Rådhusparken

Rådhusparken sommaren 2006.

Den här parken i centrala Kristinestad anlades i två olika repriser. I samband med att det nya rådhuset byggdes i början av 1850-talet, löste staden in tomterna närmast rådhuset och anlade där en ny park. Området blev luftigare och rådhuset framträdde bättre. Efter en brand 1868 kunde staden lösa in två tomter till och efter Wendelins konkurs kunde också den tomten lösas in. På 1890-talet kunde Rådhusparken förstoras ända ned till Västra Långgatan och fick då den storlek, som den fortfarande har.

Om du vill läsa mera ingående om hur Rådhusparken byggdes, så skall du klicka HÄR!

Flera foton.

Blommor och en inbjudande parkbänk i Rådhusparken sommaren 2006. Mellan träden syns lite av systrarna Ekmans gård.
Vissa marknadsförsäljare har funnits på samma plats i Rådhusparken sedan urminnes tider, känns det som när man ser skyltarna med ”Pölypussit” och ”Kotimaiset metrilakut”. Fotot från rådhusets torn sommaren 2010.
Åtminstone under sommarmarknaden är Rådhusparken ett omtyckt ställe, där träden kan ge svalka och skydd mot solen. Fotot från sommaren 2019.
Marknadsbesökarna trängs i Rådhusparken under sommarmarknaden 2021. Fotot taget från rådhusets trappa.
Sommarmarknad i Rådhusparken år 2021.
I oktober 1963 fick Rådhusparken nya lampor och Rafael Olin passade då på att träna mörkerfotografering från rådhustrappan. Här står brunnen fortfarande på gatan och bilisterna måste runda den på den norra sidan. Ur Museiverkets samlingar.
Valborgsfirande med ballonger och majvippor i Rådhusparken år 1964. Foto av Rafael Olin, SLS:s arkiv.
Folk i rörelse i Rådhusparken år 1969. Foto av Rafael Olin, SLS:s arkiv.
År 2012 satte Kristinestads Lionsklubb upp ljusslingor i rådhusparkens träd och de var totalt 1,9 km långa. Fotot är taget av Jaakko Honkaniemi, som fick idén till ljusslingorna vid ett besök på Liseberg i Göteborg.
Sommaren 1967 prövade den lokala Lions klubben att samla in pengar genom att anlägga en önskekälla i Rådhusparken. Hur projektet lyckades är tillsvidare oklart. På bilden i tidningen Syd-Österbotten står president Paul Öhrnberg, sekreterare Tor-Erik Bergvik, Helge Hellman och Ossi Rintala och testar källan.

Då Lionsklubben i september 1968 höll sitt månadsmöte kunde president Börje Nygård meddela att några stora pengar inte kommer från önskekällan, då den innehöll endast 50 mark. Medlemmen Soini Kuusisto kunde dock berätta ”att illvilliga ynglingar med användande av olika tekniska hjälpmedel hade länsat källan under sommaren”.