Sammanställt av Lasse Backlund i april 2022. Flera uppgifter är tagna ur de släktutredningar som Eva Grönlund har gjort om släkten Klemets i Dagsmark.
Lars Månsson föddes runt 1600 på Klemets hemman i Dagsmark och under åren 1639 – 1673 var han husbonde på det stora hemmanet. Hans far, bonden Måns Olofsson var en förmögen man, som år 1571 hade ”5 hästar, 20 kor och 24 nöt och därtill hade han 35 mark på kistbottnen”. På det här hemmanet odlade Lars Månsson råg och korn, som han med egen skuta brukade föra till Stockholm. Enligt den svenska kronan var det tillåtet för en bonde att med egen skuta föra ”egen afvel” till Stockholm men däremot var förbjudet att ta med andra bönders produkter. All handel på landet var ju förbjuden.
Lars Månsson hade dock ett visst samarbete med Anders Kempe, som var kyrkoherde i Lappfjärd. Denne fick sin lön av bönderna i form av lantbruksprodukter och därtill hade hans hustru ett hemman i Närpes. Det här betydde att kyrkoherden hade mer fisk, tjära, smör och säd än vad han behövde, så år 1639 anlitade han Lars Månsson för att skeppa överskottet till Stockholm.
Det här var ju inte tillåtet och till på köpet så seglade Lars Månsson med sin last raka vägen till Stockholm, utan att ta omvägen via tullen i Vasa. Väl framme i Stockholm blev han angiven av någon handelsman från Vasa, som hade sett Lars Månsson anlända otullad till Stockholm.
Detta brott ledde till rättegång, där han åtalades och dömdes till 40 mark i böter och förlust av lasten. Hälften av lasten tillföll kronan och den andra halvan tillföll Vasa stad.
Den här domen ledde till osämja mellan bonden Lars Månsson och kyrkoherde Kempe. De processade om vems lasten var och vem som skulle stå för förlusten och år 1641 anlitade de länsmannen i Närpes för att lösa tvisten, som troligen löstes genom en förlikning.
År 1643 kom handelsmännen i Vasa överens om till vilket pris de skulle sälja sina varor på marknaden vid Långö hamn i Närpes. Priserna var givetvis i högre laget och på samma gång bestämde de till vilket pris de skulle köpa produkterna av bönderna. Den svenska kronan godkände inte detta avtal men det är klart att bönderna i Lappfjärd och Närpes inte litade på detta och de hade det svårt att samarbeta med handelsmännen i Vasa.
Lars Månsson måste ha haft talets förmåga och därför valdes han en gång eller kanske två, att delta i riksdagen i Stockholm. Tillsammans med andra riksdagsmän från Österbotten framförde han problemet med handeln och de dåliga skördarna under flera år. Något gehör för kraven fick han inte i Stockholm.
Av allt detta kan vi dra slutsatsen att bonden och skepparen Lars Månsson hade ett eget intresse att få en handelsplats grundad på närmare håll, helst då i Lappfjärd.
Till all lycka kunde han övertyga Per Brahe och för detta lobbande yrkade han på ersättning av bönderna i Lappfjärd, då det började hållas ting där år 1654. Lars Månsson Klemets fick sitt arvode, som i dag skulle kallas konsultarvode. I Kristinestad tycker vi att det var han väl värd!