Den försäkrade gården på tomterna 171 och 172

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkringen år 1840

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors men det var först i augusti 1840 som skepparen Gustaf Strandman anhöll om att byggnaderna på tomt nr 172 skulle brandförsäkras. Strandman hade köpt denna obebyggda tomt år 1836 och år 1839 hade han köpt tomten nr 171, som också var obebyggd. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Gustaf uppgav då att på hans tomt fanns 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare. På gårdsplanen fanns en brunn med ”tillräcklig vattentillgång”.

Strandman uppgav att tomterna är 9 750 kvadratalnar i areal vidd (en aln är ca 60 cm). Den norra sidan, som var 133 alnar lång stöter till tomt nr 173, i öster var sidan 77 alnar och den gränsade till Stadsfjärden. Den västra sidan var 73 alnar lång och den gränsade till Strandgatan.  I söder gränsade tomten till tomt nr 170.

Då skepparen Strandman år 1840 ville försäkra de nya byggnaderna, så skulle en tomtkarta bifogas till försäkringsbrevet och så här såg den ut i renritad form.

På tomten fanns det 4 byggnader, som skulle försäkras:

Byggnad nr 1:

Ett boningshus i en våning, byggd av gott furutimmer år 1838 och brädfodrat år 1839. Huset var målat med gul oljefärg, hade en bra stenfot och yttertaket var gjort av bräder. Byggnaden hade nio rum, nämligen en förstuga, en tambur, en sal och 5 kamrar och i dessa fanns det totalt sju kakelugnar och i köket fanns en köksspis med stekugn. Byggnaden längd var 32 alnar (19,2 meter) och bredden var 18 alnar.

Före 1860 så försäkrades alla byggnadsdetaljer skilt för sig och till exempel stenfoten brandförsäkrades för 300 rubel. Stommen av timmer försäkrades för 1 490 rubel, yttre taket 380, bjälklaget för 100, golven som var gjorda av granplankor 378 och innertaken, som var gjorda av furubräder försäkrades för 230 rubel. I byggnaden fanns det 9 större fönster och 10 mindre vindsfönster. Av rummen hade 3 franska tapeter, som var fästade på förhydningspapper och i 6 rum fanns det vanliga vattenfärgade tapeter.

Hela huvudbyggnaden försäkrades för 4 600 rubel silver.

Byggnad nr 2:

En träbyggnad i en våning byggd av furutimmer år 1838. Den var inte brädfodrad men var målad med gul färg och där fanns en stuga och en kammare.

Denna byggnad försäkrades för 750 rubel.

Byggnad nr 3:

En byggnad innehållande två magasin, uppförd av stock år 1839. Den var inte heller brädfodrad men målad med gul färg.

Denna byggnad försäkrades för 500 rubel.

Byggnad nr 4:

En uthusbyggnad uppförd av timmer år 1839, brädfodrad och målad med gul färg. I uthuset fanns ett vagnslider, fähus med förstuga, spillningslider och en foderlada. Det var 41 alnar långt och hade ett nävertak med takved.

Uthuset försäkrades för 750 rubel.

Förutom dessa 4 byggnader, så försäkrades också den 4 ½ alnar breda inkörsporten för 50 rubel.

Alltsammans försäkrades alltså för 6 540 rubel och den årliga premien beräknades till 42 rubel 66 kopek. Samma premie var i kraft i 5 års tid, då en granskning av byggnaderna skulle göras och premien beräknas på nytt.

Så här såg den ursprungliga tomtkartan ut som skepparen Gustaf Strandman lät rita år 1840 då byggnaderna skulle försäkras. Strandmans namnteckning är infälld i nedre kanten.

År 1846, i maj 5-års granskades byggnaderna första gången och eftersom det hade byggts ett brandfarligt snickeri på granntomten nr 202, så fanns det orsak att höja premien lite. Premien höjdes också första gången på grund av att det fanns ett brandfarligt bageri på granntomten 173.

Brandförsäkringen år 1864

I augusti 1864 tog rådmannen Strandman en helt ny försäkring eftersom det sedan senaste granskning hade gjort flera förbättringar på byggnaderna.

Rådman Strandman hade gjort så stora förbättringar på sin gård sedan den första försäkringen togs år 1840 att han redan år 1864 gjorde en helt ny och då skulle också tomtplanen ritas om och så här såg den ut i renritad form.

