Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1834.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och i januari 1834 ansökte handlande Ferdinand Holmström om försäkring på byggnaderna på tomt nr 136. Försäkringsansökan skulle göras till brandstodsbolaget och Holmström meddelade att det fanns ordentliga brandredskap, nämligen 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svabblar och 2 läderämbar. På tomten fanns en brunn med tillräckligt vatten vid en eventuell eldsvåda och det var endast 152 alnar (91 m) ner till Stadsfjärden.
Han uppgav också att tomten ”innehåller 3 160 quadrat alnar i areal vidd. Dess norra sida är 44 ½ alnar och stöter intill tomt nr 137. Östra sidan är 64 alnar och stöter mot tomt 135. Södra sidan är 49 alnar bred och gränsar till rådhuset, som finns på ett avstånd av 29 alnar. Den västra sidan gränsade till Östra Långgatan.
Följande byggnader skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
En trädbyggnad uppförd av nytt furutimmer år 1799 i två våningar. Den blev brädfodrad år 1800 och målad med gul färg. I byggnaden nedre våning fanns det 7 rum, nämligen en förstuga, en sal, fyra kamrar och en salubod och i dessa rum fanns det totalt 5 kakelugnar. I den övre våningen fanns det också 7 rum, nämligen en förstuga, en sal, 5 kamrar och i dessa rum fanns det totalt 6 kakelugnar.
Huset höjd var 18 ¾ alnar och dess längd nästan 36 alnar. Byggnaden var försedd med nävertak och hade en stenfot som var nästan 2 alnar hög.
Som brukligt var så värderades de olika byggnadsdetaljerna skilt för sig och till exempel stenfoten brandförsäkrades för 388 rubel, stommen till 1 780, yttre taket till 288, bjälklaget till 386, golven i rummen till 567 och trapporna till 257rubel. I två rum fanns det oljemålade papperstapeter, i tre rum franska papperstapeter och i sex rum tyska vattenfärgade tapeter.
Hela byggnaden värderades till 6 100 rubel.
Byggnad nr 2:
En trädbyggnad av nytt furutimmer i gott skick, byggt år 1814 och tillbyggt år 1815. Den var inte brädfodrad men målad med röd färg och bestod av sex rum, nämligen två förstugor, en drängstuga, två kamrar och ett kök med en spis med bakugn. Byggnadens längd var 30 alnar (18 m), hade ett tak av bräder och en ordentlig stenfot. Under byggnadens fanns en välvd källare, med trappor av sten och två dörrar, varav den ena var av järn.
Byggnaden försäkrades för 3 200 rubel.
Byggnad nr 3:
Ett stall byggt av nytt furutimmer i försvarligt skick år 1800, inte brädfodrad med rödmålad. Det var 9 alnar långt och hade ett tak av näver och takved men saknade stenfot.
Stallet försäkrades för 100 rubel.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad av furutimmer uppförd år 1812, inte brädfodrad men målad med röd färg. Där fanns en förstuga, ett fähus och en foderlada. Uthuset var 20 alnar långt och hade ett tak av näver och takved och saknade stenfot.
Uthuset försäkrades för 500 rubel.
Byggnad nr 5:
En uthusbyggnad av timmer i gott skick, uppförd år 1803. Den var inte brädfodrad men rödmålad och där fanns två magasin. Dess längd var 12 alnar och taket var gjort av näver med takved och den hade en ordentlig stenfot.
Byggnaden försäkrades för 400 rubel.
Byggnad nr 6:
En uthusbyggnad byggd av furubräder år 1813, målat med röd färg och där fanns ett vagnslider och ett magasin. Den var 20 alnar lång och hade ett tak av bräder.
Uthuset försäkrades för 350 rubel.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 10 800 rubel och den årliga inträdesavgiften beräknades till 130 rubel.
Fyra äldre byggnader på tomten lämnades utan försäkring. Nr 7 var ett vedskjul, nr 8 en gammal drängstuga, nr 9 en obrukbar badstuga och nr 10 en äldre ladugård.
Holmström uppgav att det på hans tomt inte fanns några eldfarliga inrättningar och inte i grannskapet heller.
Brandförsäkringen år 1862.
År 1853 såldes Holmströms gård på konkursauktion och högsta budet gavs av handlanden Gustaf Wilhelm Lindqvist. År 1856 förvärvade samma Lindqvist granntomten nr 137 och denna sammanslogs sedan med nr 136, som låg närmare torget.
Lindqvist gjorde flera förbättringar på byggnaderna och eftersom tomterna nu var sammanslagna, så tecknade han en helt ny brandförsäkring den 17 februari 1862.
