Parmans gård på Strandgatan 55.

Gården på Strandgatan 55 har haft flera ägare och har under tidens gång kallats allt från Holmströms till Parmans till Sundmans till Castrénska gården. I dag kallas den för finska församlingens gård.
Enligt Bergentins stadsplan från 1751 så ägdes den här tomten, som då hade nummer 12 i första kvarteret av handelsmannen Johan Jacob Benedictius. Tomten var 35 meter bred och 60 meter lång och sträckte sig längs med Parmansgatan, mellan Strandgatan och Östra Långgatan. Ägaren Johan Benedictus var far till Maria, som gifte sig med Johan Parman och som sedan byggde den nuvarande gården.

Enligt Per-Olof Jarle är den första delen av gården byggd år 1768 och från första början i två våningar. Gården byggdes av Johan Parman (1717-1808), som var född i Sverige och han var son till skomakaren Johan Parman (1673-1744). I Sverige träffade han Maria Benedictus (1735-1790) som tillsammans med sin familj hade varit  i Sverige i landsflykt sedan Lilla ofreden 1742-1744. Maria var dotter till guldsmeden Johan Jacob Benedictus och de hade varit bosatta i Fredrikshamn men efter Lilla ofredens slut kunde de inte återvända dit, utan de bosatte sig i Kristinestad år 1746. Johan Parman flyttade till Kristinestad år 1750 och år 1755 gifte han sig med Maria Benedictus.

Första delen av gården byggdes alltså 1768 och den byggdes sedan till åren 1819 och 1834. År 1842 höjdes byggnaden med cirka en meter och den försågs då med nytt tak.

Följande ägare är tagna ur mantalslängderna:

På grund av den ryska invasionen i landet år 1808, så flydde ägaren Erik Magnus Parman till Sverige och då tog den ryska greven Orlow-Denisow gården i besittning. Efter att de ryska trupperna hade dragit sig tillbaka fick gården ny ägare.

I stadsplanen från 1825 har tomten nummer 23. Tomterna 21 och 22 ner mot stranden är Packhustorget och nr 24 söderut är Gustaf Hydéns tomt.

År 1830 ägdes tomten och gården 23 av rådmans- och handelsmansänkan Maria Rebecka Holmström. Maria Rebecka var född Brunström i Kristinestad år 1788 och hon hade varit gift med rådmannen Nils Holmström (1770-1824). Där bodde 2 döttrar Elisabeth Rebecka och Christina Sofia, bokhållaren Johan Holstius och pigor och drängar. I gården bodde också handelsman Erik Anders Holmström.

År 1835 ägdes tomten nr 23 av rådmansänkan Maria Rebecka Holmström. Johan Holstius bor där nu med hustrun Christina Sofia, som alltså var dotter till gårdsägaren. Christina var född i staden 1813 och hon dog i april 1848. Johan Holstius var född i Vasa 1805 och han dog i Kristinestad 1852. Johan och Christina fick sedan många kända barn och det är efter dessa som Glassbarshuset hade fått sitt tidigare namn.

År 1837 övertogs tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth, som erhöll lagfart den 7 oktober. Carl Johan var född i staden 1808 och han var son till Carl Petter Parman och Eva Maria (född Dahl 1774-1852). Carl Johan Parman var gift med Elisabeth Lacke (1809-1870), som var född i Brahestad. Där bodde en bokhållare och flera drängar och pigor. Handelsmansänkan Eva Parman, alltså Carl Johans mor är också skriven där, liksom borgmästaren Petter Rosendahl. Det var alltså Carl Johan Parmans farfar Johan Parman som år 1768 byggde den första delen av gården.

År 1842 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth. Bokhållaren Johan Fontell och betjänten Anders, två drängar och tre pigor. Änkefrun Eva Parman bodde också i gården.