Byggnad nr 1, alltså huvudbyggnaden hade nu målats med vit oljefärg och det hade fått en farstukvist på gårdssidan. Byggnaden hade också fått ett nytt tak av tegel och det värderades nu till 7 200 rubel.

Byggnad nr 2, alltså uthusbyggnaden var byggd av stocktimmer 1838, och tillbyggd 1839. Den var brädfodrad och målad med gul slamfärg och taket var lagt med pärtor. Uthuset var 76 alnar lång (45,6 meter) och 9 alnar brett. Där fanns en bagarstuga med en större bakugn, två magasin med dubbla bottnar, en fruktkammare, två redskapslider, latrin med spillningsstol, ett fähus, ett stall och en foderlada.

Med den fasta inredningen värderades uthuset till 3 000 rubel.

Inkörsporten av stock och plankor, oljemålad med ”dertill hörande regel, klinka och gångjern” värderades till 50 rubel och trädgårdsstaket värderades till 100 rubel. Det var 114 alnar långt, 2 ½ alnar högt och målat med gul slamfärg.

Hela försäkringsvärdet uppgick nu till 10 350 rubel silver och den årliga premien beräknades till 73 rubel 5 kopek,

Byggnaden nr 3 lämnades utanför försäkringen. Det var ett vagnslider, byggt av korsvirke och bräder.

På den egna tomten fanns det inga brandfarliga byggnader men på tomten 170, som låg åt södra hållet fanns ett apotekslaboratorium med destilleringsfabrik och på tomten 173 åt norra hållet ett bageri, byggt av trä. På tomten nr 172 och på en del av tomt 171 fanns det en trädgård med lummiga lövträd.

Så här såg originalkartan ut som rådman Strandman lät rita upp då han skulle förnya försäkringen år 1864. Infälld i nedre kanten hans underskrift.

Fortsättningsvis, så skall byggnaderna och försäkringarna granskas vart femte år och premien som då fastställdes var i kraft följande 5 år. Den första granskningen gjordes 8 oktober 1869 av de lokala granskarna snickaren Matts Their och skomakaren Hartman. De konstaterade att byggnaderna och brandredskapen var i skick.

Följande granskning gjordes 14 september 1874 av svarvaremästaren Salin och kopparslagaren Sjöström. Också denna gång var allt i skick.

År 1879 granskades gården av kronokassören Svante Blomqvist och skomakarmästaren Gustaf Hartman. Gården ägdes nu av änkan Magdalena Strandman och allt var i skick. Också följande gång, år 1884 var allting i skick i änkan Magdalena Strandmans gård.

Branden 1886

År 1886,den 31 augusti utbröt en brand på granntomten i bagarmästare Öhmans karaktärsbyggnad. Branden spred sig söderut till tomten 172 och antände gården, som då tillhörde rådman Strandmans arvingar. Huvudbyggnaden vid Strandgatan totalförstördes, likaså trädgårdsstaketet och inkörsporten. Taket, några fönster och brädfodringen förstördes på uthusbyggnaden och den skadan värderades till 320 mark. De övriga skadorna var totala och brandstodsbolaget betalade ut en ersättning på 7 670 mark. Pengarna skickades till den lokala agenten i Kristinestad, som mot kvitto skulle överlåta dem åt Henrik Strandman, som företrädda arvingarna.

På den här nyritade skissen så ser man hur gårdarna och uthusbyggnaderna var placerade på tomterna 171 och 172 omkring 1890-1892. Notera speciellt att det inte finns någon gård längs med Strandgatan.

Strandmans arvingar reparerade uthuset med den ersättning, som de fick för skadorna men huvudbyggnaden byggdes inte upp igen.

År 1889, den 29 juni sålde Strandmans arvingar tomten med uthuset på auktion och handlanden Johan Wilhelm Olin gav det högsta budet och kunde då överta tomten för 1 005 mark.

Brandförsäkringen år 1898.

Sjökapten Johan Wilhelm Olin hade plockat ner svärföräldrarnas gård från nya kyrkans tomt och byggde år 1897 upp den igen på den tomt som han hade köpt år 1889.

Förbättringar hade också gjorts på de äldre byggnaderna och så hade en ny fotoateljé byggts i trädgården nere vid stranden.

