Brandförsäkringarna på tomterna 207-209

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkring år 1849.

Det var möjligt att brandförsäkra byggnaderna i staden från år 1832 då Allmänna Brandstodsbolaget i Finland grundades men det dröjde ända till juli 1849 förrän handlandeänkan Elisabeth Ulrika Åkervall lät teckna en sådan. Ansökan om försäkran gjorde via den lokala brandstodskommittén i staden, som granskade byggnaderna och brandredskapen före ansökan skickades til kontoret i Helsingfors.

Änkan Åkervall uppgav att de sammanslagna tomterna 207, 208 och 209 hade en areal på 5 782 kvadratalnar, alltså 2038 m². De nödvändiga brandredskapen fanns på tomten, nämligen 3 handsprutor, 3 brandämbare, 3 svablar, 6 brandstegar och 6 brandhakar. På tomten fanns det en brunn som gav rikligt med vatten, som kund användas vid en eventuell eldsvåda. Avståndet till havet var 130 alnar (ca 78 m. I dag är avståndet till havet mer än 150 m).

Då änkan Åkervall år 1849 skulle försäkra byggnaderna på sina tre tomter, så lät hon rita upp en plankarta, som såg ut så här i renritad form

På de tre tomterna fanns det totalt 11 byggnader, som alla skulle försäkras:

Byggnad nr 1:

En byggnad av trä i en våning, uppförd av nytt och gott timmer år 1844, brädfodrad och målad med oljefärg. I byggnaden fanns det 11 rum, nämligen en förstuga, två tamburer, en sal, sex kamrar, ett handelskontor och en salubod och i dessa rum fanns det 9 kakelugnar och i köket fanns det en tackjärnshälla. Byggnaden hade ett tak av bräder och en ordentligt stenfot, dess längd var 47 ½ alnar (ca 28,5 m, alltså samma som i dag).

Den här tiden försäkrades de olika byggnadsdetaljerna skilt för sig, till och med stenfoten brandförsäkrades för 100 rubel. Stommen försäkrades för 800 rubel, yttre taket av bräder för 180 rubel, bjälklagen 50, golven som var gjorda av granplankor för 150, innertaken av furubräder för 90 rubel. Den oljemålade brädfodringen som hade ett underlag av förhydningspapper, försäkrades för 200 rubel.

I byggnaden fanns det 18 panelade, oljemålade fönster som var 3 alnar höga och 2 alnar breda. Det fanns lika många mindre vindsfönster, fem par helfranska innerdörrar med mässingsbeslag och i saluboden fanns det en pardörr med glas.

En ytterdörr som var järnbeklädd försäkrades för 10 rubel, 10 halvfranska oljemålade dörrar för 50 rubel. Fyra kakelugnar av vitt kakel och 3 kakelugnar av gult kakel försäkrades för 70 rubel, och 3 oljemålade kakelugnar av tegel för 30 rubel. Två skorstenar försäkrades för 40 rubel.

Ett rum hade oljemålade Sherlingtapeter och sex rum hade vattenfärgade tapeter. Saluboden var brädfodrad och målad med oljefärg och där fanns en disk, lådfack, hyllor med glasdörrar och 2 par inre luckor, gryn- och saltlårar och alla dessa var målade med oljefärg.

Till och med de sju stuprännorna försäkrades, alla tillsammans för 15 rubel.

Hela byggnaden försäkrades för 2 250 rubel.

Byggnad nr 2:

En träbyggnad i en våning av nytt timmer uppfört år 1844, brädfodrad och målad med oljefärg. Byggnaden var 32 alnar (19,2 m) lång, hade en hög stenfot och ett tak av bräder. Där fanns sex rum, nämligen en förstuga, en folkstuga, tre kamrar och en bagarstuga med en större bakugn.

Också här försäkrade delarna skilt för sig och kan nämnas ett skafferi som försäkrades för 5 rubel och åtta väggfasta sängar för 5 rubel.

Hela byggnaden försäkrades för 780 rubel.

Byggnad nr 3:

En byggnad av trä, uppförd av nytt timmer år 1821 i en våning och så fanns det två vindskamrar. Byggnader var brädfodrad och rödmålad och där fanns åtta rum, nämligen två förstugor, en sal, fyra kamrar och i dessa rum fanns det 3 kakelugnar och i köket fanns det en spis med stekugn. Husets längd var 21 ¼ alnar (12,75 m) långt, hade ett tak av tegel och en stenfot som var en aln hög.

