Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar.
Länkar:
Om du vill läsa mera om själva byggnaderna och om de brandförsäkringar, som hade tecknats, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
I början av 1700-talet ägdes den här centrala tomten invid torget av handelsmannen Hans Mattsson Berg. Han var son till Matts Jonsson, som i början av 1700 hade en stor affärsrörelse i staden. Under Stora ofreden förlorade han flera av sina fartyg, bland annat ett som var lastat med dyrbara varor gick förlorat utanför Skaftung år 1713 och det antas att Matts Jonsson dog vid samma händelse. Hans gård i staden blev också svårt förstörd och plundrad. Matts Jonssons söner Jonas, Hans, Johan, Matts och Henrik blev alla handlande i staden och hans två döttrar gifte sig med förmögna handelsmän. Den som lyckades bäst av syskonen var nog Hans Mattsson Berg, som sedan fick smeknamnet ”Rika Bergen”.
Hans Mattsson Bergs affärsrörelse var stor och det blev hans förmögenhet också med tiden, så han gjorde verkligen rätt för sitt smeknamn. ”Rika Bergen” var den överlägset största skattebetalaren i staden och han var känd som en generös man. Till exempel så bekostade han de tre altartavlorna som år 1736 köptes från Stockholm och som placerades i stadens kyrka, som hade byggts år 1700. Då den nya kyrkan byggdes 1897, så flyttades tavlorna dit, där de fortfarande kan beskådas.
”Rika Bergen”, alltså Hans Mattsson Berg (1687-1756) var född i staden och var den tidens största och rikaste handelsman. Han var gift med Brigitta ”Brita” Uddman (1690-1776), som var dotter till Henrik och Anna Maria Uddman. Det ser ut som att Hans och Brita Berg inte hade några gemensamma barn. Brita hade en syster eller var hon systerdotter Magdalena (1714-1755) som år 1740 gifte sig med Gabriel Aspegren från Kristinestad, som sedan blev kyrkoherde i Pedersöre församling.
Brita Uddman hade från ett tidigare gifte med Johan Finshell (1690-1719) dottern Rebecka (1719-1803), som år 1738 gifte sig med Isak Peldán (1699-1748), som var kyrkoherde i Lappfjärd. Rebecka och Isak Peldan fick 5 barn och deras dotter Rebecka (1738-1785) gifte sig med Jakob Estlander i Lappfjärd. Efter Isak Peldans död 1748, gifte Rebecka om sig med landshövdingen Johan Mathesius i Vasa.
År 1756 avled handlanden Hans Berg och gården övertogs då av änkan Brita.
År 1760 ägdes den bebyggda tomten nr 1 i tredje kvarteret av ”madame Brigitta Berg” och där bodde flera hyresgäster.
År 1770 hade gården övertagits av borgmästaren Erik Berndtson. Denne hade år 1767 blivit vald till borgmästare i staden och han bodde där med sin hustru och sin svärmor.
År 1794 avled borgmästaren och år 1796 sålde gårdsägarna, borgmästareänkan Berndtson och hennes mor Rebecka gården, som då låg på tomt nr 9 för 150 riksdaler åt handlanden Josef Holmström (1773-1819). I köpebrevet står det att Josef endast köpte ”gårdstomten”, så det är oklart om där fanns några byggnader. Holmström var gift med Casper Lebells dotter Helena Christina (1775-1826) och de hade många barn.
År 1799 byggde handlanden Josef Holmström en ny gård på tomten invid torget. Detta enligt Per-Olof Jarles ”Kristinestads byggnadshistoria” och där nämns också att flygeln längs med Östra Långgatan skulle vara byggd åren 1814 och 1824. Det är också möjligt att Holmström endast gjorde en större renovering av Hans Bergs gamla gård.
År 1819 avled handlanden Josef Holmström och gården övertogs av sterbhuset, bestående av änkan Helena och deras 5 då levande barn: Casper (1800-1849), Anders (1803-1832), Johan Ferdinand (1805-1863), Christina (1808-1843) och Maria (1810-1858).
År 1834 tecknade handlande Ferdinand Holmström en brandförsäkring på sina byggnader på tomt nr 136 och om du vill läsa mera om försäkringarna och byggnaderna, så skall du klicka HÄR!
År 1826 avled handlandeänkan Helena Holmström och hennes andel av gården övertogs av de 5 barnen, med andra ord ägde de då 1/5 var.
År 1832 avled Anders Holmström och hans andel av gården övertogs då av syskonen.
År 1837, den 20 februari sålde Casper Holmström sin andel av gården åt sin bror Johan Ferdinand för 1 200 rubel silver.
