Denna berättelse publicerades i Kristinestads Tidnings första nummer 11 augusti 1897. Texten har renskrivits och moderniserats av Lasse Backlund i augusti 2025.
I januari år 1887 sammankallades på initiativ av några för saken intresserade personer ett möte för att rådgöra om bästa sättet att motarbeta det på orten allt mera tilltagande tiggeriet bland stadens fattiga barn. Mötet resulterade i ett beslut att inrätta ett hem för uppfostran av värnlösa barn. En kommitté tillsattes för frågans vidare behandling och redan den 9 februari framlade kommittén på ett talrikt besökt möte kostnadsförslag för upprättande av ett barnhem.
Enligt detta framgick att, utom de garanterade frivilliga bidragen av 1,480 Fmk, erfordrades per år 2,000 Fmk, vilka medel hos Stadsfullmäktige ansöktes och beviljades. På samma möte framställde kommittén ett förslag till stadgar, vilket godkändes. Därefter utsågs en direktion bestående av fruarna: Hanna Lund, Josefine Brusén, Albina Tötterman, samt herrar Alfred Carlström och C. U. Nordlund. Åt denna direktion uppdrogs att snarast upprätta barnhemmet.
För att bestrida kostnaden av barnhemmets inredning användes medel, överskott av en under nödåren 1867—68 hopbringat nödhjälpsfond summa Fmk 1,779: 62 p:ni.
Till hemmets föreståndarinna antogs änkefru Maria Brommels. Barnhemmet trädde så i verksamhet i för tillfället upphyrd lokal den 15 juni 1887, då 12 barn inskrevs, vartill under första året ytterligare tillkom sju. För nio av dessa betalade allmänna fattigvården 60 mk årligen per barn, som senare höjdes till 75 mark.
Förutom Barnhemmets egna skyddslingar bespisades dagligen 25 fattiga folkskolebarn, för vilken utgift hemmet ersattes genom bidrag från Sparbankens vinstmedel. Denna bespisning fortsattes under några år, men måste upphöra, då barnhemmets egna skyddslingar tog föreståndarinnans tid helt i anspråk, och anordnades den nämnda bespisningen på annat ställe.
De huvudsakliga utgifterna bestreds av medel 2,000 mk, utanordnade av stadsfullmäktige, ett anslag som senare måste höjas, då de frivilliga bidragen småningom bortföll, till 3,000 mk, under två år till och med till 3,500 mk, beroende på sjukdomsfall och livsmedlens stegrade pris. Det årliga bidraget utgår för närvarande med 3,000 mk.
Den för anstalten upphyrda lokalen blev snart för trång och olämplig. Direktionens önskemål blev nu att kunna anskaffa annan lämpligare lokal, och kunde denna plan realiseras, då genom testamente efter avlidne kommerserådet C. E. Carlström en donation av 5,000 mk tillföll barnhemmet. Denna summa var tillräcklig för att inköpa och utföra nödig remont på den gård, i vilken barnhemmet i juni 1890 inflyttade. (alltså Strandgatan 18)
Tidigare hade barnhemmet, redan under första året av sin verksamhet, blivit ihågkommet med en gåva på 1,000 mk av kommerserådinnan Carolina Carlström.
Den 10 maj 1890 tillföll barnhemmet ytterligare efter avlidne kontoristen herr Johannes Lindqvist en donation av 5,000 mk, bestående av 10 aktier i Wasa Aktie Bank. Med tacksamhet bevarar barnhemmets direktion minnet av de personer, som genom dessa rikliga gåvor tryggat hemmets framtid.
Under de förflutna åren har dessutom många enskilda gåvor tillfallit barnhemmet, och frambäres för dessa även ett varmt tack.
Det i stadgarna bestämda maximiantalet 25 av i anstalten intagna skyddslingar har någon gång i ömmande fall fått lov att överskridas. Under dessa tio år har totalt 47 barn varit inskrivna i hemmet, 21 har redan lämnat detta, och kvarstår i dag 26. Utgifterna per barn har under olika år varierat från 38 p:ni till 60 p:ni per dag beroende på livsmedlens olika pris. Enligt sistförflutna års redovisning utgör hela underhållet 3,534 mk 39 p:ni eller kostnaden per barn och dag 38 p:ni.
Hälsotillståndet har överhuvudtaget varit gott med undantag av åren 1892—93, då en svårare tyfusepidemi och några fall av scharlakansfeber uppträdde. Orsaken till dessa upptäcktes i brunnsvattnets dåliga beskaffenhet. Naturligtvis har enstaka fall av sjukdom yppats bland en skara av 25 barn, men lyckligtvis ej varit av svårare art. Ett dödsfall har dock inträffat, då Arthur Karra i augusti 1892 avled, till följd av hjärnhinneinflammation.
I anstalten har man försökt vänja barnen vid kärlek till arbete och god sed, och kan direktionen med glädje omnämna, att barnens uppförande överhuvudtaget varit gott. De fullvuxna skyddslingarna, som lämnat hemmet har de flesta fortsättningsvis visat ett oklanderligt uppförande på den plats där de förtjänar sitt uppehälle, och att de fortfarande är fästade vid det hem, där de åtnjutit vård och uppfostran, bevisar bäst de brev och hälsningar, som ofta nog från fjärran land kommit oss till del. Tyvärr har dock enstaka undantag förekommit.
Till barnhemmets föreståndarinna Maria Brommels, som under nio år plikttroget och med samvetsgrann omsorg lett barnens uppfostran och vården inom hemmet, får direktionen uttala sitt varmaste erkännande.
Av den första direktionen, som med varmt intresse omfattade organiserandet av ett barnhem på orten kvarstå blott två medlemmar numera. Fru Hanna Lund har 1892 avflyttat från orten, fru Josefine Brusén har på egen önskan avgått och rådman C. U. Nordlund har avlidit.
Den nuvarande direktionen utgöres av: herr Alfred Carlström, ordförande, herr Emil Axelin kassör o. sekreterare. Fru Albina Tötterman är direktris, fru Julia Holmberg suppleant och fru Agnes Carlström.
Läkarevården vid anstalten har under dessa år godhetsfullt utan ersättning handhafts av doktor J. Lybeck till år 1891, sedan dess av doktor Ernst Wendelin.
I tio år har nu redan barnhemmet utfört sitt arbete att vårda fattiga och värnlösa barn och direktionen hoppas, att detta arbete fortsättningsvis måtte omfattas med intresse och belönas med framgång.
Kristinestad den 8 juli 1897
På direktionens vägnar: Albina Tötterman. Barnhemmets direktris.