Han uppgav då att de sammanslagna tomternas areal var 4 801 kvadratalnar (ca 1 700 m²) och följande fem byggnader skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
En tvåvåningsboningsbyggnad av trä i gott skick, uppförd år 1799 av nytt timmer. Den fick ny brädfodring år 1840 av hyvlade och falsade bräder och år 1861 fick huset en bekvämare uppgångstrappa på den norra sidan. Det blev en prydlig tillbyggnad av stock, plankor, korsvirke och bräder. År 1861 målades hela byggnaden och tillbyggnaden med grön och vit oljefärg.
I nedre våningen fanns det 7 rum, nämligen en förstuga, en tambur, en sal, två kamrar, ett handelskontor och en salubod och i dessa rum fanns det totalt 5 kakelugnar.
I övre våningen fanns det 8 rum, nämligen en förstuga, en tambur, en sal och fem kamrar och i dessa rum fanns det totalt 6 kakelugnar.
Byggnadens längd var 36 ½ alnar (21,9 m) långt och 13 alnar brett och höjden från marken till takkammen 18 alnar. Byggnaden hade ett tak av kakel och stenfoten var omkring 2 alnar hög.
Byggnadens olika delar försäkrades skilt för sig och till och med stenfoten brandförsäkrades för 120 rubel. Stommen värderades till 750 rubel, yttre taket till 320, bjälklagen 150, golven 230, innertaken av furubräder till 195 och trapporna till 100 rubel. I byggnaden fanns det 21 panelade och oljemålade fönster med dubbla vita glas och de var 3 alnar höga. Det fanns 11 mindre vindsfönster och de försäkrades för 22 rubel totalt. Där fanns 17 franska dörrar, som var både oljemålade och lackerade och hade lås, reglar och gångjärn av mässing, som försäkrades för 16 rubel per st. Sex kakelugnar av vit glaserat kakel värderaders till 35 rubel per styck, och 5 kakelugnar av tegel till 25. Alla rum hade franska tapeter.
En trappa på torgsidan försäkrades för 20 rubel och en dubbel dörr till saluboden för 15.
I saluboden i nedre våningen fanns det mycket fast inredning som också kunde försäkras.
-2 väggfasta lådfack med 68 lådor med mässingshandtag, värde 120 rubel.
-en disk i vinkel med 16 lådor och 10 hyllor, värde 65 rubel.
-63 väggfasta hyllor med draperier och förgyllda pelare, värde 105 rubel
-en väggfast grynlåda med 4 avdelningar med lock och mässingsbeslag, värde 10 rubel.
Byggnadens oljemålade brädfodring försäkrades för 295 rubel och sex oljemålade stuprännor av järnplåt för 36 rubel. Tillbyggnaden på gårdssidan försäkrades skilt.
Hela byggnaden försäkrades för 4 620 rubel.
Byggnad nr 2:
Ett envåningsboningshus av trä i gott skick, uppfört under åren 1814, 1815 och 1836 av nytt timmer. År 1846 blev byggnaden brädfodrad med hyvlade och falsade bräder, som sedan målades med grön och vit oljefärg.
Under byggnaden fanns en välvd stenkällare med en välvd gång. I byggnaden fanns det 10 rum, nämligen 2 förstugor, en sal, 5 kamrar, ett kök och en bagarstuga. I dessa rum fanns det 5 kakelugnar och i köket en köksspis och en större kokinrättning av tackjärn. Där fanns också en bakugn med en större inmurad gryta.
Byggnadens längd var 51 alnar (30 m) och hade ett tak av kakel och det hade en hög stenfot.
Den här byggnaden försäkrades för 2 650 rubel.
Byggnad nr 3:
Ett envåningsboningshus av trä i gott skick, uppfört under år 1824 av nytt timmer. År 1835 blev byggnaden brädfodrad och år 1861 målad med grön slamfärg. I byggnaden fanns 6 rum, nämligen en förstuga, två stugor och 3 kamrar. Den var 31 alnar (18,6 m) lång och hade ett tak av kakel och en stenfot som var en halv aln hög.
Den här byggnaden försäkrades för 780 rubel.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad uppförd år 1860 av nytt timmer, brädfodrad och målad följande år med grön oljefärg. I uthuset fanns det en foderlada, ett fähus med förstuga, ett stall och ett spillningshus. Uthuset var 31 alnar (18,6 m) långt och hade ett tak av glaserat, holländskt kakel och hade en ordentlig stenfot.
