Sammanställt av Lasse Backlund i november 2025. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfarter, mantalslängder och tidningar. Rafael Olins och Leif Sjöqvists släktutredningar har varit till stor hjälp, liksom Pirjo Rintalas information. Kristina Svanströms memoarer från barnhemmets tio första år har använts och om du vill läsa ett sammandrag av dessa, så skall du klicka HÄR!
Barnhemmets historia
Det privata barnhemmets grundare Kristina Wilhelmina Svanström föddes den 28 augusti år 1832, och hon var dotter till stadsmätaren Johan Nordström (1792–1863) och Maria Margareta (f. Blomberg år 1792). Hon föddes i gården på tomt nr 18, som ligger på nuvarande Strandgatan 48 och hon hade sju syskon men bara 2 systrar levde till vuxen ålder.
Kristina, som kallades Kristin gifte sig med styrmannen, senare skepparen Herman Svanström (född i Närpes 1833–1880) och de fick två barn, bland annat dottern Ida (1857–1940). Sonen Alfons (f.1862) blev sjöman och hans vidare öden är okända. Herman vistades för det mesta på sjön och resten av familjen bodde kvar i Nordströms gård på Strandgatan. I gården bodde också Kristinas syster Katarina (1829–1887) som var gift med skepparen Josef Vilhelm Ramström. Dessa tog sedan över gården och efter det kallas gården ”Ramströms gård”. Där bodde också systern Lisa (1835–1879) som var gift med styrmannen Johan Högman, som var född i Närpes.
År 1880 avled skepparen Herman Svanström och han var då skriven i gården på Strandgatan 48 och bodde med hustrun Kristin och dottern Ida.
År 1886 grundades en egen metodistförsamling i Kristinestad, efter att metodisterna under en lång tid ha fungerat i en kapellförsamling under metodistförsamlingen i Vasa. Initiativtagare till denna församling var Kristina Svanström och hennes dotter Ida, Amanda Henriksdahl och Maria Gädda.
Samma år på hösten grundade Kristina ett privat barnhem för fattiga och kanske föräldralösa barn. I en del skrifter står det att det var den nya metodistförsamlingen som grundade barnhemmet. Fattiga och utsatta barn fanns det många av, då många sjömän försvann i okända öden och mödrarna inte kunde ta hand om barnen. Alkoholmissbruk ledde också till att barn for illa och levde i största misär. Ensamstående mödrar måste ofta klara sig på egen hand och barnen kunde lämnas vind för våg på grund av sjukdom, missbruk eller för att modern måste arbeta för att försörja sig.
Stadens fattigkassa kunde ibland ge lite lindring i nöden men ofta livnärde sig barnen på tiggeri. Vanvården ledde ofta till sjukdomar och flera barn dog av undernäring. En stor del av de här barnen kom från den omkringliggande landsbygden.
Allt detta hade Kristina och hennes dotter Ida noterat. Med metodistförsamlingens hjälp fick hon år 1886 möjlighet att hyra bagare Rosengrens gård på Strandgatan 58. Till sin hjälp fick de Amanda Henriksdahl, som stod vid deras sida under alla år som barnhemmet var verksamt.
Handlanden Oskar Fontell, som var ordförande i fattigvårdsstyrelsen frågade av kvinnorna om de kunde ta emot barn för samma summa som staden betalade för barn som placerades på landsbygden, alltså 6 mark i månaden. Det trodde de och det första barnet togs emot i september 1886.
Det här barnhemmet togs inte emot väl i alla kretsar, något som också gällde själva metodistförsamlingen. Men det fanns ändå gott om stadsbor som gav gåvor och lite pengar för barnhemsverksamheten.
Den första gåvan som barnhemmet fick var en gryta som fru Rosa Parmanen gav och den hade de kvar ännu efter 30 år. En kväll fick de oväntat besök av tullförvaltaren Maconi från Björneborg. Han hade bott i staden en tid i en gård på den nuvarande kyrktomten och ville överlämna 50 mark som gåva.
