Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2026. Uppgifter är tagna ur mantalslängder, lagfarter, kyrkböcker och gamla tidningar. Eva Grönlund, bosatt i Vasa men med rötterna i Dagsmark har bidragit med viktig information.
Gårdens och tomtens historia
År 1751 ägdes den här tomten av handelsmannen Jacob Benediktus och den hade då numret 37 i det första kvarteret.
År 1805 uppfördes den första delen av den här gården på tomt 57. Det är troligt att den gamla byggnaden som syns på stadsplanen från 1751 fick stå kvar en tid efter att den nya byggnaden uppfördes. Men det är oklart vart den sedan flyttades då huvudbyggnaden från 1805 byggdes till i den södra ändan.
År 1823 ägdes gården som då fanns på tomt 59 av borgaredottern Clara Melin, som hade fått gården i gåva av mamsell Eva Maria Berndtson och på hyra bodde skomakaren Gustaf Österholm med hustrun Eva,
År 1827 hade tomten numret 59 i det första kvarteret och den förvaltades av förmyndaren Anders Nagel och på hyra bodde skomakaren Anders Ahlberg med hustrun Anna och lärlingen Johan.
År 1830 bodde skomakaren Johan Sundqvist på hyra i den Melinska gården, tillsammans med hustrun Fredrika.
År 1831 ägdes gården och tomten med underlydande donationsjord av sjukliga Clara Christina Melin. Gården förvaltades av förmyndaren Anders Nagel och på hyra bodde skräddaren Johan Nyström med hustrun Sofia.
År 1833, den 10 september sålde Clara Christina Melin gården på tomt 57 åt skräddaren Johan Nyström för 400 svenska riksdaler eller 636 rubel silver. Hon meddelade att hon var så sjuklig att hon inte klarade av gårdens skötsel och var tvungen att avyttra den. Johan var född år 1794 i Hvittis, alltså i Huittinen i Satakunda och flyttade till Kristinestad år 1821. Han hade tidigare bott i Engströms gård på Östra Långgatan 71 och han bodde då hos sin läromästare, skräddaren Carl Gustaf Lundberg.
Johan Nyström var gift med Anna Sofia Gullberg (1805–1879) och år 1828 föddes dottern Johanna Sofia, som avled 1850. År 1834 föddes sonen Carl Johan, som var blind och han avled år 1860. År 1839 föddes Vilhelmina och 1843 föddes Emilia, som båda levde till vuxen ålder och blev gifta. År 1842 föddes sonen Ludvig Vilhelm, som levde i endast två veckor.
I Nyströms gård bodde hela tiden flera lärlingar och gesäller.
År 1860 ägdes gården på tomt 57 av skräddarålderman Johan Nyström, som bodde där med hustrun Sofia och två döttrar.
År 1865 byggde skräddaren Johan Nyström till gården i den södra ändan, så att den fick den längd som den fortfarande har. Efter tillbyggnaden fick gården fyra boningsrum och en förstuga. Taket var lagt med pärtor och det var säkert då som gården fick en ny stenfot.
År 1866, den 30 april tecknade skräddaren Nyström en brandförsäkring men endast på boningsbyggnaden, som hade blivit tillbyggd året innan.
År 1870, den 2 maj avled skräddaråldermannen Johan Nyström och han lämnade efter sig änkan Anna Sofia Nyström och döttrarna Kristina Wilhelmina (f.1839), som år 1863 gifte sig med snickaren Johan Wallin och Emilia, som kallades Emma (f.1843) som år 1867 gifte sig med bagarmästaren Anton Ekholm.
År 1879, den 19 juli avled skräddareänkan Anna Sofia Nyström och gården övertogs då av barnen Emma Ekholm, som nu var änka och Wilhelmina vars man Johan Wallin befann sig i Amerika.
År 1879, den 24 september sålde Nyströms arvingar gården, tomt nr 57 och underlydande donationsjord åt stadstjänaren Matts Lindberg för 1 400 finska mark.