På 1840-talet fick både huvudbyggnaden och sidobyggnaden längs med gatan ny brädfodring. Huvudbyggnaden försågs då också med brädtak och så gott som alla nävertak på uthusen byttes ut till brädtak.
År 1847 skickade Carl Gustaf Aulén (1795-1851) ett dokument till rådhusrätten i Kristinestad. Han var då kaplan i Tavastehus och han meddelade att hans hustru Elisabeth (född Holmström, död 1843) redan år 1826 hade sålt sin andel av gården åt sin bror Ferdinand. Köpebrevet hade slarvats bort men Carl Gustaf minns att i köpet ingick hustruns 1/5 av gården, en obebyggd tomt vid Kyrkogatan och flera ängar hörande till stadens donationsjord.
År 1849 i augusti fick Johan Ferdinand Holmström lagfart på den bebyggda tomten 136.
År 1850 ägdes gården av handelsmannen Ferdinand Holmström, som bodde där med hustrun Ulrika Kristina (f. Hedman i Kvevlax 1810-1870). Hos dem bodde också barnen Celina Johanna (1829-1913, ogift och barnlös), Ida Theresia (1831-1858, gift med Carl Magnus Ridderstad), Ingeborg Eloise (1833-1903, ogift och barnlös) och Josef (1841-1923). Sonen Josef, som sedan kallades Juho blev student i Helsingfors, ingenjör i Dresden och arbetade som lantmätaringenjör på flera håll i landet. Han dog i byn Koskenniska i Itis, nära Kouvola 8 februari 1923. I gården bodde flera handelsbetjänter, pigor, drängar och en handelsbokhållare. På hyra bodde apotekareänkan Augusta Olander och borgaredottern E. M. Westman.
År 1853, den 4 augusti såldes tomten nr 136 med alla byggnader på offentlig konkursauktion, efter att Ferdinand hade gjort konkurs året innan. Auktionen hade varit utlyst i stadens kyrka, 3 gånger genom införd annons i Allmänna Tidningen och genom utringning i gathörnen. Konkursmassans kuratorer Erik Tötterman och Carl Magnus Ridderstad sålde då gården åt handlanden Gustaf Wilhelm Lindqvist för 4 200 rubel silver. G. W. Lindqvist hade tidigare bott på Västra Långgatan 11 men den gården hade han redan 1851 sålt åt repslagare Åkerberg. Det här året bodde stadsläkaren, medicine- och kirurgiedoktorn Gustaf Forstén på hyra. Hos honom bodde hushållerskan Sofia Nyman och en dräng och en piga. Ferdinand Holmström var redan då sjuklig och år 1862 var han så pass ”sinnesrubbad” att han blev satt under förmynderskap.
År 1856, den 14 november köpte handlanden G. W. Lindqvist granntomten nr 137 av skepparen Viktor Wirzén för 425 rubel silver och efter det har tomterna 136 och 137 varit sammanslagna och haft gemensamma ägare. Lindqvist var sedan 1848 delägare i det stora lädergarveriet Mariefors, som låg på Östra sidan, nära gränsen till Tjöck.
År 1860 ägdes de sammanslagna tomterna 136 och 137 av handlanden G. W. Lindqvist och hans hustru Maria. I gården bodde ett stort antal arbetare, allt från bokhållare och betjänter till drängar och pigor. Följande år grundade Lindqvist tillsammans med Otto Wendelin ”Norra Bayerska Bryggeriet” och han ägde fortfarande det nedlagda lädergarveriet Mariefors på Östra sidan.
År 1870, den 30 september avled handlanden, tidigare läderfabrikören, ölbryggaren och brännvinsbrännaren Lindqvist och genom ett inbördes testamente övertog änkan Maria all egendom. Det året bodde deras söner Josef och Waldemar också i gården, medan deras dotter år 1866 hade gift sig med rektorn Carl ”Kaarlo” Blomstedt i Tavastehus. I gården bodde det året handelsbokhållaren Carl Johan Hohenthal, handelsbetjänterna Gustafsson och Berggren, drängarna J. Hannus, H. Nuttura och J. Hakala. Pigorna A. Herrgård, U. Nessman, S. Wahlfors och Kajsa Plumppukoski bodde också där. På hyra bodde bryggmästaren M. Schick, som var bayersk undersåte.
År 1872 sålde änkan Maria Lindqvist det nedlagda lädergarveriet Mariefors åt affärsmännen E. Alf. Tötterman och Carl Emil Carlström, som byggde om garveriet till brännvinsfabrik.
