Sammanställt av Lasse Backlund i december 2022. Uppgifterna är tagna ur lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar.
Länkar:
Om du vill läsa mera om de olika byggnaderna och se vilka brandförsäkringar som har tagits, så skall du klicka HÄR!
Tomtens och gårdens historia.
Åren 1776 – 1787 ägdes den här ”Forsströmska tomten”, som då hade nummer 27 i det fjärde kvarteret av timmermannen Johan Forsström (1720-1787) och hans hustru Elisabeth (1740-1823). De bodde också på tomten och gården låg uppe vid Strandgatan.
År 1787, efter timmermannen Johan Forsström död övertogs gården av änkan och sedan av deras son, sjömannen senare skepparen Johan Forsström (1764-1826). Han var född i staden och var son till timmermannen Johan Forsström (1720-1787) och Elisabeth (1740-1823). År 1789 hade han gift sig med Maria Berg (1763-1829) och på tomten bodde också sjömansänkan Lisa Sundahl.
År 1809, den 15 augusti såldes skepparen Johan Forsströms ”Forsströmska gården” på offentlig, exekutiv auktion och högsta budet på 100 riksdaler gavs av råd- och handelsmannen Anders Henrik Hannelius.
År 1810 ägdes halva tomten av handelsmannen Hannelius, som inte bodde där, utan det gjorde skepparen Johan Forsström, som bodde med hustrun Maria och sonen Gustaf, som då var 3 år gammal. Den andra halvan av tomten ägdes av sjömansänkan Lisa Sundahl.
År 1816, den 23 april sålde råd- och handelsmannen Anders Henrik Hannelius den ”Forsströmska tomten” tillbaka åt skepparen Johan Forsström och hans hustru Maria (1763-1829).
År 1820 ägdes halva ”Forsströmska tomten” som nu har nummer 26 i det fjärde kvarteret av skepparen Johan Forsström. Hos honom bodde hustrun, borgaredottern Maria, som var bräcklig. Hos dem bodde också sonen Johan Henrik, med hustrun Catharina, som också kallades Cajsa. Den andra halvan av tomten ägdes av sjömansänkan Lisa Sundahl.
År 1826, enligt den gamla stadplanen så ägde sjömannen Johan Henrik Forsström (1790-1848) med sin hustru Catharina (f. Enberg 1790-1879) halva tomten nr 26 i det fjärde kvarteret. Johan Henriks bror, sjömannen Gustaf Forsström (1806-1838) bodde på samma tomt. Den andra halvan ägdes av sjömansänkan Lisa Sundahl, och hos henne bodde också systern Lovisa.
År 1830 ägdes den större tomten nr 175 av sjömannen Johan Henrik Forsström, som bodde där med hustrun Catharina. Den mindre tomten nr 176 ägdes nu av sjömannen Hans Kronlund, vars hustru också hette Maria.
År 1830, den 4 februari sålde Johan Henrik och Catharina Forsström sin halva av tomt 175 åt handlanden Erik Tötterman för 500 rubel silver. Johan Henrik tog åt sig rätten att få bo kvar i gården ända till 1 maj samma år och han fick också rätt att under denna tid flytta bort alla befintliga byggnader, utom sjöboden, som stod på ”bålvärk” nere vid stranden. Johan Henrik flyttade då byggnaden från denna tomt till den tomt, som han sedan köpte på Östra Långgatan 4 och hans bror Gustav flyttade den andra byggnaden till Strandgatan 3. Det här året uppförde handlanden Erik Tötterman den första delen av den byggnad som fortfarande står kvar. Högst troligt gick det till så att han flyttade byggnaden tvärs över gatan från Strandgatan 23, eftersom den byggnaden försvann samma år och den gården ägdes också av Erik Tötterman.
