Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur brandförsäkringsbreven, som finns på Riksarkivet.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1857, i maj anhöll staden Kristinestad att deras nya rådhus skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och staden uppgav då att på rådhustomten fanns en mindre brandspruta, 2 brandhakar, 4 handsprutor, 4 svablar och 6 brandämbare.
Man uppgav att den nya rådhustomten, som ligger mitt emellan kvarteren 2 och 3 var 4 803 kvadratalnar i areal vidd. I norra och södra ändan var sidan 49 alnar lång, i öster var sidan 98 alnar och den gränsade till det Nya Rådhustorget. Den västra sidan var 98 alnar lång och bakom den låg Kyrkoberget.
På den nya tomten hade staden byggt ett nytt rådhus, som nu skulle försäkras.
Så här beskrevs det nya rådhuset i ansökningen:
En stenbyggnad av tegel, med torn för slagur, tornväktare och brandsignaler, i gott stånd och propert utseende, uppfört i Toscansk och Corinthisk arkitektur med fronten, pilaster och kapitäler, samt listverk med mera, år 1853.
Byggt av nytt, gott och välbränt tegel och kalkbruk, rappat in- och utvändigt. Tornet är uppfört samma år av korsvirke och bräder, helt och hållet med järnplåtar utvändigt beklätt. Det är målat med zinkvit oljefärg och har en balustrad kring hela tornet, målat med svart oljefärg och försedd med fyra utgångar till byggnadens vattentak.
På byggnadens östra fasad är en balkong byggd med utgång från översta våningens stora rådsal. Balkongen vilar på sju gjutna järnvasor och 4 konsoler och dess golv är på översidan beklätt med svart oljemålade järnplåtar, samt gipsat på undersidan. Den är försedd med bröstvärn eller gallerverk av gjutjärn, som också är målade med svart oljefärg.
Byggnaden innehåller följande rum:
I jordvåningen finns 5 rum, nämligen ett spruthus där stadens sprutor och brandredskap förvaras, ett boningsrum och ett kök samt två välvda källarutrymmen. I denna våning finns det en köksspis med bakugn och 2 kakelugnar av tegel.
I nedre våningen finns paradförstugan, två välvda korridorer, tre arrester, en gäldstuga, två boningsrum, ett depositionsrum, en auktionskammare, två skrubbar och en välvd nedgång med stentrappa, som leder till köket och boningsrummet i jordvåningen. I nedre våningen finns det totalt 11 kakelugnar av tegel.
I den övre våningen finns det 8 rum, nämligen en välvd förstuga, två tamburer, en större rådsal, ett sessionsrum, ett expeditionsrum, ett förmak och ett arkiv. På denna våning finns det totalt 8 kakelugnar av vita glaserade kakel. Från den sistnämnda förstugan går en välvd stentrappa upp till vinden. Vinden är tillsluten med svart oljemålad stark järndörr, den är försedd med brandtak av dubbla lag tegel i kalkbruk.
Rådhusets höjd från jordytan till takkammen är 23 ¾ alnar och slagurtornets höjd över takkammen 20 alnar. Huset längd är 50 alnar och bredden är 25 alnar. Byggnaden har järnplåttak med svart oljefärg och försett med två brandluckor av järn.
Rådhuset står på en i medeltal 2 ¾ alnar hög stenfot av fin, huggen granit. Slagurtornets vattentak är i kupolform av järnplåtar och struket med marinblå oljefärg och är försedd med två brandluckor av järn.
Försäkringsdetaljerna.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig.
Stenfoten, som den tiden på en dylik stor byggnad kallades subasement, som var gjord av fin huggen granit och som på insidan var renouverad med rappat tegel och de två välvda källarna värderades till 4 240 rubel. Stommen, som var gjord av betong och tegel värderades till 9 860, taket av järnplåt till 1 280 och där ingick stuprännorna av järnplåt, som var svart oljemålade både utan och innan.
Slagurstornet försäkrades för 1 080 rubel och bjälklagen med släpsparrar, bind- och skarvankare av järn för 1 094. Golven i förstugorna och i korridorerna, som var gjorda av slipad plansten värderades till 360 rubel medan de övriga golven, som var gjorda av granplankor värderades till 410 rubel. I den sista summan ingick också de planstenar, som fanns framför eldstäderna.