År 1876, den 11 mars sålde handelsmansänkan Maria Lindqvist de sammanbyggda tomterna 136 och 137 med alla byggnader åt handlanden Frans Fredrik Grönroos (1822-1890) för 20 000 finska mark. Denne var född i Björneborg och han var gift med Margareta Elisabet Kanniainen (f.1826) från Brahestad och de hade 13 barn, varav fyra dog i unga år. Fredrik Grönroos arbetade på 1840-talet som bokhållare åt handlande Robert Uggla och bodde i dennes gård i nuvarande Rådhusparken. Säljaren Maria Lindqvist köpte sedan gården Strandgatan 12, där hon sedan bodde till sin död 1890.
År 1880 ägdes de båda bebyggda tomterna 136 och 137 av handlanden Fredrik Grönroos och hans hustru Margaretha, som bodde där med många barn. I gården bodde också Margarethas syster, fröken Maria Kanniainen, (f.1829). Där bodde också drängarna Malachias Lybeck (f.1859) och Nestor Seppä (f.1863) och pigan Sofia Arola (f.1857).
År 1885 ägdes de båda tomterna och alla byggnader av handlanden Fredrik Grönroos, men han bodde inte längre där med hustrun och barnen. De bodde sedan 1882 i Vasa där de hade en affär och de drev ett värdshus på Vasaesplanaden 22. Fredriks svägerska Maria Kanniainen däremot bodde där och det gjorde också handlanden Albert Åkerman (f.1859) med sin bror Axel (f.1861), arbeterskan Wilhelmina Niemelä (f.1864) och ölförsäljerskan Sofi Nyqvist (f.1864).
År 1890, den 10 maj avled handlanden Frans Fredrik Grönroos i Vasa och de hopslagna tomterna med alla byggnader övertogs då av de 9 barn, som då levde. Familjen Grönroos bodde inte i gården utan där bodde fröken Maria Kanniainen, målareänkan Amanda Lindqvist (f.1856) med sin mor Anna Ekblom (f.1813), sjömannen Jakob Perälä (f.1848), änkan Eva Engman (f.1818), försäljerskan Maria Lillvik (f.1852), änkan Mina Kankaanpää (f.1851) med 4 mindre barn. I gården bodde också arbetskarlen Matts Jakobsson (f.1856) med hustrun Henrika (f.1861) och deras piga Maria.
År 1891, den 23 januari sålde 7 syskon sina andelar av tomterna 136 och 137 åt sin bror, järnvägspraktikanten Jakob Alarik Grönroos (1863-1931). Köpeskillingen var 25 000 mark och den finansierades genom att köparen övertog alla inteckningslån.
År 1894 ägdes gården av Jakob Grönroos, som inte bodde där men det gjorde hans moster Maria Kanniainen. I gården bodde handlanden Herman West (f.1834) med hustrun Josefina (f.1826) och där bodde också handlanden Viktor Haaronen (f.1860 i Storå) med hustrun Lena (f.1871). Där bodde också änkan Mathilda Holmberg (f.1832) ensam, för hennes son Oskar hade rest till Amerika. Försäljerskan Albertina Nygren (f.1851), änkan Maria Honkaniemi (f.1853) och änkan Mina Kankaanpää bodde där. Det gjorde också arbetaren Johan Henrik Blomqvist (f.1850) med hustrun Hedda (f.1851) och deras 3 barn.
År 1895, den 19 juni sålde Jakob Grönroos de båda tomterna med alla byggnader åt handlanden Vihtori Haaronen för 28 700 mark. För att finansiera köpet övertog Haaronen de intecknade lånen och han lånade också pengar av ”Nordiska Föreningsbanken för Handel och Industri”. Banken hade rätt att inteckna lånet och Haaronen pantsatte också sitt varulager. Efter en tid märkte direktör Hans Estlander på banken att en stor del av det pantsatta lagret hade avyttrats och banken krävde då in mera säkerheter.
År 1897 öppnade Nordiska Aktiebanken ett kontor i Haaronens gård. Banken hade under sitt första verksamhetsår i staden varit inrymt i ett rum på stadshotellet. Vid den här tiden hade konsul Gustaf Hydén två ölutskänkningsställen, varav det ena i Haaronens gård och Vihtori tyckte att ordningen där inte var den bästa och därför försökte han vräka Hydén. Rätten förkastade dock käromålet, eftersom Vihtori inte kunde visa att där hade varit ett ”lastbart och lösaktigt lefverne, att hus däraf beryktadt varder”.
År 1899, i juli öppnade garvaren J. W. Rantanen en ”Sko- och läderhandel” i Haaronens gård. Barberaren Emil Johansson bodde i byggnaden vid Östra Långgatan i en större affärslokal, som med en brädvägg var delad i två mindre rum. Den 26 december inträffade en mindre brand i denna barberarlokal.
År 1901 installerades elektrisk belysning i Haaronens gård och arbetet utfördes av Elektriska Aktiebolaget AEG, som hade kontor i Helsingfors. Själva elektriciteten kom från Belysningsbolaget Lumen, som hade sitt ångkraftverk vid Parmansgatans och Staketgatans korsning.