År 1844 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth, som dessvärre gjorde konkurs under sommaren. I Parmans gård bodde då två drängar och tre pigor. I gården bodde också medicine doktorn och Stads Läkaren Fredric Kepplerus.

År 1844, den 2 augusti såldes Parmans gård på konkursauktion och högsta, godkända budet gavs av konsul Simon Anders Wendelin, som bjöd 1950 rubel silver. Han betalade inropet följande dag till auktionskammaren och köpebrevet skrevs samma dag och han fick lagfart samma år.

År 1845, den 2 februari sålde och avstod konsul Simon Anders Wendelin gården på grund av Parmans barns bördsrätt åt tidigare ägaren Carl Johan Parman och barnen Sofia, Emma, Selina och Rosa. Köpeskillingen var 2 000 rubel silver och dessa pengar lånade Parman av ”Ecklesiatisk statens Enke- och Pupills kassa”, med en ränta på 5 %.

År 1850 ägdes tomten och gården 23 igen av handlanden Carl Johan Parman och Elisabeth, med drängen Josef och pigorna Maria, Maria och Gerda. Om du vill läsa mera om en av Carl Johans söner, nämligen Vilho Parman, så skall du klicka HÄR!

År 1851, den 15 december fick handlanden Karl Erik Lundman (1823-1863) lagfart på gården, som han hade köpt av Parman. Parman själv flyttade med sin familj till Norrstan, till tomt nr 182 på Strandgatan 12, för att sedan år 1858 köpa gården på Östra Långgatan 28, den som senare kallades ”Torpet”.

År 1855 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl Erik Lundman. Där bodde också hans mor, borgareänkan Lisa Beata (1799-1868), Rebecka syster, Karl Enholm och betjänt Sofia. Där bodde också stadsläkaren Gustaf Forstén och hans hushållerska Lisette Svalskulla. Där bodde också Aurora Olin (1837-1897), som år 1864 gifte sig med Petter Henrik Båge (1836-1880).

År 1859, den 14 januari inträffade den största branden i stadens historia, som ödelade mer är ett helt kvarter i stadens centrum. Branden förstörde alla gårdsbyggnader på tomten men själva huvudbyggnaden kunde räddas. Den gamla uthusbyggnaden som fortfarande står kvar är alltså byggd efter år 1859. I gården bodde då ägaren Lundman med sin mor. Där bodde också bokhållarna Erik och Henrik och de två pigorna. På hyra bodde också häradshövding H. G. Aminoff med hustrun Ebba och deras tre döttrar. Johan Grönholm och Axel Brunberg, som var tingsbiträden bodde också i gården tillsammans med deras två pigor.

År 1860 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl. E. Lundman, som bodde tillsammans med sin mor Elisabeth. Hos dem bodde också bokhållarna Erik och Henrik, och pigorna Josefina och Mina. Runt 1862 bodde där också  handelsbetjänten Johan August Åman (f. i Tammerfors år 1837, hitflyttad 1859).

År 1863 avled handlanden Karl Erik Lundman och gården övertogs av hans enda arvinge, hans mor Elisabeth Beata Lundman.

År 1863, den 11 maj sålde Elisabeth Beata Lundman gården på Strandgatan 55 åt H. A. Engberg för 2 800 rubel silver.

År 1865 ägdes tomten och gården av handlanden H. A. Engberg med hustrun Mina och de hade två pigor. Där bodde också stadsfiskalen G. A. Eklöf tillsammans med hustrun Karolina och pigan Josefina. Också borgareänkan Lisa Beata Lundman bodde i gården med pigan Lovisa.

År 1868 i november förvärvade handlanden Abraham H. Demasör och hustrun Maria gården på tomt 23.

År 1871 hade handlande Abraham Demasör gått i konkurs och gården såldes på konkursauktion den 2 oktober. Högsta och godkända budet på 8 000 finska silver mynt gavs av garvareänkan Margareta Helena Renfors, som bodde i Björneborg.

