Linds eller Eklunds gård på Östra Långgatan 63

Första delen av den här byggnaden uppfördes år 1812 av borgaren Johan Hällström och år 1830 gjordes en tillbyggnad i den norra ändan av hans måg Josef Lind. Gården fick då det utseende och längd, som den fortfarande har.  Adressen var till en början Östra Långgatan 57, som sedan ändrades till nummer 63. På senare tid används också Kattpiskargränden 7 som adress. Gården kan kallas allt från Bäckströms och Linds gård till Eklunds och Henttonens gård. Fotot taget från sydost sommaren 2020.

Sammanställt av Lasse Backlund i december 2020. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar.  Raimo Henttonen, som växte upp i gården har bidragit med viktig information.

Gårdens historia.

På den Bergentinska stadsplanen från år 1751 så har tomten, som ligger i det första kvarteret fått nummer 17. Den ägdes då av sjömannen Johan Bäckström och tomten var på ungefär 1 300 kvm.

År 1750 ägdes den här tomten av sjömannen Johan Bäckström, som enligt stadsplanen från 1751 hade tomtnumret 17 i det första kvarteret.

År 1770 ägdes gården på tomt nr 17 av sjömannen Johan Bäckström, som bodde där med hustru och döttrar.

År 1775 ägdes den här tomten som nu hade fått numret 15 i det första kvarteret av sjömannen Johan Bäckström, som bodde med hustru och döttrarna Brita och Anna Maja.

År 1780 ägdes tomten och gården av sjömannen Johans dotter Brita Bäckström.

År 1790 ägdes den här tomten och gården av dottern Bäckström.

År 1795 hade den gamla gården, som då låg på tomt nr 15 övertagits av borgaren Johan Hällström och hustrun Cajsa och de ägde tomten och gården ända till 1818, då deras dotter och måg övertog den. År 1800 fick de en dotter, som fick namnet Anna Catharina.

År 1812 byggde borgaren Johan Hällström en ny gård på sin tomt nr 15 och den placerades i den södra ändan av tomten, invid Lillgränden.

År 1818 gifte sig dottern Anna Catharina Hällström (1800-1886) med fiskaren Josef Lind (1797-1868) och de tog då över gården, som låg på tomt nr 15.

År 1825 ägdes gården och tomt nr 15 av fiskaren Josef Lind och hustrun, som kallas Cajsa.

I stadsplanen från 1825 så har Linds tomt fått nummer 38 och den sträcker sig längs Lillgränden mellan de båda långgatorna.

År 1830 ägdes tomten, som i den nya stadsplanen hade fått numret 38 och gården av Josef Lind, som nu är både borgare och handlare med hustrun Anna Catharina. I gården bodde också en skräddare Carl med hustru, gesäll och lärling. Det här året byggde borgaren Lind till gården i den norra ändan, så att den fick sitt nuvarande utseende och längd.

År 1840 ägdes tomten nr 38 och gården av borgaren Josef Lind, med hustrun Catharina. Där bodde på hyra kopparslagareänkan Maria Simelius och hennes piga Maria och skomakaren Samuel Lindholm med hustrun Katharina och gesällen Patrik Österholm. Josefs syster skeppareänkan Catharina Häggqvist bodde i gården och hennes man, skepparen Häggqvist hade varit försvunnen sedan 1836.

År 1845 ägdes tomten och gårdarna av viktualiehandlaren Josef Lind, med hustrun Catharina och med dem bodde också pigan Lena. På hyra i gården vid Västra Långgatan bodde skeppareänkan Catharina Häggqvist och hennes son, sjömannen Josef Häggqvist, skomakaren Samuel Lindholm, med hustru, barn och skomakaregesäller.

År 1850 ägdes tomten och gårdarna av viktualiehandlaren Josef Lind, med hustrun Catharina, som kallas Kajsa. På hyra bodde en sjöman Lind, timmermannen Erik Henrik Svanström med hustrun Anna, sjömannen Herman Svanström. I den andra gården bodde skeppareänkan Kajsa Häggqvist med de sjuka döttrarna Maria Magdalena (f. 1823) och Aurora (f.1832).