År 1887 blev konsul Gustaf Hydén ny ordförande i fattigvårdsstyrelsen och han var genast tillmötesgående och hjälpsam. Han tog ibland barnen med sig på slädutfärd och han kunde också bjuda dem till sitt hem på Strandgatan eller till sin villa på Hemgrund, där han bjöd på godsaker och delikatesser. Sommartid kunde han ta barnen med på båtutfärder i skärgården och det var något som barnen gillade. En gång såg de en stor engelsk ångare ute på havet och den pratades det länge om efteråt.
År 1889 i april såldes bagare Rosengrens gård på exekutiv auktion och Kristina måste flytta därifrån. Det fanns två gårdar att välja mellan och hon flyttade då barnhemmet till kapten Hagens gård på Varvsgatan 5, som de skulle få hyra medan kapten själv med sin familj skulle göra en längre sjöresa. Den här resan blev dock inte av och det ledde till att barnhemmet var inrymt där samtidigt som Hagen bodde i gården.
Det här året grundades ett annat barnhem på Strandgatan i norrstan och det barnhemmet hade bättre ekonomi eftersom de regelbundet fick bidrag från staden för sin verksamhet. Det andra barnhemmet började kallas ”Norra barnhemmet” och Svanströms barnhem kallades därför ofta ”Södra barnhemmet”.
År 1890 då årshyran på 300 mark skulle betalas saknades det helt pengar och kvinnorna var helt förtvivlade. I den svåra stunden kom kommerserådet Tötterman på besök och han kunde glädjande meddela att Kristinestads sparbank har beslutat att av sina vinstmedel donera 300 mark till barnhemmet. Det var ju precis den summan som behövdes! Fru Tötterman hade med sig godsaker som sviskon, fikon, lakrits och annat gott åt barnen. Sparbanken gav också bidrag i fortsättningen och till exempel år 1903 fick barnhemmet 600 mark, lika mycket följande år och det årliga bidraget steg sedan till 1 000 mark.
År 1891 flyttade barnhemmet från kapten Hagens gård och denna gång till agent Hugo Sjöbloms gård i korsningen Skatavägen och Staketgatan, strax söder om Nytorget. Sjöblom bodde inte själv i gården eftersom han år 1888 hade flyttat till Päntäne by i Kauhajoki, där han hade köpt ett större hemman. Redan året därpå flyttade Sjöblom till Vasa, där han sysslade med affärer, bland annat sålde han biljetter till Amerika. En sådan affär öppnade han också i Kristinestad i Kuusinens gård vid torget, en fastighet som han sedan köpte.
Hugo Sjöbloms gård var uppförd år 1851 och den var placerad i tomtens nordöstra hörn mot Nytorget medan uthuset fanns i det sydvästra hörnet mot Staketgatan.
År 1893 fick de höra att Hugo Sjöblom skulle sälja gården där barnhemmet fanns. Några passliga lediga lokaler fanns inte just då, och Sjöblom föreslog då att Svanström skulle köpa hans gård. Några pengar fanns inte men då erbjöd sig handlande Alfred Carlström och doktor Wendelin att gå i borgen för det lån som behövdes för köpet. Kristina kunde då köpa gården i eget namn.
Aldrig kunde kvinnorna ana att barnhemmet sju år efter att de hade tagit emot det första barnet, nu skulle finnas i en egen gård!
Den här Sjöblomska gården var uppförd år 1851, i en våning och den södra flygeln tillbyggdes år 1896. Husets norra sida var 17,81 m lång medan den östra sidan blev lite över 20 meter efter tillbyggnaden. I gården fanns det nu 9 rum, varav ett var försett med bakugn och en inmurad gryta.
På gården fanns ett uthus som var uppfört år 1852 och det var nästan 18 meter långt och inrymde ett vedlider, lada, fähus och latrin med spillningskast. Runt tomten fanns ett målat plank som var 1,80 meter högt och i planket fanns en inkörsport mot Nytorget, byggd av stockar och plankor. I uthusets ända mot Staketgatan fanns en brunn och en annan brunn fanns på Nytorget i närheten.
