Den försäkrade gården på tomterna 175 och 176

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkringen år 1848.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1848, i september anhöll färgaren Erik Ekberg att hans gård vid Strandgatan skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och Ekberg uppgav då att på tomten fanns det en portabel slangspruta, 3 brandstegar, 3 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 3 brandämbar.

Ekberg uppgav att hans tomt var 6 449 ”Qvadrat alnar i areal vidd, dess norra sida är 84 alnar mot gården 177, östra sidan 74 ½ alnar mot Stadsfjärden, södra sidan 93 alnar mot gården nr 174 och västra sidan 71 ¼ alnar mot Strandgatan.

År 1848 försäkrade färgaren Emil Ekberg byggnaderna på hans sammanslagna tomter nr 17 och 176. Gårdsplanen har fyllts ut ordentligt, så att den sticker en bit ut i Stadsfjärden.

Ekberg anhöll om försäkring på följande byggnader:

Byggnad nr 1:

En vinkelbyggnad i en våning av trä, vars norra ända och flygeln var uppförd år 1830 av timmer. Gården blev tillbyggd i den södra ändan år 1847 av nytt timmer och där fanns två kammare på vinden, varav den ena var försedd med en eldstad. Hela gården var brädfodrad och målad med grön oljefärg. Där fanns 13 rum, nämligen 1 förstuga, 1 sal, 8 kamrar, en gatubod för färgerigods, ett nederlagsrum och i dessa rum fanns det totalt 9 kakelugnar. Därtill fanns ett kök med spis, försedd med tackjärnshälla och stekugn. Huset hade en höjd på 14 ½ alnar, längd 53 alnar, försedd med papperstak och hade en stenfot, som är 1 ½ alnar hög.

Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig, till exempel stenfoten brandförsäkrades till 100 rubel, stommen till 700, yttre taket till 200 och golven i alla rum till 250 rubel. Den oljemålade brädfodringen med underlag av förhydningspapper värderades till 235 rubel, 26 fönster till sammanlagt 197 rubel och 4 vindsfönster till 8 rubel. På gårdssidan fanns en trappa av korsvirke som var lika lång som hela huset och den hade ett spolplank och 3 nedgångar och den värderades till 80 rubel. 8 rum hade vattenfärgade tapeter med 3 rum var försedda med franska tapeter varav ett hade ett underlag av segelduk. Hela byggnaden värderades till 2 370 rubel.

Byggnad nr 2:

En byggnad uppförd av nytt timmer år 1848 i en våning, inte ännu brädfodrad eller målad och hade en höjd av 14 ½ alnar. Längden var 18 alnar och i källaren fanns en välvd stenkällare. Stenfoten var 1 ½ aln hög och hade papperstak. Byggnaden värderades till 340 rubel.

Byggnad nr 3:

En byggnad av trä i gott skick uppförd år 1844 i en våning, brädfodrad och rödmålad. I byggnaden fanns 7 rum, nämligen en bagarstuga, torkhus, presshus, portgång, fähus, foderlada, vedlider med mera. I byggnaden finns en rörspis med bakugn, mitt på golvet står en torkugn av tegel med yttre omgivning av ett brandfritt valv från marken och slutande med skorsten genom taket, en prässjärnsugn av tegel, som är placerad i mitten av rummet invid torkugnsvalvet med skild skorsten. Byggnaden är 78 alnar långt, har ett tak av bräder och en riktig stenfot. Byggnaden värderades till 950 rubel.

Byggnad nr 4:

En timrad byggnad i gott skick, uppförd 1847 i en våning bestående av 8 rum, nämligen en drängkammarem, en gesällkammare, hushållsmagasin, färgmagasin, redskapslider, handkammare, färgeri och flera andra rum som hör till färgeriet. Byggnaden var 78 alnar lång, hade ett tak av bräder och en stenfot som var nästan 3 alnar hög.