I början av år 1905 hade Vihtori Haaronen hamnat på obestånd och i februari söktes han i konkurs. Godmannen, bankdirektör Hans Estlander fick i uppdrag att omhänderta boet. Haaronen hade genom förfalskning av flera skuldsedlar gjort sig skyldig till brottslig verksamhet. Detta uppdagades första gången i januari 1905 i Björneborg, där Haaronen på skuld hade köpt varor av Talouskauppa för 4 000 mark. På skuldsedeln hade Haaronen förfalskat 4 storåbönders namnteckningar och när dessa ombads att inlösa skuldsedeln, så uppdagades bedrägeriet. En förfalskad skuldsedel till på 8 000 mark hittades hos en annan affär i Björneborg och till och med Emil Axelin i Kristinestad hade tagit emot en förfalskad skuldsedel på 3 950 mark. Detta ledde till att Haaronen häktades och i samma veva, den 8 februari 1905 avled Vihtoris unga hustru Hilma, under oklara omständigheter.
År 1905 i maj skulle gården och varulagret säljas på offentlig auktion. Högsta budet gavs av handlanden Frans Henrikson, som bjöd 33 100 mark. Budet kunde inte godkännas.
Vihtori Haaronen dömdes av rådhusrätten i Kristinestad till tukthus i 15 år och han skulle mista sitt medborgerliga förtroende i ytterligare 15 år. De sex minderåriga barnen togs om hand och till deras förmyndare utsågs tidigare sjökaptenen Wilhelm Hagen.
I september 1905 gjordes ett nytt försök att sälja gården på offentlig, exekutiv auktion. Den annonserades stort i landets tidningar. Gården vid torget i 2 våningar innehöll 2 affärer i nedre våningen och i övre våningen fanns en större bostad på 5 rum och kök. Invid torget fanns en gammal magasinbyggnad, som också innehöll en affärslokal mot torget. Längs Östra Långgatan fanns 2 envåningsbyggnader, den ena innehöll flera affärslägenheter och den andra en större bostad. Därtill fanns det vagnslider, vedlider, stall och fähus på den stora tomten.
Också denna gång gavs det högsta av budet av handlanden Frans Henrikson, som nu bjöd 33 050 mark. Budet godkändes och han flyttade då sin affär från Erik Töttermans gård på Strandgatan och han öppnade butik i Haaronens gamla affärslokal.
År 1906 i juli förstördes en del av Frans Henriksons gård i en brand. Den hade fått sin början i Henriksons sovrum i sydligaste delen av sidobyggnaden längs med Östra Långgatan och eftersom ingen var hemma fick elden bra fart och upptäcktes först då lågorna slog ut genom fönstren. Tillrusande personer kunde dock med vatten släcka elden före hela gården blev förstörd. Brandkåren tvingades att riva upp yttertaket och alla rum i hela byggnaden förstördes helt eller delvis. Frans Henriksons lösöre förstördes också och det var lågt försäkrat.
Gården var försäkrad i två försäkringsbolag och Henrikson lät reparera gården och byggde då om den helt. Den fick nytt tak, nya dörrar och fönster och brädfodringen förnyades helt. Banken flyttade tillfälligt bort och deras lokal förnyades. I en tillbyggnad på innergården fick banken mera utrymme och bland annat ett durabelt kassavalv. Henriksons brandskadade varulager såldes på auktion och affären moderniserades. Också stenfoten förnyades och i källarvåningen i den östra ändan inreddes ett helt nytt affärsutrymme med ingång från torget.
Till en början bedrev Henrikson handel med husgerådsartiklar, som glas och porslin men snabbt utvecklades verksamheten med livsmedel. Med tiden blev partihandeln Henriksons viktigaste verksamhet och han var en stor importör av till exempel salt.
År 1906 ägdes de bebyggda tomterna 136 och 137 av handlanden Frans Henrikson (1870-1960). Han var född Sigg i Pjelax i Närpes och öppnade sin första affär i Närpes tillsammans med sin bror Josef i början av seklet. Redan år 1902 öppnade Frans sin första affär i Töttermanska gården i Kristinestad, som vid den tiden var Sydösterbottens absoluta handelscentrum. Det här året bodde ogifta Frans Henrikson i gården tillsammans med pigan Anna Snickars (1858-nov 1922) och handelsbiträdet Anni Tarkka (f.1876). Tidigare ägaren Vihtori Haaronen var skriven i gården men han satt för tillfället i tukthus. Arbetaren Matti Mukkala (f.1875) bodde på hyra med hustrun Hilda och en liten son. Sporthandlaren Viktor Vuori (f.1879) bodde i gården, där han också hade sin affär. I november 1906 öppnade slaktaren och korvmakaren Johan Gustafsson en ”Mat- och Konservhandel” i gården. Han bodde själv på Östra Långgatan 34, där han också hade sitt rökeri.
