Borgmästare Erik Berndtson i Kristinestad.

Artikel skriven av Sten Stensson i Syd-Österbotten 31.7.1912. Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2021:

Efter Wetterblads frånfälle år 1767 utsågs till hans efterträdare som borgmästare herr Erik Berndtson. Han valdes också sedermera även till Wetterblads efterträdare i den lagstiftande församlingen. Det var vid riksdagen 1769, som han där tog sitt inträde. Nämnda riksdag var förlagd till Norrköping, men då hattarna väl kommit underfund med att de befann sig i majoriteten beslutade de förläggandet av riksdagen till Stockholm. Därigenom skulle man komma i närmare beröring med franske ministern och andra främmande länders ombud, som man kunde anse önska påverka besluten och därigenom göra penningeuppoffringar, vilket var ganska vanligt under frihetstidens politiska strävanden.

Trots alla de stridigheter, som förekom under samma riksdag mellan de olika partierna, lyckades man dock genomföra åtskilliga reformer av mera betydande beskaffenhet. Inte minst var detta förhållandet med den så kallade säkerhetsakten, genom vilken större trygghet och garanti tillförsäkrades enskildas liv och egendom än som förut varit förhållandet.

Bland annat stadgade denna att för brott, som antingen var av politisk eller kriminell beskaffenhet, skulle rannsakningen ske inför vederbörande domstol och inte inför de särskilda kommissioner, som gång efter annan blev tillsatta och som påverkade av den allmänna folkmeningen och folkstämningen fällde domar, som inte alltid var sådana att de kunde stå för eftervärldens domslut.

Borgmästare Berndtson, som i likhet med företrädaren på borgmästarstolen var hatt, blev återvald till den riksdag som hölls år 1772. Konung Adolf Fredrik hade då nyligen avlidit och kronprins Gustaf, till vilken man ställt så stora förhoppningar, hade övertagit regeringsbestyren. Han genomdrev också under samma riksdag den bekanta augustirevolutionen av år 1772 genom vilken han lyckades på ett betydligt bättre sätt driva sina krav igenom än fadern några år förut.

Borgmästare Berndtson, som med nit och intresse följde det politiska riksdagsarbetet, emottog inte återval. Återstående delen av sitt liv ägnade han åt skötseln av stadens angelägenheter. Där avled han också år 1794.