De försäkrade byggnaderna på tomt 89

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.

Brandförsäkringen 1848.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1848, i december anhöll handlande Carl Magnus Ridderstad att hans byggnader på tomt nr 89 vid Strandgatan skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och handlande Ridderstad uppgav då att på tomten fanns det tillräckligt med brandredskap, nämligen en portativ slangspruta, 3 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 6 brandämbare. Någon brunn fanns inte på tomten men vid en eventuell eldsvåda fanns det tillräckligt med vatten i Stadsfjärden.

Ridderstad uppgav att tomten var 6 960 ”Qvadrat alnar i areal vidd” (en kvadrataln är 0,36 kvadratmeter) och den ligger på ena hållet mellan Stadsfjärden och Strandgatan och på andra hållet mellan Parmanska gatan och tomten nr 90.

År 1848 fanns det 3 byggnader på tomten, som skulle försäkras mot eldskada.

Handlande Ridderstad lät rita upp en planteckning då han år 1848 ville brandförsäkra byggnaderna på sin tomt. På den renritade planteckningen finns Ridderstads namnteckning från försäkringsbreven infällt i nedre kanten.
Byggnad nr 1:

En träbyggnad byggd i vinkel år 1847 av nytt furu- och grantimmer i en våning med en frontespis (frontespis är en speciell, fönsterförsedd utbyggnad på taket). Byggnaden var inte ännu brädfodrad eller målad. Den hade 27 rum, nämligen 2 förstugor, 2 tamburer, 6 klädgarderober, en sal, 10 kamrar, 2 handelskontor och en salubod och i dessa rum fanns det totalt 15 kakelugnar och i köket en spis med stekugn. På vinden fanns det två frontesprisrum utan eldstäder. Från marken till takkanten var höjden11,25 m, längden mot Strandgatan 37,5 m och taket var lagt med tjärpapper, ett så kallat papperstak. Stenfoten var omkring 2 alnar (1,2 m) hög och under byggnaden fanns det en välvd källare av gråsten och tegel.

Den här tiden försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig, till exempel den fyra järngluggarna i stenfoten värderades till 5 rubel tillsammans. Den välvda källaren med dörr och stentrappan till 200 rubel och stenfoten av huggen granit och stenpelarna under mellanväggarna försäkrades för 260 rubel. Stommen försäkrades för 1 460 rubel, yttre taket av tjärpapper för 400, bjälklagen för 80, golven gjorda av stock och granplankor för 280 rubel. I 20 rum var innertaken gjorda av furubräder och i 7 rum var de gipsade och taken försäkrades för 200 rubel, inre och yttre trappor för 75 rubel tillsammans. I byggnaden fanns det 33 panelade, oljemålade fönster av halvvitt glas i kitt, ca 1,9 m höga och 1,2 m breda och av dessa var 27 med dubbla glas och alla fönster värderades till 264 rubel. 27 vindsfönster försäkrades för 18 rubel tillsammans och de var halv meter höga och nästan en meter breda. Till och med golvlistorna försäkrades, de hade en total längd av 444 meter och försäkrades för 221 rubel. Åtta skorstenar och alla kakelugnar värderades till 100 rubel.

Hela byggnaden försäkrades för 3 840 rubel.

Byggnad nr 2:

En träbyggnad i en våning med ett tak av bräder och en ordentlig stenfot. Den östra ändan var uppförd år 1844 av gammalt timmer medan den västra var uppförd av nytt grantimmer år 1846. Den var brädfodrad och målad med gul slamfärg och där fanns 12 rum, nämligen en sal, 3 kammare, en bagarstuga med bakugn och 6 magasin. Huset var 51 m långt och 6 m brett.

Byggnaden försäkrades för 1 340 rubel.

Byggnad nr 3:

En byggnad av trä i gott skick, byggt av nytt grantimmer år 1847 i en våning. Den var varken brädfodrad eller målad och där fanns 9 rum, nämligen en drängstuga, en bryggstuga med en spis och med inmurad gryta som rymde 40 kannor (ca 100 liter). Där fanns ett stall, två fähus och foderlada. Byggnaden var 27,6 m lång och 7 m bred.

Byggnaden försäkrades för 860 rubel.

Förutom dessa tre byggnader så försäkrades inkörsporten och gångporten för 30 rubel. Två landningsbryggor som var byggda av stock, med 2 nedgångstrappor och med spolplank försäkrades för 60 rubel och det oljemålade staketet runt trädgården för 50 rubel.

Alltsammans försäkrades för 6 180 rubel och den årliga inträdesavgiften beräknades till 55 rubel 91 kopek.

Ridderstad uppgav att på hans tomt fanns det inga eldfarliga inrättningar och inte på granntomterna heller.

Vart femte år skulle byggnaderna och brandredskapen granskas och vid granskningarna fanns det ingenting att klaga på.

Branden 1883.

Den 20 april 1883 utbröt en brand i byggnaden nr 3. Byggnaden var försäkrad för 3 440 finska mark och skadan värderades till 500 mark. Byggnaden ägdes då av handlandeänkan Mathilda Sundström och där fanns en drängstuga, tvättstuga, stall, spillningskast, fähus och en foderlada. Taket var gjort av pärtor och väggarna var vitrappade.