Den mindre tomten nr 176 hade också delats, så att Hans Kronlund ägde ¼ och ¾ hade övertagits av färgaren Erik Ekberg (1801-1864). Erik var född i Robertsfors i Sverige och han bodde nu med sin syster Lovisa och där bodde också lärlingarna Fredric och Matts. Erik Ekberg och hans syster Lovisa hade tidigare bott på hyra i löjtnant Printz´ gård på Strandgatan 24.
Helsingfors Tidningar skrev den 23.3.1833 att elden hade kommit lös i handlande Töttermans gård den 4 februari. Elden blev genast dämpad innan densamma hunnit sprida sig utom det först antända huset.
År 1835 ägdes den södra tomten nr 175 av Erik Tötterman. Den norra tomten nr 176 ägdes nu ensamt av färgaren Erik Ekberg, som bodde med sin syster Lovisa, en gesäll, en dräng och en piga. Färgeriet hade han inrymt i uthuset i norra rån och det var byggt ihop med bostadsbyggnaden.
År 1837 hade båda tomterna 175 och 176 övertagits av färgaren Erik Ekberg, och efter det har båda tomterna haft samma ägare. Erik Ekberg bodde med sin syster Lovisa och pigor, drängar och lärlingar. Erik gifte sig år 1838 första gången med Christina Catharina Åkerberg (1811-1839) som dog i barnsäng. Erik Tötterman hade i november 1836 köpt gården på Strandgatan 47 invid Salutorget och han flyttade då dit.
År 1840 ägdes de sammanslagna tomterna av färgaren och fabrikören Erik Ekberg, som bodde med sina brorsdöttrar Lovisa och Johanna, gesällen Carl Kullberg och 3 lärlingar och pigan Anna. På hyra bodde brandvaktaresonen Erik Enholm.
År 1842 ägdes båda tomterna av färgaren Erik Ekberg, som år 1840 hade gift om sig med Fredrika Wilhelmina Hallberg (1815-1901) och de hade sonen Erik Wilhelm Emil (f.1841). Hos dem bodde en gesäll, 3 läringar och 2 pigor och på hyra Erik Enholm, som nu är sjöman.
År 1845 ägdes båda tomterna av färgaren Erik Ekberg, med hustrun Wilhelmina. Där bodde också gesällerna Johan Wickström och Isaac Ingström, lärlingarna Johan, Carl och Efraim och pigorna Lena och Maria. Erik Ekberg byggde då den andra gården uppe vid Strandgatan, som stod på den södra tomten.
År 1850 ägdes båda tomterna och de båda gårdarna av färgaren och fabriqueren Erik Ekberg, med hustrun Wilhelmina. Hos dem bodde flera gesäller, lärlingar, pigor och drängar.
År 1855 ägdes båda tomterna och gårdarna av fabrikören Erik Ekberg och hans Wilhelmina. Gesällerna Ernst Grönvall och Matts Salmén bodde med, liksom pigorna Lovisa, Anna och Greta.
Åren 1858 till 1863 bodde det flera personer hemma hos Erik och Wilhelmina. Karl Forsman, Karl Källberg och Kristian Martin var gesäller med Fredrik, Emil och Gustaf var lärlingar, Karl var dräng och Lovisa, Lisette, Fredrika och Kristina var pigor.
År 1864, i juli avled fabrikören Erik Ekberg och båda tomterna och gårdarna övertogs då av änkan Wilhelmina Ekberg. Hos henne bodde enda sonen Emil (f.1841), gesällerna Åkerberg och Hemberg, drängen Karl och pigorna Lovisa, Ellida, Lena och Greta.
År 1866 ägdes båda tomterna och gårdarna av färgareänkan Wilhelmina Ekberg, som bodde med sonen Emil. I gården bodde hyresgästen Emil Åkerberg, som samma år tog över färgerirörelsen. Emil Åkerbergs mor Brita Lovisa (1808-1879) var syster till tidigare ägaren Erik Ekberg.
