Axelins gård vid Strandgatan 81.

Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2021. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.

Gårdens första ägare Emil Axelin var inblandad i en ekonomisk skandal som skakade hela staden. Om du vill läsa om ”Fallet Axelin”, så skall du klicka HÄR!

Den här gården invid Badhusparken på Strandgatan 81 byggdes år 1899 av handlanden Emil Axelin. Byggmästaren Henry Häggblad stod för själva uppförandet och en del av stockarna togs från lagerbyggnaden vid Tjöckfors Brännvinsbränneri i Tjöck. Gårdsägaren Emil Axelin bodde inte själv i denna gård utan han bodde på Strandgatan 36 i Alfred Carlströms gård. I den nya gården fanns det tre större lägenheter och de var alla uthyrda. Den här gården som ligger i hörnet av Parkgatan och Strandgatan har haft flera namn, först Axelins, sedan Ströminas och slutligen Nortamos. Fotot från sommaren 2020.
På stadsplanen från 1825 så ser vi att den gamla gården på tomt nr 3 hade stått vid Östra Långgatan. Landhöjningen på 1 cm per år hade lett till att kusten hade dragit sig österut så pass mycket att Emil Axelin kunde bygga den nya gården nere vid Badhusparken.

Enligt de gamla mantalslängderna ägdes tomten nr 3 i det första kvarteret av följande personer:

Åren 1830 och 1831 var borgaren Matts Lundgren innehavare.

Åren 1832 och 1833 ägdes tomten nr 3 av sjömannen Johan Adamsson, som troligen dog 1833 eller 1834. Han bodde där med hustrun Maria.

År 1835-1840 ägdes tomten nr 3 av änkan Maria Adamsson, som ibland kallas Adamsdotter. Hon bodde med dottern Greta och sonen Carl som var sjöman.

År 1845 ägdes tomten nr 3 och gården av skeppareänkan Christina Sofia Höök. Hon var född Ekman i staden år 1813 och hon var gift med skepparen Gustaf Erik Höök (född i staden 1812- död genom drunkning vid Helsingör år 1843). Där bodde också sjömannen E.G. Palmberg med hustrun Lisa. Också en styrmansänka Sofia bodde där.

År 1850 ägdes gården av skeppareänkan Christina Sofia Höök. Där bodde också skepparen A. L. Wichtman med hustrun Johanna.

År 1855 ägdes gården av skeppareänkan Christina Höök och där bodde också paret Wichtman. Skeppareänkan Karolina Bergström bodde där med en piga, liksom en sjömansänka Karolina. Sjömannen Viktor Bergström bodde också här, liksom arbetskarlsänkan Klara Uljens.

Åren 1860 till 1865 ägdes tomten och gården av kopparslagaren Jeremias Sjöström. Han var född 1825 i Kullaa och kom till staden via Björneborg år 1844. Han var första gången gift med Katharina Högman (f.1819 – d. 1868) och hade med henne flera barn, bland annat kopparslagarlärlingen Johan Adolf (f.1854). I gården bodde också matrosen Theodor Melander och styrmansänkan Anna Melander med dottern Kristina. Hos dem bodde också flera andra lärlingar från Munsala, Vasa, Storå, Östermark och en Josef Viktor Rönnlund från Lappfjärd.

År 1861 bildade kopparslagaren Jeremias Sjöström, tillsammans med svarvaremästaren Johan Salin och bryggmästaren Sven-Erik Nilsson ett ölbryggeri i staden som fick namnet Toivo bryggeri. Efter en tid flyttade Nilsson bort och år 1869 sålde Jeremias Sjöström och Johan Salin bryggeriet åt en tysk bryggmästare.

År 1870 ägdes gården av Jeremias Sjöström, som nu var änkling. Hos honom bor en lärling Granlund från Närpes och flera pigor och drängar. På hyra bor styrman Theodor Melander med syster Kristina. Bryggmästaren Kristian Klutas´ piga Augusta bodde också här.

År 1875 ägdes gården av kopparslagaren Sjöström. Han hade 1869 gift om sig med Maria Josefina Orell, född 1832 i Åbo och med dem bodde Jeremias´  3 söner. Lärlingen Wilhelm Hasselblatt bodde också med dem. Sjömannen Hans Studd bodde här med hustrun Margaretha, de hade tidigare bott på Västra Långgatan 55.

År 1877, den 18 januari skulle kopparslagaren Jeremias Sjöström visa ett skogsskifte i Skaftung åt sin dräng. Efteråt stannade han kvar i skogen för att jaga men efter en tid hittades han död på  vintervägen till Skaftung. Han hade tidigare lidit av tyfusfeber och man antog att han nu hade drabbats av hjärtslag.