Gården var inte stor och några pengar till att bygga ut den fanns inte. Saken diskuterades med Gustaf Hydén, som föreslog att de skulle anhålla om bidrag av staden. Fullmäktige beslöt då att ge 1 000 mark för en tillbyggnad. Första tanken var att endast bygga en bagarstuga men nu byggdes ett nytt kök, ett förrådsrum och en källare. Gården fick också en stor veranda.
År 1895 på hösten lades grunden och byggnadsarbetet leddes av handlande Otto Holm och han lät sin dräng och häst dagligen arbeta på bygget. Till sin hjälp hade Otto Holm också Kristinas svåger, sjökapten Ramström och båda hjälpte till helt gratis.
År 1896, den 30 oktober firades barnhemmets 10-årsjubileum och samtidigt invigdes tillbyggnaden. Festen i Betlehemskyrkan som ordnades på kvällen var välbesökt, också stadens mest förnäma herrar och damer deltog och alla gav bidrag till verksamheten.
År 1900 uppförde metodistförsamlingen en ny kyrka i staden och den byggdes på barnhemmets granntomt, i västra ändan av Nytorget. Barnhemmet fick regelbundet donationer av församlingen och kollekter uppbars i kyrkor runt om i landet och som sedan gavs åt barnhemmet.
År 1910 köpte Kristina Svanström den obebyggda granntomten söderut, alltså Staketgatan 44 av staden Kristinestad.
Under flera års tid beviljade Fruntimmersföreningen i Kristinestad bidrag till mathjälp åt 10–12 barn i Svanströms barnhem. Till exempel år 1914 utdelade fruntimmersföreningen 2 525 matportioner i Kristin Svanströms barnhem. År 1915 i december beviljade staden av spritdrycksbolagets vinstmedel 1 000 mark till barnhemmet.
År 1916 hade barnhemmet varit verksamt i 30 år och hade då tagit hand om totalt 93 barn. Några barn hade avlidit men de flesta växte upp till goda medborgare. 30-års jubiléet firades i Betlehemskyrkan på granntomten den 20 oktober. Biljetter såldes för 60 penni och det bjöds på sång, musik och föredrag. Alla barn var med på festen och salen var full med folk.
Sommaren 1917 upphörde Kristina Svanström med sitt privata barnhem och de 12 barn som fattigvårdsstyrelsen hade placerat i barnhemmet sades upp från och med den 1 juli. Kristina var då till åren kommen och avled den 22 december 1918, i en ålder av 86 år. Flera barn kunde flytta till det Norra barnhemmet och andra kunde placeras hos familjer. Det största problemet var att placera de små barnen som var under 5 år gamla, eftersom sådana inte togs emot på norra barnhemmet.
Gårdens vidare öden
År 1917 i juli sålde Kristina Svanström båda tomterna 206 och 207 och båda byggnaderna åt byggmästare Vilho Oskar Reunanen (1864–1918) för 15 000 mark. Vilho Oskar var född i Huittinen och han var gift med Maria Pauliina Niemi (f. 1865 i Vampula) och de hade sonen Toivo (f.1895).
År 1918, den 10 januari avled byggmästare Reunanen och den 9 april sålde hans dödsbo båda tomterna 206 och 207 åt handlanden Emil Pohjavirta för 18 000 mark.
År 1919, den 28 februari sålde läderhandlaren Emil och Amanda Pohjavirta båda tomterna med alla byggnader åt Evert Aleksander Leikas från Dagsmark för 32 500 mark.
År 1919 och 1920 sålde E. A. Leikas och hans hustru Maria den obebyggda tomt på Staketgatan 44 och den bebyggda tomten på Staketgatan 42 med två byggnader åt mjölnaren Josef Koskinen och hans hustru Ida från Dagsmark för 34 000 mark.