År 1855 ägdes tomten av viktualiehandlaren Josef Lind med hustrun Catharina och hos dem bodde drängen Henrik och pigan Maria. På hyra bodde sjömansänkan Anna Lassfolk, sjömannen Herman Svanström och sjömannen Petter Löfberg. I gården bodde också Josef Linds syster, skeppareänkan Kajsa Häggqvist med döttrarna Magdalena och Aurora.

År 1860 ägdes tomten och gårdarna på nummer 38 av viktualiehandlaren Josef Lind, med hustrun Catharina, med drängen Karl och pigan Klara. På hyra bodde sjömanshustrun Henrika Löfberg, sjömannen Hans Liljedahl med hustrun Johanna. I den gamla gården vid Västra Långgatan bodde skepparedöttrarna Aurora och Magdalena Häggqvist, som var både ”sinnessvaga och bräckliga”.

År 1860 ansökte Josef Lind om en brandförsäkring för byggnaderna på hans tomt nr 38. Om du vill läsa mera om försäkringen och om de byggnader, som försäkrades, så skall du klicka HÄR!

År 1865 ägdes tomten och gårdarna på nummer 38 av viktualiehandlaren Josef Lind, med hustrun Anna Catharina, med drängen Michel och pigan Anna. På hyra bodde sjömanshustrun Henrika Löfberg, mågen Karl och dottern Maria. Sjömannen Karl Bäckström bodde där, liksom matrosen Johan Holmgren med hustrun Maria. I den andra gården bodde de ”bräckliga fattighjonen” skepparedöttrarna Magdalena och Aurora Häggqvist. Sjömannen Karl Johan Weckström bodde här en tid i slutet av 1860-talet med hustrun Margareta, före de år 1869 köpte gården på Västra Långgatan 29.

År 1868, den 8 februari avled handlanden Josef Lind och tomten övertogs då av viktualiehandlareänkan Catharina Lind. Josef och Catharina hade inga egna barn men de hade tagit Josefs brorson Petter Johan (1832-1868) som fosterson, eftersom dennes föräldrar hade dött då Petter Johan var liten. Det här samma året avled också Petter Johan den 4 juli och han efterlämnade 4 barn, varav det yngsta inte ens var fött. På hyra bodde skomakaredottern Maria Lindholm, sjömannen Johan Kullberg med hustrun Katharina. Skepparedöttrarna Maria Magdalena och Aurora Häggqvist, som var ”bräckliga o svagsinta” bodde i den andra gården.

År 1875 ägdes tomten av viktualiehandlareänkan Catharina Lind och där bodde på hyra sjömannen Knut Granlund med hustrun Sofia, styrmansdottern Kristina Melander, förra pigan Anna Örn och styrmannen Anton Argelander med hustrun Maria.

År 1880 ägdes nr 38 av viktualiehandlareänkan Catharina Lind, som bodde tillsammans med pigan Anna Lillvik (f.1862). På hyra bodde jungfrun Kristina Melander (f.1823), skepparedottern Magdalena Häggqvist, som var både sjuklig och fattig, sjömannen Johan Adolf Ramgren (f.1842) med hustrun Ida (f.1850) och en liten son och ytterligare jungfrun Alexandra Åkersten (f.1841).

År 1885 ägdes tomten nr 38 av viktualiehandlareänkan Catharina Lind, som bodde tillsammans med pigan Sanna Munsin (f.1842). På hyra bodde sjömannen Ludvig Boman (f.1855) med hustrun Sofia (f.1854) och två små barn, kvinnan Eva Svedberg (f.1834)och skepparedottern Magdalena Häggqvist (f.1824).

Omkring 1890 ägdes tomten 38 i första kvarteret av handlanden Hydén men han bodde ju inte här själv men det gjorde följande ägare ”Glasas Richard”.

År 1886, den 1 december avled änkan Catharina Lind. Hon och Josef hade inga bröstarvingar men de hade med ett testamente bestämt att deras gård och annan egendom, efter deras död skall tillfalla Josef Linds brorson Petter Johans barn Irene och Josef Emil Lind. I ett senare testamente hade Catharina bestämt att arvingarna får tillgång till gården först när fiskaredöttrarna Maria och Sofia Östman, som bebor huvudbyggnaden har avlidet. I samma testamente hade hon bestämt att systrarna också får ”tillgång till Hertzmanska gärdan belägen vester om stadens varfv, en förläggarslef i silfver och sex theskedar i samma metall”. I samma testamente hade hon också bestämt att de svagsinta systrarna skall få bo kvar i gården vid Västra Långgatan till död dag eller så länge som ”stadens byggnads- eller brandordning låter det stå”.