År 1873 ägdes gården av garvareänkan Renfors, som själv bodde i Björneborg. På hyra bodde tidigare ägaren, handlanden Abraham Demasör med hustrun Maria, handlanden H. A. Engberg med hustrun Maria och snickaren Anders Ekblom och hans hustru hette också Maria. Skepparen Herman Svanström bodde på hyra med hustrun Kristina och det gjorde också brandvakten Karl Siiroo och målareänkan Johanna Lind.

År 1875 bodde handlanden Engberg på hyra i änkan Renfors gård. Det gjorde också handlanden Törnroth och skolläraren Karl Corell med hustrun Amanda.

År 1880 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Ekholm (f.1844), boende svärmor Charlotte Ekholm.

År 1885 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Nordgren (f.1844) och hennes unga dotter. Lärlingen Vilhelm Karlsson (f.1854) bodde i gården, liksom Vilhelm Mattila (1867) och försäljerskan Anna Lindqvist (f.1859). Stadsfiskalen G. A. Eklöf (f.1833) bodde där tillsammans med hustrun Karolina (f.1831). Handlandeänkan Ida Törnroth (f.1834) bodde i gården med pigan Sofia (f.1860). Arbetskarlen Frans Granlund (f.1844) bodde med sin Gustafva (f.1843) och skeppareänkan Aurora Dahlberg (f.1824) bodde ensam i gården.

År 1890 ägdes tomten 23 av bagareänkan Emma Nordgren (f.1844) och en dotter.

Tomten nr 23 vid Parmansgatan sträcker sig mellan Strandgatan och Östra Långgatan. Gården vid Strandgatan klarade sig vid stadsbranden 1859 medan alla andra byggnader förstördes. Uthusen på tomten är således byggda efter 1859. Skissen visar hur byggnaderna var placerade i kvarteret runt 1890.

År 1894, den 30 januari sålde bagareänkan Emma Nordgren den bebyggda tomten 23 åt bagarmästaren Karl Johan Rosengren (f.1872 i Närpes, flyttade till staden 1893). Karl Johan var gift med Alma Hedengren (1866-1925), som var född i staden.

År 1896 ägdes gården av bagarmästaren Rosengren, som bodde där med hustrun Alma. Hos dem bodde också lärlingarna O. Talvitie (f.1878), Tervola (f.1876) och Järvimäki (f.1878). På hyra bodde handlanden Ida Törnroth (f.1834) med biträdet Maria Hermans (f.1867) och pigan Elin Klockars (f.1843). På hyra bodde också fröken Celina Holmudd (f.1843) med en fosterdotter, fröken Selma Tötterman (f.1838) med systerdottern Maria Feodoroff (f.1876) och änkan Mathilda Snickars (f.1854).

År 1898, den 22 juli sålde bagarmästaren Karl Johan och Alma Rosengren den bebyggda tomten nr 23 för 25 000 mark åt maskinhandlanden Gustaf Vuori och agenten Nikolai Rinne. Karl Johan och Alma flyttade då till guldsmed Kuusinens gård på Östra Långgatan 46. Bagaren Karl Johan dödförklarades år 1909 och änkan Alma köpte då den södra gården på Strandgatan 31, där hon bodde så länge hon levde. Karl Johan hade två döttrar som levde till vuxen ålder, nämligen Gurli som gifte sig med guldsmeden Evert Hellman och Julia Sofia, som gifte sig med bagaren Salminen och år 1923 flyttade till Raumo.

År 1898, i oktober flyttade Kansallis Kirjapaino sitt tryckeri och sitt kontor från Kansallisseuras gård på Strandgatan 22 till Gustaf Vuoris gård på Strandgatan 55. De gav ju bland annat ut tidningen Suupohjan Kaiku, som började ges ut i början av det året. I januari 1899 flyttade Kansallis Kirjapaino sitt kontor till Haaronens gård invid Salutorget, alltså den gård som sedan blev Frans Henriksons gård. Tryckeriet blev dock kvar i Vuoris gård ända till november 1899 då tryckeriet flyttades till bleckslagare Samperis gård på Västra Långgatan 15, nuvarande Suupohjan Sanomats hus.

