Sammanställt av Lasse Backlund i juli 2023. Uppgifterna är tagna ur ”Tidningar utgifve af et Sällskap i Åbo” år 1785. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp och Gunnar Smeds från ”Stiftelsen Aspegrens trädgård” har bidragit med viktig information.
Länkar.
Om du vill läsa mera Aspegrens gård och Rosenlunds trädgård, så skall du klicka HÄR!
Om du vill läsa vad ”Biografiskt lexikon” skriver om Gabriel Aspegren, så skall du klicka HÄR!
Historik.
Gabriel föddes den 9 december 1708 i Kristinestad och han var son till pedagogen Anders Aspegren (1678-1751) och Margareta (f. Bachster, död 1714 under flykten i Sverige). Anders var född på Pitkälä hemman i Ruovesi socken medan Margareta hade sin släkt i England.
Då Gabriel föddes hade krigsoroligheterna mellan svenska och ryska riket pågått i flera år i Finland och i Österbotten. År 1713 tvingades föräldrarna och barnen att fly till Stockholm med båt och då var Gabriel endast 5 år gammal. Den ”ryska fienden härjade gruveligen i Christinestad”, så det blev att söka säkerhet till liv och egendom på andra sidan havet under denna period som kallas ”stora ofreden”. De bodde först till Stockholm och följande år flyttade de till Stäket vid Mälaren, där Gabriels mor Margareta avled.
Anders Aspegren flyttade då med sina barn till en ort nära Norrköping, där de fortsatte att leva i armod och fattigdom. Han försörjde familjen som barnalärare och genom att bistå prästerna och på det arbetet kunde han någorlunda försörja sig och barnen. Anders gifte sig på nytt under tiden i Sverige med Elisabeth Lauphejer och med henne fick han två barn, som levde till vuxen ålder.
En tid efter freden i Nystad år 1721 kunde Anders Aspegren återvända till Kristinestad med sin familj. Han anlände till den härjade och ödelagda hemstaden år 1722, tillsammans med några andra flyktingar. Han återupptog då sitt arbete som pedagog. Anders flyttade sedan till Wasa och Korsholm, där han blev både kaplan och pastor.
År 1723 sändes sonen Gabriel, som då blivit 15 år gammal till trivialskolan i Björneborg. Han gick där i sju år och livnärde sig bland annat med att sjunga på olika ställen i Finland. Detta höll han på med mellan terminerna och han fick med sången så pass mycket understöd att han kunde leva på det.
År 1730 i februari månad reste Gabriel till Kungliga Academien i Åbo med goda betyg i sin hand. På grund av sin fattigdom kunde han gå i denna skola endast till sommaren. Han fick då arbete i Kimito, där han förutom uppehälle också fick lön i pengar. Efter en tid i Kimito flyttade han till Vasa, där han fick ett bättre arbete hos överkrigskommissarien Nigrell och han kunde också gå i skola där.
Efter en tid i Vasa fick han en ypperlig möjlighet att studera vidare. Handlande Hans Berg (1687-1756) i Kristinestad lovade att bekosta hans fortsatta studier, om han sedan skulle gifta sig med hans hustrus syster, jungfrun Magdalena Uddman (1714-1755). Hans Berg var stadens största och förmögnaste affärsman på 1700-talet och kallades ”Rika Bergen”. Han var gift med Brita Uddman (1690-1776), som liksom Magdalena var dotter till handlanden Henrik Uddman.
Med dessa bidrag av ”Rika Bergen” kunde Gabriel Aspegren nu fortsätta sina akademiska studier i Uppsala, där han promoverades till magister i juni 1737. Sedan flyttade han tillbaka till Kungliga Akademin i Åbo, där han år 1740 prästvigdes och han fick rätt att undervisa vid universitet. Detta år flyttade han till Vasa där han började undervisa på Trivialskolan.