År 1883, den 29 mars sålde stadstjänare Matts Lindberg, gården, tomten och donationsjorden för 3 159 finska mark åt sjömannen Johan Eriksson (1836–1893). Han var född på Björses i Lappfjärd men flyttade år 1846 till Dagsmark då hans far köpte ett Klemets hemman i Dagsmark. År 1862 hade Johan flyttat till Kristinestad och gick till sjöss följande år. Han var borta i 19 år och enligt uppgift i tidningen Folkwännen skulle han ha varit fåraherde på Nya Zeeland.
Johan var son till bonden Erik Eriksson Björses (1801–1862) och Lena Henriksdotter Lillhannus (f.1797 i Lappfjärd, död i Dagsmark 1861 och han hade fyra syskon.
År 1884 gifte sig Johan Eriksson med Helena Mattsdotter Hammarberg (1861–1925) från Lillvik hemman i Lappfjärd och de fick tre barn:
-Nelly Eriksson (1884–1904)
-Alfred Eriksson (1887–1911) som for till sjöss och avled i England
-Erik Edvard Eriksson (1892–1918) som också for till sjöss och hamnade liksom fadern i Nya Zeeland, där han i Auckland arbetade som slaktare. Där gifte han sig med Mary Burton men de fick inga barn. Han deltog i världskriget i Europa och blev där så sjuk att han skickades hem till Nya Zeeland där han dog av lunginflammation på ett militärsjukhus i Featherston den 14 november 1918.
År 1893 avled Johan Eriksson och halva gården på Västra Långgatan övertogs då av änkan Helena i giftorätt och de tre barnen fick den andra halvan i arv.
År 1897 fick Helena dottern Vivi Helena, som inte hade någon känd far.
År 1900 ägdes gården på tomt 57 av sjömansänkan Helena Eriksson, som bodde där med fyra barn. Också fattighjonet Vilhelmina Lolax (f.1844) bodde där. År 1902 hade de Josef Printz (f.1876) som dräng och på hyra bodde typografen Karl Emil Vesterlund (f.1872) och hustrun Berth (f.1881) med två mindre döttrar.
År 1904, den 22 november avled dottern Nelly och hennes 1/6 av gården övertogs av modern som fick hälften och bröderna Erik och Alfred, som fick andra halvan.
År 1905 ägdes gården av änkan Helena Eriksson och hos henne bodde de fyra barnen. I gården bodde också drängen Josef Nybacka (f.1876). På hyra bodde arbetaren Henrik Nordberg (f.1844) med hustrun Sofia (f.1844) och deras fosterdotter Hilda (f.1874).
År 1905, den 14 september gifte änkan Helena om sig med drängen Josef Nybacka, som nu tituleras arbetare. Två veckor efter bröllopet födde Helena sonen Johan August, som avled i februari 1906, fyra månader gammal. Hos dem bodde Helenas två barn och i gården bodde också sjömannen Karl Henrik Hägg (f.1876) med hustrun Ida (f.1880) och deras två barn.
År 1908 ägdes gården och tomt nr 57 av arbetaren Josef Nybacka, som bodde med hustrun Helena och hennes barn. Hennes son Alfred (f.1887) har farit till sjöss.
Åren 1910 och 1914 ägdes gården av arbetaren Josef Nybacka, som bodde med Helena. Hennes barn Erik Eriksson som utvandrat till Nya Zeeland och Vivi Helena Eriksson var också skrivna i gården. År 1912 bodde arbetaren Henrik Nordberg (f.1844) på hyra tillsammans med hustrun Anna Maria (f.1844) och deras dotter Hilda (f.1874). År 1916 bodde postiljonen Levi Rönnberg på hyra med sin son Stig och han bodde kvar ännu 1920.
År 1911, den 14 december avled Alfred Eriksson i Konungariket England och hans andel av gården övertogs av modern Helena och omyndiga brodern Erik Eriksson, som vistades utomlands. År 1917 bodde postiljonen Levi Rönnberg (f.1890) på hyra i gården.