År 1888, den 12 maj sålde arvingarna Irene och Josef Emil Lind tomten med gården åt poliskonstapeln Josef Robert Till för 1900 finska mark. Robert var född 1859 i Härkmeri och han var son till sjömannen Matts Till och Anna Till. Redan som 11-åring blev han dräng på gårdar i Härkmeri och i Dagsmark. Mellan åren 1882 och 1885 var han soldat i Vasa Skarpskyttebataljon och där träffade han Edla Sofia Finell. Hon var född 1863 och var dotter till en murmästare och de gifte sig i Vasa. År 1887 fick Robert tjänst som poliskonstapel i Kristinestad och paret flyttade då dit med sina tre barn. Robert finansierade affären med att låna hela summan av ”Sjöbergska fattigfonden”. Robert behövde två borgensmän och han hittade en bonde från Härkmeri och en annan bonde från Sideby, som borgade för lånet.

År 1888, den 7 september om natten utbröt en brand i polis Tills ägande uthus längs med Lillgränden. Stallet och fähuset förstördes och de två kor som grannen Anna Gustava Lindman hade inhyst i fähuset avled i branden. Familjen Till var bortresta till Lappfjärd och vid undersökningen samma dag visade det sig att någon hade försökt anstifta en brand också  inne i huvudbyggnaden, men den slocknade av sig själv på grund av syrebrist. Vid en kontroll i härbret samma dag, så hittades familjens nyinköpta symaskin där och så gott som familjens alla kläder. Efter många och långa förhör, så fälldes Robert Till för mordbrand till ett tukthusstraff på 6 år och han förlorade genast sin tjänst som polis. Hustrun Edla sökte då förmyndare för sina små barn, samtidigt som hon upplät gården till konkurs. Byggnaderna, som var alldeles för högt försäkrade i Allmänna Brandstodsbolaget i Finland fick skador för totalt 950 mark, och denna ersättning utbetalades till inteckningsinnehavaren ”Sjöbergska Fattigfonden”.

År 1889, den 30 oktober såldes poliskonstapel Josef Tills tomt nr 38 på offentlig konkursauktion och högsta godkända budet gavs av vicekonsul, handlanden Gustaf Hydén, som bjöd 700 mark. Han bodde själv på Strandgatan 54 vid Packhustorget. De som var skrivna i gårdarna och bodde på hyra var förre polisen Josef Robert Till (f.1853) som var i tukthus, men hustrun Edla (f.1863) bodde där med 3 mindre barn. Sjömannen Jakob Nyberg (f.1859) med hustrun Ida (f.1863) och 3 mindre barn, skepparedottern Magdalena Häggqvist (f.1827), skepparen Leonhard Sjöblom (f.1841) med 6 mindre barn och en piga bodde också där. Ytterligare bodde här sjömanshustrun Anna Kristina Nyholm (f.1863) med två barn, sjömannen Adolf Ludvig Boman (f.1855) med hustrun Sofia (f.1854) och 3 barn och sjömansänkan Johanna Rönnholm (f.1845) med en yngre dotter.

År 1891, den 28 oktober sålde vicekonsul Gustaf Hydén den bebyggda tomten nr 38 åt arbetaren Richard Eklund och hans hustru Mathilda för 2 100 mark. I köpet ingick alla byggnader utom den vid Västra Långgatan där skepparedottern Magdalena Häggqvist bodde och det skulle hon få göra till död dag.

År 1895 ägdes den bebyggda tomten och alla gårdar av arbetaren ”Glasas Richard”, alltså  Alexander Richard Eklund (1854-1928). Richard var son till glasmästaren Gustaf Eklund (f. 1817) och Maria (f.1820) och växte upp i gården på Strandgatan 16. Hans farfar Carl Eklund var också glasmästare, så man kan nog säga att Richard gjorde rätt för sitt extra namn. Richard gifte sig år 1891 med Mathilda Honkaniemi (1855-1914) som före äktenskapet hade sonen Otto (f.1887). Richard och Tilda fick år 1895 sonen Ernst, som år 1915 gifte sig med Helmi Bjors (f.1897).