År 1910 ägdes gården av handlanden Frans Henrikson. Anna Snickars bodde kvar och hon kallas nu hushållerska. Anni Tarkka bodde också i gården och nu hade hon fått sällskap av biträdet Olga Kinnari. Drängen Ernst Norrgrann bodde också där. Vihtori Haaronen var i tukthus, men kontoristen Herman Keto (f.1878) bodde på hyra med hustrun Anna (f.1877) och deras piga Lydia Hietanen (f.1891). Handelsbiträdet Adelina Järvimäki (f.1876) bodde där och det gjorde också garvaren Karl Aho (f.1870) med hustrun Ida (f.1874) och lärlingarna Viktor och Artur Mäkinen. Aho hade redan 1908 öppnat en läderaffär i Henriksons gård. I juni 1910 öppnade Aina Mannfolk ”Ett Folkkök” i Henriksons gård vid Östralånggatan.
År 1910 i augusti avled stadens största affärsman Alfred Carlström och hans affärsimperium söktes i konkurs. Hans gårdar och sommarvillan Carlsro såldes åt en grupp affärsmän från Jalasjärvi men själva varulagret inropades av Frans Henrikson. Varulagret var omfattande och Frans köpte det för närmare 70 % av inventeringsvärdet.
År 1913 öppnade W. Pikkarainen ”Ett vete- och matbrödsbageri”, som han kallade Bageri Elo, i Henriksons gård bredvid Ahos läderhandel.
År 1916 ägdes gården av handlanden Frans Henrikson. Han hade ett par år tidigare avslutat minuthandeln och koncentrerade allt på importen och partihandeln. Amanda Aro var nu hushållerska men i övrigt var det samma hyresgäster, som bodde i någon av gårdarna.
År 1918 hade Nordiska Aktiebanken flyttat sitt kontor från Henriksons gård till den Wendelinska gården närmare stranden. I stället öppnade Landtmannabanken ett kontor i samma utrymmen, men de stängde inom något år. Det här året ombildade Frans Henrikson sin privata firma till ett aktiebolag, som bar hans namn. Det här året sålde han också den telefonlinje, som han hade byggt mellan Kristinestad och Björneborg. Köpare var staden Kristinestad, som för 40 000 mark blev ägare.
År 1920 ägdes gården av Frans Henrikson. På hyra i hans gård bodde kontoristen Herman Keto med hustrun Anni, arbetaränkan Kajsa Stina Råtts (f.1842), banktjänstemannen Selma Ellfolk (f.1893) och butiksbiträdet Edla Lovén (f.1879 i Björneborgs landskommun).
År 1922 ägdes gården av tidigare handlanden Frans Henrikson, som flyttade till södra Finland, där han blev kyrkokamrer i Brändö församling i Helsingfors. Partihandeln sköttes av Anni Tarkka. På hyra i Henriksons gård bodde disponenten Ossian Martens (f.1890) en tid med hustrun Rut. Kötthandlaren Einar Högback öppnade en kött- och korvbutik i Johan Gustafssons tidigare affärsutrymme, som fanns längs med gatan. Handlande Viktor Paavonaho bodde i gården med hustrun Amanda och i september öppnade han en diversehandel i Frans Henriksons tidigare affärsutrymme i den östra ändan. Juristen, tidigare skyddskårschefen Emil Ingves från Lappfjärd öppnade en advokatbyrå i gården i oktober. Zaida Sandelins frisersalong var inrymd i en lokal i den västra ändan av gården. Postiljonen Tjalfe Dahl bodde en tid i gården på hyra.
År 1923 öppnade Atlas Pankki ett kontor i Henriksons gård. Banken hade tidigare hetat Pohjois-Suomen Pankki men detta år öppnade de i Kristinestad och bytte namn samma år.
År 1926 flyttade Atlas Pankki sitt kontor till Fallenius gård, nuvarande Corner. Kansallis-Osake-Pankki i sin tur flyttade sitt filialkontor från Fallenius gård till Henriksons gård. Detta år tog S. Saber över handlande Emil Båsks tidigare kolonialaffär i lokalen invid huvudbyggnaden. Saber hade tidigare varit föreståndare för Arifullins Tyghandel på Strandgatan och inom kort ändrade han varusortimenet och kallade då affären ”Tyghandel och beklädnadsaffär, S. Saber”
Sjöfär Saber var född 1897 i Novgorod men kom i unga år till Finland. Han hade klädaffärer både i Björneborg och i Kristinestad. Tandläkarna Aili Ahlstedt och May Liljeblom hade sina mottagningar i gården. På hyra bodde fröken Amanda Tapio (f.1864), Anna Lappalainen hade sin barberaraffär där och hon bodde med sin syster Hilja.
