Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1848, i december anhöll guld- och silversmeden Johan Lindroos att hans gård i hörnet av Strandgatan och Kollbacks gränden skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Lindroos uppgav då att på tomten fanns det 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare.
Lindroos uppgav att hans tomt var 1 105 ”Qvadrat alnar i areal vidd, dess norra sida är 48 ½ alnar och gränsar till tomt 200, i östra sidan var den 23 ½ alnar bred och den stöter till Strandgatan. Södra sidan var 48 alnar och gränsar till Kollbacks gränden. Västra sidan är 23 ½ alnar och gränsar till tomten 214. Gården är belägen 119 alnar från Stadsfjärden och 4 alnar från stadens pumpbrunn i Kollbacks gränden. (en aln är ungefär 60 cm)
Det fanns 2 byggnader på tomten år 1848 som Lindroos ville ha försäkrade:
Byggnad nr 1:
En träbyggnad i vinkel, uppförd i en våning av nytt furutimmer år 1830. År 1848 uppfördes den södra flygeln på gården, också den i en våning men där fanns en vindskammare, som inte hade någon eldstad.
Hela gården var brädfodrad och målad med grön oljefärg. Gården hade 10 rum, nämligen 2 förstugor, 1 sal, 6 kamrar och i dessa fanns det totalt 5 kakelugnar av kakel och en som var gjord av tegel. Där fanns en guldsmedsverkstad, försedd med en spis och kakelugn och där fanns och där fanns också ett kök med en bakugn.
Gården hade en medelhöjd om 12 ½ alnar, dess längd mot Kollbacksgränden 31 alnar och mot Strandgatan var dess längd 23 ½ alnar. Gaveln mot norr var 10 ½ alnar bred och den västra gaveln var 9 ¼ alnar. Gården var försedd med brädtak och hade en stenfot som var omkring 1 ¼ alnar hög.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig. Lindroos hade egna förslag på försäkringsvärdet men den lokala brandstodskommittén prutade allt som oftast på detta värde. Till exempel stenfoten värderade Lindroos till 60 rubel men 40 rubel kunde godkännas. Stommen värderades till 400 rubel och den oljemålade brädfodringen med förhydningspapper på den södra flygeln med kruslister och pilastrar värderades till 170 rubel.
Yttre taket som var gjort av bräder värderades till 150, bjälklagen till 45, golven som var gjorda av granplankor till 100, innertaken som var gjorda av furubräder till 65 och alla trappor till 35 rubel. Gården hade 12 panelade oljemålade av halvvitt glas i kitt, de var 2 alnar och 18 tum höga och 2 alnar breda med dubbla fönster och de värderades till 96 rubel tillsammans.
Två förstugudörrar av helfransk typ värderades till 12 rubel med lås och tillbehör. Den dubbla dörren till saluboden, som hade glasfönster värderades till 12 rubel. 15 mindre vindsfönster, som var 18 tum höga värderades till 15 rubel, trots att Lindroos föreslog 30. Där inne fanns det 9 halvfranska dörrar för 63 rubel och 5 kakelugnar för totalt 60 rubel.
Spisen i verkstaden värderades till 16 rubel och de tre skorstenarna av holländskt tegel till 50 rubel tillsammans. 2 rum hade franska tapeter och 7 rum hade vattenfärgade tapeter. Också takrännorna, som den tiden kallades vattenledare av bleck med krokar var försäkrade till 16 rubel. Den väggfasta inredningen i gatboden blev värderad till 15.
Den här tiden var det inte möjligt att försäkra lösegendomen. Hela byggnadens värde blev 1 470 rubel.
Byggnad nr 2:
En uthusbyggnad, som var brädfodrad uppförd år 1848 av nytt virke. Den södra sidan var målade med grön oljefärg medan de andra sidorna var målade med vanlig röd vattenfärg. I uthuset fanns magasin, stall, fähus med mera och dess längd var 22 alnar och medelhöjden 12. Den hade brädtak och en stenfot som var ¾ alnar hög. Uthuset hade en pardörr och 5 enkla dörrar, alla med lås. 3 större fönster och 2 mindre fans det och också vattenledare av bleck. Hela uthuset värderades till 300 rubel. Utöver de två byggnaderna så försäkrades inkörsporten till 20 rubel och planket till 10.
Totala försäkringsbeloppet 1 800 rubel och detta godkändes av Lindroos och av brandstodsbolagets agenter J. G. Ramstedt och H. O. Fontell.
Den årliga försäkringspremien eller ”inträdesafgiften” som den kallades räknades ut till 17 rubel och 27 kopek. Vart femte år skulle sedan byggnaderna granskas och värderas på nytt och då räknades följande premie ut och den gällde då följande 5 år.
År 1853 gjordes den första granskningen och allt visade sig vara i gott skick och alla brandredskap på plats.
År 1858 gjorde följande granskning av ”Guld och silfver arbetaren Johan Lindroos” gård och allt var till belåtenhet. Granskningen var undertecknad av C. E. Carlström och E. N. Sundman.
År 1863 vid 5-års granskningen så värderades gården till 7 200 mark. Finland hade ju år 1860 avskaffat rubeln och inför mark och penni i stället.
Vid granskningen år 1868 konstaterade granskarna, snickaren Matts Their och glasmästaren Gustaf Eklund att taket och flera detaljer inomhus har förfallit så pass att de sänkte värdet på huvudbyggnaden 5 880 mark till 4 000. Samma sak var det med inkörsporten och planket var så förfallet att det helt togs bort ur försäkringen.
År 1873 då följande granskning gjordes hade gården övertagits av urmakaremästaren Johan Fredrik Westerholm. Byggnaderna var i samma skick som tidigare, så några ändringar gjordes inte. Också brandredskapen var i skick.
Vid de följande 5-års granskningarna under hela 1800-talet var allt i skick, till granskarnas belåtenhet.