Här fanns två kakelugnar av brunt kakel, och en tredje var av tegel och dessa försäkrades för 28 rubel tillsammans. Två skorstenar försäkrades för 20 rubel tillsammans, oljemålade tapeter i två rum för 15 rubel och i fyra rum fanns det vattenfärgade tapeter och värderades också till 15 rubel.

Huset hade en farstukvist byggd av korsvirke och bräder och de försäkrades för 15 rubel.

Änkan Åkervall ville att denna byggnad skulle försäkras för 1 080 rubel men den lokala brandstodskommittén godkände endast 840.

Byggnad nr 4:

Ett magasin i gott skick, byggt av korsvirke och plankor år 1845 och målat med gul oljefärg. Magasinet var 12 alnar (7,2 m) långt, hade ett tak av bräder och grunden byggd av stockar.

Magasinet försäkrades för 50 rubel.

Byggnad nr 5:

Ett magasin i gott skick, byggt av korsvirke och bräder år 1848, rödmålat. Det lilla magsinet saknade stenfot och hade brädtak.

Magasinet försäkrades för 20 rubel.

Byggnad nr 6:

Ett magasin av timmer i gott skick, uppfört år 1844, brädfodrat och rödmålat. Magasinets längd var 15 ½ alnar (9,3 m) och det hade en ordentlig stenfot och ett tak av bräder.

Magasinet försäkrades för 100 rubel.

Byggnad nr 7:

En uthusbyggnad, byggd av nytt timmer år 1823, brädfodrad och rödmålad. Uthuset var 14 alnar långt, hade ordentlig stenfot och brädtak.

Uthuset försäkrades för 60 rubel.

Byggnad nr 8:

En uthusbyggnad byggt av gammalt timmer år 1849 och där fanns ett vedlider, ett schäslider, ett stall med vind. Inte ännu brädfodrat eller målat. Uthusets längd var 21 alnar (13 m), hade brädtak och en hög stenfot.

Uthuset försäkrades för 130 rubel.

Byggnad nr 9:

Ett fähus i gott skick, byggt av nytt timmer år 1849, inte ännu brädfodrat. Fähuset hade ett tak av bräder och det stod på en hög stenfot.

Fähuset försäkrades för 140 rubel.

Byggnad nr 10:

En magasinbyggnad i gott skick, uppfört av nytt grantimmer år 1849, varken brädfodrat eller målat. Magasinets längd var 19 alnar (11,4 m), hade brädtak och hög stenfot.

Magasinet försäkrades för 200 rubel.

Byggnad nr 11:

En uthusbyggnad i gott skick, uppfört av både nytt och gammalt timmer år 1849, varken brädfodrat eller målat. Uthusets längd var 19 alnar och hade ett tak av bräder.

Uthuset försäkrades för 50 rubel.

Förutom dessa 11 byggnader, så försäkrade änkan Åkervall den östra inkörsporten, som hade en gångport för 20 rubel. Den var oljemålad, hade lås och beslag och hade ett tak med knoppar av förtenat järnbleck. Den andra porten, som var enklare försäkrades för 10 rubel. Ett rödmålat brädplank som var 44 alnar långt och ett 54 alnar längt spolplank inne på gården försäkrades för 30 rubel tillsammans.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 4 680 rubel och den årliga inträdesavgiften beräknades till 41,23 rubel. Denna avgift eller premie gällde de kommande fem åren och sedan kunde den justeras upp eller ner.

Änkan Åkervall uppgav att på hennes tomter inte fanns några eldfarliga inrättningar och inte i grannskapet heller.

Handlandeänkan Elisabeth Ulrika Åkervall undertecknade försäkringsbrevet så här i juli 1849.

Före försäkringen kunde godkännas ålades änkan Åkervall att anskaffa en portativ spruta med läderslang, som med en 45 fots stråle kan spruta 8 liter i minuten för januari 1850. En sådan skaffades också, vilket med ett brev meddelades kontoret i Helsingfors.

Byggnaderna och brandredskapen skulle granskas vart femte år och år 1854 gjordes den första granskningen av handlanden E.N. Sundman och Otto Wendelin. Tomterna med alla byggnader hade nu övertagits av skeppare Jerlströms arvingar och byggnader var fortfarande i gott skick. Vid följande granskning år 1859 hade tomterna övertagits av handlande Häggblom och då var allting fortfarande i skick. År 1864 då följande granskning gjordes ägdes tomterna av handlande Ludvig W. Wendelin.

