Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2024, med hjälp av Börje Enlund. Paavo Rantala har bidragit med flera gamla foton och Leif Sjöqvist har hjälpt till med att reda ut släktskapen.
Länkar:
-Eva Backlund skrev en dikt efter att en kväll ha besökt Solvängen och om du vill läsa den, skall du klicka HÄR!
-Gunnar Gröndahl skrev på 1970-talet en artikel om sippornas utbredning i Sydösterbotten och om du vill läsa den skall du klicka HÄR!
Solvängen är ett naturskönt område invid den gamla landsvägen till Närpes. Det är ca 2-3 ha stort och omgärdat av en stenmur av ansenliga mått. Området ligger 4,2 km från stadens torg i nordlig riktning och är ett passligt utflyktsmål för den som tycker om historia och naturen. Solvängen ligger vid den blåa pilen och är lätt att nå med bil men lättast är det att parkera cykeln.Muren eller stengärdesgården är både hög och bred och i dag har vi svårt att förstå varifrån dessa mängder stenar har kommit och hur de byggdes. Murarna har kommit till under en lång tid och flera generationer har varit med i byggandet, som gjordes helt för hand. Fotot från år 2021 visar muren i den södra ändan av området där den ställvis är 7 meter bred.
Fornborgen invid Solvängen
Nära den gamla Närpesvägen, på högra sidan av infarten finns en onaturlig samling av stenbumlingar, som är placerade i en ring. Det antas att det i tiderna skulle ha funnits någon typ av kyrka eller fornborg just på detta ställe men det kräver nog lite mer forskning för att få klarhet i den saken. Fornborgen ligger 16 meter över dagens havsyta, vilket betyder att den för 1 500 år sedan låg under vatten.
I Lappfjärds Historia, del I finns denna fornborg omnämnd så här: ”Vid pass 5 km från staden vid vägen till Pjelax finnes en stensättning, som liknar de vanliga fornborgarna. Denna stensättning torde vara den, som 1869 blev avtecknad av arkeologen Aspelin. Han fann den vara ”det märkvärdigaste och gåtfullaste fornminnet i Sydösterbotten.”
Stenformationerna är stora och svåra att fotografera, då växtligheten är tät. Stora granar och aspar växer till och med inne i fornborgen. I bakgrunden bland träden skymtar den gamla landsvägen till Närpes. Fotot från maj 2024.
Staden Kristinestad är och har alltid varit ägare till området på Solvängen. Staden har arrenderat ut området och ängarna runt omkring, ända ner mot Flybäcken. År 1890 flyttade familjen Enlund från Gottböle till Solvängen och de blev samtidigt de sista arrendatorerna:
Historien om Enlunds gård på Solvängen
Karl Johansson Enlund (1840-1928), som kallades ”Skott Karl” var född år 1840 på Norrgrann hemman i Gottböle och han var första gången gift med Anna Maja Härtsback (1841-1886), född i Korsnäs. De fick flera barn, bland annat:
-Karl Oskar (1868 – död i Amerika 1889).
-Johanna Karolina (f.1870), som fick en dotter Selma Josefina år 1894.
-Maria Josefina (f.1872).
-Klara Kristina (f.1875).
-Alma (f.1878).
-Johan Alfred (1882-1954).
Efter Anna Majas död 1886 gifte änklingen Karl år 1888 om sig med änkan Stina Kajsa Mattsdotter (f.1839). Hon var född Gullans i Övermark och hade varit gift Lillthors i Övermark.
I januari 1890 flyttade Karl och Stina från Gottböle till Solvängen, där de arrenderade markerna av staden. Vid flytten hade de med sig vuxna barnen Johanna (f.1870), Alma (f.1878) och Johan Alfred (1882-1954).
Högst troligt så var det arrendatorn Karl och Stina Enlund som i slutet av 1800-talet uppförde denna gård på Solvängen. Den har varit obebodd sedan början av 1960-talet och är i dag så förfallen att den snart inte längre syns i terrängen.
Vem som före Enlunds hade arrenderat dessa marker är oklart. Däremot är det klart att det har funnits en gammal gård där, som Josefine Lund använde som sommarstuga.
Postmästare Hägglund ägde i tiderna hälften av tomten 220, som numera hör till Östra Långgatan 15. Till den halva tomten hörde stadens arrendeängar, bland annat på Solfängen. Vid ett arvskifte omkring 1850 tillföll denna äng postmästarens dotter Elisabeth och sedan hennes dotter Josefine Lund. Fotot är utlånat från stadens museum Carlsro, personerna är tillsvidare okända likaså när fotot är taget men det visar Josefines sommarställe ”Villa Solfängen”.
År 1900 ägdes gården och arrendemarkerna på Solvängen av Karl Enlund och hustrun Stina. Hos dem bodde dottern Johanna med sin dotter Selma Josefina, Alma och Alfred.
I början av 1900-talet for sonen Alfred Enlund till Amerika, där han gifte sig med Maria Eriksdotter Råtts (f.1879 i Pjelax, d. i Kristinestad 1962).