Uthuset försäkrades för 740 rubel.
Byggnad nr 5:
Ett magasin och uthus uppfört år 1860 av nytt timmer. Det blev år 1861 brädfodrat med hyvlade och falsade bräder och målat med grön oljefärg. Där fanns 5 magasin, ett vagnslider och ett vedlider. Uthuset var 64 alnar (38 m) långt, och var i den norra gaveln 11 alnar och i den södra 9 alnar brett. Taket var gjort av glaserat, holländskt kakel och hade en ordentlig stenfot, som var ¾ alnar hög.
Det långa uthuset försäkrades för 1 200 rubel.
Förutom dessa fem byggnader försäkrades den oljemålade inkörsporten från Östra Långgatan för 20 rubel och den var gjord av stock, plankor och bräder. Den andra inkörsporten från Salutorget försäkrades för 30 rubel.
Hela försäkringsbeloppet gick på 10 040 rubel och den årliga inträdesavgiften beräknades till 98 rubel.
Byggnaderna och brandredskapen skulle granskas vart femte år och alla granskningar gick bra ända till år 1872, då gården ägdes av handlandeänkan Maria Lindqvist. Byggnaderna visade sig vara dåligt skötta och värdet på alla byggnader minskades och detta godkända änkan Maria. Likadant gick det år 1890 då granskarna konstaterade att byggnaderna var i förfallet skick. De ägdes då av handlande Grönroos, som själv bodde i Vasa.
Brandförsäkringen år 1897.
Handlanden Viktor Haaronen, som år 1895 hade övertagit de sammanslagna tomterna 136 och 137 ville nu teckna en helt ny brandförsäkring. Han hade gjort flera förbättringar på de förfallna byggnaderna och inrett flera nya affärslokaler längs med Östra Långgatan. En kontorslokal i nedre våningen hade byggts om till banklokal åt Nordiska Aktiebanken, som hade etablerat sig i staden något år innan.
Haaronen uppgav att det på hans tomt inte fanns några eldfarliga inrättningar och sådana fanns inte i grannskapet heller. Någon trädgård fanns inte heller på tomten. Någon brunn fanns inte på tomten men avståndet till Stadsfjärden var endast 107 meter och därifrån kunde vatten hämtas vid en eventuell brand.
Huvudbyggnaden nr 1 vid Salutorget försäkrades för 17 000 mark, vinkelbyggnaden nr 2 längs med Östra Långgatan för 8 000 mark, boningshuset nr 3 för 2 000 mark och uthuset nr 4 för 2 000 mark. Den långa uthusraden nr 5 försäkrades för 4 000 mark och i den fanns det nu ett vedlider, 4 magasin och en salubod mot Salutorget och taket var lagt med kakel.
Hela försäkringsbeloppet löd på 33 100 mark och där ingick också inkörsporten, som försäkrades skilt.
Branden 1899.
Den 26 december 1899 utbröt en mindre brand i barberaren Emil Johanssons lokal i Haaronens gård längs med Östra Långgatan. Branden fick sin början i en skrubb dit Johansson hade kastat oanvända kläder och på grund av slarv och ovarsamhet från hans sida hade kläderna fattat eld. Branden upptäcktes av polis Klemets, som larmade frivilliga brandkåren, som med sin brandspruta kunde släcka elden, före den spred sig till hela huset. All inredning i lokalen förstördes och skadorna kunde repareras för 450 mark. Barberare Johanssons tillhörigheter förstördes helt och de var oförsäkrade.
Branden i juli 1906.
Handlanden Frans Henrikson hade förvärvat tomterna 136 och 137 med alla byggnader i september 1905. Den försäkrades för 12 000 mark i Städernas Allmänna Brandstodsbolag och för 6 000 mark i Brandförsäkringsbolaget Fennia.
Den 21 juli 1906 utbröt en brand i Henriksons bostad, som låg längst söderut i sidobyggnaden nr 2. Därifrån spred sig branden till ett par rum i huvudbyggnaden vid Salutorget. Skador uppstod till ett värde av 640 mark på huvudbyggnaden och för 5 486 mark för sidobyggnaden.
Branden hade fått sin början på grund av något fel i de elektriska ledningarna, som hade installerats i gården år 1901. Arbetaren Skans, som kallades till förhör uppgav att branden inte hade kunnat börja på grund av elektriciteten. Eftersom ingen eld hade uppgjorts i kakelugnarna på flera dagar antog man dock att det var just de elektriska ledningarna som var orsaken till branden.