Brandförsäkringen år 1900:

Handlande Wendelin hade gjort stora förändringar i byggnaderna på de sammanslagna tomterna och han ville därför teckna en helt ny brandförsäkring. Tomten var lika stor som tidigare men byggnaderna hade ändrats och förbättrats:

Då handlande Ludvig W. Wendelin år 1900 skulle brandförsäkra byggnaderna på de sammanslagna tomterna 207-209, så lät han rita upp en planteckning, som såg ut så här i renritad form.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer, uppfört år 1844, brädfodrat och målat med oljefärg och taket nu gjort av asfaltfilt. Huset var 28,2 m långt och där fanns 13 boningsrum i en våning och det försäkrades för 14 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus av timmer, uppfört år 1844, brädfodrat och målat och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 19 m långt, 6,98 m brett och där fanns sex boningsrum och det försäkrades för 5 000 mark.

Byggnad nr 3:

Ett boningshus i en våning av timmer, uppfört år 1821, i gott skick, brädfodrat och oljemålat och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 12,62 m långt, 8,02 m brett och där fanns sju rum. Dessutom fanns det två vindsrum, varav det ena hade en kakelugn. På gårdssidan fanns det en veranda uppförd av korsvirke och bräder och hela byggnaden försäkrades för 5 000 mark.

Byggnad nr 4:

Ett magasin av korsvirke och plankor, uppfört år 1845, oljemålat och taket var gjort av asfaltfilt. Huset var 7,28 m långt och det försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 5:

Ett magasin av korsvirke, plankor och bräder, uppfört år 1848 och hade ett tak av asfaltfilt. Magasinet var 4,16 m brett och lika långt och det försäkrades för 200 mark.

Byggnad nr 6:

En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppfört år 1868, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av kakel. Huset var 13,81 m långt och där fanns tre magasin och det försäkrades för 800 mark.

Byggnad nr 7:

En uthusbyggnad i vinkel uppförd av stock år 1867, brädfodrat och målat med slamfärg och hade asfaltfilt på taket. Den norra ändan var 6,98 m och den östra sidan var 23,75 m lång och där fanns ett vagnslider, vedlider, stall med skulle, latrin med spillningskast, fähus och foderlada. Uthuset försäkrades för 1 500 mark.

Byggnad nr 8:

En iskällare av stock och plankor, uppfört år 1873, målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Iskällaren var 8,02 m lång och 2,97 m bred och den försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 9:

En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppfört år 1849, brädfodrat och målat med oljefärg och taket var gjort av asfaltfilt. Uthuset var 11,28 m långt, 9,21 m brett och det var uppdelat i två horisontella rum och det försäkrades för 2 500 mark.

Inkörsportarna fanns kvar och försäkrades nu för 150 mark var.  Ett plank, som var 35 m långt och 2,67 m högt försäkrades för 150 mark medan ett staket runt trädgården försäkrades för 50 mark. Det var nästan 30 m lång och 1,10 m högt.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 30 300 mark och den årliga premien uppgick till 248 mark. Wendelin uppgav att det inte fanns några eldfarliga inrättningar i närheten, varken på egna tomten eller i grannskapet. En trädgård fanns inne på gården och där fanns flera stora, lummiga lövträd.

Så här såg den planteckning ut, som Ludvig W. Wendelin lät rita upp år 1900, då hans skulle brandförsäkra de 9 byggnaderna på sin tomt. Infällt i nedre kanten hans namnteckning på försäkringsbrevet.

Brandförsäkringen år 1908.

Kristinestads Sparbank övertog de tre tomterna med sammanlagt nio byggnader år 1908 och de flyttade då sitt bankkontor till byggnaden nr 3 längs med Skolgatan. De byggde om saltmagasinet nr 9 till ett boningshus och de gjorde också flera andra förbättringar. Byggnaderna fick alltså ett högre värde, som gjorde att Sparbanken den 31 augusti 1908 tecknade en ny brandförsäkring.

Banken uppgav att tomternas storlek var 2 038 m² och att på gården fanns en bra brunn, som kunde användas vid en eventuell brand. På gården fanns alla nödvändiga brandredskap, såsom en portativ slangspruta, sex brandstegar, sex brandhakar och tre brandämbare och de var alla märkta med tomtens nummer i oljefärg.

Då Kristinestads Sparbank år 1908 köpte alla byggnader, så tecknade de en brandförsäkring på samtliga byggnader och de var placerade enligt den renritade planteckningen. I byggnad nr 2 inrättades bankens lokal och där byggdes ett kassavalv av tegel och cement och det är märkt med mörkröd färg.
Byggnad nr 1:

På gårdssidan hade en veranda uppförts av korsvirke och bräder och hela byggnaden försäkrades för 28 000 mark.