På hyra år 1895 i den västra gården bodde skepparedottern Magdalena Häggqvist (f.1827) och efter henne övertogs gården av styrmansänkan Maria Argilander (f.1829), som bodde med sin dotter Aina (f.1859).  Skomakaren Ernst Turdin (f.1867) och hans hustru Mathilda (f.1873) bodde på hyra men år 1899 konstaterade stadsläkaren Ernst Wendelin att skomakaren Turdin  är sinnessjuk och hustrun Mathilda blev då av rådhusrätten utsedd till förmyndare. I styrmansänkan Maria Argilanders gård bodde arbetskarlen Erik Kankaanpää (f.1837) med hustrun Maria (f.1839) på hyra. Tornvakten Gustaf Adolf Lillström (f. i Helsinge 1859) och hans hustru Ester (f. Nöjd i Norrviken 1859) bodde också här med 3 barn.

(Om du vill läsa vad Gösta Lindqvist skrev om bland annat Glasas Richard i Kattpiskargränden, så skall du klicka HÄR!)

”Glasas Richard” som var född i Norrstan år 1854 dog i Söderstan år 1928.

År 1900 ägdes tomten och den östra gården av ”Glasas Richard” Eklund och hustrun Mathilda med med sönerna Otto och Ernst. På hyra bodde förra brandvakten Erik Kankaanpää (f.1837), muraren Erik Anders Österholm med hustrun Mina (f. 1872) och en dotter, arbetaren Henrik Nordberg (f. 1844) och hustrun Sofia (f. 1844) med barnen Hilda (f. 1874) och Karolina (f. 1878) och en yngre dotter. Arbetaren Isak Granfors (f. 1840) bodde också där. Styrmansänkan Maria Argilander (f. 1829) bodde med dottern Aina (f.1859) i den västra gården.  Sjökaptensdottern Magdalena Häggqvist bodde ännu i den västra gården.

År 1904 ägdes tomten nr 38 av arbetaren ”Glasas Richard” Eklund med hustrun Matilda och båda sönerna. Dessutom bodde 8 arbetare på hyra i gårdarna på tomten.

År 1910 ägdes tomten nr 38 av arbetaren Richard Eklund med hustrun Matilda. Sonen Otto var skriven i gården trots att han satt i tukthus för mord. Otto som tillhörde röda gardet hade i Helsingfors i februari 1907 på öppen gata i berusat tillstånd mördat en polis och för detta dömdes han till livstids tukthus. På denna tomt nr 38 fanns inskrivna arbetaren Viktor Andtfolk (f.1863) med hustrun Maria (f.1855) och 2 mindre barn, sjömannen Matts Johansson (f.1859) som var sinnessjuk och hustrun Katarina (f.1863). Där bodde också tjänarinnan Johanna Åberg (f.1886) med en liten dotter. Styrmansänkan Maria Argillander (f.1829) med dottern Aina (f.1859) bodde i västra gården och på hyra bodde arbetaren Henrik Klemets (f.1866) och hustrun Sofia med 2 barn, sjömannen Axel Nyström (1880) och hustrun Mina (1877) och fyra barn. Ytterligare bodde där sjökaptensdottern Magdalena Häggqvist (f.1827), arbetaren Viktor Yliharju (f.1876) med hustrun Hilma (f.1876) och arbetareänkan Amalia Ahlgren (f.1876).

År 1915, den 18 september sålde Maria Argilanders dotter Aina den västra gården åt Richard Eklunds son Ernst för 800 mark. Ernst bodde sedan där med sin hustru Helmi och sonen Harry. Efter försäljningen flyttade Aina till Alfred Weckströms gård på Västra Långgatan 53.

År 1918, den 31 januari stupade Richards enda gemensamma son Ernst Eklund vid skyddskårernas intagning av Kristinestad. Han hade tillhört det röda gardet i Kristinestad och lämnade nu änkan Helmi ensam med den lilla sonen Harry. Änkan Helmi förfinskade nu sitt släktnamn till Tammilehto.