År 1880 ägdes tomten nr 3 och gården av kopparslagareänkan Maria Sjöström (f.1848) efter att Jeremias hade dött år 1877. Med Maria bodde pigan Wilhelmina Buts (f.1821). På hyra bodde skomakaren Samuel Lindholm med hustrun Katharina.

År 1885 ägdes gården av Jeremias´ son, kopparslagaren Johan Adolf Sjöström (f.1854) som år 1877 hade gift sig med Olga (f. Tötterström 1855). På hyra bodde brodern, sjömannen Axel Sjöström (f.1861) och smeden Anders Söderlund (f.1854) med hustrun Maria (f.1852) och deras dräng Josef Klemets (f.1867).

År 1887 i juni sålde kopparslagaren Sjöström den bebyggda tomten nr 3 åt kopparslagaren Johan Haapanen (f.1859) och hans hustru Josefina (f.1855).

År 1890 ägdes tomten nr och gården av kopparslagaren Johan Haapanen och hustrun Josefina. I maj detta år bjöd han i Wasa Tidning ut sin kopparverkstad för att hyras av en lämplig kopparslagare. Han skriver att det här är stadens enda kopparslageri.

År 1895 ägdes tomten av kopparslagaren Johan Haapanen, men han verkar inte bo där, men det gör en annan kopparslagare, den tidigare ägaren Johan Adolf Sjöström (f.1854).

År 1898, den 13 september såldes tomten och den gamla gården på exekutiv auktion och högsta budet på 3 500 mark gavs av handlanden Emil Axelin. Han uppgav att han troligen kommer att riva gården och bygga en ny nere mot Badhusparken. (Om du vill läsa köpebrevet från 1898 och det följande från 1910, så skall du klicka HÄR)

Emil Axelin var född i Kristinestad den 19 maj 1864 och han var son till Otto Wilhelm Axelin, som var född i Bötom år 1827 och dog i Kristinestad år 1865, då Emil var endast ett år gammal. Emils mor Maria Lovisa Carlström (1829-1896) var född i Tavastehus. Maria Lovisa var dotter till Emanuel Carlström (1797-1833) och Maria Eleonora (f.1796).  Maria Eleonora hade fått sonen Carl Emil Carlström (1818-1889) före hon gifte sig. C. E. Carlström blev sedan en av de större affärsmännen i Kristinestad och som sedan blev far till kommerserådet Alfred Carlström. Emil Axelin var alltså halvkusin med kommerserådet Alfred Carlström.

Emil Axelin gifte sig efter konkursen 1910 med sin hushållerska Ida (f. Henriksson i Nykarleby 1874-1942) och de fick tre barn men endast dottern Saga (f.1914) som var gift med Kurt Axén levde till vuxen ålder.

År 1899 låter Emil Axelin byggmästaren Henry Häggblad från staden att planera och uppföra en gård på tomt nr 3. Denne har samtidigt flera andra stora projekt på gång ”söder i staden”. Han bygger Snellmans gård, som också byggs invid Badhusparken, Metodistkyrkan vid Staketgatan och så bygger han om Fontells hotell på Högholmen till Segelföreningens lokal, som sedan fick namnet Pavis. Han bygger också om Töttermans gård vid Salutorget, så han hade verkligt mycket på gång samtidigt. Häggblad köpte upp byggnadsvirke allt vad han hittade, bland annat använde han stockarna av den lagerbyggnad som klarade sig vid branden vid Tjöckfors Brännvinsbränneri i Tjöck.

År 1900 ägdes tomten nr 4 och den splitternya gården av handlanden Emil Axelin. Han bodde inte där själv men i den ena lägenheten bodde bankdirektören Moberg (f.1867) på hyra med hustrun Anni (f.1869) och de hade flera barn. I en annan lägenhet bodde kontoristen Rudolf Wendelin (1862-1910) med hustrun Henriette, som var född år 1868 i Danmark. I den sista lägenheten bodde länsveterinären Trygg (f.1850) med hustrun Fransiska (f.1860).

År 1902 är läget nästa oförändrat. Veterinären Trygg har flyttat bort och i stället hade syskonen Eva Tötterman (f.1878), Anni Tötterman (f.1869) och handlanden Torsten Tötterman (f.1876) flyttat in.

År 1905 ägdes tomten nr 3 och den stora gården av handlanden Emil Axelin. Syskonen Tötterman hade flyttat bort och i stället är pastor Calixtus Karlsson (f.1870) med hustrun Selma (f.1875) nya hyresgäster.