År 1899 ägdes halva gården av handlanden Gustaf Vuori och hans hustru Wilhelmina (f.1857). Den andra halvan ägdes av agenten Nikolai Rinne (f.1857) men han bodde inte här. På hyra bodde Selma Tötterman med sin systerdotter, handlande Anna Wiik (f.1862) som bodde med sin mor Anna (f.1822). Tryckaren J. H. Vartiainen bodde också i gården.

År 1900 ägdes halva gården av handlanden Gustaf Vuori (f.1857), med hustrun Vilhelmina (f.1857) och dottern Selma 1889. Den andra halvan ägdes av agenten Nikolai Rinne. Gården såldes på konkursauktion i april 1900 och det högsta godkända budet gavs av kontoristen och handlanden Wilhelm Martens.

Maskinhandlande Wuoris konkursbo bjöd ut gården på Strandgatan 55 i Finlands Allmänna Tidning 11.4.1900.

År 1902 ägdes gården av handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861) och hustrun Hulda 1862 med 5 barn och svärmor Sofia Henriksson (1834). (Om du vill läsa mera om Wilhelm Martens släkt, så skall du klicka HÄR). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Handlanden Anna Viik (f.1862) bodde där tillsammans med sin mor, som också hette Anna (f.1822). Anna Wiik hade en affär i gården, som hon år 1903 flyttade till Hugo Sjöbloms gård vid Östra Långgatan 46 vid torget. Sömmerskan Vilhelmina Äppel (f.1878) bodde på hyra, liksom målarmästaren Evert Nyfors (f.1872) och hans hustru Vilhelmina (f.1866). Bagaren Frans Vikbäck (f.1878) bodde i gården med hustrun Hilda (f.1878) med 2 gesäller och en lärling och han hade också sitt bageri och affär i gården.

År 1904 ägdes gården av handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861), Hulda 1862, Vera 1888, Ossian 1890, svärmor Sofia Henriksson (f.1834). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Redaktören Iivari Partanen (f.1873) bodde här liksom tryckeriägaren Kaarle Paasonen (f.1873) med sin hustru Helmi (f.1881). Folkskolläraren Otto Hannus (f.1871) bodde här, liksom bagaren Frans Vikbäck (f.1878) och hustrun Hilda (f.1878) med sina två barn. Bagargesällen Ferdinand Hermansson bodde här, liksom kontoristen Oskar Sundman (f.1862) och hustrun Lea (f.1878).

I juni 1907 flyttade handlanden Elin Brandt sin skohandel från sin affär i torghörnet till denna gård och den sköttes av handlanden Elin Boije. Affären öppnades i det utrymme som modehandlaren Anna Storm innehade tills hon flyttade från orten i början på 1907. Elin Boije avslutade sin affär i maj 1913.

År 1912 ägdes gården av Handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) med barnen student Vera (f.1888), handelsbiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och två mindre söner. Huldas man Vilhelm dog år 1910 i samband med Alfred Carlströms konkurs. Flera familjer bodde på hyra i gården:

-Vilhelms svärmor, sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde i gården med en dotter.
-Arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde här med barnen Frans (f.1886) och Olga (f.1894).
-Bagargesällen Sylvester Kivistö (f.1885) bodde ensam här medan bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde tillsammans med sin mor, änkan Sofia Vidbom (f.1830).
-Modehandlaren Elin Boije (f.1876) bodde här med sin syster Edith Boije (f.1886).
-Tullvaktmästaren Johan Otto Johansson (f.1879) bodde här med hustrun Julia (f.1894) och två mindre barn.
-Sjuksköterskan Johanna Boije (f.1873) bodde på hyra i något rum.
Också bagaren Frans Vilhelm Wikbäck (f.1878) bodde här med hustrun Hilda (f.1878) och de tre barnen. Wikbäck gjorde konkurs sommaren 1912 och han dömdes också för oegentligheter i sin bagerirörelse. Bagaren Otto Kyyny, som hade bageri i Fremdelings gård inrättade då ett annat bageri i Wikbäcks tidigare utrymmen i Martens gård.