År 1868 ägdes båda tomterna och gårdarna av änkan Wilhelmina Ekberg medan färgerirörelsen hade övertagits av Emil Åkerberg (1842-1916), som bodde på hyra och han hade nu gift sig med Selma Fontell (1837-1914). På hyra bodde också demoiselle Johanna Printz.
År 1869, den 14 september sålde änkan Ekberg båda tomterna, gårdarna och färgeriet åt färgaren Emil Åkerberg för 18 000 finska mark. Emil var son till repslagaren Anders Reinhold Åkerberg (1814-1867), som hade ägt gården på Västra Långgatan 11. Åkerberg övertog och fortsatte den färgeriverksamhet, som hans morbror Erik Ekberg hade startat i gården. Gårdens tidigare ägare Wilhelmina Ekberg hade nu övertagit Stendahls gård på Västra Långgatan 10, där hon bodde tills hon dog år 1901. I gården bodde också Selmas mor Karolina Fontell, en gesäll, en lärling, en dräng och 4 pigor.
År 1871, i augusti utbröt en brand i torkhuset hos färgare Åkerberg. Färgeriet och uthuset förstördes och en del av boningshuset skadades av elden. Grannhusen var hotade men kunde dock räddas. Tydligen byggdes färgeriet upp på nytt.
År 1873 ägdes båda tomterna av färgaren Emil Åkerberg, med hustrun Selma. Hos dem bodde gesällen Karl Laurin, drängen Matts Ersfolk, 4 pigor och fattighjonet Josef Hagström. På hyra bodde Selmas mor, postmästareänkan Karolina Fontell och repslagareänkan Lovisa Åkerberg.
År 1880 ägdes båda tomterna av färgaren Emil Åkerberg, som bodde med hustrun Selma. I gården bodde också postmästareänkan Karolina Fontell, hattmakareänkan Kristina Enholm (f.1817) och repslagaredottern Wilhelmina Åkerberg (f.1857). På hyra bodde arbetskarlen Henrik Sten (f.1822) och Matts Isaksson Kanganpää (f.1836) med hustrun Maria (f.1835).
År 1883 övertog postmästareänkan Karolina Fontell gården och hon fick lagfart den 19 februari.
Enligt Wasa Tidning 20.1.1885 bröt det vid 3-tiden på natten ut vådeld i färgeriet i uthusbyggnaden hos färgaremästaren Emil Åkerberg. På grund av problem med brandvakterna och deras elektriska alarmcentraler, så hördes inga brandsignaler förrän 20 minuter över 3.
Den frivilliga brandkåren var snabbt på plats och trots att elden hade fått en hemsk spridning, så kunde de snabbt begränsa elden och snart var all fara över. Färgeribyggnaden var ihop byggd med själva karaktärsbyggnaden.
Sorgligt nog var egendomen i den brandskadade byggnaden oförsäkrad. Obehagligt var det också för herr Åkerberg, som inom 12 års har haft inte mindre än 4 bränder i sina byggnader, skrev Wasa Tidning.
År 1885, den 3 februari såldes båda tomterna på offentlig exekutiv auktion och den köptes då av handlanden Petter Gustaf Rönnlund (1843-1887), men som inte själv bodde där utan han bodde med sin familj i Fremdelings gård på Strandgatan 42.
År 1885, den 11 juli sålde handlanden Petter Gustaf Rönnlund tomterna med alla byggnader åt färgare Erik Åkerberg omyndiga barn för 4 275 mark.
År 1885 ägdes tomterna till en början av handlande Rönnlund och sedan av färgare Åkerbergs omyndiga barn. På hyra bodde tidigare ägaren färgaren Emil Åkerberg (1842-1916 i Vasa) med hustrun Selma (f. Fontell 1837-1914 i Vasa) och 6 barn. Hos dem bodde också pigan Anna Frisk (f.1861), postmästareänkan Karolina Fontell (f.1815) och repslagaredottern Karolina Åkerberg (f.1817). På hyra bodde också styrmannen Henrik Gustaf Zimmerman (f.1827) med hustrun Maria och sönerna Karl och Henrik. Arbetskarlen Henrik Bulin (f.1819) bodde också i gården. På hyra bodde också justitie rådman Gustaf Wallenius (f.1851) med pigan Albertina Axelin (f.1856).