Emil Axelin själv bodde i sin kusin Alfred Carlströms gård vid Strandgatan 36 i norrstan. Axelin som själv var stor handlare, arbetade som prokurist åt Carlström och han blev med tiden Carlströms viktigaste medarbetare. Carlström själv hade stora affärer i Vasa, där han var med och grundade allt från Vasa Ångkvarn till Vasa Bomull och Vasa Aktiebank. Han lät därför prokuristen Emil Axelin sköta allt mer av de löpande ärendena i Kristinestad.

Med tiden fick Emil Axelin allt mera uppdrag och han blev snart stadens ”finansminister”. Han satt med i de flesta bolag och föreningar som verkade i staden och det var han som skötte om bokföringarna. Man kan säga att Emil Axelin hade ett finger med i allt som rörde pengar i staden och han hade ett stort och grundmurat förtroende. Han var mycket social och tyckte om att umgås med folk.

År 1906 ägdes gården av Emil Axelin och nu bodde också Föreningsbankens nya direktör Emil Kronman (f.1862) på hyra. Axelin själv bodde fortfarande i Carlströms gård på Strandgatan 36. Alfred Carlström själv bodde ju sedan några år tillbaka på Östra Långgatan i nuvarande Brahegården.

Emil Axelin fungerade nu också som ordförande i stadens drätselkammare, alltså i den instans som skötte stadens finanser. Han hade också blivit direktör för elbolaget Lumen, som han var med och grundade år 1900. Han fungerade också som meddirektör i den filial som Vasa Aktiebank hade grundat i staden.

År 1908 ägdes gården av handlanden Emil Axelin. På hyra bodde bankdirektören G. V. Moberg (f.1867) med sin hushållerska Fanny Lindevall (f.1859). På hyra bodde också stadsläkaren Ernst Wendelin (f.1858) med sin hushållerska Elina Kaskela (f.1864). Också kontoristen Rudolf Wendelin bodde på hyra med hustrun Henriette. Hyresgästerna Ernst och Rudolf Wendelin var bröder.

Eftersom Alfred Carlströms tid allt mer upptogs av politiska och ekonomiska uppdrag, så var det prokuristen Emil Axelin och kontoristen Wilhelm Martens som allt mer skötte hans affärer. De här tre herrarna räknades till de mest förmögna i staden. Alfred Carlström i en klass för sig räknades till och med att vara en av de rikaste männen i hela Österbotten, eftersom han ägde andelar i flera stora företag i Vasa. Hans handelsrörelse var stor med både import och export av viktiga handelsvaror och han var delägare i flera fartyg.

År 1910 var läget helt oförändrat med Emil Axelin som gårdsägare. Men lördagen den 23 juli 1910 avslöjades det att Emil Axelin på ett bedrägligt sätt hade utfärdat 4 växlar i drätselkammarens namn och dessa hade han diskonterat i Vasa Aktiebanks kontor i staden. Han hade alltså utan drätselkammaren vetskap lyft pengar, totalt 140 000 mark. När den första växeln förföll den 23 juli, så vägrade drätselkammaren att lösa in växeln, eftersom de inte heller hade fått några pengar.

Nu rullades det upp en härva som chockerade och totalt lamslog en hel stad. Det visade sig att Emil Axelin hade försnillat pengar från så gott som alla företag och föreningar i staden och han som led de största förlusterna var kommerserådet Alfred Carlström. Han som var känd som den förmögnaste i staden var i själva verket konkursfärdig och det ledde till att Carlström tog sitt eget liv i slutet av augusti samma år.

Efter långa och utdragna rättsprocesser dömdes Axelin till fängelse i 3 år och han gick miste om sitt medborgerliga förtroende för en lång tid. Han gick också i personlig konkurs och alla hans kända tillgångar realiserades. Då gården på Strandgatan 81 skulle realiseras så visade det sig att Alfred Carlsströms konkursbo hade större rätt till den. Det måste ha känts bittert på  Axelinska borgenärssammanträdet i oktober 1910 att konstatera detta.

År 1911, den 31 mars sålde Carlströms konkursbo hälften av tomten nr 3 och halva gården åt kronofogden Emil Hulden (1864-1915). Denne var född i Jakobstad och han fick efter sina studier flera statliga tjänster runt om i Finland. Han kom sedan till Kristinestad med hustrun Hilda (f.1874) och sex barn, då han fick tjänst som kronofogde.  Den andra halvan av gården sålde konkursboet åt bankdirektör Arthur Lewán (f.1869) med hustrun Gerda (f.1877). Säljare i båda fallen var Alfred Carlströms konkursbo som hade övertagit gården, eftersom de hade stora fordringar på Axelin.