 

År 1913 i maj stängde Elin Boije sin affär men redan efter någon vecka, den 1 juni  öppnade C. T. N. Sandman från Vasa en affär i Boijes före detta utrymme. Han hade anlitat paret Hilding och Ida Olsson att sköta om affären, som verkade att vara välförsedd med kläder, tyger och sytillbehör. Från juni 1913 flyttade också  H. C. Olsson sin raksalong till fru Martens gård och hade samma ingång som Sandmans affär. År 1915 hamnade Sandman på obestånd och tvingades först stänga den andra affären i Vasa och sedan samma år gjorde han konkurs. Bara någon vecka efter konkursen övertogs affären av föreståndaren Hilding Olsson, som fortsatte att driva den under eget namn.

Enlig Syd-Österbotten den 26 november 1913 så flyttade Mimmi Lahtonen sin affär från Fremdelings gård på Strandgatan till Martens gård på samma gata. I september 1915 så flyttade Mimmi Lahtonen sin affär tillbaka till f.d. Holms gård.

År 1914 och ännu i början av år 1916 ägdes gården av handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) och barnen student Vera (f.1888), handlandebiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och Kurt (f.1897). Huldas mor sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde också här.

-bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde här.
-fröken Edith Boije (f.1886) bodde här.
-handelsföreståndaren Juha Suomalainen (f.1879) bodde här med 3 barn och hushållerskan Aira Turja (f.1888).
-telegrafisten Väinö Mannström (f.1888) bodde med sin hustru .
-Änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde med sin dotter Olga (f.1894) som var sinnesrubbad.
-klädeshandlaren Vilhelmina Lahtonen (f.1870) bodde ensam.
-barberaren Hilding Olsson (född 1880 i Helsingborg-död 1940 i Vasa) bodde här och han var svensk medborgare. Han bodde med hustrun Ida (f. Berg 1887) och svägerskan Laura Berg (f.1895). I november 1916 sålde Hilding Olsson sitt lager av ”manufaktur- och galanterivaror” åt en handlande Sjödin i Björneborg. I mars 1917 sålde barberaren Olsson sin raksalong åt Albert Rosenqvist, som hade flyttat från Helsingfors med hustrun Rosa. Efter försäljningen flyttade Hilding och Ida till Vasa.

 

År 1916, den 7 oktober sålde änkan Hulda Martens gården för 50 000 mark åt handlanden, fröken Alfhild Castrén (f.1869), en relativt stor summa den tiden. (Om du vill läsa mera om Alfhild och hennes släkt, så skall du klicka HÄR). Säljaren änkan Hulda Martens flyttade då med sina barn till Västra Långgatan 5, som ligger nedanför norra Kvarnberget .

År 1920 ägdes gården av handlande Alfhild Castrén, som bodde med sin piga och i gården bedrev hon handel i Oravais-butiken.  Boende i gården på hyra var bland annat:

-änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde där med sin sjuka dotter Olga (f.1893).
-fröken Amanda Tapio (f.1864) bodde ensam.
-änkefrun Leontine Holmudd (f.1842) bodde också ensam.
-förmannen Henry Nummelin (f.1888) bodde i gården med hustrun Anna (f.1895).

 

År 1926 efter Alfhilds död, så övertog syskonen, fröken Amanda Castrén, Maria Castrén och byggmästaren Bernhard Castrén gården. Amanda innehade Oravais-butiken ända till 1941, då hon drog sig tillbaka till sin sommarstuga i Oravais. Hon dog år 1950 i sviterna efter en olycka hon råkade ut för under ett besök i Kristinestad.

