Den försäkrade gården på tomt 218, södra halvan

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla brandförsäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och redan år 1835 försäkrade sjötullsvaktmästaren Erik Salomon Ahlfors sin gård på Östra Långgatan 9. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och Ahlfors uppgav då att på tomten fanns det 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svabbar och 2 läderämbar.

Ahlfors uppgav att arealen på den södra tomthalvan var 6 716 kvadratalnar. Den norra rån som gränsade till den andra halvan av samma tomt var 84 alnar lång, östra rån som var 71 alnar lång gränsade till Östra Långgatan, södra rån som var 116 alnar lång gränsade till den obebyggda tomten 219 och den västra rån var 55 alnar och den gränsade till stadens ängsmark. På tomten fanns en brunn med rikligt vatten och avståndet till stranden var 138 alnar.

Gårdsägaren Ahlfors försäkrade år 1835 samtliga byggnader på tomt 218, alltså Östra Långgatan 9. Där fanns då 4 byggnader, varav huvudbyggnaden nr 1 var delad av en inkörsport.

På tomten fanns det då fyra byggnader, som Ahlfors ville ha försäkrade:

Byggnad nr 1:

En byggnad av trä uppförd i vinkel av nytt timmer år 1830 i en våning. Den var brädfodrad och målad med röd färg. I byggnaden fanns det 11 rum, nämligen en förstuga, en sal, 4 kamrar, 1 stuga och 3 olika uthus. I rummen fanns det totalt 5 kakelugnar och i köket fanns det en spis och en bakugn.

Byggnadens längd på den norra sidan var 28 alnar, och mot gatan var längden 45 alnar, med portgången medräknad. Byggnaden hade en stenfot som var en aln hög och taket var lagt med näver och takved.

Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig och till exempel stenfoten värderades till 100 rubel, stommen till 704, yttre taket 250, golven till 263, trapporna till 60, 9 fönster á 18 rubel per styck, förstugans dörr 6, 8 halvfranska, oljemålade innerdörrar för tillsammans 120 rubel och tapeterna i fyra rum försäkrades till 141 rubel. Hela bostadshuset värderades till 2 500 rubel.

Byggnad nr 2:

En ladugårdsbyggnad av furutimmer byggd år 1831 och den var varken målad eller brädfodrad. Den var 16 alnar lång, hade nävertak och stod på en vanlig stenfot. Gårdsägaren värderade fähuset till 224 rubel men brandstodskommittén godkände bara 200.

Byggnad nr 3:

Ett lider uppfört av bräder och korsvirke, 8 alnar långt med tak av näver och det saknade stenfot. Lidret värderades till 100 rubel.

Byggnad nr 4:

En badstuga byggd av furutimmer år 1832, som var varken målad eller brädfodrad. Där fanns tre rum, nämligen 1 förstuga, en badstuga och en fruktkammare. Badstugan var 16 alnar lång, hade nävertak och en stenfot som var nästan en aln hög. Hela badstugan försäkrades för 500 rubel.

Förutom dessa 4 byggnader så försäkrades inkörsporten till 50 rubel och den var oljemålad och hade ett överbyggt tak och en gångport. Ett rödmålat staket, som var 64 alnar långt, försäkrades till 50 rubel.

Alla byggnader värderades till sammanlagt 3 400 rubel.

År 1840, den 18 februari gjorde brandstodskommitténs ledamöter och ditkallade timmermän en 5-års granskning. Tomthalvan ägdes då av Erik Salomon Ahlfors, som då var före detta sjötullsvaktmästare. De konstaterade att byggnaderna var i samma skick som då försäkringen togs och de granskade på samma gång att alla brandredskap finns i gården.

År 1866 gjorde brandstodsbolagets agent, biträdd av handlanden E. Alf. Tötterman och kopparslagaren Jeremias Sjöström en granskning och de bestämde att försäkringsvärdet på samtliga byggnader skall sänkas på grund av byggnadernas vanvård. Tomten ägdes då av skräddaren Carl Oskar Melander.

Brandförsäkringen år 1910.

Den 11 oktober 1910 tecknade formannen Rudolf Lillträsk en ny brandförsäkring på sina byggnader. Han uppgav att han hade gjort flera förbättringar, som medförde att byggnaderna hade fått ett högre värde.

Lillträsk uppgav att tomten är 2 556 m² stor och gränsar till stadens ängsmark och till Östra Långgatan, som på detta ställe var 6,53 m bred. På tomten fanns en brunn med tillräckligt vatten och alla nödvändiga brandredskap. Några träd eller trädgård fanns inte på tomten och någon eldfarlig inrättning fanns inte där och inte i närheten heller.

Då formannen Rudolf Lillträsk år 1910 tecknade en ny brandförsäkring, så var byggnaderna placerade så här på tomten. Infällt i nedre kanten Lillträsks namnteckning på försäkringsbrevet.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus i en våning, byggt i vinkel av gott timmer år 1830, brädfodrat och målat och hade ett tak av näver och bräder. Huset var 10,99 meter långt på norra sidan och 14,55 m på östra sidan, södra gaveln var 5,19 m bred medan den västra gaveln var 4 m bred. I huset fanns sex rum med tillsammans 4 kakelugnar och en hällspis med en bakugn. På gårdssidan fanns en veranda byggd av korsvirke och bräder.

Byggnaden försäkrades för 3 500 mark.

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad av stock, i försvarligt skick, uppförd år 1830. Den var brädfodrad och målad och hade ett tak av bräder. Uthuset var 5,04 m långt och 3,43 m brett och där fanns en hushållsbod och ett spillningskast.

Uthuset försäkrades för 300 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad av stock och delvis av korsvirke och bräder. Det var i försvarligt skick och var byggd år 1831. Byggnaden var 20,11 m lång och mellan 3,90 och 4,16 m bred och där fanns ett fähus, foderlada, vedlider och ett stall.

Uthuset försäkrades för 800 mark.

Byggnad nr 4:

Ett bostadshus av timmer, uppfört i en våning år 1835. Det var brädfodrat och målat och i huset fanns det ett par boningsrum, innehållande en kakelugn och en spis. Huset var 8,20 m långt och 5,10 m brett.

Byggnaden försäkrades för 2 500 mark.

Inkörsporten mellan byggnaderna försäkrades för 50 mark och planket för 50 mark. Det var 20 meter lång och 1,80 m högt och byggt av stock och bräder.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 7 200 mark och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 62,56 mark. Premien höjdes med 30 % för alla byggnader, eftersom de alla låg för nära en annan byggnad.

Så här såg den planteckning ut som formannen Lillträsk bifogade försäkringsbrevet år 1910. Enligt en stadsplan från 1844 hade hans tomt fått numret 85, men det gamla numret 218 användes också.

Branden 1917.

Den 10 augusti 1917 utbröt en liten på taket på huvudbyggnaden nr 1 i Lillträsks gård. Vid undersökningarna efteråt framkom att det måste ha varit gnistor från egen skorsten eller från grannens skorsten, som hade antänt nävret under brädtaket. Branden observerades i god tid och endast 3 kvm förstördes eller revs upp. Fyllningen på mellanbottnen blöttes ned men enligt en utredning av F. L. Wihuri och Einar Wadström skulle skadorna kunna repareras för en kostnad av 95 mark.