År 1890 ägdes båda tomterna och gårdarna av färgaren Emil Åkerberg, som upphörde med färgeriverksamheten efter branden år 1885. Han bodde med hustrun Selma och vuxna sonen Kasimir och 2 yngre barn. Änkefrun Karolina Fontell bodde ännu i gården och det gjorde också gesällen Nestor Bergholm (f.1863) med hustrun Johanna (f.1870). Skräddaren Johan Skarp (f.1857) bodde på hyra med hustrun Serafia (f.1847) och det gjorde också formannen Viktor Brusi (f.1859).
År 1892 ägdes tomterna och gårdarna av förre färgaren Emil Åkerberg, som bodde med hustrun Selma och svärmor Karolina Fontell. På hyra bodde snickareänkan Maria Wörsten (f.1846) med dottern Anna (f.1872) och det gjorde också nålmakaredottern Edla Packelen också. Skolläraren Matts Ylsöbäck (f.1851) bodde också på hyra med hustrun Maria (f.1854), liksom jungfrun Anna Kristina Örn (f.1833) och skräddaren Johan Skarp (f.1837) med sin Serafia.
År 1895 hade gårdarna övertagits av Emil och Selma Åkerbergs barn: Lennart (1868-1941), Bruno (1869-1952), Casimir (1871-1972) Elli (gift Ansas 1872-1950) och John (1874-1930). Förutom de tidigare hyresgästerna bodde nu också sjömannan Wilhelm Johansson (f.1855) på hyra med hustrun Blondina (f.1856). På hyra bodde också arbetaren Matts Pukkila (f.1873) med hustrun Helmi (f.1874) och arbetaren Valentin Haapa eller Siltanen.
År 1897 var det barnen som ägde gårdarna och där bodde fortfarande Emil och Selma Åkerberg. På hyra bodde skräddaren Johan Skarp, urmakaren Wilhelm Rosenqvist (f.1867) som för tillfället ser ut att vistas i Amerika och bräckliga änkan Johanna Nyqvist (f.1873). Där bodde också arbetaren Knut Ranta (f.1858) med hustrun Kajsa (f.1862), arbetaren Karl Emil Hallberg (f.1845) med hustrun Maria (f.1865) och Valentin Siltanen (f.1874) med hustrun Mina (f.1874). Änkan Klara Stenroos (f.1839) bodde där med sonen Frithjoff (f.1878) bodde där och det gjorde också sjömannen Gustaf Abrahamsson (f.1863) med sin hustru Hilda (f.1871) och 4 barn.
År 1897, den 18 mars sålde Åkerbergs 5 barn de bebyggda tomterna 175 och 176 åt agenten Karl Alfred Karlsson (1864-1932) för 7 000 mark. Karlsson finansierade köpet med att överta ett lån på 4 500 finska mark och så betalade han 2 500 mark kontant. Affären gjordes upp i Helsingfors av äldsta barnet Lennart Åkerberg, med fullmakt av sina syskon. Det såg ut som att denne Karlsson endast fungerade som bulvan, eftersom flera medlemmar i Kansallisseura har sagt att deras förening köpte gården 1897. Karlsson var född i Kulho nära Åbo och han var gift med Sofia Wilhelmina Sandsten (född i Paimio 1866-1942 i Åbo). Bland annat var Karl Alfred agent för Singers symaskiner. Det ser ut som att han själv bodde i den äldre gården medan hans affärsrörelse fanns i den nyare gården. I finska lokaltidningen bjöd han ut den nyare gården, som var 2 våningar och innehöll en symaskinsaffär. Någon köpare ser han inte att få, men däremot grundade den finska föreningen Kristiinan Suomalainen Kansallisseura ett tryckeri, som i början på år 1898 började ge ut tidningen Suupohjan Kaiku. Redan i november 1897 gav de ut ett provnummer, som trycktes av en boktryckare J. H. Wartiainen.