År 1740, den 22 juni var det stort dubbelbröllop i Kristinestad, då Gabriel Aspegren gifte sig med ”Rika Bergens” svägerska Magdalena Uddman (1714-1755). Samma dag gifte sig Gabriels bror Carl Aspegren (1714-1766) med Magdalena Uddmans syster Elisabeth (d. 1763).
Gabriel och Magdalena Aspegren bodde första tiden som gifta i Korsholm. Gabriel fortsatte att undervisa i samma skola och han blev dess rektor år 1747. Under tiden i Vasa var Aspegrens stora intresse mineraler och han samlade på dessa. Den stora samlingen av mineraler donerade han sedan till skolan, som genom denna donation fick tillgång till mineraler i undervisningssyfte.
I unga år var Gabriel späd och klent byggd, och han besvärades av ett hektiskt lynne och ett svagt bröst. Genom måttlig och ordentlig levnad, kroppsrörelse och sinneslugn fick han dock med åren en jämn och stadgad hälsa. Han var vid god hälsa nästan ända tills han dog i en ålder av 75 år.
I december 1748 avled Isak Peldán, som varit kyrkoherde i Lappfjärds socken och nu gjordes försök att år 1749 få Gabriel Aspegren vald till kyrkoherde där men i stället valdes Jakob Estlander, som då var relativt ung men han råkade vara gift med Isak Peldáns dotter.
Efter några år, rättare sagt år 1754 blev Gabriel Aspegren vald till kyrkoherde i Jakobstad och Pedersöre församling och han bosatte sig i gamla prästgården. Eftersom församlingen inte vill renovera prästgården som Aspegren ville, så byggde han en egen gård i närheten på en hög backe vid en sluttning, som sedan fick namnet Rosenlund. År 1764 utnämndes han till prost i sin församling och 1768 till kontraktsprost. Han stannade i denna församling i hela 30 år, tills han dog i maj år 1784.
I sitt första äktenskap med Magdalena Uddman föddes sju barn men endast tre levde då Gabriel dog.
År 1757, i januari gifte Gabriel om sig med änkan Sara Forbus (1721-1817), vars far var prost på Kimito. Med henne fick Gabriel fem barn men då han dog var det endast två av dem som levde.
Gabriel Aspegren som kyrkoherde i Jakobstad och Pedersöre.
Denna text publicerades i ”Tidningar utgifve af et Sällskap i Åbo” den 24 februari 1785, nästan ett år efter Gabriel Aspegrens död den 13 maj 1784. Texten är moderniserad men inget väsentligt har ändrats eller lagts till.
Han var ej av naturen utrustad med de lyckliga gåvor, som gör prästämbetet för några så lätt, och som därjämte så mycket bidrar att väcka och fästa en församlings uppmärksamhet. Han avhöll sig således gärna ifrån de offentliga prästerliga ämbetsförrättningarna, och han utnyttjade till dessa andra skickliga prästmäns biträden.
Den övriga vården och uppsikten vid sin församling, bestridde han själv, och sökte därvid att efter förmåga fullgöra sin skyldighet. Hans levnad utmärkte alltid en ren vördnad för det högsta Väsendet och Hans styrelse. Att äga sina medmänniskors vänskap och högaktning, var hans högsta nöje och bemödande. Hans hus och bord stod alltid öppna för resande, för vänner, för de fattiga och behövande, och all hans nyttiga levnad var styrd av det välgörande sinne, som, då det hedrar människor i gemen, dock i synnerhet pryder dem, som skall predika för andra en religion, vars förnämsta och heligaste bud är gudsfruktan och människokärlek.