År 1914 har den Axelinska gården två ägare.  Halva gården ägdes av bankdirektör Arthur Lewán, som bodde där med hustrun. Kronofogden Emil Huldén ägde den andra delen, men han dog i augusti 1915. Efter Emils död visade det sig att denne hade förskingrat stora pengar, främst via sin tjänst som kronofogde i Ilmola härad. Änkan Hilda flyttade då till Strandgatan 41, där hon öppnade ett bageri. Redan i augusti 1917 avslutades bageriet och hon flyttade med sina 6 barn till Helsingfors. På hyra bodde borgmästare Gustaf Aminoff (f. i staden 1876-d.1938 i Vasa) och pastor Väinö Karma (f.1881) med hustrun Esther och pigan Emmy Hahkala (f.1888). Ingenjör Hjalmar Savander (f.1874) bodde i gården med hustrun Ottilia (f.1870) och fyra barn och pigan Fanny Panttila (f.1897)

År 1916 hade kronofogde Huldéns halva del övertagits av förre lanthandlaren Emil Norrback från Sideby, men han bodde inte själv där. Han hade på en auktion i mars 1916 gett det högsta anbudet på 17 308 mark och 53 penni, det vill säga samma summa som den var intecknad för. Den andra halvan ägdes av bankdirektören Arthur Lewán och han bodde där med hustrun Gerda och pigorna Hilda Vuori (f.1877) och Edith Björnman (f.1896). På hyra bodde borgmästaren Gustaf Aminoff (f.1876) och fil.kand. Mauritz Alexander Öhrnberg (f.1884) och hans hustru Berta (1886-1961) med pigan Aina Kujala (f.1896). I november 1916 sålde bankdirektör Lewán för 22 000 mark sin del av gården åt Emil Norrback, som för en tid ägde hela gården. I mars 1917 öppnade någon en ”Ullbytesaffär och Garnhandel” i gården.

År 1918 ägdes halva gården av förre handlanden Emil Norrback (f.1875) som nu ser ut att bo i gården med hustrun Alexandra (f.1877). De hade fått lagfart på sin halva i juli 1916. Enligt mantalslängderna hade den andra halvan i februari 1917 övertagits av häradsskrivaren Herman Hanemann (f.1876) och hustrun Helly (f.1880) med pigan Alma Lähteenmäki (f. 1875) men om det stämmer endast för en kortare tid. På hyra bodde tullförvaltaren Axel Winqvist (f.1874) med hustrun Elsa (f.1882) och pigan Hulda Stenlund (f.1900). På hyra bodde också förra borgmästaren Gustaf Aminoff (f. i staden 1876-1938 i Vasa).

År 1920 ägdes hela tomten nr 3 och den stora gården av handlanden Emil Norrback. På hyra bodde Axel Winqvist med hustru och två barn. På hyra bodde också handlanden Hugo Snickars (f.1886) med hustrun Hilma (f.1887) och en yngre son. Också en direktörska Anna Westerlund (f.1875) bodde på hyra.

År 1923, den 20 april sålde handlanden Emil Norrback 7/10 av gården åt rektorn för svenska samskolan Torsten Ström med hustrun Hjördis för 122 500 mark. Torsten var född år 1876 i Jakobstad och han var gift med Hjördis Björkman (f.1887-1955) som var född i Gamlakarleby. Samma dag sålde Emil Norrback 3/10 av gården åt fil.kand. Alma Laurén och folkskollärarinnan, fröken Ilmi Ek. Köpesumman var 52 500 mark och för hela gården 175 000 mark. Förutom själva byggnaden ingick i köpet också  kork- och linoleummattorna, de elektriska ljusledningarna med strömbrytare, 3 ringledningar med elektriska ringklockor, 2 brandsprutor och 3 brandämbare och till och med en slaskkärra.

Under hela 1920-talet bodde familjen Ström och de två andra ägarna i gården.  Tullförvaltaren Winqvist, som hade bott i staden i 14 år och under flera år fungerat som stadsfullmäktiges ordförande flyttade i början av år 1926 tillbaka till Helsingfors. Lärarinnan Alma Laurén (f.1878) bodde här med fostersonen Hilding Hästbacka (f.1909) och en studerande Väinö Hästbacka (f.1902). Lärarinnan Ilmi Ek (f.1877) bodde med tjänarinnan Sylvia Bäckström (f.1907). Det bodde flera hyresgäster i den stora gården. Fil.mag. Axel Häggman (f.1893) bodde här en tid med hustrun Elisabeth (f.1899) och två söner. Kristinestads första stadsdirektör Arthur  F. Wickström (f.1876) bodde här en tid med hustrun Fanny (f.1883) och tre vuxna döttrar.