I den byggnaden försäkrades stenfoten till 100 rubel, stommen till 350 och yttre taket till 120 rubel. Golven var gjorda av stock och granplankor, utom i färgeriet där det fanns både stengolv och jordgolv. Där fanns 7 oljemålade, 2 alnar höga fönster med dubbla gröna glas. I färgeriet försäkrades ”en fristående med 4 inmurade pannor af koppar om 200 Kannors rymd, vägande 120 skålpund, á 40 kopek per skålpund, gör 48 Rb muren 45 Rb, tillsammans 93 rubel.” Där försäkrades också en ”Blåerimur fristående, med 3 inmurade kopparkypar om 1 000 kannors rymd, väger 480 skålpund, á 40 kopek, gör 192 rubel och muren 45 rubel, allt tillsammans 237 rubel.” Hela byggnaden med den fasta inredningen försäkrade för 1 120 rubel.

Förutom de fyra byggnaderna, så försäkrades också en inkörsport, som var oljemålad och hade lås och beslag för 10 rubel. Hela försäkringsbeloppet blev 4 790 rubel. Den årliga försäkringspremien, som den här tiden kallades ”inträdesafgift” blev för de fem kommande åren 56 rubel 41 kopek.

År 1869 sålde färgare Ekbergs änka gården med alla uthus åt färgaren Emil Åkerberg.

År 1871, den 19 augusti på natten utbröt en brand i torkrummet i byggnaden nr 3, som brann helt ned till grunden och likadant gick det för grannbyggnaden nr 2. Byggnaden nr 4 klarade sig bäst med endast små skador men karaktärsbyggnaden fick brandskador på taket, på väggarna och den stora trappan förstördes helt.

Samma dag skickade brandstodsbolagets agent i Kristinestad en anmälan till kontoret i Helsingfors. Tonen i brevet var ödmjuk och börjar med: ”Hos Direktionen nödgas jag åter i ödmjukhet anmäla att eld omkring klockan ett, natten emot denna dag utbröt uti gården, bestående av sammanslagna tomterna 175 och 176…”

I ett senare brev berömde agenten Ramstedt de personer som ”vid i frågavarande eldsvåda utmärkte sig för synnerlig rådighet, drift och verksamhet, styrmannen Anton Ludvig Argelander, cigarrarbetaren Vilhelm Lillja, förre slaktaren Adolf Lindholm, brandvakten Johan Skurra, viktualiehandlandedottern Maria Holmgren, sjömansänkorna Maria Ekström och Kristina Sten, hvarför jag vågar rekommendera bemälde personer tillerkännande af någon uppmuntran.”

Bolagets direktion värderade skadan i karaktärsbyggnaden till 450 mark och i byggnad nr 4 till 300 mark. Byggnaderna 2 och 3 som brann ner till grunden var försäkrade för 5 160 mark men att det nog fanns brandrester för 200 mark, så ersättningen för dessa blev 4 960 finska mark. Brandstodsbolaget belönade de personer som hade utmärkt sig vid branden med 25 mark var och den summan skulle skickas till magistraten som sedan kunde utbetala belöningen och ge dem alla var sitt diplom.

Någon brandorsak hittades aldrig men alla vittnen kunde vid polisförhören berätta att elden hade fått sin början i det torkhus, som fanns i den södra ändan av tomten. Denna byggnad förstördes helt varför det aldrig kunde klarläggas hur branden började.

Brandförsäkringen år 1900.

I oktober 1899 övertog Kristiinan Suomalainen Kansallisseura de sammanslagna tomterna 175 och 176 och följande år tecknade föreningens disponent Vihtori Haaronen en helt ny brandförsäkring på alla de byggnader som fanns på tomterna.

Haaronen uppgav att tomtens storlek var 2573 m² och att alla nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var alla försedda med tomternas nummer.

Så här var de sex byggnaderna placerade på de sammanslagna tomterna år 1900.

Byggnad nr 1:

Ett boningshus i vinkel av timmer i gott skick, uppfört första delen år 1830 och tillbyggt 1847, brädfodrat och målat med oljefärg och det hade ett tak av kakel. Huset var 31,47 m långt på gatusidan och 10,96 m på den norra sidan. Den östra gaveln var 5 m bred och den södra 7,33 m. Huset hade en våning och där fanns det åtta boningsrum och i dessa fanns det sju kakelugnar och en köksspis. På vinden fanns det två rum, som hade en egen kakelugn. På gårdssidan fanns det en lång, öppen veranda.