År 1918, den 14 november avled Erik Edvard Eriksson på ett militärsjukhus på Nya Zeeland. Han var då gift med Mary Burton och Erik använde också det släktnamnet. Den 1 november 1922 upprättades bouppteckning och där framkom att Erik ägde en stor del av gården på tomt nr 57. De som gjorde bouppteckningen kände tydligen inte till att Erik Edvard var gift, utan de ansåg att Eriks mamma Helena Nybacka var enda arvingen. Helena ärvde alltså hela Eriks andel, så att efter arvsskiftet så ägde hon hela gården ensam.
År 1925, den 11 juni avled Helena Nybacka och halva gården övertogs av maken Josef August medan dottern fick den andra halvan i arv,
År 1926, den 12 december bestämde arvingarna efter avlidna Helena Nybacka, alltså Josef August och Vivi Helena att gården på tomt nr 57 skall övertas av dottern Vivi Nybacka. Josef August fick överta all lösegendom, kreatur, ängar och körredskap mot att han också övertog gårdens skulder.
År 1927, den 3 april gifte sig Vivi Helena med postiljonen, änklingen Ernst Gideon Roos som var född 1879 i Kaskö. Han hade gift sig första gången år 1903 med Berta Josefina Sundman (1878–1926) som år 1899 hade fått sonen August Bjarne, som flyttade till Keuru då han var 10 år gammal.
I sitt första äktenskap hade Ernst Roos barnen Elly (f.1904), Katy (f.1905), Bertel Filip (f. 1907), Hans (f.1909), Maj-Lis (f.1911), Klas (f.1914) och Ernst Gerald (f.1921).
Vivi och Gideon Roos fick åtminstone barnen Anni-Maj år 1927 och Sigvald år 1929.
På 1930- och 1940-talet ägdes gården och tomt nr 57 av postiljonen Gideon Roos, som bodde med hustrun Vivi och barnen Maj-Lis, Klas, Anni-Maj, Sigvald, Gerald och Filip.
I början av 1950-talet bodde före detta postiljonen Gideon och hustrun ensamma i gården på Västra Långgatan 35.
År 1956, den 9 mars avled Gideon Roos och enligt ett äktenskapsförord från 1927 ägde Vivi gården och tomten nr 57, där Gideon inte hade någon giftorätt.
År 1959, den 10 maj avled Vivi Roos och gården och tomt nr 57 övertogs av enda levande barnet, sonen Sigvald (f.1929). Sigvalds syster Anni-Maj hade avlidit i september 1958. Sigvald hade år 1954 gift sig med Hilkka Saarinen (f.1931) och de fick två barn.
År 1962 upplöstes äktenskapet mellan Sigvald och Hilkka Roos men båda ägde fortfarande gården och tomten.
År 1966, den 8 januari sålde Sigvald, som nu kallade sig Sigvard Roos och hans frånskilda hustru Hilkka Roos gården på Västra Långgatan 35 åt Bertel Marjamäki för 15 000 mark. Bertel övertog ett lån i Sparbanken på 6 500 mark och resten betalades kontant. Bertel var född år 1920 och han hade år 1946 gift sig med Kerttu Korkki (f.1922). Bertel, Kerttu och sonen Rauli hade tidigare ägt gården Strandgatan 31.
År 1976, den 2 september sålde vaktmästaren Bertel och hustrun Kerttu Marjamäki gården och tomten nr 57 för 105 000 mark åt tryckeriarbetaren Pentti Suominen (f.1947) och hans hustru, affärsinnehavaren Ulrika Suominen (f. Perjus 1947). Några veckor tidigare hade Bertel och Kerttu köpt gården Västra Långgatan 65 där de sedan bodde så länge de levde.
År 1985, den 5 december sålde Pentti och Ulrika Suominen gården och tomt nr 57 åt följande ägare. Gården ser välskött ut och pryder sin plats i närheten av stadens nya kyrka.
