Kristinestads vapen.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2022.

Kristinestads vapen fick sin slutliga utformning år 1960 och det är ritat av heraldikern Olof Eriksson. Modellen med träden på den ena sidan och havet på den andra togs redan år 1652 i bruk som stadens sigill. Vapnet används numera sparsamt, efter att staden började använda ett märke med ett ankare och ett annat med en snigel som varumärken.

Redan på 1600-talet så skulle rikets städer ha ett sigill, som kunde användas på de officiella dokumenten. År 1652, alltså 3 år efter att staden grundades så fick Kristinestad ett sigill med ett motiv som föreställde: ”Een Skogsstrandh och Hafvet Uthan före”. På sigillets vänstra fanns det avbildat flera träd och på den högra sidan fanns havet, med andra ord två viktiga element i staden.

Det här sigillet användes ända till år 1713 då ryssarna invaderade vårt land och ockuperade det ända till 1721. Den här perioden i det Stora Nordiska kriget kallas i vårt land ”Stora ofreden” och före ryssarna intog staden fördes både stadens och kyrkans dokument i säkerhet till Sverige. Också sigillstämpeln fördes i säkerhet och på den vägen försvann den i okända öden.

Viktiga dokument skulle i tiderna förses med ett sigill och redan på 1650-talet var stadens sigill prytt med de symboler, som senare skulle finnas på dess vapen.

Efter att de ryska trupperna drog sig tillbaka 1721 började staden befolkas på nytt, delvis med de som hade flytt 8 år tidigare men till största delen med helt nytt folk. Då togs ett nytt sigill i bruk. Det hade bilden av ett kattdjur och den var länge i bruk, trots att den säkert var tänkt som tillfällig.

Det var först 1892 som staden tog i bruk ett nytt sigill och vapen, enligt modellen från 1652. Det var heraldikern George Granfelt (1865-1917) som utformade vapnet som sedan togs i bruk.

George Granfelts modell av stadens vapen från år 1892. Granfelt (1865-1917) var en mångsidig man, eftersom han arbetade med juridiska frågor men var också författare och heraldiker.

År 1960 förnyades stadens vapen då heraldikern Olof Eriksson (1911-1987) från Helsingfors gjorde ett nytt förslag som stadsfullmäktige i Kristinestads kunde godkänna på ett möte i juni. Under sin verksamma tid förnyade han ett stort antal stads- och kommunvapen, för att inte tala om finska statens lejonvapen från 1978.

År 1973 genomfördes kommunfusionen då Sideby, Lappfjärd och Tjöck införlivades med staden. Det här betydde att de kommunvapen som dessa då hade haft i några år togs ur bruk. De tre kommunernas vapen hade alla ritats av heraldikern Gustaf von Numers.

I slutet av år 1983 föreslog Valdemar Hintz från Tjöck att vissa element från de tidigare kommunernas vapen skulle sättas in i stadens gamla vapen. Heraldiska kommissionen i Helsingfors kunde inte godkänna förslaget, eftersom stadens vapen grundar sig på historiska traditioner och skulle inte få ändras.

För ett antal år sedan tog staden i bruk ett nytt varumärke, avbildat med ett ankare och på samma gång minskade användningen av det gamla vapnet. I flera sammanhang använder staden också en snigel som varumärke, i de flesta fall gemensamt med ankaret.