Denna byggnad försäkrades för 10 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett kombinerat boningshus och uthus av timmer i gott skick, uppfört år 1847, brädfodrat och målat med ekonomifärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 14,6 m långt och 5 m brett och där fanns två boningsrum och ett vedlider.

Denna byggnad försäkrades för 2 000 mark.

Byggnad nr 3:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1871, brädfodrat och målat med ekonomifärg under ett tak av pärtor. Huset var 10.69 m långt och 7,13 m brett och där fanns två boningsrum. Under byggnaden fanns det en välvd källare byggd av gråsten.

Denna byggnad försäkrades för 3 000 mark.

Byggnad nr 4:

En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppförd år 1872, inte brädfodrat men nog målat med ekonomifärg och det hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 22,16 m långt och 7,13 m brett och där fanns ett vagnslider, vedlider, fähus, foderlada, latrin och spillningskast.

Detta uthus försäkrades för 1 800 mark.

Byggnad nr 5:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1872, brädfodrat och målat med ekonomifärg och det hade ett pärttak. Huset var 15,44 m långt och 7,13 m brett och där fanns 5 boningsrum och i dessa rum fanns det totalt 2 kakelugnar och två köksspisar. På norrsidan fanns det en veranda, som var byggd av korsvirke och bräder.

Byggnaden försäkrades för 3 000 mark.

Byggnad nr 6:

Ett vedlider uppfört av korsvirke och bräder år 1893. Det var 5,94 m långt och 6,83 m brett.

Vedlidret försäkrades för 200 mark.

Förutom dessa sex byggnader försäkrade Kansallisseura också den målade inkörsporten, som var gjord av plankor och bräder för 100 mark och i försäkringen ingick både lås och klinka.

Ett staket av stock, strävor och ribbor försäkrades också för 100 mark och det var 53 m lång och 1,10 m högt.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 20 200 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 148,12 mark. Eftersom byggnaden nr 1 var sammanbyggd med nr 2, så höjdes avgiften eller premien med 30 % för dessa. eftersom byggnad nr 1 hade vindsrum höjdes premien med 10 %. Likadana höjningar förekom och i flera andra byggnader.

Haaronen uppgav att inne på gården fanns en trädgård med flera stora, lummiga lövträd. På tomten fanns det inte några eldfarliga inrättningar men han uppgav att på granntomten nr 174 fanns ett färgeri men att avståndet dit var över 50 m från den närmaste byggnaden.

Så här såg den planteckning ut som disponent Vihtori Haaronen år 1900 lät rita upp då Kansallisseura skulle försäkra byggnaderna på deras tomt. Infällt i nedre kanten Haaronens namnteckning på försäkringsbrevet.

Brandförsäkringen år 1910.

Den 30 september 1910 ville ”Talon isännöitsijä Kivekäs” teckna en ny brandförsäkring på Kansallisseuras byggnader eftersom flera förbättringar hade gjorts och byggnaderna hade därför erhållit ett högre värde. Tomten var lika stor som tidigare och på tomten fanns alla nödvändiga brandredskap.

Byggnad nr 1 hade nu fått ett tak av järnplåt och föreningen ville försäkra det för 10 000 mark som förra gången. Den lokala brandstodskommittén däremot föreslog 15 000 mark, vilket godkändes.

Byggnad nr 2, försäkrades denna gång för 1 800 mark.

Byggnad nr 3, hade nu fått ett tak av asfaltfilt och den försäkrades för 3 000 mark.

Byggnad nr 4, uppmättes nu till 23,16 meters längd och försäkrades nu för 3 000 mark.

Byggnad nr 5, hade nu fått ett ta av asfaltfilt och det försäkrades för 4 000 mark.

Byggnad nr 6 var ett vedlider av bräder och det försäkrades för 100 mark. Också inkörsporten, som var gjord av stockar och bräder försäkrades för 100 mark.

Hela försäkringen uppgick till 27 000 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 153,57 mark.

Så här såg den planteckning ut som Kansallisseura lät rita upp år 1910 då brandförsäkringen skulle förnyas.