Ett av naturen hetsigt temperament hade han så gjort sig till herre över, att det alltid var honom ett större nöje att förlåta, än att hämnas oförrätter. Stora sällskap och fåfänga tidsfördriv, var inte i hans smak. Den tid han från sina bestämda sysslor hade fritid, använde han helst på sin lanthushållning, på uppodlingar, byggnader och planteringar, där han själv alltid var översta uppsyningsman. En oländig stenbacke, som var 16 tunnland stor, på prästgårdens ägor, väckte och underhöll i synnerhet hans uppodlingslystnad. Innan sin död, hade han av stenbacken brutit upp och i stånd satt något över 10 tunnland. Det övriga är dels slottland, dels under arbete, dels upptagits under en vidlyftig åbyggnad. På denna utmark har han låtit uppföra både mangård och ladugård. I synnerhet ladugården är märkvärdig, och består av två flygelbyggnader. Allt är uppfört av fasta gråstensmurar med kalkbruk, välvda undertill till spillningens förvarande, samt ovantill inredda till foderrum. Mellanrummen utgör fähus, stall, fårhus, redskapshus och värmhus, och där finns en 7,2 meter djup brunn, borrad i själva hårda hälleberget.
Den upptagna åkerjorden förstod han att sätta i ett ganska gott bruk, och att överallt inhägna den med varaktiga gärdesgårdar av sten. På nya planteringars anläggning och vård, använde han dock snart sagt den mesta håg och kostnad. I den rymliga trädgård, som han med mycken och långvarig flit uppodlat och iståndsatt, kultiverades åtskilliga utländska som inhemska träd och växter, till vilkas så mycket bättre och säkrare fortkomst, han anlade och jämt underhöll ett ansenligt orangerie eller drivhus. Han bemödade sig i synnerhet med mycken möda, att bringa vissa slags fruktträd till trevnad i ett så kallt klimat, där alla förr gjorda dylika försök hittills varit fåfänga. Han hade även det nöjet, att år 1781 om sommaren se närmare 20 mer och mindre fruktbärande äppelträd i sin trädgård. En svår eftervinter om våren 1782, som även ganska mycket skadade trädgårdarna i den södra delen av Finland, förstörde likaledes hos honom nästan allt vad fruktträd hette. Anläggaren till ömmaste sorg och avsaknad, som nu i en hast måste se sig i mistning av allt hopp om ersättning för flerårig möda och omkostnad.
Han hade också anlagt ett fördelaktigt tegelbruk, och flera väl inrättade salpeterlador, för att inte tala om hans flera andra oekonomiska förtjänster, för vilka han inte endast av Kungliga Patriotiska Sällskapet blivit ihågkommen med en stor silvermedalj, utan också av Kungliga Kammarcollegiet försedd med de friheter, som en stenhusbyggnad på landet åtföljer. Han fick en evig, snart sagt skattefri, besittningsrätt för sina arvingar till de gjorda uppodlingarna, och alla av honom på stället uppförda åbyggnader. Kungliga Majestäten själv behagade lägga ett ytterligare vedermäle av sitt Nådiga välbehag över hans nit och möda för lantkulturen, då han under den 14 september 1778 försäkrade sonen, magister Gabriel Aspegren om succession till pastoratet efter faderns frånfälle. Detta hade han hittills biträtt i ämbetet men ej längre överleva än till den 13 augusti 1784, då också han i lungsot avled i sitt 38:de ålders år. Kungliga Majestäten har dock nyligen i nåder behagat tillägga hans efterlämnade änkefru Lovisa Maria dubbla nådår, ifrån den 1 maj 1786.
Rosenlunds Trädgård ägs i dag av Stiftelsen Aspegrens trädgård.
Stiftelsen grundades år 2006 av Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet, Staden Jakobstad, Pedersöre kommun, Larsmo kommun och Österbottens förbund. Stiftelsens ändamål är att förvalta och utveckla Rosenlunds kulturhistoriska område med Aspegrens trädgård, Rosenlunds prästgård och andra byggnader, anläggningar och miljöer samt väcka och befrämja intresset för trädgård, jordbruk, miljö, hantverk, historia och hembygdsarbete. Skapande av de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten är viktig och att hålla Rosenlundsområdet öppet och tillgängligt för allmänheten. Stiftelsen är huvudman på området.
Foton och annat.