En planteckning skulle alltid bifogas försäkringsbrevet och så här såg Olins ut i renritad form.

Den 2 juli 1898 tecknade sjökapten Olin en ny brandförsäkring på alla byggnader:

Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer uppfört år 1897, brädfodrat och fernissat under ett tak av järnplåt. Huset var 22,5 m långt, 10,5 m brett och från marken upp till takkammen var det 9,5 meter. Huset var byggt i en våning innehållande nio boningsrum och två förstugor och i dessa fanns det totalt åtta kakelugnar och en kökshällspis. På gårdssidan fanns det två verandor med stora fönster, byggda av korsvirke och bräder.

Den här byggnaden försäkrades för 15 500 mark

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad med boningsrum, uppfört 1838-1839, brädfodrat och rödmålat och hade ett tak av asfaltfilt. Huset som var 45 m långt innehöll en bagarstuga och en kammare, två magasin med dubbla golv, två redskapshus, spillningshus med latrin, fähus, stall och foderlada.

Byggnaden försäkrades för 4 000 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad av korsvirke och bräder i gott skick, uppfört år 1850, målat med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 6 m långt och 5 m brett och det användes som vagnslider.

Vagnslidret försäkrades för 200 mark.

Byggnad nr 4:

En fotografiateljé, byggd av korsvirke och bräder år 1892, målad med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt och glas. Ateljén var 9 m lång och 4 m bred.

Ateljén nere vid stranden försäkrades för 200 mark.

Förutom dessa fyra byggnader, så brandförsäkrades också inkörsporten. Den var gjord av stock och bräder, blank fernissad och med lås och gångjärn försäkrades den för 150 mark.

Ett plank vid tomtgränsen, som var 18 m långt och 2 m högt försäkrades tillsammans med ett målat trädgårdsstaket, som var 100 m långt. Det var gjort av bräder och spjälor och dessa försäkrades för 150 mark tillsammans.

Olin uppgav i försäkringsbrevet att det finns ett eldfarligt apotekslaboratorium på granntomten nr 170. På tomt nr 173 fanns det en bageribyggnad av trä. På Olins tomt fanns det en stor trädgård, där det fanns flera lummiga lövträd.

Det totala försäkringsbeloppet uppgick till 20 300 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 137,60 mark.

Då sjökapten Johan Wilhelm Olin år 1898 skulle brandförsäkra sin nybyggda gård, så lät han rita upp den här planteckningen. Hans namnteckning från försäkringsbrevet finns infällt i nedre kanten.

Brandförsäkringen år 1908.

På grund av förbättringar på byggnaderna ville gårdsägaren Olin sätta högre värden på dem. Priset på byggmaterial hade stigit sedan senast och det hade arbetslönerna gjort också.

Olin uppgav att de sammanslagna tomterna 171 och 172 var 3 953 m² stor och den låg mellan Stadsfjärden och Strandgatan. På tomten fanns en brunn med rikligt vatten, som kunde användas vid en eventuell eldsvåda. Tomten låg vid stranden därifrån vatten också kunde pumpas eller langas. På tomten fanns alla nödvändiga brandredskap och de var alla märkta med tomtens nummer i oljefärg.

På tomten fanns fyra byggnader, som Olin ville brandförsäkra.

Byggnad nr 1: inga större förändringar men den försäkrades nu för 20 000 mark.

Byggnad nr 2: inga större förändringar men den försäkrades nu för 4 500 mark.

Byggnad nr 3: försäkrades fortfarande för 200 mark.

Byggnad nr 4: inga större förändringar men den försäkrades nu för 300 mark.

Inkörsporten, planket och staketet fick också höjda värden, så att hela försäkringsbeloppet nu uppgick till 25 340 mark mot det tidigare 20 300. Den årliga inträdesavgiften beräknades till 168,40 mark.

Olin uppgav att det på hans tomt inte fanns några brandfarliga inrättningar men på granntomten söderut fanns det ett apotekslaboratorium. På tomten fanns det en större trädgård med flera skyddande, lummiga lövträd.

Så här såg den planteckning ut i lite renritad form, som handlanden och sjökaptenen J. W. Olin lät rita upp då han år 1908 tecknade en ny brandförsäkring på byggnaderna på tomterna 171 och 172.