Taken i källarvåningen var gjorda av furubräder, värda 27 rubel och taken i den andra rummen, som var gjorda av gips med listverk och ornament värderades till 745. Trapporna inomhus, som var gjorda av slipade stenar eller tegel var värda 360 rubel. 2 beklädda halvfranska dekorationsdörrar i källarvåningen, som var oljemålade var värda 28 rubel, med lås och beslag.
Rådhuset hade en stor mängd olika storlekar på fönster och samtliga skulle värderas. Till exempel i arresterna fanns det 5 fönster med starka järngaller och halvvitt glas med dubbla bågar och de var värda 140 rubel tillsammans. Det fanns också en stor mängd innerdörrar och alla skulle värderas, till exempel 3 dörrar i arresterna var gjorda av dubbla bräder, beklädda med järnplåtar, försedda med starka hakgångjärn, järnbommar, dubbla lås och målade foderbräder och hade ett värde om 54 rubel tillsammans.
Balkongen på östra fasaden försäkrades för 236 rubel och den musikläktare som fanns i rådsalen till 143 rubel. Läktaren hade listverk och bildhuggerier, var oljemålad och den vilade på bjälkar och järnankare och ingången till läktaren gick från vinden. 8 kakelugnar, av vitt glaserat kakel och med luckor och ventiler av mässing var värda 329 rubel. Dörren till vinden var gjord av dubbla plåtar, beslagen med stångjärn och försedd med starkt lås hade ett värde om 50 rubel. Från vinden till musikläktaren fanns en mindre dörr med dubbla plåtar och svartmålad och den värderades till 25 rubel.
Brandtaket på vinden, som var gjort av dubbla tegel med kalkbruk värderades till 320 rubel. Två pipor med skorstenar, beslagna med järnplåt och försedda med rökhattar, svartmålade var värda 61 rubel.
Slaguret med dess tillbehör var värt 450 rubel, en större metall klocka med lina, värderades till 60 rubel. Den yttre paradtrappan av fin huggen granit skulle också brandförsäkras till 1 862 rubel. trappan var 4 ¼ alnar hög, 16 alnar bred och stack ut från den östra väggen 12 alnar. På trappan fanns det 2 granitpelare och på dessa fanns det lykthållare, svartmålade och gjorda av gjutjärn. Den mindre trappan på den västra sidan värderades till 152 rubel.
I byggnaden och inte heller i dess närhet fanns det några brandfarliga inrättningar och några andra byggnader fanns inte på tomten. Här betonades att alla rökkanaler från spisar och kakelugnar går inne i väggarna och de är kopplade till eldstäderna med järnrör. Ändarna på de träbalkar som stöter till rökkanalerna är beklädda med järnplåt. Det betonades också att för säkerhets skull så är kakelugnarna på övre våningen fästade vid väggarna med järnankare.
Hela rådhuset värderades till 25 000 rubel. Försäkringspremien, som kallades ”årliga inträdes afgiften” räknades enligt tabeller och tariffer till 102 rubel och 18 kopek. Den summan skulle gälla de kommande fem åren, då en granskning av byggnaden och en ny uträkning skulle göras.
Från stadens sida undertecknades försäkringsbrevet av handlandena Simon Anders Wendelin, Clais F. Dahl, Carl Gustaf Hydén och stadens äldsta E. J. Lundström. Från den lokala brandstodskommittén så undertecknades försäkringsbrevet av handlanden Eric N. Sundman och Carl Emil Carlström.
År 1862, den 10 april gjordes den första 5-års granskningen av handlanden E. N. Sundman och Johan P. Sundström och de konstaterade att ingenting hade förändrats under de 5 gångna åren. Från stadens sida undertecknades granskningsprotokollet av handlandena Carl Gustaf Hydén, Clais F. Dahl, Otto Wendelin och H. O. Fontell.
År 1867 granskades byggnaden igen och allt var i skick. protokollet undertecknades denna gång av handlandena E. Alf. Tötterman och August Roos, bagaren Matts Österberg och svarvaren Salin.