Byggnad nr 2:

Byggnaden hade fått ett tak av järnplåt och ett murat kassavalv hade uppfört i byggnadens västra ända. Byggnaden längd var nu 22 m och där fanns sju rum, varav ett användes som banklokal. Också här hade en veranda uppförts på gårdsssidan. Byggnaden försäkrades för 18 000 mark.

Byggnad nr 3:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 10 000 mark.

Byggnad nr 4:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 5:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 200 mark.

Byggnad nr 6:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 2 500 mark.

Byggnad nr 7:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 2 500 mark.

Byggnad nr 8:

Inga förbättringar hade gjorts på denna byggnad och den försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 9:

Det gamla saltmagasinet har nu byggts om till boningshus. Det var lika stort som tidigare och hade asfaltfilt på taket. Förutom garderober, skafferi och korridor fanns där nu 5 rum och i dessa rum fanns det tre kakelugnar. I köket fanns det en kökshällspis med en inmurad gryta. På gårdssidan hade det uppförts en veranda av korsvirke och bräder.

Bostadshuset försäkrades för 7 800 mark.

Inkörsportarna försäkrades för 300 mark tillsammans, medan värdet på planket och staketet höjdes lite.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 70 380 mark och den årliga premien eller inträdesavgiften, som den kallades beräknades till 643,12 mk.

Försäkringsbrevet undertecknades från bankens sida av Alfred Carlström och han uppgav att på tomten fanns det inga brandfarliga inrättningar och inte i grannskapet heller. På tomten fanns det en trädgård med skyddande lummiga lövträd.

Det var stadens stora affärsmän, som undertecknade försäkringsbrevet den 1 september 1908. Det var uppgjort av brandstodsbolagets lokala agent, sjökapten Wilhelm Hagen och från bankens sida undertecknades det av kommerserådet Alfred Carlström. Byggnaderna och brandredskapen skulle granskas före försäkringen kunde godkännas och det var handlandena Emil Axelin och Konrad Sundman, som skötte granskningen.

Brandförsäkringen år 1910.

Den 28 april 1910 tecknades sparbanken en ny brandförsäkring på de 9 byggnaderna på tomterna 207 – 209 och försäkringsbrevet undertecknades av ordföranden i sparbankens direktion, kommerserådet Alfred Carlström. Detta skedde bara några månader före den stora bedrägerihärvan uppdagades.

Några större förbättringar hade inte gjorts på byggnaderna men den allmänna kostnadsstegringen och höjda arbetslöner hade gjort att eventuella reparationer har blivit dyrare än tidigare.

Sparbanken uppgav att tomternas areal var 2 038 m² och gränsade till de båda långgatorna och till Skolgatan i söder. På tomten fanns en brunn som kunde användas vid en eventuell eldsvåda och på tomten fanns också alla nödvändiga brandredskap målade med tomten nummer i oljefärg.

Byggnad nr 1, inga större förändringar och den försäkrades för 35 000 mark

Byggnad nr 2, ett boningshus hade fått ett nytt järnplåttak och det var nu 22 meter långt och 6,98 m brett. I byggnaden fanns det sju rum plus ett kassavalv byggt av tegel och en lokal inrett till bank. Byggnaden försäkrades för 18 000 mark.

Byggnad nr 3, inga större förändringar och den försäkrades för 10 000 mark.

Byggnad nr 4, inga större förändringar och den försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 5, inga större förändringar och den försäkrades för 200 mark.

Byggnad nr 6, inga större förändringar och den försäkrades för 2 500 mark.

Byggnad nr 7, en vinkelbyggnad och den norra sidan var nu 10,95 m och den försäkrades för 5 000 mark.

Byggnad nr 8, inga större förändringar och den försäkrades för 400 mark.

Byggnad nr 9, inga större förändringar och den försäkrades för 8 600 mark.

Förutom dessa 9 byggnader försäkrades inkörsportarna för 400 mark tillsammans, det 40 meter långa planket för 400 mark och trädgårdsstaketet förr 100 mark.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 81 000 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 601,12 mark. Carlström uppgav att det inte fanns några fler byggnader på tomten och inga eldfarliga inrättningar heller. Däremot fanns det en trädgård med flera höga, lummiga lövträd.

Wilhelm Hagen, som var ombud för det lokala brandstodsbolaget uppgav att byggnaderna 1, 7 och 9 hade genomgått stora förbättringar. Huvudbyggnaden nr 1 har renoverats både in- och utvändigt.

Då Kristinestads Sparbank år 1910 skulle teckna en ny brandförsäkring, så bifogade de denna planteckning till försäkringsbrevet.