Den 24 juli skrev brandstodsbolagets agent, kapten Wilhelm Hagen en rapport till bolagets kontor i Helsingfors och så här uttryckte han sig då:
”Att nu åter ett svårare vådelds tillbud inträffat härstädes, är jag tyvärr tvungen meddela. Å gården 136 -7 i denna stads tredje kvarter försäkrad under Nr 19688. I huset Nr 2, som är så gott som sammanbyggd med Nr 1 observerades strax efter tio på kvällen lördagen den 21 dennes att eld och rök slog ut genom fönstret på det sydligaste rummet av Nr 2. Det dröjde någon tid förrän sprutorna kom i gång, så att det redan såg ganska hotande ut men lyckades dock brandkåren att begränsa elden till nämnda byggnad och till två rum i huset Nr 1. Genom polisundersökningen framgick att byggnaderna voro försäkrade utom i Städernas Allmänna Brandstodsbolag, Nr 1 för 12 000 och Nr 2 för 5 000 mark också uti bolaget Fennia, Nr 2 för 6 000 mark och nr 2 för 4 000 mark. Ägaren till nämnda gård som bebodde lokalen och haft sin lösegendom försäkrad i Fennia för 3 000 mark, inte var hemma och inte heller hans hushållerska, då elden bröt ut och sålunda ej hade någon aning om huru den löskommit. Icke heller framgick detta av andras vittnesmål i saken. Yttre väggarna till Nr 2 är minst skadade, däremot är nästan alla mellanväggar till största delen förstörda, så att skadan är ganska betydlig. Värderingsmännen uppskattade skadan vid den i dag hållen syn till 640,40 mark för huset Nr 1 och 5 486,90 mark huset Nr 2. Hela skadan således 6 127, 30 mark men jag har ännu ej haft tid att genomgå noga alla detaljer i denna värdering.
Högaktningsfullt har äran teckna
Wilhelm Hagen.”
Vid det efterföljande polisförhöret uppgav Frans Henrikson att han den här dagen hade gått till badinrättningen genast efter att han stängde affären. Därifrån återvände han vid 9-tiden på kvällen och sedan gick han ut. Tjugo minuter över 10 fick han veta att en brand hade utbrutit i hans hem och han skyndade då hem och såg att inga sprutor då ännu fanns på plats. Han rusade då till branddepoten för att hämta en sådan. Då han kom tillbaka slog han, tillsammans med några andra män, sönder ett fönster på gatusidan för att kunna komma in i det rökfyllda rummet. Från det hållet började de då släcka branden och samtidigt hade brandslangar också dragits in i byggnaden från gårdssidan.
Inom en timme var branden helt släckt. Han såg nu att branden ser ut att ha börjat i en innanför herrummet befintlig alkov, som han använde som sängrum. Henrikson uppgav att han själv inte röker och att han denna dag inte hade haft några gäster och att någon eld inte hade varit uppgjort i rummet, så hade branden troligtvis börjat på grund av de elektriska ledningarna. Henrikson hade vid något efter klockan 9 slagit på den elektriska strömmen vid den central som fanns där.
Henriksons hushållerska Anna Snickars uppgav i förhöret att hon efter klockan 9 på kvällen hade varit inne i Henriksons herrum med vatten och gjort i ordning till natten. Ett fönster stod öppet i rummet och hon begav sig sedan till ångbåtsbron. Efter en stund där varseblev hon att folk strömmade till Henriksons gård och begav sig genast dit och såg att släckningen pågick. Hon kunde inte uppge någon orsak till varför branden hade börjat.
Följande som förhördes var det ojäviga vittnet, sjökaptenen Wilhelm Olin. Han hade en kvart över tio hört rop från torget att elden var lös och han tog då med sin handspruta och begav sig till Henriksons gård. Då han kom dit slog eld ut ur det norra fönstret i herrummet och han började därför spruta vatten genom det fönstret. När han hade fått elden någorlunda dämpad flyttade han sig till det södra fönstret, som hade gått sönder av hettan inifrån. Han såg nu att det brann i sovalkoven. Olin visste inte hur branden hade börjat men trodde att den började vid det norra fönstret, eftersom det brann mest där.
Flera andra vittnen hördes och samtliga uppgav i stort sett samma händelseförlopp. Det sista vittnet var arbetaren och elektriska montören Evert Skans. Han uppgav att elektricitet hade inmonterats i detta rum senaste höst och att det var omöjligt att branden skulle ha börjat på grund av den. Polisen ansåg att Skans var lite jävig att uttala sig och skrev i protokollet att det inte går att lita på hans vittnesmål.