År 1927 flyttade Saber sin affär ”Kristiinan Kangas- ja Vaatetusliike” till Atlas Pankkis gård, nuvarande Corner och hans utrymme togs över av urmakaren E. A. Österholm och i annonsen skrev denne att ”han hoppas att med gott arbete och redbart bemötande vinna den ärade allmänhetens ynnest”. År 1929 flyttade Saber sin affär till Lebellska gården ”Mittemot postkontoret” och sedan till Strandgatan 49, ”Mittemot Kyynys kafé”, som då ägdes av banken KOP. År 1938 gjorde Sabers beklädnadsaffär konkurs och hans affär och varulager övertogs av A. Talas. Saber öppnade genast en ny affär i övre våningen i Finska gården på Strandgatan 36 och inom kort flyttade han affären till Frans Henriksons gård. Lokalen fanns i gårdens västra ända, där den fanns ända till 1969, då huset revs.
År 1928 återvände Frans Henrikson från sin vistelse i Helsingfors och han bodde sedan i sin gård, ända tills han dog 1960. Han bedrev ännu en viss partihandel men mest sysslade han med aktieaffärer. Det var nog under tiden i Helsingfors, som han började investera i aktier och han följde dagligen med kursernas utveckling. Affärsbanken KOP hade mellan åren 1926-1929 ett kontor i den östra ändan av Henriksons gård. Handlande Englund hade en affär vid gatan där han då redan sålde Volta dammsugare och julblommor. I januari 1929 öppnade Svenska Finlands Lantmannabank en filial i Paavonahos tidigare affärslokal och Frans Henrikson blev utnämnd till kontorets direktör. Från denna tjänst avgick han redan i juli 1930.
I början av 1930-talet ägdes gården av Frans Henrikson, som nu är vicekonsul. Där bodde tjänarinnorna Amanda Stenroos (f.1896) och Hildur Gammelgård (f.1898) och handelsbiträdet Betty Lovén. Zaida Sandelins frisersalong var inrymd i en lokal i den västra ändan av gården. Sömmerskan Kristina Wahlberg (f.1875) och poliskonstapelänkan Tyra Andersson (f.1889) och en fosterdotter bodde också i gården. År 1933 på hösten öppnade Liisa Wihuri en mjölkaffär i gården. Nästan samtidigt öppnade fröken Forsberg en fotografiateljer i den lokal där Landtmannabanken hade funnits. I december 1930 invaldes gårdsägaren Frans Henrikson i stadens fullmäktige och han fick genast plats i stadsstyrelsen och i flera nämnder.
I slutet av 1930-talet bodde poliskonstapel Gunnar Frostell (f.1893 i Kyrkslätt) på hyra i Henriksons gård, tillsammans med hustrun Ellen (f.1896 i Pyttis) och deras två barn Helge och Ulla-Lisa, men de flyttade 1938 till Vasa. Handelsförståndaren Karl Lax (f.1907) bodde på hyra med hustrun Ellen (f.1907). Lagerarbetaren Toivo Rantala (f.1904 i Teuva) bodde på hyra med hustrun Lea Lempi (f. Norrgård år 1909 i Sideby). Lea Rantala hade en tid en ”Hattu- ja Muotiliike” i Henriksson gård. Handlande Norrback från Dagsmark öppnade en Mjölk- och Kolonialvaruaffär i april 1937. År 1938 öppnade urmakaren Georg Henriksson en egen affär i annexet vid torget, och hans läromästare E. A. Österholm flyttade då sin affär till en lokal i samma byggnad men längs Östra Långgatan. Henriksson hade i flera gått i lära hos Österholm.
I början av 1940-talet ägdes gården av vicekonsul Frans Henrikson. Samtliga hyresgäster bodde kvar och nu hade också arbetsledaren Erik Olof Nyström (f.1902) flyttat till gården. Han bodde med hustrun Cedy Anna (f. Svens 1907) och sonen Göran Erik (f.1926).