År 1920 förvaltades tomten nr 38 av arbetaren, änklingen Richard Eklund, som bodde i den östra gården. Svärdottern, änkan Helmi Tammilehto och hennes minderåriga son Harry bodde i den andra gården vid Västra Långgatan. På hyra i gårdarna bodde också arbetaren Katarina Johansson (f. 1864), arbetaren Jakob Perälä (f. 1848) arbetaren Vilhelm Numminen (f. 1847), arbetaren Otto Knuuttila (f. 1859), arbetaren Amalia Ahlgren (f. 1876) som hade utvandrat, arbetaren Henrik Hägg (f. 1876) och hustrun Ida (f. 1880) med 6 barn. Arbetaren Ida Ulfves (f. 1878) med 3 minderåriga barn och stenarbetaren Frans Pihlajamäki (f. 1875) och hustrun Tilda (f. 1891) med sonen Uno (f. 1901) och 3 mindre barn.

År 1924 ägdes tomten och gårdarna fortfarande av arbetaren Richard Eklund. Mathildas son Otto hade nu rest till Amerika och han återvände inte. På hyra bodde arbetaren Katarina Johansson (f.1864), arbetaren Jakob Perälä (f.1848), arbetaren Vilhelm Perälä (f.1847) och arbetaren Antti Puskala (f.1871) med hushållerskan Hilda Peltomaa (f.1887). Arbeterskan Amalia Ahlgren var skriven här, trots att hon hade emigrerat till Amerika. Arbetaren Henrik Hägg (1876) och hustrun Ida (1880) bodde här med sina 6 barn, liksom stenarbetaren Frans Pihlajamäki och Tilda med sonen Uno och tre yngre barn. Aksel Nyström (f.1880) var ”till sjöss” medan hustrun Christina (f.1877) bodde där med flera barn. Ytterligare bodde där arbeterskan Maria Andtfolk (f.1855) med dottern Julia (f.1897) och en yngre dotter, arbetaren Isomäki (f.1902) med hushållerskan Helga Murtoniemi (f.1899) som hade en yngre dotter och slutligen arbetaren Hjalmar Hellström (f.1874). Hantverkaren Herman Myllymäki (1848-1926) bodde också här och han tillverkade olika saker av tråd. I oktober 1926 råkade han bränna sig illa framför den öppna spisen och dog av röken i rummet, 84 år gammal.

År 1925 gifte Helmi Tammilehto, tidigare Eklund om sig med Johan Storås (f.1887 i Bötom) och de ägde då halva tomten 38 och gården i den västra ändan.

År 1926 den 3 juli sålde Johan och Helmi Storås sin västra halva av tomten 38 åt Arvo och Lilja Kaivo-oja för 21 000 mark och i affären ingick ett par arrendeängar vid Flybäcken. Arvo var född år 1899 i Bötom och år 1924 gifte han sig Arvo med Lilja Kulmala, som var född år 1905 i Jalasjärvi, men som 2-åring hade flyttat till Alakylä i Bötom.

År 1928, den 14 mars avled Richard Eklund och den östra gården övertogs då av enda barnbarnet Harry Ensio, som då bara var 11 år gammal. Modern Helmi Storås utsågs till förmyndare för den unga pojken.

År 1928, den 11 april sålde Helmi Storås och förmyndarnämndens ordförande den östra gården på auktion och högsta budet på 27 000 mark gavs av Alexander Ansas.

År 1928, den 23 april avled också Helmi Storås.

År 1930, den 3 april sålde Arvo och Lilja Kaivo-oja den västra halvan av tomt 38 åt Liljas föräldrar Matti och Maria Kulmala från Bötom, men de bodde inte i staden. Matti var född år 1867 i Kuortane och han gifte sig med Maija-Liisa Salomontytär (1867-1933) från Jalasjärvi, där de bodde ända till 1907. I Jalasjärvi fick de 6 barn, och den yngsta var Lilja, född 1905. År 1907 flyttade de till Bötom, där de sedan bodde.

År 1938, den 21 april avled Maria Kulmala och den västra halvan av tomt 38 övertogs då av änklingen Matti Kulmala.

År 1942, den 22 oktober sålde änklingen Matti Kulmala tillbaka den västra halvan av tomt 38 åt sin dotter Lilja och hennes man Arvo Kaivo-oja för 25 000 mark.

Tomten delas på tvären.

