Parmans gård på Strandgatan 55.

Gården på Strandgatan 55 har haft flera ägare och har under tidens gång kallats allt från Holmströms till Parmans till Sundmans till Castrénska gården. I dag kallas den för finska församlingens gård.
Enligt Bergentins stadsplan från 1751 så ägdes den här tomten, som då hade nummer 12 i första kvarteret av handelsmannen Johan Benedictius. Tomten var 35 meter bred och 60 meter lång och sträckte sig längs med Parmansgatan, mellan Strandgatan och Östra Långgatan. Ägaren Johan Benedictus var far till Maria, som gifte sig med Johan Parman och som sedan byggde den nuvarande gården.

Enligt Per-Olof Jarle är den första delen av gården byggd år 1768, från första början i två våningar. Gården byggdes av Johan Parman, som var född i Sverige år 1717. Han hade år 1755 gift sig med Maria Benedictus (1735-1790) som hade varit  i Sverige i landsflykt under Lilla ofreden. Maria och hennes familj var uppväxt i Fredrikshamn men efter Lilla ofredens slut kunde de inte återvända dit utan de stannade i Kristinestad. Johan Parman dog i staden i hög ålder år 1808. Gården byggdes sedan till åren 1819 och 1834. År 1842 höjdes byggnaden med cirka en meter och den försågs då med nytt tak.

Följande ägare är tagna ur mantalslängderna:

På grund av den ryska invasionen i landet år 1808, så flydde ägaren Erik Magnus Parman till Sverige och då tog den ryska greven Orlow-Denisow gården i besittning. Efter att de ryska trupperna hade dragit sig tillbaka fick gården ny ägare.

I stadsplanen från 1825 har tomten nummer 23. Tomterna 21 och 22 ner mot stranden är Packhustorget och nr 24 söderut är Gustaf Hydéns tomt.

År 1830 ägdes tomten och gården 23 av rådmans- och handelsmansänkan Maria Rebecka Holmström. Maria Rebecka var född Brunström i Kristinestad år 1788 och hon hade varit gift med rådmannen Nils Holmström (1770-1824). Där bodde 2 döttrar Elisabeth Rebecka och Christina Sofia, bokhållaren Johan Holstius och pigor och drängar. I gården bodde också handelsman Erik Anders Holmström.

År 1835 ägdes tomten nr 23 av rådmansänkan Maria Rebecka Holmström. Johan Holstius bor där nu med hustrun Christina Sofia, som alltså var dotter till gårdsägaren. Christina var född i staden 1813 och hon dog i april 1848. Johan Holstius var född i Vasa 1805 och han dog i Kristinestad 1852. Johan och Christina fick sedan många kända barn och det är efter dessa som Glassbarshuset hade fått sitt tidigare namn.

År 1840 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth. Carl Johan var född i staden 1808 och han var son till Carl Petter Parman och Eva Maria (född Dahl 1774-1852). Carl Johan Parman var gift med Elisabeth Lacke (1809-1870), som var född i Brahestad. Där bodde en bokhållare och flera drängar och pigor. Handelsmansänkan Eva Parman, alltså Carl Johans mor är också skriven där, liksom borgmästaren Petter Rosendahl. Det var alltså Carl Johan Parmans farfar Johan Parman som år 1768 byggde den första delen av gården.

År 1842 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth. Bokhållaren Johan Fontell och betjänten Anders, två drängar och tre pigor. Änkefrun Eva Parman bodde också i gården.

År 1844 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth, plus två drängar och tre pigor. I gården bodde också medicine doktorn och Stads Läkaren Fredric Kepplerus.

År 1850 ägdes tomten och gården 23 fortfarande av handlanden Carl Johan Parman och Elisabeth, med drängen Josef och pigorna Maria, Maria och Gerda. Om du vill läsa mera om en av Carl Johans söner, nämligen Vilho Parman, så skall du klicka HÄR!

År 1853 hade gården övertagits av handlanden Karl Erik Lundman (1823-1863). Mantalsböckerna från 1851 och 1852 fattas eftersom de förstördes i Vasa brand år 1852, så därför är det svårt att få tag på det rätta året när Lundman tog över gården. Parman själv flyttade med sin familj till Norrstan, till tomt nr 182 på Strandgatan 12.