År 1921 värderade Koskinen gården på Staketgatan 42 till 68 000 mark och han bjöd då ut den åt sjukhuset i närheten för 90 000 mark. Sjukhuset som sökte en passlig gård för ett epidemisjukhus avböjde dock erbjudandet.
År 1929, den 4 oktober sålde mjölnaren Josef och Ida Koskinen den bebyggda tomten Staketgatan 42 och den obebodda tomten Staketgatan 44 för 50 000 mark åt skräddaren, senare formannen Iivari Mäkinen. Iivari var född år 1885 i Jurva och han var gift med Tilma Koikkalainen och hon var född 1892 i Kerimäki.
I början av 1930-talet bodde slaktaren Einar och Hilda Högback på hyra med sina barn i Mäkinens gård och det gjorde arbetaren Paul Paavola också. I slutet av 1930-talet hade dessa flyttat bort och i stället bodde arbetaren Arvid (f.1904) och Helmi Maria Mattila (f. Torkkola i Storå 1909) på hyra. Arbetaren Ida Matilda Hiipakka (f.1893 i Lappfjärd) bodde på hyra med sonen Karl (f.1920 i Kaskö).
I början av fortsättningskriget bodde Johannes Saikkonen med hustru och fyra barn från Sordavala i Karelen på hyra i Mäkinens gård.
År 1945, den 17 april sålde formannen Iivari Mäkinen och hans hustru den södra tomten nr 206 och gården åt bilchauffören Eeli Joonas (f. i Bötom 1910) och hans hustru Anna (f. Koivusalo i Storå år 1912). Iivari Mäkinen fortsatte att bo kvar i gården på Staketgatan 42 men vistades sommartid också på villan i Skatan. Efter kriget bodde Valter Enlund med sin familj på hyra i Mäkinens gård och under en tid skulle också en ”höyläri Harjula” ha bott på hyra i gården.
På 1950-talet flyttade Georg Hagman (f.1919) från Lappfjärd tillsammans med hustrun Svea (f. Aittamäki i Perus år 1926) och de hade två döttrar. Han började som formansdräng åt Iivari Mäkinen men sedan övertog han sysslan som forman och han skaffade också traktor för körslorna. År 1962 flyttade Georg med sin familj till Grannasvägen 4, då de köpte gården där av sjömannen Raimo Utriainen (f. i Borgå 1938) och han började handla med ved där.
På 1960-talet bodde Bruno Pitkänen i Mäkinens gård på hyra och han var född 1926 i Sordavala. Han bodde med hustrun Irja, som var född i Ylivieska år 1924 och de hade fyra barn. De flyttade sedan till Sjömansgatan 3. Chauffören Raimo Sten (f.1926 i Jakobstad-1986) bodde sedan en tid på hyra med hustrun Annikki Inkeri (f. Virtanen i Lahtis år 1925). Chauffören Magnus Palmberg (f.1935) bodde också på hyra med hustrun som var från Merikarvia. En sjöbevakare Tapani Saarela, som var född år 1932 i Jalasjärvi bodde en tid på hyra med hustrun Katri Esteri från Kuhmo.
I början av 1980-talet köpte Risto och Saga Talas också granntomten Staketgatan 42 av Mäkinens dödsbo och de rev då ned ”den gamla barnhemsgården” och byggde ett nytt bostadshus, som fortfarande står kvar.
Efter Ristos död övertogs gården av dödsboet, som år 2025 sålde gården och tomten åt ett fastighetsbolag från Kristinestad, som i sin tur har sålt det åt en privatperson.
Den södra gården på Staketgatan 44
År 1945, den 17 april sålde formannen Iivari Mäkinen och hans hustru den södra tomten nr 206 och gården åt bilchauffören Eeli Joonas (f. i Bötom 1910) och hans hustru Anna (f. Koivusalo i Storå år 1912). Iivari Mäkinen fortsatte att bo kvar i gården på Staketgatan 42 men vistades sommartid också på villan i Skatan.
År 1952, den 30 juli sålde Eeli och Anna Joonas Staketgatan 44 med alla byggnader åt affärsmannen Risto Talas från Kristinestad för 1,7 miljoner gamla mark och han flyttade då dit med hustrun Saga.
