De försäkrade gårdarna på tomterna 150 o 151

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkring 1899.

År 1899 ägde fiskaren Johan Henrik Sjöblom båda tomterna 150 och 151 och han ville då ta en ny brandförsäkring på de fem byggnaderna och den 25 oktober anhöll han att hans gårdar vid Västra Långgatan skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till Städernas Allmänna Brandstodbolag och Sjöblom uppgav då att på tomten fanns det 3 brandstegar, 2 brandhakar och 2 brandämbare och de här redskapen var med oljefärg märkta med tomtens nummer. På tomten fanns det en brunn med rikligt vatten, som kunde användas vid en eventuell brand.

Sjöblom uppgav att tomten var 1309 m² stor. Han skrev också att det inte finns några eldfarliga inrättningar på hans tomter och inte på granntomterna heller. Ingen trädgård fanns det och inga skyddande, lummiga lövträd och sådana fanns heller inte i grannskapet.

Så här ser en renritad planteckning av fiskare Sjöbloms tomter ut.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1830 längs med Västra Långgatan. Tillbyggt med en vinkel längs med Rådhusgatan, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 16 m på den norra sidan och 20,78 m på den västra och bredden varierade mellan 6,9 m och 7,83 m. Byggnaden var i en våning och där fanns 12 boningsrum och i dessa fanns det totalt 8 kakelugnar och 2 köksspisar. På gårdssidan fanns det en veranda byggd av korsvirke och bräder.

Den här byggnaden försäkrades för 8 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1820, brädfodrat och målat med oljefärg och taket var gjort av asfaltfilt. Huset var 7 m långt och 5,34 m brett och där fanns två rum med en kakelugn och en kökshällspis. I den norra ändan fanns det en veranda byggd av korsvirke och bräder.

Byggnaden försäkrades för 1 200 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad byggd av stock och delvis av korsvirke och bräder, uppförd under åren 1824, 1830 och 1882. Den var inte brädfodrad men målad med kompositionsfärg och en del av taket var av bräder och en del med asfaltfilt. I byggnaden fanns det två magasin, en foderlada, stall, fähus, latrin med spillningskast.

Uthuset försäkrades för 1 300 mark.

Byggnad nr 4:

En uthusbyggnad av stock och delvis byggd av korsvirke och bräder, i gott skick uppfört år 1868, brädfodrad och målad med kompositionsfärg. Huset var 17,2 m långt och 3,91 m brett och där fanns en hölada, fähus, latrin med spillningskast.

Uthuset försäkrades för 600 mark.

Byggnad nr 5:

Ett vedlider byggt av korsvirke och bräder år 1885, i försvarligt skick och det hade ett tak av pärtor.

Vedlidet försäkrades för 150 mark.

Förutom dessa fem byggnader så försäkrade Sjöblom inkörsportarna, den ena för 100 mark och den andra för 150. De var gjorda av stock och bräder och i försäkringen ingick låsen och gångjärnen.

Ett plank som var 29 m lång och 1,9 m högt försäkrades för 100 mark.

Hela försäkringsbeloppet blev alltså 11 600 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 80,30 mark.

Då fiskaren Sjöblom år 1899 skulle brandförsäkra byggnaderna på Västra Långgatan, lät han rita upp denna planteckning av tomten och närområdet. Infällt i nedre kanten Sjöbloms namnteckning från försäkringsbrevet.

Brandförsäkringen år 1908.

År 1908 övertog kontoristen Otto Wendelin tomterna 150 och 151. Han var son till kommerserådet Otto Wendelin och han gjorde genast flera förbättringar och en nybyggnad. Värdet på byggnaderna hade gått upp och i september 1908 tecknade han en ny brandförsäkring.

Tomterna var lika stora som tidigare och alla nödvändiga brandredskap fanns på gården och de var alla märkta med tomtens nummer i oljefärg.

På tomterna fanns det 6 byggnader och Wendelin ville försäkra dem alla.

Då kontoristen Otto Wendelin köpte tomterna år 1908, så gjorde han genast flera förbättringar på byggnaderna, någpt som direkt höjde deras värde. I augusti 1908 tecknade han en brandförsäkring på byggnaderna, som var placerade enligt denna renritade planteckning.
Byggnad nr 1:

Inga större förbättringar är gjorda på denna byggnad, som nu försäkrades för 12 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett boningshus i en våning av timmer, första delen uppförd 1820 och tillbyggd i norra ändan år 1908. Byggnad var brädfodrad och oljemålat och asfaltfilt på taket. Huset var nu 15 m långt och 5,34 m brett och där fanns fyra boningsrum och i dessa fanns det två kakelugnar och en kökshällspis. På gårdssidan fanns det en veranda uppförd av korsvirke och bräder. Byggnaden försäkrades för 4 000 mark.

Byggnad nr 3:

En uthusbyggnad av stock, uppförd 1824, 1830 och 1882. År 1908 kortades byggnaden av i den norra ändan med 8 meter och den delen var uppförd av korsvirke och bräder. Uthuset var nu 19 m långt och 3,70 m brett och där fanns en hushållsbod i två våningar, foderlada, stall, latrin med spillningskast och ett fähus. Uthuset försäkrades för 1 300 mark.

Byggnad nr 4:

Inga större förbättringar är gjorda på denna byggnad, som nu försäkrades för 1 000 mark.

Byggnad nr 5:

En uthusbyggnad byggd av korsvirke och bräder år 1885. Den var i gott skick och hade asfaltfilt på taket. Byggnaden var 5,45 m lång och 3,6 m bred och den användes som redskapslider. Uthuset försäkrades för 300 mark.

Byggnad nr 6:

Ett boningshus i en våning av timmer uppfört år 1908, brädfodrat och målat med oljefärg. Huset var 5,6 m långt och 4,3 m brett och där fanns två rum med en köksspis och en inmurad gryta. Det nya huset försäkrades för 1 500 mark.

De två inkörsportarna försäkrades för 300 mark tillsammans och planket som nu var 40 m långt och 2 m högt, försäkrades för 200 mark.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 20 600 mark och den årliga premien eller inträdesavgiften beräknades till 150,62 mk.

Otto Wendelin uppgav att alla byggnader på tomten var försäkrade och det fanns inga eldfarliga inrättningar på tomten och inte i grannskapet heller. Någon trädgård fanns inte på tomten och inga skyddande, lummiga lövträd.

Brandstodsbolagets lokala agent Wilhelm Hagen rapporterade att förbättringar hade gjorts på samtliga byggnader och att deras värde motsvarar försäkringsvärdet.