År 1855 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl Erik Lundman. Där bodde också hans mor, borgareänkan Lisa Beata (1799-1868), Rebecka syster, Karl Enholm och betjänt Sofia. Där bodde också stadsläkaren Gustaf Forstén och hans hushållerska Lisette Svalskulla. Där bodde också Aurora Olin (1837-1897), som år 1864 gifte sig med Petter Henrik Båge (1836-1880).

År 1859, den 14 januari inträffade den största branden i stadens historia, som ödelade mer är ett helt kvarter i stadens centrum. Branden förstörde alla gårdsbyggnader på tomten men själva huvudbyggnaden kunde räddas. Den gamla uthusbyggnaden som fortfarande står kvar är alltså byggd efter år 1859. I gården bodde då ägaren Lundman med sin mor. Där bodde också bokhållarna Erik och Henrik och de två pigorna. På hyra bodde också häradshövding H. G. Aminoff med hustrun Ebba och deras tre döttrar. Johan Grönholm och Axel Brunberg, som var tingsbiträden bodde också i gården tillsammans med deras två pigor.

År 1860 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl. E. Lundman, som bodde tillsammans med sin mor Elisabeth. Hos dem bodde också bokhållarna Erik och Henrik, och pigorna Josefina och Mina. Runt 1862 bodde där också  handelsbetjänten Johan August Åman (f. i Tammerfors år 1837, hitflyttad 1859).

År 1865, efter Karl Erik Lundmans död 1863 ägdes tomten och gården av handlanden H. A. Engberg med hustrun Mina och de hade två pigor. Där bodde också stadsfiskalen G. A. Eklöf tillsammans med hustrun Karolina och pigan Josefina. Också borgareänkan Lisa Beata Lundman bodde i gården med pigan Lovisa.

År 1870 ägdes tomten och gården 23 av handlanden A. H. Demasör och hustrun Maria.

År 1880 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Ekholm (f.1844), boende svärmor Charlotte Ekholm.

År 1885 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Nordgren (f.1844) och hennes unga dotter. Lärlingen Vilhelm Karlsson (f.1854) bodde i gården, liksom Vilhelm Mattila (1867) och försäljerskan Anna Lindqvist (f.1859). Stadsfiskalen G. A. Eklöf (f.1833) bodde där tillsammans med hustrun Karolina (f.1831). Handlandeänkan Ida Törnroth (f.1834) bodde i gården med pigan Sofia (f.1860). Arbetskarlen Frans Granlund (f.1844) bodde med sin Gustafva (f.1843) och skeppareänkan Aurora Dahlberg (f.1824) bodde ensam i gården.

År 1890 ägdes tomten 23 av bagareänkan Emma Nordgren (f.1844) och en dotter.

År 1895 ägdes tomten och gården av bagarmästaren Karl Johan Rosengren (f.1872 i Närpes) som hade köpt den 30.1.1894. Karl Johan var gift med Alma Hedengren, som var född 1866 i staden. Karl Johan och Alma flyttade sedan till guldsmed Kuusinens gård på Östra Långgatan 46.

År 1898, i oktober flyttade Kansallis Kirjapaino sitt tryckeri och sitt kontor från Kansallisseuras gård på Strandgatan 22 till Vuoris gård på Strandgatan 55. De gav ju bland annat ut tidningen Suupohjan Kaiku, som började ges ut i början av det året. I januari 1899 flyttade Kansallis Kirjapaino sitt kontor till Haaronens gård invid Salutorget, alltså den gård som sedan blev Frans Henriksons gård. Tryckeriet blev dock kvar i Vuoris gård ända till november 1899 då tryckeriet flyttades till bleckslagare Samperis gård på Västra Långgatan 15, nuvarande Suupohjan Sanomats hus.

År 1900. Handlanden Gustaf Vuori (f.1857), Vilhelmina (f.1857), dotter Selma 1889. Gården såldes på konkursauktion i april 1900.

År 1902: Handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861) och hustrun Hulda 1862 med 5 barn och svärmor Sofia Henriksson (1834). (Om du vill läsa mera om Wilhelm Martens släkt, så skall du klicka HÄR). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Handlanden Anna Viik (f.1862) bodde där tillsammans med sin mor, som också hette Anna (f.1822). Anna Wiik hade en affär i gården, som hon år 1903 flyttade till Hugo Sjöbloms gård vid Östra Långgatan 46 vid torget. Sömmerskan Vilhelmina Äppel (f.1878) bodde på hyra, liksom målarmästaren Evert Nyfors (f.1872) och hans hustru Vilhelmina (f.1866). Bagaren Frans Vikbäck (f.1878) bodde i gården med hustrun Hilda (f.1878) med 2 gesäller och en lärling och han hade också sitt bageri och affär i gården.