År 1898, i januari förfinskade Karlsson sitt släktnamn till Lahti och han annonserade stort i den nya lokaltidningen Suupohjan Kaiku under namnet K. A. Lahti. Han annonserade så pass stort att folk i staden frågade sig om det var nödvändigt. Då annonserade han igen och förklarade att det är tack vare de stora annonserna, som hans rörelse var lönsam. Tidningen Suupohjan Kaiku som gavs ut av Kansallisseura var där bara på hyra, eftersom det var K. A. Lahti som ägde båda tomterna. I oktober 1898 flyttade tidningen sitt tryckeri och sitt kontor till den Parmanska gården på Strandgatan 55. Kansallisseura ordnade fester och höll sina möten på Strandgatan 22.
År 1899 ägdes båda tomterna och gårdarna av agenten K. A. Lahti men det ser ut som att han själv bodde på annat ställe. Han öppnade detta år en ”kutoma- ja koneliike” på Slottsgatan i Åbo och övergav Kristinestad inom några månader. Hyresgästerna hade bytts ut och nu bodde bagaren Karl Salminen (f.1870) i gården med hustrun Emmi och två mindre döttrar. Garvaregesällen Herman Lindström bodde här och det gjorde också arbetaren Matts Piikkilä (f.1873) med hustrun Lena. På hyra bodde också arbetaren Johan Björs (f.1859) med hustrun Maria, snickaren Konstantin Koskinen (f.1864), bokbindaren Uno Bodén (f.1871) och målaren Ernst Rask (f.1864) med hustrun Hulda (f.1864).
År 1899, den 26 oktober sålde agenten Karlsson de sammanslagna tomterna 175 och 176 med alla byggnader, åt föreningen ”Kristiinan Suomalainen Kansallisseura”. Föreningen finansierade köpet med att överta de intecknade lånen på 10 500 finska mark. I något skede byggdes de båda gårdarna ihop, så att den fick den längd som den har i dag. På hyra bodde arbetaren Matti Piikkilä (f.1873) och hans hustru Albertina (f.1874), qvinnan Maria Kotosalo och drängen Anders Kivelä (f.1865) och hustrun Maria (f.1859). Uppköparen Frans Kivekäs (f.1876) och hustrun Hilda (f.1877) bodde i gården på hyra och det gjorde också bagaren Karl Salminen (f.1870) och hans hustru Emma (f.1868). På hyra bodde målaren Ernst Rask med hustrun Hulda, sjömannen Karl Andersson (f.1858) med hustrun Alexandra (f.1859) och deras 5 söner, garvaregesällen Herman Lindström (f.1864) och hustrun Emilia (f.1866) och en musiker med svårt namn.
Efter att Kansallisseura hade övertagit den stora gården, hade de ett stort antal hyresgäster och omsättningen bland hyresgästerna var stor.
År 1905 till exempel bodde skogsvaktaren Juho Kuusinen (f.1871) med sin hustru Ida (f.1877) på hyra och det gjorde också kvinnan Maria Kotosalo (f.1851) och arbetsledaren Frans Kivekäs (f.1876) med sin hustru Matri (f.1877). På hyra bodde också Viktor Bäckström (f.1877) med hustrun Maria. Skräddaren Isak Aalto (f.1881) med hustrun Selma Alexandra (f.1882, dotter till handlande Kustaa Vuori, död i staden 1916) hade flyttat från Raumo år 1904 de bodde först på hyra i denna gård och år 1910 köpte de gården på Strandgatan 26. Hos Aalto bodde också gesällen Alfred Keski-Keturi. Garvaregesällen Herman Lindström (f.1864) med hustrun Emilia (f.1866) bodde på hyra och det gjorde sadelmakaren Emil Lagerström också. I gården bodde också tjänarinnan Rosa Duoff (f.1865) och arbetarehustrun Karolina Eriksson bodde här med sin sjukliga son Leonard. Typografen Arthur Hällfors var skriven här men bodde i Amerika och samma sak gällde för många andra personer också.