Alfred och Maria fick år 1904 dottern Sigrid i Amerika, som sedan bodde i staden så länge hon levde. Efter att de hade flyttat tillbaka till Solvängen fick de också sonen Valter (1914-2000) och sedan sonen Bror (1917-1993) som alltså båda var födda på Solvängen i staden.
I något skede byggde Enlund detta uthus på Solvängen och fortfarande syns det rester av det.Vinkelrätt mot uthuset på den tidigare bilden byggde Enlund denna uthusrad och av denna finns också lite rester kvar.Söder om boningshuset byggde Enlund denna bastu. Numera finns det endast rester kvar av den. Fotot av Bernhard Weckström.I april 1944 infördes Alfred Enlunds häst Stellna i stamboken och då utfärdades detta bevis, där hästens alla mått och härstamning var uppräknade.
Omkring 1938 gifte sig Valter Enlund med Helmi Gunhild Långfors (f. i Sideby1919). De fick 5 barn och de bodde på flera olika ställen inom staden.
I augusti 1941 gifte sig Bror Enlund med Inga Maria Ingves (1922-1996) från Antila, då fortsättningskriget redan brutit ut. De fick 4 barn och de bodde sedan i Antila, så länge de levde.
På flygfotot från 1950 så syns det bra hur ängarna bredde ut sig kring Flybäcken ända upp till Storträsket. Av någon orsak syns inte hela Solvängen men området borde ligga innanför den blåa linjen. Så gott som alla ängar vid Flybäcken är numera skogsmark och ägs av staden Kristinestad.
År 1954, i januari avled arrendatorn Alfred Enlund och gården i Solvängen övertogs då av änkan Maria, som bodde där ensam med sina kor.
År 1962, i januari avled änkan Maria Enlund och då lämnades gården i Solvängen åt sitt öde. I normala fall skulle gården och alla byggnader ha rivits eller flyttats bort, då arrendetiden gick ut men av någon orsak fick allting stå kvar. Sakta men säkert har byggnaderna fallit ihop och inom några år har naturen tagit tillbaka allting. Markerna som staden ägde lämnades oskötta men det syns bra i terrängen var åkrarna och ängarna hade funnits.
De mäktiga, gamla stengärdsgårdarna finns också kvar i ursprungligt skick. Liksom blåsipporna som varje vår blommar så vackert på området.
Förutom bastun så var alla Enlunds byggnader väl samlade i det nordöstra hörnet av området.Eftersom tomtens alla stenar hade använts vid byggandet av stengärdsgårdarna, så måste Enlunds skaffa kilade stenar från Böletrakten då gården byggdes.
Solvängen i dag.
På våren är marken på stora områden täckt av blåsippor. Enligt naturkännaren Gunnar Gröndahl så trivs inte blåsipporna längre norrut än Bötombergen men att den har spritt sig norrut ända till Pörtom. Läs mera om blåsipporna HÄR!Det är inte mycket som finns kvar av uthuset bakom Börje Enlund. Han har många minnen av den tid då hans farföräldrar bodde här och vissa perioder bodde han själv här med sin farmor Maria, efter att hon hade blivit änka. Man kan lätt förstå att det kändes kusligt att bo ensam på Solvängen och det var lång väg till närmaste granne. Men hon ville ändå bo kvar så länge hon kunde sköta om korna. Mjölken sålde hon till Mjölkcentralen på Strandgatan 36.Området på Solvängen är fridlyst enligt naturskyddslagen.Efter att uthuset ramlade ihop står Enlunds gamla slåttermaskin nu under bar himmel och där kommer den att stå som ett monument från en svunnen tid.Det är inte mycket som står kvar av uthuset på Solvängen. Den gamla gårdsplanen är helt täckt av en sort av snåriga spireabuskar, som är omkring en meter höga.Med tiden försvinner allting, till och med en kanister av plåt.På grund av bristande underhåll, så tar naturen förr eller senare över och återställer allt i ursprungligt skick.Fähusets väggar står fortvarande kvar men efter några år har de försvunnit helt.Mellan brädfodringen och stockväggen fanns det tjärpapper men alltsammans håller på att vittras sönder.Det är inte mycket som finns kvar av boningshuset, som Karl och Stina Enlund byggde i slutet av 1800-talet.Endast en del av väggarna står kvar av Enlunds uthus.Stockväggarna har klarat sig bättre än brädväggarna i den process som sakta men säkert bryter ned byggnaderna.Området innanför stenmurarna har varit oskötta sedan början av 1960-talet och omkullfallna träd får bli liggande.Det finns otaliga intressanta trädformationer på Solvängen.Spillkråkor och hackspettar har arbetat hårt i sökandet efter föda.En gärdesgård av sten håller definitivt bättre än en gjord av grantrodor och stölingar.Med tiden täcks stenarna runt Solvängen av mossa.En riktig trollskog med mossbeklädda stenmurar.I de gamla, halvruttna asparna kan småfåglar hitta passliga boplatser.Vägen från gamla Närpesvägen ner till gården håller på att växa igen.Vackra blåsippor fotograferade i maj 2024.Artikel i tidningen Syd-Österbotten 19.10.2019 om stadens skogsbruksplan.