År 1904: Handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861), Hulda 1862, Vera 1888, Ossian 1890, svärmor Sofia Henriksson (f.1834). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Redaktören Iivari Partanen (f.1873) bodde här liksom tryckeriägaren Kaarle Paasonen (f.1873) med sin hustru Helmi (f.1881). Folkskolläraren Otto Hannus (f.1871) bodde här, liksom bagaren Frans Vikbäck (f.1878) och hustrun Hilda (f.1878) med sina två barn. Bagargesällen Ferdinand Hermansson bodde här, liksom kontoristen Oskar Sundman (f.1862) och hustrun Lea (f.1878).

I juni 1907 flyttade handlanden Elin Brandt sin skohandel från sin affär i torghörnet till denna gård och den sköttes av handlanden Elin Boije. Affären öppnades i det utrymme som modehandlaren Anna Storm innehade tills hon flyttade från orten i början på 1907. Elin Boije avslutade sin affär i maj 1913.

År 1912 ägdes gården av Handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) med barnen student Vera (f.1888), handelsbiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och två mindre söner. Huldas man Vilhelm dog år 1910 i samband med Alfred Carlströms konkurs. Flera familjer bodde på hyra i gården:

-Vilhelms svärmor, sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde i gården med en dotter.
-Arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde här med barnen Frans (f.1886) och Olga (f.1894).
-Bagargesällen Sylvester Kivistö (f.1885) bodde ensam här medan bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde tillsammans med sin mor, änkan Sofia Vidbom (f.1830).
-Modehandlaren Elin Boije (f.1876) bodde här med sin syster Edith Boije (f.1886).
-Tullvaktmästaren Johan Otto Johansson (f.1879) bodde här med hustrun Julia (f.1894) och två mindre barn.
-Sjuksköterskan Johanna Boije (f.1873) bodde på hyra i något rum.
Också bagaren Frans Vilhelm Wikbäck (f.1878) bodde här med hustrun Hilda (f.1878) och de tre barnen. Wikbäck gjorde konkurs sommaren 1912 och han dömdes också för oegentligheter i sin bagerirörelse. Bagaren Otto Kyyny, som hade bageri i Fremdelings gård inrättade då ett annat bageri i Wikbäcks tidigare utrymmen i Martens gård.

 

År 1913 i maj stängde Elin Boije sin affär men redan efter någon vecka, den 1 juni  öppnade C. T. N. Sandman från Vasa en affär i Boijes före detta utrymme. Han hade anlitat paret Hilding och Ida Olsson att sköta om affären, som verkade att vara välförsedd med kläder, tyger och sytillbehör. Från juni 1913 flyttade också  H. C. Olsson sin raksalong till fru Martens gård och hade samma ingång som Sandmans affär. År 1915 hamnade Sandman på obestånd och tvingades först stänga den andra affären i Vasa och sedan samma år gjorde han konkurs. Bara någon vecka efter konkursen övertogs affären av föreståndaren Hilding Olsson, som fortsatte att driva den under eget namn.

Enlig Syd-Österbotten den 26 november 1913 så flyttade Mimmi Lahtonen sin affär från Fremdelings gård på Strandgatan till Martens gård på samma gata. I september 1915 så flyttade Mimmi Lahtonen sin affär tillbaka till f.d. Holms gård.

År 1914 och ännu i början av år 1916 ägdes gården av handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) och barnen student Vera (f.1888), handlandebiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och Kurt (f.1897). Huldas mor sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde också här.

-bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde här.
-fröken Edith Boije (f.1886) bodde här.
-handelsföreståndaren Juha Suomalainen (f.1879) bodde här med 3 barn och hushållerskan Aira Turja (f.1888).
-telegrafisten Väinö Mannström (f.1888) bodde med sin hustru .
-Änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde med sin dotter Olga (f.1894) som var sinnesrubbad.
-klädeshandlaren Vilhelmina Lahtonen (f.1870) bodde ensam.
-barberaren Hilding Olsson (född 1880 i Helsingborg-död 1940 i Vasa) bodde här och han var svensk medborgare. Han bodde med hustrun Ida (f. Berg 1887) och svägerskan Laura Berg (f.1895). I november 1916 sålde Hilding Olsson sitt lager av ”manufaktur- och galanterivaror” åt en handlande Sjödin i Björneborg. I mars 1917 sålde barberaren Olsson sin raksalong åt Albert Rosenqvist, som hade flyttat från Helsingfors med hustrun Rosa. Efter försäljningen flyttade Hilding och Ida till Vasa.