På 1980-talet övertogs den här gården av Ristos son, som genomförde en större renovering.
Gården och tomten Staketgatan 44 övertogs år 2025 av ett fastighetsbolag från Kristinestad.
Övrigt om barnhemmets kvinnor
Kristina Svanström
Nekrolog i Syd-Österbotten efter Kristinas död år 1918:
En högtidlig begravning ägde rum senaste söndag i Betlehemskyrkan, då fru Kristina Svanströms kallnade stoft vigdes till gravens ro. Med hennes död den 22 december har ett liv slocknat, avskilt för Guds sak och sina medmänniskors väl. Hon var en ovanligt ren och ädel själ, som längtade att leva för någonting högre, an vad världen ger.
Genom metodisternas första evangeliska verksamhet på orten, fördes hon till klarhet om människans höga kallelse att leva för Gud. Hon förenade sig med denna kyrkas verksamhet åt 1883 och sedan dess har hon stått trogen Gud och kyrkan, även när förföljelser väckts mot denna kyrkas verksamhet. Hos fru Svanström stannade inte det kristna livet endast vid andaktsövningar utan hon betraktade lidandet och nöden omkring sig såsom vore de hennes.
Hennes verksamhet för samhällets lidande har fått sitt vackraste uttryck i hennes barnhemsverksamhet. I detta hem, där närmare ett hundra värnlösa små barn fått en verklig modersomvårdnad, var en allvarligt kristlig anda rådande. Den lämnade djupa spår efter sig, ty det kan inte sägas att de unga i regel gått ut i livet såsom goda människor, vilket ju talar sitt tydliga språk om att hennes helgade liv utövade ett förblivande inflytande på hennes skyddslingar.
Att den avlidna vunnit aktning och erkännande även i samhället, därom vittnar den stora skara, som deltog i begravningen och den blomstergård som nedlades vid graven som uttryck för kärlek och tack.
Ida Svanström
År 1917, den 14 mars köpte Ida Svanström O. A. Ståhles gård på Staketgatan 36 och hon flyttade då dit.
År 1922 fyllde fröken Ida Svanström 65 år och hon var då aktiv i Metodistkyrkan och skötte deras söndagsskola. Hon var också aktiv i nykterhetsföreningen Senapskornet och visat stort intresse för deras arbete.
Ida var ogift och barnlös men i något skede tog hon Toivo Kahila (f.1913) till fosterson men han for i unga år till sjöss och sedan till Amerika.
Amanda Henriksdahl
Amanda föddes på Henriksdahl hemman nr 9 i Skaftung by i Sideby socken år 1860, som yngsta dotter till bonden Karl Gustaf Henriksdal (f.1831 i Sastmola) och Anna Greta Abrahamsdotter (f.1821 i Lappfjärd). Amanda flyttade till Kristinestad i början av 1880-talet och var en dem som grundade metodistförsamlingen i Kristinestad år 1886. Då Kristina och Ida Svanström grundade sitt barnhem på Strandgatan 58, så kom hon med i den verksamheten som tjänarinna och köksa. Under barnhemmets 31-åriga historia var hon hela tiden med och hjälpte till. Högst troligt så bodde Amanda i bagarstugan och i ett rum, eftersom Kristina genast bjöd ut dessa genast då Amanda flyttade bort.
År 1908 i april, köpte Amanda en gård på tomt nr 195 i det nya kvarteret, nuvarande Västra Långgatan 36. Säljare var arbetaren Uno Eklund, som fick 5 200 mark för gården. Där bodde Amanda till sin död år 1935, förutom en kort tid på stadens sjukhus. Amanda är begravd på gamla begravningsplatsen på Östra sidan i Kristinestad.
Amanda, som också använde släktnamnet Svanström förblev ogift och barnlös hela livet men omkring 1908 tog hon Arne Dahlström (f.1905) som fosterson och han bodde hos henne tills han blev vuxen.