Elden bröt ut i tvättstugan klockan 3 på natten. Mathilda Sundström uppgav att där hade det tvättats i tre dagar men att på kvällen före branden, hade elden släckts kl. 8 på kvällen. Branden upptäcktes av inhyseskarlen Johan Mattsson Lillthors, som hade nattkvarter i drängstugan intill. Han vaknade då rök trängde in i hans rum och han rusade genast till huvudbyggnaden, för att väcka gårdsfolket. Den frivilliga brandkåren var snabbt på plats och elden släcktes inom en halv timme. Branden hade uppenbarligen fått sin början genom en spricka i muren ovanför mellantaket.

Elden förstörde spisen i tvättstugan och en kakelugn, en del av väggen mellan drängstugan och tvättstugan och en del av mellantaket. Vattentaket blev inte förstört och inte ytterväggarna heller.

Efter branden hölls sedvanliga förhör på rådhuset och alla var eniga om att branden var liten, att den släcktes snabbt och att den troligen hade uppstått genom en spricka i muren. Murarmästaren Johan Petter Granberg vittnade också och han medgav att trots att han en gång i varje månad granskade murarna i änkan Sundström gård, inte hade observerat sprickan.

Brandförsäkringen 1902.

På grund av att flera förbättringar har gjorts på byggnaderna, så ville handlandeänkan Mathilda Sundström teckna en helt ny brandförsäkring. Tomten var lika stor som tidigare och byggnaderna också.

Handlandeänkan Mathilda Sundström hade gjort flera förbättringar på byggnaderna och hon ville år 1902 teckna en ny brandförsäkring med högre värde. På den renritade planteckningen så syns det hur byggnaderna var placerade.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1847, rappat med kalkbruk och hade ett tak av asfaltfilt. Längs Strandgatan var byggnaden 37,21 m, längs Parmanska gatan 19 m, norra gaveln var 12,47 m och den östra gaveln var 8,31 m bred. Den var uppförd i en våning och förutom rymliga garderober och kontor, så fanns där 16 boningsrum. Av dessa var två inredda som butikslokaler och i alla dessa rum fanns det totalt 15 kakelugnar och en köksspis. På vinden fanns det två frontespisrum, som saknade eldstäder. Under byggnaden fanns det en välvd källare och mot gatan en uppgångstrappa.

Hela byggnaden försäkrades för 35 000 mark.

Byggnad nr 2:

Ett kombinerat boningshus och magasin, byggt av timmer och i gott skick. Det var uppfört under åren 1844 och 1846, vitrappat och hade ett tak av asfaltfilt. Byggnaden var 51,97  m lång och 6,06 m bred och där fanns 6 magasin, som var horisontellt indelade i två våningar. Där fanns fem boningsrum varav det mot Strandgatan var inrett till butikslokal.

Byggnaden försäkrades för 10 000 mark.

Byggnad nr 3:

Ett boningshus kombinerat med ett uthus, uppfört av timmer år 1847. Det var rappat med kalkbruk och hade ett tak av asfaltfilt. Det var byggt i en våning och där fanns ett boningsrum med egen eldstad, en bykstuga med spis och inmurad gryta, stall, två fähus, foderlada och latrin med spillningskast.

Uthuset försäkrades för 5 000 mark.

Förutom byggnaderna så försäkrades de båda oljemålade inkörsportarna för 100 mark per styck. De var gjorda av stock och bräder och i försäkringen ingick lås ch gångjärn.

Den norra landningsbryggan försäkrades för 60 mark och den södra för 180 mark och de var byggda av stock och plankor. Kryddgårdsstaketet på stenunderlag och gjort av svarvade träspolar försäkrades för 200 mark. Det var 70 m långt och 1,1 m högt.

Hela försäkringen uppgick till 50 640 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 446 mark.

Änkan Sundström uppgav att alla byggnader på tomten är försäkrade och på hennes tomt fanns det inga eldfarliga inrättningar. På granntomten nr 90 var byggnaden D ett bageri. Brandstodbolagets lokala agent, kapten Wilhelm Hagen skrev i en rapport att alla byggnader har fått nya tak och att omfattande renoveringar har gjorts.

Så här såg hela planteckningen ut som handlandeänkan Sundström lät rita upp år 1902, då brandförsäkringen skulle förnyas. Byggnaden A på Packhusskvären är en magasinbyggnad, som den frivilliga brandkåren använder som redskapslider. Mathilda Sundström namnteckning på försäkringsbrevet är infällt i nedre kanten.

Brandförsäkringen år 1909.

Den 3 november 1909 tecknade handlande Mathilda Sundström en ny brandförsäkring på de tre byggnader som fanns på hennes tomt nr 89. Tomten var 2 462 m² stor och gränsade till Packhusskvären, Stadsfjärden, Strandgatan och tomt nr 90. Alla nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var alla märkta med tomtens nummer.

Byggnad nr 1, samma uppgifter som tidigare men den försäkrades nu för 45 000 mark.

Byggnad nr 2, samma uppgifter som tidigare men den försäkrades nu för 15 000 mark.

Byggnad nr 3, samma uppgifter som tidigare och den försäkrades också nu för 15 000 mark.

De båda oljemålade inkörsportarna försäkrades för 100 mark var. Den mindre landgångsbryggan försäkrades för 60 mark och den större för 180 mark. Staketet försäkrades också nu för 200 mark.

Mathilda uppgav att på hennes tomt fanns det inga brandfarliga inrättningar men på granntomten nr 90 fanns det ett bageri i byggnaden ”D”. På hennes tomt fanns det en trädgård med höga, lummiga lövträd.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 65 640 mark och den årliga premien beräknades till 549,77 mark.

Så här såg den planteckning ut som Mathilda Sundström bifogade försäkringsbrevet år 1909.