I mitten av 1940-talet fanns det flera affärer i Frans Henriksons gård. Urmakarna Algot Österholm och Georg Henriksson hade varsin affär, Beklädnadsaffär Saber Ab, Nyströms Rakstuga, K. K. Ahos Läder- och Skoaffär, Lea Rantalas Hatt- och Modeaffär och Kytöläs leksaksaffär. Handelsbiträdet Betty Lovén bodde kvar och det gjorde också familjen Nyström. Fiskaren Einar Emil Nyberg (1913-1982) bodde på hyra 1949 – ca 1959 med hustru Anni (f. Vahlbäck i Lappfjärd 1916, död 1984) och barnen Rainer (f.1939) och Margareta (f.1941). De bodde i gården närmast Cedervalls och Anni hade sin frisersalong där och de hade flyttat dit från Wiklöfs gård på Strandgatan 2. För Anni var det här ett mycket bättre läge, eftersom hennes reklamskylt ”Anni Nybergs Damfrisering” syntes ända till torget. Ca 1959 flyttade familjen Nyberg till Östra Långgatan 53.
I början av 1950-talet flyttade arbetaren Väinö Koskiranta (f.1922 i Tjöck) till Henriksons gård med hustrun Anna (f. Huhtala i Lappfjärd 1919) och 2 barn. De hade före det bott på hyra i Glassbarshuset.
År 1952, den 12 april sålde Henrikson gården. Ekonomierådet Frans Henrikson, som var principal i Kristinestads-Tjöck Sparbank hade flera gånger blivit tillfrågad om han kunde tänka sig att sälja sin gård vid torget åt banken. Nu hade frågan mognat och den 12 april 1952 sålde han gården åt sparbanken för 8 miljoner mark. Banken, som var grundad 1852 hade haft kontor på flera ställen i staden och sedan 1929 hade den haft sitt kontor på Strandgatan, bakom nuvarande apotek.
I köpebrevet finns säljarens ”absoluta önskemål” att gården och tomterna i dess helhet och för all framtid skall förbli i sparbankens ägo. Där bestämdes också att säljaren hyresfritt skall få bo kvar i lägenheten i den andra våningen till död dag och också ha nyttjanderätten till flera uthus, vedlider och ”bekvämlighetsinrättningen på gården”. Säljaren bestämde också att under hans livstid får inte ”S. Sabers disponerad lokal ävensom butiken närmast intill mot gatan inte uthyras eller disponeras som boningsrum”.
Vid försäljningstillfället befann sig Frans Henrikson på sjukhus och köpebrevet undertecknades av Magnus Uljens, som var gift med Frans´ brorsdotter Anni Sigg. Knappt hade bläcket torkat på köpebrevet förrän bankpersonalen började packa lådorna och förbereda sig på flytten. Kontoret skulle inrättas i gårdens östra ända, där det redan fanns ett ordentligt kassavalv. Åt hyresgästen, urmakare Österholm gjordes i ordning ett annat lämpligt utrymme vid gatan. Den 1 juni 1952 kunde banken öppna i den nya lokalen, samma år som den fyllde 100 år.
I slutet av 1950-talet var det inte många som bodde i den gård som Kristinestad-Tjöck Sparbank ägde. På övre våningen bodde ekonomierådet Frans Henrikson och i en gårdsbyggnad bodde arbetsledaren Alfred Anselm Joki (f.1916) med hustrun Ingegärd (f. Hedberg 1924) och deras 3 söner, men de flyttade snart till Fiskaregränden 5. Urmakarna Österholm och Henriksson, Sabers beklädnadsaffär var där fortfarande och Kristinestads Elektriska affär var där en kort tid. Leninkiliike Sylva från Björneborg hade en affär i gården, som sedan blev till Kristiinan Leninkiliike och där fanns också Damfrisering Anni Nyberg i gården i norra ändan och hon bodde där med sin man Einar och de två barnen. De flyttade sedan till fru Pundars gård på Östra Långgatan 53, mittemot Sandelins guldsmedsaffär, där Anni fortsatte med sin frisersalong. ”Vasa Telegraf o. Telefondistrikts Kristinestads distrikts kansli” hade ett utrymme där och i källaren hade Olof Bergvik en kolonialvaruaffär.
År 1960, den 21 februari avled Frans Henrikson på Sydösterbottens sjukhus i Kristinestad. I stort sett samma hyresgäster fanns där och banken hyrde nu ut hela övre våningen åt det tillfälliga lantmäterikontoret, som staten inrättade i staden. År 1961 blev ingenjör Ingvar Smeds chef på byrån. Han var född i Närpes men bosatte sig nu i Lappfjärd. Arbetaren Arto Koivisto (f.1940 i Storå) bodde i gårdsbyggnaden på 1960-talet med hustrun Sylvi Kaarina (f. Savonranta i Kauhajoki 1942) och 2 döttrar. I mars 1963 utsågs Rudi Nygård till sparbankens direktör.
I slutet av 1960-talet hade Österholm och Henriksson fortfarande sina urmakaraffärer i gården. Levi Hakalas ”Sydösterbotten Vatten & Värme” fanns där med lager och affär sedan den 2 maj 1966 och Saber fanns där med sin affär i torghörnet. Evy Nygren från Dagsmark öppnade en hemslöjdsaffär i källarvåningen i augusti 1966 och fanns där en tid före hon flyttade affären till Västra Långgatan 19.