Kansallisseura hade hela tiden en omfattande verksamhet med fester och möten och behovet av en större lokal blev större och större.
År 1913, i januari beslöt föreningen Kansallisseura att det skall byggas en stor festlokal av tegel på samma tomt nere vid stranden. Byggmästare Stolt från Tammerfors fick i uppdrag att uppgöra ritningar och sedan att uppföra själva byggnaden. Redan i oktober 1913 kunde de fira taklagsfest på den stora byggnaden och byggnaden kunde invigas annandag jul år 1913.
Byggnaden uppfördes av tegel och betong på entreprenad av byggmästaren J. E. Stolt för 46 000 mark. Byggnaden är delvis i 2 våningar utom festsalen som går genom båda våningarna. Festsalen rymde upp till 400 personer och var alltså den största festsalen i staden. Också de övriga utrymmen var väl tilltagna och där inreddes till och med en egen läsesal.
Ekonomiskt blev den nya byggnaden betungande för föreningen. Den drivande mannen bakom föreningen, Vilho Parmanen avled just före invigningen och fick alltså inte se den färdiga byggnaden. Det pågående världskriget påverkade inte Finland direkt men tiderna blev ändå svåra och inte blev det lättare heller när inbördeskriget 1918 bröt ut i vårt eget land.
Aktiviteten och verksamheten avtog och år 1919 såldes tomterna och alla byggnader åt fabrikören F. L. Wihuri och han fick den slutliga lagfarten i november 1919. Föreningen fortsatte att hyra en del av byggnaden och hade nog en viss verksamhet där också efter försäljningen men den var hela tiden i avtagande. Wihuri hade redan i några års tid haft en verkstad vid Kyrkogatan där han tillverkade pannor och andra kärl av koppar. Efter försäljningen av gårdarna förde Kansallisseura en tynande tillvaro tills verksamhet upphörde helt. Den 25 februari 1923 hölls något som tidningen Kristiinan Sanomat kallade ett ”tappokokous” då föreningens tillgångar skulle fördelas. Tillgångarna uppgick till ungefär 15 000 mark och det bestämdes att 2/3 skulle gå till den finska samskolan och resten till en stipendiefond i samma skola.
År 1920 ägdes båda tomterna och alla gårdar av kopparslagaren Frans Wihuri (f.1873) med hustrun Maria (f.1877) och 4 barn. I januari annonserade Wihuri att fabriken nu flyttas till Strandgatan 22. På hyra bodde ett stort antal hyresgäster, varav en vistades i Amerika och 2 var i tukthus. I januari utbröt en brand i bostadslokalen invid den mekaniska verkstaden på Östra sidan. Wihuri hade ju köpt den här verkstaden av handlande J. W. Olin och en kall kväll hade två mindre barn eldat i kakelugnen i bostaden. De handskades ovarsamt med elden och det gick inte bättre än att den 10-åriga flickan, som var sinnesslö inte hann ut utan dog i branden. Gården som var försäkrad förstördes helt.
I början av 1920-talet byggde sonen Matti Wihuri (f. i Tammerfors 1906-1992), Kristinestads första radiomottagare. Antenner av järntråd spändes upp mellan skorstenarna på taket och han kunde då lyssna på radiostationer långt nere i Europa. Han blev en känd radioamatör och under fortsättningskriget utvecklade han radiosändare för armén och dessa kunde användas av fjärrpatrullerna långt inne på fiendemark. Efter fredsslutet blev han inblandad i Stella Polarisoperationerna och vistades en tid i Sverige. Han återvände och arbetade sedan åt Oy Phillips och Sähköliikkeiden Oy.
