Bonden Lars Månsson såg till att staden grundades.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2022. Uppgifterna är tagna ur flera historiker om Per Brahe . En stor del av uppgifterna är tagna ur historiker K.V. Åkerbloms utredningar, som publicerades i Syd-Österbotten år 1926, som du för övrigt kan läsa HÄR!

Inga städer i Österbotten.

I början av 1600-talet var befolkningen mycket liten i vårt landskap Österbotten, det var långt mellan gårdarna och här fanns det inga städer. Däremot fanns det flera städer söder om Österbotten, i det stora område, som den tiden kallades Finland. I det här området fanns det flera landskap, bland annat Satakunda, Tavastland, Savolax och området runt Åbo som heter Egentliga Finland. De här städerna i området Finland hade uppkommit på naturlig väg, till exempel nära en försvarsfästning eller vid en flodmynning. Området Finland, med Åbo som huvudort sträckte sig i den västra delen ända upp till Rågården, som i dag ligger mellan Sideby och Skaftung byar.

I början av 1600-talet hörde Sideby till Ulfsby, som var den nordligaste staden i landskapet Finland. Ulfsby bytte sedan namn till Björneborg, då staden flyttades närmare havet.

Närpes var den sydligaste socknen i landskapet Österbotten. Den gamla socknen sträckte sig från Rågården i Skaftung upp till trakten av Malax, där Mustasaari socken kom emot. Landskapet Österbotten administrerades från Västerbotten och samarbetet och kontakterna med landskapen i området Finland i söder var obetydlig.

Sockenstämmorna hölls i Närpes.

Sedan långa tider tillbaka hölls både kyrkostämmor och sockenstämmor i Närpes. Kyrkostämmorna hölls i sakristian efter gudstjänsten och där fattades besluten som rörde kyrkan. Sockenstämmorna däremot hölls i sockenstugan eller i tingsgården och där behandlades ärenden som berörde socknen. Endast de som betalade skatt hade rätt att delta i stämmorna och det betydde att det endast var de jordägande bönderna som fick närvara och besluta.

Handelsrestriktioner införs.

På grund av hertig Karls krig, bland annat mot sin egen brorson Sigismund, så var den svenska kronan i stort behov av pengar. I början av 1600-talet beslöt hertig Karl, som nu blivit kung Karl IX därför att handeln skall beskattas, något som hans far Gustaf Wasa hade gjort redan på 1500-talet. Men nu infördes ännu strängare regler, som betydde att all handel på landsbygden var förbjuden och att handeln härefter fick ske endast i städer. Handeln i en stad var lättare att kontrollera och det var enklare att uppbära skatter och tullar där.

På grund av dessa handelsrestriktioner blev det bråttom att grunda nya handelsplatser också i Österbotten. Den första ”konstgjorda” staden var Uleåborg, som grundades år 1605 och följande var Vasa 1606. Dessa grundades enbart på grund av handelsrestriktionerna och detsamma gällde för Nykarleby och Gamlakarleby år 1620.

Närpes delades år 1607.

År 1607 delades Närpes socken på order av kung Karl IX. Han ansåg att hans lagar och förordningar, som kungjordes i sockenkyrkan i Närpes inte fick tillräckligt god spridning. För en stor del av befolkningen Närpes var avståndet till kyrkan långt och allmogen kunde inte ta del av alla påbud och förordningar, som kungjordes där. Det var också problem med att få folk från de avlägsna byarna i södra området att delta i kyrko- och sockenstämmorna i Närpes.

Möjligtvis så räknade kungen också med att han kunde få in mera skatter från två socknar än från en.

Då Närpes delades drogs en rak gräns från Tjöckön, via Skrattnäs ända upp till Perälä by i Östermark. Byn Lappfjärd söder om gränsen blev då kyrkby och den nya socknen Lappfjärd blev också ett eget pastorat. Till Lappfjärds socken hörde då byar som Tjöck, Koppö, Bötom, Storå, Dagsmark, Härkmeri och Skaftung. Sideby bytte nu landskap till Österbotten och började höra till Lappfjärds socken.

Efter delningen av Närpes fortsatte bönderna från Lappfjärd av gammal vana att hålla sina sockenstämmor och tingsdagar i Närpes, eftersom de saknade egen sockenstuga.

Marknadsplats vid Långö hamn i Närpes.

Då handeln på landsbygden förbjöds i början av 1600-talet, så medförde förbudet genast problem, eftersom det inte fanns några städer i den södra delen av Österbotten. Läget underlättades då Vasa grundades år 1606 men avståndet dit var långt. Större bönder som hade egna skutor kunde föra sina egna produkter direkt till Stockholm men i övrigt var det Vasa som gällde som handelsplats.