År 1968 skulle lantmäteriingenjör Ingvar Smeds flytta till Vasa och i mars stängdes lantmäteribyrån i byggnadens övre våning och personalen flyttade till Vasa. Samma dag som Smeds tillträdde sin nya tjänst i Vasa avled han plötsligt. Han var då fullmäktigeordförande i Bottenhavets kretssjukhus och styrelseordförande i Sydösterbottens sjukhus och hade också flera andra politiska uppdrag. Samma år beslöt Sparbanken att de skall riva den 170 år gamla byggnaden och bygga ett nytt och modernt bankhus på samma tomt.
År 1969 i april stängde Saber sin affär i byggnaden. Samtidigt flyttade alla andra hyresgäster bort och banken flyttade tillfälligt sitt kontor till en av de mindre byggnaderna på samma tomt längs Östra Långgatan. Evy Nygren flyttade sin handarbetsaffär till Västra Långgatan 19, där Jylli före det hade haft sin billigaffär. E.A. Österholm flyttade sin affär till Varuhus Talas övre våning. Rivningen inleddes i juni 1969 och byggnaderna jämnades snabbt med marken med Johan Reinholms 20 tons grävmaskin. Åke Weckström och sonen Bengt-Ove var där och plockade åt sig av det gamla takteglet och folk på torget undrade vad den pedantiska Frans Henrikson skulle ha sagt om han sett hur hans välskötta gård revs på detta sätt. Banken gjorde byggnadskontrakt med byggföretaget Konte från Vasa, som skulle uppföra byggnaden på mer än 5 000 m³.
År 1970, den 15 januari kunde Bostads Ab Spararen fira taklagsfest på sitt nybygge. Arkitekten Reino Österman från Helsingfors var nöjd med bygget och det var tidningen Syd-Österbotten också,, som skrev att det ”synnerligen väl faller in i stadsbilden”.
År 1970, den 12 maj kunde sparbanken flytta in i den nya banklokalen och i snabb takt kunde de andra lokalerna också öppna. Också bostäderna i de övre våningarna färdigställdes och hyresgästerna kunde flytta in i det centrala huset. Urmakaren Henriksson fick flytta in i ny lokal på torgsidan medan Österholm i juli 1970 kunde öppna butiken i sin lokal i flygeln. I flygeln bredvid Österholm öppnade Kristinestads sjukförsäkringsbyrå och Folkpensionsanstaltens distriktsexpedition sina nya kontor och då passade cheferna Lars Axén och Elis Sten på att bjuda på kaffe. Deras kontor hade tidigare varit inrymt i A. Talas varuhus. Reima Vähämäki och Anita Kuvaja öppnade en grillbar ”Reimas Grill” på torgsidan bredvid Henrikssons affär. Efter att huvudbyggnaden vid torget blev färdig revs också de övriga byggnaderna i norra ändan i maj månad 1970 och i stället byggdes det ett bilgarage för hyresgästerna längs med gatan.
År 1984, på hösten gjordes en första större renovering va banklokalen. Fastighetens allmänna utrymmen i källarvåningen togs i bruk för bankens verksamhet, diskarna förnyades och nya terminaler togs i bruk. Bankdirektör Stig Forsström var nöjd med renoveringen, som blev att kosta 1,1 miljoner mark och han gladde sig åt marmorgolvet i banksalen och parkettgolvet i hans arbetsrum. Huvudentreprenör för inomhusrenoveringen var Ab T. Nygren & Co Oy och för fasadrenoveringen Lemminkäinen OY. Vid den här tiden byggdes också ett biltak inne på gården med plats för 8 bilar och detta gjordes som eget arbete.
År 1985 fusionerades Kristinestads Sparbank med Lappfjärds-Sideby Sparbank. Huvudkontoret placerades i Lappfjärd men banken hade flera sidokontor, bland annat det nyrenoverade i Kristinestad. I något skede bildades fastighetsbolaget Bostads Ab Spararen, omfattande fastigheten vid torget.
År 2015, den 1 juni fusionerades Kristinestads Sparbank med Närpes Sparbank och huvudkontoret flyttades då dit.
År 2019 sålde Närpes Sparbank alla sina aktier i Bostads Ab Spararen till Kristinestads fastighetsbolag KRS Bostäder. Bolaget äger sedan dess alla lägenheter utom en, som är i privat ägo.
Trots sina 50 år är fastigheten i gott skick. Henrikssons optik- urmakaraffär finns fortfarande kvar, likaså sparbankens kontor men i de övriga affärslokalerna har det förekommit flera byten.
Foton och annat intressant.