Därför kom de fram till att branden hade fått sin början från de elledningar som var dragna till Henriksons sovalkov.
Brandförsäkringen 1906.
Efter att Frans Henrikson hade låtit reparera skadorna efter branden i juli, tecknade han i december 1906 en ny brandförsäkring. Flera förändringar och förbättringar hade gjorts och byggnaderna hade följaktligen fått högre värden.
Frans uppgav att båda tomternas areal var 1 692 m² och att avståndet till Stadsfjärden var 107 m. Någon brunn fanns inte på tomten men alla nödvändiga brandredskap fanns och de var alla märkta med tomtens nummer.
På tomten fanns fem byggnader och alla skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1799, brädfodrat och målat och hade ett tegeltak. Huset var 20,95 m långt och 8,02 m brett, från marken till takkammen var det 12,92 m. Det var byggt i två våningar och i den nedre våningen fanns det sex rum, varav två var inredda till banklokal och en till salubod. I dessa rum fanns det fem kakelugnar. I den övre våningen fanns det sju boningsrum och i dessa rum fanns det sex kakelugnar och en köksspis av järn. I källarvåningen hade inretts ett källarrum på 28 m², som var inrett till butik. På gårdssidan fanns det en stor veranda uppförd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 27 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i gott skick, som var uppfört under åren 1814, 1815 och 1836. Det var brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset i en våning var 30,28 m långt och 6,83 m brett och där fanns tio rum. I dessa rum fanns det 5 kakelugnar och 3 köksspisar. På gårdssidan fanns det en stor veranda uppförd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrade för 7 000 mark.
Byggnad nr 3:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört i en våning år 1824, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 18,42 m långt och 5,94 m brett. I byggnaden fanns det sex boningsrum med tre kakelugnar och två köksspisar. På gårdssidan fanns det en stor veranda uppförd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 9 000 mark.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad av timmer i gott skick, uppfört i en våning år 1860, brädfodrat och målat med kompositionsfärg och hade ett tak av tegel. Det var 18,41 m långt i öster och 9,5 m på norra sidan. I byggnaden fanns det en foderlada, fähus med förstuga, latrin med spillningskast och stall.
Byggnaden försäkrades för 3 500 mark.
Byggnad nr 5:
En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppförd år 1860, brädfodrat och målat med kompositionsfärg och hade ett tak av tegel. Uthuset var 38 m långt och 6,55 m brett och innehöll ett vagnslider, fyra magasin och en salubod utan eldstad mot torget.
Uthuset försäkrades för 5 000 mark.
Förutom dessa fem byggnader försäkrade Frans den målade inkörsporten för 100 mark och den var byggd av stock, plankor och bräder.
Två mindre byggnader uppförda av korsvirke och bräder lämnades oförsäkrade.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 51 600 mark och den årliga premien, som kallades inträdesavgift beräknades till 569, 97 mark. Frans som var ekonomiskt lagd märkte att det fanns ett räknefel i premierna och efter mycket räknande kom de i februari 1907 fram till att premien var 1,13 mark för hög. Den summan skulle avdras från följande års premie.
Branden 1910.
Den 17 november 1910 på eftermiddagen hade magasinbokhållaren Ernst Norrgran vistats i ett lagerrum och sysslat med att ordna upp buntar med garn. Med sig hade han en petroleumlampa, som han ställde på en bal med garn. Sedan gick han på ett kort ärende och då han efter några minuter återvände så var rummet rökfyllt. Han kallade på gårdsfolket som snabbt kom och släckte den begynnande branden med vatten. Då brandkåren kom till platsen var elden redan släckt.
Vid polisundersökningen kom de fram till att en hög med garnbuntar, som Norrgran hade radat upp mot kakelugnen hade fallit ned på oljelampan och söndrat denna. Garnbuntarna antändes men själva byggnaden skadades inte av eld. Däremot blev vatten- och rökskadorna så pass stora att Henrikson anmälde skadorna åt brandstodsbolaget.
Vid en värdering beräknades det att skadorna kunde repareras för 185 mark. Då byggnaden var försäkrad för 9 000, så kan skadan anses liten.
Ny värdering.
Den 12 mars 1912 gjorde brandstodsbolagets lokala agent, sjökapten Wilhelm Hagen och affärsmännen Konrad Sundman och J. W. Olin en värdering av Henriksons byggnader och det sammanlagda värdet beräknades till 73 100. Henrikson anhöll att få försäkra den överskjutande delen i ett annat försäkringsbolag. Detta godkändes av värderingsmännen.