Handelsmännen i Vasa fick då lov att ordna så kallade marknadsdagar vid hamnen nära Långholmen och Långön i Närpes ås mynning, där de kunde köpa upp böndernas produkter och på samma gång sälja sådant som bönderna behövde.

Bönderna i Lappfjärd kunde också besöka marknaderna i Närpes men avståndet dit var stort. Tanken på en handelsplats i den egna socknen började mogna fram.

Mötet i Närpes i mars 1649.

Bönderna från Lappfjärd kallades i mars 1649 till ett historiskt möte på tingsgården i Närpes. Sammankallare var bonden Lars Månsson från Dagsmark by i Lappfjärd. Han var också riksdagsman och hade varit med på ett par riksdagar i Stockholm. Han var troligtvis bekant med Per Brahe, som år 1648 för andra gången hade blivit utsedd till generalguvernör, denna gång för både Finland och Österbotten. Per Brahe, som var Sveriges näst mäktigaste men hade hamnat i onåd hos drottning Kristina och blev ”landsförvisad” till Åbo i Finland, med uppdrag att bland annat grunda flera städer.

Riksdagsman och bonden Lars Månsson måste ha känt till det här uppdraget och därför ville han ha lappfjärdsböndernas välsignelse och fullmakt att besöka Per Brahe och framföra önskemålet om en egen handelsplats i Lappfjärd.

Lars Månsson till Åbo.

Vid första öppna vatten seglade Lars Månsson ner till Åbo, där han på slottet framförde lappfjärdsböndernas önskemål om en egen stad. Under sin förra guvernörsperiod i Finland hade Per Brahe år 1638 eller 1639 tydligen rest genom Lappfjärd på en av sina långa resor, så han var lite bekant med orten.

Lars Månsson visste att det bästa stället för en handelsplats i Lappfjärd vore i byn Koppö, som låg på en långsmal halvö och som på den östra sidan hade en djup och skyddande hamn.

Man kan anta att beslutet i Närpes togs överraskande eller kanske lite i smyg, så att inte närpesbönderna skulle reagera på det. I så fall hade risken varit stor att de skulle ha skickat sin egen riksdagsman Påvel Jönsson till Åbo i samma ärende. Närpesborna hade nämligen en betydligt bättre plats för en stad, nämligen Kaskön, som var en riktig ö och som hade en bättre hamn än den vid Koppö.

Vasaborna motsätter sig den nya handelsplatsen.

Vasas borgmästare Peder Siulsson, råkade befinna sig i Stockholm då beslutet fattades i Närpes och det var först efter återkomsten till Vasa som han fick höra att Lars Månsson hade besökt Per Brahe i Åbo. I september 1649 skrev borgmästaren ett brev till rikskanslern Axel Oxenstierna i Stockholm, där han framförde vasabornas rädsla för ännu en konkurrerande stad. I brevet påminde han om hur det gick då Nykarleby och Gamlakarleby grundades år 1620 och handelsmännen där tog över en stor del av tjärhandeln i Österbotten.

Staden grundas på Koppön.

Högst troligt så fick Per Brahe i Åbo inte höra om borgmästarens brev eller så noterade han det inte alls.  Axel Oxenstierna var Per Brahes rival och ovän, för det var han som ”landsförvisade” honom första gången till Finland år 1637, efter att Per hade förlorat maktkampen om posten som rikskansler i Sverige.

Den 5 december 1649 skrev generalguvernören Per Brahe ut det fundationsbrev, där det står att han har grundat en stad på Koppön i Lappfjärd. Samma dag grundade han också en annan stad i Salois, som han senare gav namnet Brahestad.

Per Brahe besökte aldrig den stad, som han grundade på Koppön men år 1651 bestämde han att staden skall få namnet Christinæstad, till minnet av sin nyligen avlidna hustru Christina Stenbock.

Lappfjärdsborna tog initiativet.

Flera historiker har skrivit att det var bönderna från Närpes, som såg till att en stad grundades på Koppön i Lappfjärd. Tyvärr har de missuppfattat saken, för det var nog bönderna från Lappfjärd, som tog initiativet. Eftersom de inte då hade någon egen sockenstuga i Lappfjärd, så använde de tingsgården i Närpes som möteslokal. Bönderna var nog ”i Närpes” men de var inte ”från Närpes”.

Det var först år 1654 som socknen Lappfjärd började hålla egna stämmor och ting i sockenstugan, som stod vid Birgitta kyrkan.

Läs mera om Per Brahe HÄR!

Läs mera om Lars Månsson HÄR!