År 1925 ägdes båda tomterna av fabrikör Frans Wihuri med hustrun Maria och med dem bodde 4 barn och pigan Anna Porttinen (f.1880). Arbetaren Viktor Välimäki och hans hustru Serafia var skrivna i gården trots att de hade farit till Amerika och samma sak var det med typografen Arthur Hällfors (f.1881). På hyra bodde arbetaren, Ida Heininen (f.1880) med 4 barn, arbetaren Hjalmar Wirtanen (f.1886) med hustrun Hilda och 3 söner, plåtslagaren Urho Lahtinen (f. i Ruovesi 1890) med hustrun Ida (f. Björklund i Sideby år 1895) och plåtslagaren Elis Nyström (f.1892) med sin hustrun Hilja (f.1887).
År 1925, i november ansökte firman O.Y. F.L. Wihurin Metallitehdas A.B. om konkurs. Först såldes allt lösöre och maskiner på auktion och i november 1927 såldes tomterna med alla gårdar på auktion åt handlande Kalle Fallenius (f.1892) och hans hustru Alma (f.1883). Den här Fallenius hade under åren 1920-1926 ägt den stora fastigheten vid torget där Handelshuset Corner finns i dag. År 1927 flyttade familjen Wihuri till Stendahls gård på Västra Långgatan 10.
År 1930 var det handlande Karl Fallenius som ägde båda tomterna och alla gårdar och han ser ut att bo där själv också med sin familj. Och de bodde inte ensamma, för det fanns en stor mängd hyresgäster som för det mesta bodde där endast en kort tid.
År 1932 hamnade handlanden Fallenius på obestånd och hela fastigheten Strandgatan 22 såldes på exekutiv auktion. Flera banker hade fordringar i fastigheten och på auktionen gav Kristinestads Sparbank det högsta budet. Kalle Fallenius fortsatte att bo kvar i gården med sin familj och det gjorde också plåtslagaren Urho Lahtinen med sin hustru Ida.
År 1937, i augusti sålde Kristinestads Sparbank alla byggnader på Strandgatan 22 åt fabrikör Ahti Niskala från Lappo för 225 000 mark. Denne påbörjade genast en större renovering av byggnaderna för att kunna starta en väskfabrik och därför blev hela 9 familjer tvungna att flytta bort. Ahti bodde inte själv här från början utan det gjorde hans föräldrar Frans Niskala (f.1885 i Uleåborg) och Lempi Sofia (f. Lehtinen år 1888 i Kisko) och 10 barn som var födda i Lappo mellan åren 1914 och 1932. Dessa hade tidigare innehaft fabriken ”Niskalan nahka- ja valjastehdas” i Lappo, som hade gått i konkurs. På hyra bodde sadelmakaren Johan Rämet (f.1905) och hans hustru Ilmi Maria (f. Niskala i Rauma år 1903) och deras dotter, som var född i Lappo.
År 1938, i augusti öppnade direktör Tauno Miettunen en biograf i den stora festsalen. Biografen som fick namnet DUX var inrymd i en sal med god akustik, bekväma stoppade fåtöljer och plats för 227 biobesökare. Filmprojektorn var av god tysk kvalitet. Från förr fanns ju också Arbetets Vänners biograf i deras gård på Östra Långgatan 45. Niskalas väskfabrik var inrymt i de rum finns bakom festsalens scen.
År 1939 ägdes tomterna och alla gårdar av fabrikör Ahti Niskala, som också bodde där. Ahti var född år 1911 i Lappo och han var gift med Linnea (f. Limnell i Jakobstad år 1912) och hos dem bodde också en dotter som var född år 1937 i Lappo. Hos dem bodde också tjänarinnan Gretel Maria Dahlfelt (född 1920 i Jakobstad). Plåtslagaren Lehtinen och hans familj hade flyttat bort och i stället hade arbetaren Kurt Rudolf Palmberg flyttat dit med sin familj. Palmberg var född i staden år 1906 och han var gift med Elli Maria (född Pajunen i Ahlainen år 1910) och de hade 4 barn. På hyra bodde också arbetaren Frans Viljam Latva (född i Lappfjärd 1909), som var gift med Signe Amanda Stenberg (född i staden 1909) och de hade 4 barn.