 

År 1918 ägdes gården av handlande, fröken Alfhild Castrén (f.1869), som hade köpt den i oktober 1916 för 50 000 mark, en relativt stor summa den tiden. Säljaren änkan Hulda Martens flyttade då med sina barn till Västra Långgatan 5, som ligger nedanför norra Kvarnberget .

År 1920 ägdes gården av handlande Alfhild Castrén (f.1869) med sin piga och i gården bedrev hon handel i Oravais-butiken. Alfhild var för övrigt född i Nedertorneå år1868 och uppväxt i Munsala och hon hade åtminstone en son som hette Carl (f.1880), och han var gift med Vivi Margit Häggblom från Nykarleby (f.1898) och de hade tre barn födda under åren 1927 och 1932. Boende i gården på hyra var bland annat:

-änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde där med sin sjuka dotter Olga (f.1893).
-fröken Amanda Tapio (f.1864) bodde ensam.
-änkefrun Leontine Holmudd (f.1842) bodde också ensam.
-förmannen Henry Nummelin (f.1888) bodde i gården med hustrun Anna (f.1895).

 

År 1926 efter Alfhilds död, så övertog systern, fröken Amanda Castrén (1868-1950) gården och hon innehade Oravais-butiken ända till 1941, då hon drog sig tillbaka till sin sommarstuga i Oravais. Hon dog år 1950 i sviterna efter en olycka hon råkade ut för under ett besök i Kristinestad.

Efter 1941 övertogs gården av Alfhilds son Carl Castrén, som var född i Munsala år 1880 och var gift med Vivi Margit Häggblom från Nykarleby. De hade barnen Doris Maria (f.1927), Ella Margareta (f.1930) och Carl Erik (f.1932).

I gården har bott ett stort antal familjer och under en tid fanns också ett daghem inrymt i gården. Efter familjen Castrén har gården haft flera ägare, bland annat Svenska folkskolans vänner som i januari 1976 sålde den åt byggmästare Th. Nygren. Denne i sin tur sålde gården åt Kristinestads finska församling i slutet av 1970-talet. Då  församlingen köpte den Castrénska gården av Th. Nygren så beslöt de om en större renovering som skulle kosta runt 2,5 miljoner mark. Byggtjänst Kurt Westerlund valdes till huvudentreprenör, Antin Sähkö skulle göra elarbetena och Leppäranta från Bötom skulle göra luftkonditioneringen och ett företag från Teuva skulle sköta VVS-delen. Renoveringen gjordes i början av 1980-talet. Sedan dess har församlingen använt gården som församlingshem.

Då Kristinestads finska församlingen år 1980 ville riva den gamla bagarstugan i hörnet av Strandgatan och Parmansgatan så uppstod en het debatt i staden om den skulle sparas eller rivas. Beslutet blev att den skulle rivas och samtidigt revs också det gamla uthuset längs med södra rån. Där byggdes sedan ett nytt uthus, som fortfarande står kvar. Fotot ur Museiverkets samlingar.
På Alf Knuts foto kan man se att det var inte någon liten renovering som gjordes i gården år 1980. Huvudentreprenör var Byggtjänst Kurt Westerlund och de totala kostnaden mellan 2 och 3 miljoner mark. Till höger syns lite av det uthus som revs på 80-talet och som vållade en het debatt i de styrande organen.

En av de vackraste stadsgårdarna i Kristinestad och vackert beläget ovanför Packhustorget med utsikt över Stadsfjärden. Fotot från sommaren 2019.

Mitt i bild den Parmanska gården och till vänster om den Gustaf Hydéns gårdar. Till höger på andra sidan Parmansgatan syns Felénska gården och Lebellska gården. Den gröna byggnaden längst till höger är Fremdelings gård. Delförstoring av flygfoto ur Museiverkets samlingar, taget av Hannu Vallas.