År 1943 delades den stora tomten på nr 38 i två delar, så att hälften fanns på Västra Långgatan 24, som då ägdes av chauffören Arvo Kaivo-oja (f.1899) och hustrun Lilja (f.1905) med en yngre dotter Ilta-Lilja. Det var troligen de som då byggde den nuvarande gården. På hyra bodde änkan Fanny Riihimäki (1881) med dottern Birgitta (f.1912). En tid bodde här också chauffören Anton Huhtala (f.1893) med hustrun Ida (f.1893) med 3 barn och svärmor. Också handlanden Otto Vappula (f.1900) hade bott här en tid med hustrun Vieno (f.1903). År 1953 skildes Lilja och Arvo Kaivo-oja och den 26 juni köpte Lilja för 500 000 mark Arvos andel i gården.

År 1971, den 4 september avled Lilja Kaivo-oja och gården på Västra Långgatan 24 övertogs av de två barnen Ilta-Lilja (f.1929) och Pentti (f.1941). Den första augusti 1973 sålde Pentti, som då var chaufför i Upplands Väsby sin halva av gården åt systern, fotografen Ilta-Lilja, gift med bonden Birger Klockars i Lappfjärd.

Den andra halvan.

Den andra halvan, som låg vid Östra Långgatan 63, alltså i Eklunds gamla gård ägdes sedan april 1928 av arbetaren Alexander Ansa (f.1858) och hustrun Josefina (f.1863) med barnen Salomon (f.1890), Rosa (f.1895) och Edla (f.1901). På hyra bodde arbetaren Torsten Högback (f.1906) och hustrun Lyyli (f.1907) med en yngre dotter. År 1933 förvärvade Torsten och Lyyli gården på Staketgatan 19 och flyttade dit. Flera andra arbetare bodde en viss tid på hyra i gården.

År 1934, den 9 juli såldes arbetaren Alexander Ansas gård på exekutiv auktion och högsta godkända budet på 25 000 mark gavs av stenarbetaren Frans Oskar Pihlajamäki (1875-1939). Han var född i Kankaanpää och år 1905 flyttade han till Kristinestad via Ylöjärvi, med sin första hustru Anna Matilda Lindholm (1875-1914). Med henne hade Frans Oskar sönerna Uuno (f.1901) som år 1931 flyttade till Ylöjärvi och Niilo (f.1903), som år 1931 flyttade till Helsingfors. År 1917 gifte Frans Oskar sig en andra gång med Tilda Peltonen (f.1891 i Siikais), som från tidigare hade en oäkta son Arvo. Med Tilda fick Frans Oskar döttrarna Eva (f.1916), som gifte sig med chauffören Antti Joonas, och Eini (f.1919) som år 1937 flyttade till Helsingfors.

År 1939, den 24 december avled stenarbetaren Frans Oskar Pihlajamäki och gården övertogs av änkan Tilda och barnen.

År 1940, den 24 augusti sålde änkan Tilda Pihlajamäki och hennes barn gården vid Östra Långgatan för 58 000 mark åt sågägaren Knut Pitkäkoski från Uttermossa och snickaren Erkki Rantanen från Lappfjärd. Knut Pitkäkoski var född år 1895 i Storå och var änkling sedan 1937. Erkki Rantanen var född i Storå år 1878 och var gift med Alma Maria, som var född år 1883 i Bötom.

År 1945, den 17 april gjorde sågägaren Knut Pitkäkoski och snickaren Erkki Rantanen en bytesaffär med guldsmeden Evert Hellman (f. 1894 i Lappfjärd), som då övertog gården på Östra Långgatan. Evert var gift med Gurli (f. Rosengren år 1894).

År 1949, den 30 september sålde guldsmed Hellman gården åt ”kioskin hoitaja” Anselm Henttonen för 290 000 mark. Denne var född år1896 i Jääski i Karelen och han hade år 1919 gift sig med Helmi Peura, som var född 1897 i Teuva. De bosatte sig i Jääski men efter vinterkrigets slut flyttade Anselm med familjen till hustruns hemgård i Teuva och år 1948 hade de förvärvat Salomäki hemman i Kauppila by.  Under tiden i Jääski hade de fått sönerna Aaro (f.1921) och Tapio (f.1927).

Anselm Henttonen (f.1896) med hustrun Helmi Selina (f. Peura 1897). Fotot taget på Aavamo i Kristinestad på Helmis 60-årsdag.
Familjen Henttonen då lilla Raimo fyllde 5 år 1956. Pappa Aaro (f. 1921), mor Helga (f. 1923) samt tvillingarna Riitta och den mörkhårigare Raija (f. 1946). Efter flytten från Björneborg fick familjen ytterligare två barn i Kristinestad: Reijo 1957 och Minna 1963. Fotot taget på Aavamo i Kristinestad.