Efter 1941 sköttes gården av Alfhilds släkting Carl Castrén, som var född i Munsala år 1880 och var gift med Vivi Margit Häggblom från Nykarleby. De hade barnen Doris Maria (f.1927), Ella Margareta (f.1930) och Carl Erik (f.1932).

År 1944 fick systrarna Amanda Castrén och Maria Castrén gemensam lagfart på gården, eftersom systern Alfhild hade avlidit 10.6.1926 och brodern Bernhard 12.10.1943.

År 1950, den 10 mars avled Amanda Castrén och hennes del av gården övertogs då av systern, före detta lektorn Maria Castrén från Nykarleby, som från tidigare ägde den andra halvan. År 1953 fick Maria lagfart på hela gården på Strandgatan 55.

År 1951, den 31 maj hyrde Alfhild Castréns sterbhus ut den övre våningen till staden, för att användas som barndaghem. Årshyran utgjorde 10 000 mark och kontraktet gjorden på 5 års tid. Barnträdgården var verksam här ända tills den nya byggdes på 1960-talet ovanför sportplanen.

År 1960, den 22 oktober donerade den före detta lektorn Maria Castrén gården åt Föreningen Svenska Folkskolans vänner i Helsingfors. Avkastningen av gården skall användas i en fond, som bland annat skulle ge ett årligt bidrag åt komponisten Erik Bergman.

År 1976 i januari sålde Föreningen Svenska folkskolans vänner gården åt byggmästare Th. Nygren. Denne i sin tur sålde gården åt Kristinestads finska församling i slutet av 1970-talet. Då  församlingen köpte den Castrénska gården av Th. Nygren så beslöt de om en större renovering som skulle kosta runt 2,5 miljoner mark. Byggtjänst Kurt Westerlund valdes till huvudentreprenör, Antin Sähkö skulle göra elarbetena och Leppäranta från Bötom skulle göra luftkonditioneringen och ett företag från Teuva skulle sköta VVS-delen. Renoveringen gjordes i början av 1980-talet. Sedan dess har församlingen använt gården som församlingshem.

Då Kristinestads finska församlingen år 1980 ville riva den gamla bagarstugan i hörnet av Strandgatan och Parmansgatan så uppstod en het debatt i staden om den skulle sparas eller rivas. Beslutet blev att den skulle rivas och samtidigt revs också det gamla uthuset längs med södra rån. Där byggdes sedan ett nytt uthus, som fortfarande står kvar. Fotot ur Museiverkets samlingar.

År 1902 i november så var det nära att bagarstugan skulle ha förstörts i en brand men brandkåren var snabbt på plats och lyckats släcka branden. Det var genom en spricka i muren, som gnistor hade antänt fyllningen på mellanbottnen. Byggnaden var försäkrad i Städernas allmänna brandstodsbolag och skadorna uppskattades till 200 mark.

På Alf Knuts foto kan man se att det var inte någon liten renovering som gjordes i gården år 1980. Huvudentreprenör var Byggtjänst Kurt Westerlund och de totala kostnaden mellan 2 och 3 miljoner mark. Till höger syns lite av det uthus som revs på 80-talet och som vållade en het debatt i de styrande organen.

En av de vackraste stadsgårdarna i Kristinestad och vackert beläget ovanför Packhustorget med utsikt över Stadsfjärden. Fotot från sommaren 2019.

Mitt i bild den Parmanska gården och till vänster om den Gustaf Hydéns gårdar. Till höger på andra sidan Parmansgatan syns Felénska gården och Lebellska gården. Den gröna byggnaden längst till höger är Fremdelings gård. Delförstoring av flygfoto ur Museiverkets samlingar, taget av Hannu Vallas.