeln bodde tataren, handlanden Samuel Arifullin. Han var bosatt i Björneborg men bodde vid behov i Sandbergs gård. Han var född i byn Antukova i Sergatschi socken i Nischneinovgorodska häradet. Hos honom bodde hela 13 tatariska gårdsfarihandlare, som i normala fall sålde Arifullins varor. Nu råkade det vara marknad i staden, så alla gårdsfarihandlare bodde hos Arifullin i hans sal, kök och i butiken och de skulle hjälpa till på marknaden.
I samma flygel bodde också arbetaren Frans Takala, med hustrun Maria. I en annan lägenhet men med samma ingång bodde Leonard Nissinen med sin hustru och ett barn.
Hos tatarerna hade ett par handlare vid 7-8 tiden på kvällen kokat mat på spisen och i köket hängde en oljelampa. Vid 9-tiden på kvällen hade alla i gården gått och lagt sig.
Klockan 9.10 gick fröken Fanny Remahl, som bodde i närheten, förbi gården och såg då att det brann i köket hos Arifullin. Fönstret sprack av hettan och hon började väcka upp alla sovande genom bultning på de andra fönstren. Tatarerna kom genast ut från salen fullt påklädda och hon sprang sedan till rådhuset för att få vaktmästaren att ge brandsignaler.
När brandkåren kom till brandplatsen var hela västra flygeln i lågor. Eftersom elden så hastigt grep omkring sig, så tvingades en del hyresgäster ut endast i nattkläderna. Genom byggnadens vind spred sig elden till den södra flygeln men brandkåren kunde med stor möda bromsa elden, så att inte granngården på tomt 156 antändes. Avståndet till den var mycket kort men med ett brandsegel kunde den gården räddas. Den södra ändan av Sandbergs gård var minst skadad medan den västra flygeln var totalförstörd.
Maria Sandberg, som var krasslig hade gått och lagt sig redan vid 6-tiden medan Samuel och sondottern Tyyne gick och lade sig kl. 8.30. Tyyne blev väckt av bultningarna och väckte sedan värdfolket. Samuel rusade upp och tog med sig ett vattenämbare och ute på gården såg han genom den glesa dörren att det brann i Arifullins kök. Han kastade in vattenämbaret i köket men var så upprörd att han efter det måste tas om hand av bekanta. Vid polisförhöret efteråt så uppgav Samuel att han inte kände till orsaken till eldsvådan. Han meddelade att gården var försäkrad för 5 200 mark i Städernas allmänna brandstodsbolag medan lösöret och varulagret var försäkrat i Pohjola för 2 000 mark.
Muraren Karl Högback vittnade vid samma förhör att han före brandsynen i september året innan hade reparerat en del av murarna. Skorsten i tatarernas lokal var då felfri och endast en liten lappning kring stekugnsöppningen behövde åtgärdas. Högback var övertygad om att elden inte hade kunnat uppstå genom några sprickor i skorstenen.
Poliskonstaplarna Emil Forsman och Henrik Klemets vittnade att när de anlände till brandplatsen, så slog elden ut genom vindsgluggen ovanför köket och själva köket var i full låga.
Arbetaren Frans Takala, som med hustrun Maria bodde närmast tatarernas kök hade på kvällen hört att de kokade mat men att de som vanligt var helt nyktra. De hade redan gått och lagt sig när de blev uppväckta genom bultningar. Från den gemensamma förstugan såg han att det brann för fullt i Arifullins kök och försökte då rädda lite av sin lösegendom, som var oförsäkrad. Det enda han fick med sig var en stol, en byrå och lite sängkläder och han uppgav att värdet på den förstörda lösegendomen var 300 mark.
Arbetaren Nissinen som bodde i närheten av köket hade blivit förskäckt och från sina sinnen att han säkert skulle ha blivit inbränd, om han inte med våld skulle ha blivit förd ut genom fönstret. Också hustrun och barnet räddade sig genom fönstret.
Samuel Arifullin uppgav i polisförhöret att han själv också hade varit i köket medan två av gårdsfarihandlarna kokade mat åt alla. Han kunde inte uppge någon orsak till eldens uppkomst men hade blivit uppväckt av bultningarna på sovrumsfönstret. De började genast bärga en del av varulagret och lösöret i salen ut på gatan.
Tre av de tatariska gårdsfarihandlarna förhördes också, bland annat de två kockarna. De var alla från samma trakter som Arifullin men ingen kunde uppge någon orsak till brandens uppkomst.
Kronolänsmannen Svahn från Lappfjärd kunde efter förhören konstatera att det inte gick att få någon klarhet med branden men han antog att den hade börjat från oljelampan i köket.
Efter branden gjordes en syn på platsen och där ”befanns karaktärsbyggnaden vid gatan förstörd af eld, så att väggarna visserligen står kvar, men voro på många ställen genombrända och mellantaken nerfallna, utom i sydligaste ändan, där mellantaket i ett rum fanns kvar, hvaremot hela vattentaket var brunnet och förstört”.
Trots att några stockväggar stod kvar så kunde brandstodsbolagets agent, kapten Wilhelm Hagen konstatera att byggnaden var totalförstörd. En dörr och ett fönster mot gatan var delvis skadat och stenfoten av kullerstenar var också delvis skadad. Några brandskadade stockar fanns också och allt detta värderades till 200 mark. Ägaren Sandberg ville inte befatta sig med brandresterna varför det bestämdes att dessa skulle säljas på auktion och pengarna sedan skickas till brandstodsbolaget i Helsingfors.