År 1952, i februari flyttade Aaro Henttonen med sin familj från Björneborg och bosatte sig i den gård, som hans far Anselm hade köpt år 1949. Aaro hade i januari 1946 gift sig med Helga Marjatta, född Leppänen i Teuva år 1923.

Aaro var utbildad svarvare från Svetogorsk, alltså Enso och efter kriget fick han arbete på Rosenlews fabriker i Björneborg. I Kristinestad fick Aaro först arbete på Kri-Mo, sedan som stadssmed på Öistbackan och år 1967 blev han vattenverksskötare på det nybyggda reningsverket bredvid Ulrika Eleonorakyrkan och där stannade han till sin pensionering.

År 1967, den 30 december avled Helmi Henttonen och gården övertogs då av änklingen och barnen Aaro (f.1921) och Tapio (f.1927). Vid bouppteckningen i mars följande år konstaterades att Anselm och Helmi år 1965 hade sålt sitt Salomäki hemman i Kauppila by i Teuva åt yngre sonen Tapio och säljarna blev kvar med endast en tomt och ett bostadshus. Vid samma tillfälle förrättades arvskifte och det bestämdes att sonen Tapio får tomten och bostadshuset i Teuva medan Anselm tog åt sig livstids användningsrätt till bostadshuset. Det bestämdes att äldre sonen Aaro får överta gården i Kristinestad och Anselm tog åt sig livstids rätt att bo kvar i den kammare, som han nyttjade. Aaro måste också överta ett lån i lokala sparbanken.

I mitten av 2010-talet sålde Aaro Henttonens arvingar gården åt de nuvarande ägarna.

Enligt denna planteckning från år 1922, så skulle gårdens södra ända vara byggd år 1812 och den norra ändan 1832. Den långa uthusraden längs Lillgränden skulle vara byggd 1845 och bostadshuset i norra rån år 1855 och bostadshuset vid Västra Långgatan efter 1860. För övrigt så har kartritaren blandat ihop namnet på de båda långgatorna. Ritningen ur Museiverkets samlingar.
Fasaden mot väster visar att den Eklundska gården hade två ingångar. Trots att gården från gatan sett ser stor ut, så är den bara lite över 100 kvm stor, eftersom den är mycket smal. Ritningen ur Museiverkets samlingar.
Då handlanden Josef Lind år 1860 tecknade en brandförsäkring, så bifogade han denna karta till försäkringsbrevet. Infällt i vänstra hörnet hans underskrift.
På Teuvo Kanervas foto från 1972 så har Henttonens gård till höger nummer 57 och gården till vänster har nummer 59. Kattpiskargränden är sig lik, trots att gårdarnas numrering har ändrats. Fotot ur Museiverkets samlingar.
Trots att den Eklundska gården ser stor och reslig ut, så är den bara lite över 100 kvm stor. Fotot taget sommaren 2020 från norr.
Tack vare sitt speciella namn är nog Kattpiskargränden i Kristinestad den mest kända gränden i Finland. Eklunds gård till höger med infart från gränden. Fotot taget sommaren 2020 rakt från öster.
Uthuset längs med Kattpiskargränden, alltså Lillgränden var i tiderna så långt att det gick från den ena tomten till den andra. En hård storm gjorde att en del av brädväggen mitt på uthuset föll ut i gränden. Stadens myndigheter krävde att gårdsägarna skulle reparera uthuset men Anselm Henttonen vägrade. Efter en tid fick han ändå rätt och han byggde då till ett mindre annex på sin del av uthuset och ett plank mellan uthusen. Fotot taget av Elina Henttonen.
Den mest fotograferade lampan i Kristinestad finns i hörnet på Eklunds gård i Kattpiskargränden. Den är tillverkad av gårdsägaren Aaro Henttonen någon gång på 1960-talet enligt en gammal oljelampa som byggmästaren Hjalmar Nylind kunde visa upp. Längre bak syns grannens vindflöjel med ett mycket passande motiv.
År 1989 besökte republikens president Mauno Koivisto med fru Tellervo Kristinestad och fullmäktigeordförande Per-Elof Boström passade på att visa Kattpiskargränden för presidentparet. Urklippet torde vara ur tidningen Vaasa.