Under 1930-talet bodde det fortsättningsvis många hyresgäster i Ströminas gård, till exempel borgmästaren Finn Erik Finnilä (f.1904) bodde här med hustrun Ann-Lis (f.1909).

I slutet av 1930-talet bodde till exempel den nya stadsdirektören Gösta Lassfolk (f.1902 i Närpes) på hyra med hustrun Sirkka (f.1908 i Åbo). Lärarinnan Ilmi Ek bodde ännu kvar med en fosterdotter Elma Viero (f.1916) och tjänarinnan Signe Sjölund (f.1912). Fil.mag. Karin Monnberg (f.1906) bodde också här en tid.

År 1939 ägdes en större del av gården av rektor Torsten Ström medan den mindre delen ägs av lärarinnan Ilmi Ek. Torsten Ström bodde där med hustrun Hjördis och barnen Karl Hjörvald (f.1913), Karl Sigvard (f.1920) och Hjördis Sigrun (f.1921). med dem bodde tjänarinnan Nelly Juhala från Storå. På hyra bodde fortsättningsvis stadsdirektör Lassfolk. På hyra bodde också fil.mag. Valter Herrgård (f.1905 i Nedervetil) med hustrun Ragnhild (f.1910 i Gamla Karleby), som var Torsten Ströms dotter.

Under hela krigstiden så ser det ut som att det inte bodde några hyresgäster i Ströminas gård, åtminstone är de inte antecknade i mantalslängderna.

I januari 1944 dog Torsten Ström och hans del av gården övertogs då av änkan Hjördis och barnen, som då var bosatta i Helsingfors. 3/10 av gården ägdes av lärarinnan Ilmi Ek (f.1877). På hyra bodde den tiden studeranden Vilhelm Rafael Hästbacka (f. i staden 1918) med hustrun Rita som var sjuksköterska och hon var född Olander i Helsingfors år 1921. På hyra bodde också fil.lic. Eero Valovirta (f.1907 i Vasa) med hustrun Aino (f. Viljanen i Helsingfors år 1909) och de fyra barnen. På hyra bodde också tjänarinnan Esteri Kallio (f.1915 i Alahärmä). Inspektör Elof Sjuls (f.1914) bodde på hyra med hustrun Gunnel (f.Friberg i Borgå år 1920) med två barn.

I oktober 1945 ägde Hjördis Ström fortfarande sin andel av gården. Hyresgästen Vilhelm Rafael Hästbacka flyttade ganska snart till Ylivieska och han dog sedan i Vasa år 1975. Hyresgästen Valovirta flyttade med sin familj till Jyväskylä men inspektör Elof Sjuls bodde fortfarande kvar med sin familj. Ilmi Ek ägde fortfarande 3/10 av gården och på hyra bodde en Allan Varpunen från Esbo med hustrun Hilja från Sordavala. Sjuksköterskan Elna Viero (f.1916 i Storkyrö) bodde på hyra, liksom affärsarbetaren Henrik Fridell (f.1921 i Särkisalo) och hustrun Else Svea Elisabeth (f. Norrgård i Sideby år 1926). Långvariga tjänarinnan Signe Sjölund har flyttat till Vasa och i stället bodde en familj Ostamo i gården.

I mitten av 1950 ägdes gården fortfarande av Hjördis Ström och Ilmi Ek. Familjen Sjuls bodde fortfarande kvar medan Henrik Fridell hade flyttat till Strandgatan 32. Familjen Ostamo flyttade på 50-talet till Kyrkogatan 1.

Hjördis Ström dog år 1955. Gården övertogs sedan av familjen Nortamo och efterhand av de nuvarande ägarna. Gården är i gott skick och är en verklig prydnad i Badhusparken.

I folkmun heter det att ”varje spik i den här gården är stulen” men det stämmer kanske inte så där bokstavligt, för knappast hade Emil Axelin själv stulit några spikar. Däremot kan man nog förmoda att den är byggd med pengar som han hade kommit över på bedrägligt sätt. Fotot är taget från sydväst sommaren 2020.
Den Axelinska gården är en arkitektonisk pärla och trots att den är byggd i slutet av 1800-talet så är den fortfarande i gott skick och en prydnad i stadens gatubild. Fotot från sommaren 2020.
Det fanns i tiderna en ovanligt vacker port vid infarten från Östra Långgatan. Fotot från SLS:s arkiv.

 

Annonser.

Annons i Syd-Österbotten 2.9.1916.