Maskinisten Tauno Miettunen, som var född i Rovaniemi år 1914 bodde där på hyra med hustrun, som var född i Vasa och i den stora festsalen fanns ju biografen DUX. År 1940 grundade Tauno bolaget Pohjanmaan Filmi Oy i hemstaden Kristinestad.
Under och efter kriget ägdes tomterna och gårdarna av väskfabrikören Ahti Niskala och där bodde största delen av hans familj. Ahtis syster Meeri (f.1914) var utbildad konstnär och hon drog konstkurser, bland annat med keramik. Bio Dux upplevde sina glansdagar under kriget, eftersom alla nöjen förutom bio var förbjudna. En Santalan Kumikorjaamo verkade i någon av gårdarna. År 1947 avled den före detta fabrikören Frans Niskala.
I mitten av 1950-talet var det fortfarande Ahti Niskala som ägde tomterna och gårdarna på Strandgatan 22 och de som bodde där tillhörde familjen. Sonen Pekka (f.1924), hade gift sig med Lilja Irene Ahlbäck (f.1918) från Lappfjärd. Niskalas familj bodde i gården vid Strandgatan.
På 1960-talet ägdes tomterna och byggnaderna av fabrikör Ahti Niskala och där verkade hans ”Niskalan Laukkutehdas” och Miettunens biograf DUX. I slutet av 1960-talet upphörde verksamheten på väskfabriken men filmer visades hela tiden på biografen.
År 1971, den 26 augusti sålde Ahti och Linnea Niskala byggnaderna och tomterna 175 och 176 åt Pohjanmaan Filmi Oy, med delägarna Helge och Tauno Miettunen. Bolaget betalade köpeskillingen på 90 000 mark med att överta skuldsedlar på 75 000 mark och 15 000 mark betalades kontant. Säljaren Niskala fick bo kvar till slutet av september 1971.Tauno Miettunen var född år 1914 i Rovaniemi men familjen flyttade strax till Vasa där han växte upp. År 1938 flyttade Tauno till Kristinestad, där han sedan bodde så länge han levde.
År 1976 i oktober öppnade Lehtosen Leipomo Oy ett bageri i Miettunens affärshus. Lokalen var 130 kvm stor och passade bra för bageriet, som ägdes av Olavi Lehtonen men där sonen Tapio var VD. De hade tidigare haft ett bageri i centrum av Lappfjärd men de tyckte att Lappfjärd utarmades, då en del dess centrum flyttade till Lålby.
I dag är det Helge och Tauno Miettunens stiftelse, som äger fastigheten där biografen fortfarande är inrymd. Åren 2006 – 2009 gjordes i olika etapper grundliga renoveringar. Byggnaden är i gott skick och är utrustad med modern utrustning för filmförevisning, konserter och teaterföreställningar.
I oktober 2010 sålde Helge och Tauno Miettunens stiftelse alla bostadshus och uthusbyggnader på tomten åt stadens fastighetsbolag KRS Bostäder. Bostadshusen på tomten renoverades under åren 2011 och 2012. Den röda byggnaden vid Sjögatan, som i tiderna stod på stranden renoverades först och den fick namnet Helge. Före renoveringen fanns det en lägenhet i byggnaden men nu finns det två. År 2012 renoverades de gula byggnaderna vid Strandgatan, som fick arbetsnamnet Tauno och där inreddes 4 hyreslägenheter, som fastighetsbolaget hyr ut.
Foton och annonser.
DUX före renoveringarna:
Karlsson eller Lahtis annonser:
Kansallisseuras annonser:
F. L. Wihuris annonser:
Kalle Fallenius´ annonser:
Niskalas annonser:
Biograf DUX annonser:
