Den försäkrade gården på tomt nr 14

Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur ett försäkringsbrev, som finns arkivet på Riksarkivet.

År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1861 den 7 februari anhöll snickarmästeren Matts Their att byggnaderna på hans tomt nr 14 skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och Their uppgav då att på hans tomt fanns 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 brandämbare. På gårdsplanen fanns en brunn med rikligt vatten och därtill var det nära till Stadsfjärden.

Their uppgav att tomten är 3 940 kvadratalnar i areal vidd (en kvadrataln = 0,36 kvm). I norra ändan, som var 49 ½ alnar lång gränsar till Hållfastska gatan, i öster var sidan 81 alnar och den gränsade till Strandgatan. Den västra sidan var 80 alnar lång och den gränsade till tomterna 12 och 13.  I söder gränsade tomten till den endast 5 ½ aln (3,30 meter) breda Lillgränden.

Då mästersnickaren år 1861 försäkrade sin gård, så skulle det göras en planteckning av tomten och så här såg den ritningen ut i renritad form.

På tomten fanns det 3 byggnader, men endast huvudbyggnaden skulle försäkras:

Byggnad nr 1:

En träbyggnad i en våning, byggd av furu- och grantimmer i gott skick omkring år 1815. Den är brädfodrad och målad med röd färg. Byggnaden har nio rum, nämligen två förstugor, två salar, fyra kamrar och ett kök. I dessa rum finns det sex kakelugnar och en köksspis och en stekugn. Byggnaden längd är 38 alnar (22,8 meter) och 11 ½ alnar (6,9m) bred, försedd med ett tak av bräder och har en ordentlig stenfot, som är 1 aln hög.

Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig, till exempel stenfoten brandförsäkrades för 15 rubel. Stommen försäkrades för 405 rubel, yttre taket för 70, bjälklagen 20, golven av granplankor 70 och innertaken av furubräder för 60 rubel. 9 större fönster värderades till 40 rubel tillsammans. Nio innerdörrar var värda 40 och två par förstugudörrar för 21. Sex kakelugnar var värda 72 rubel tillsammans, köksspisen 40 och fyra skorstenspipor var värda 28 rubel. I fyra rum fanns det franska tapeter och i tre rum fanns det vattenfärgade tapeter, alla dessa värda 40 rubel.

Hela huvudbyggnaden försäkrades för 930 rubel.

Förutom denna byggnad försäkrades inkörsporten och planket för 30 rubel.

Alltsamman försäkrades för 960 rubel och den årliga försäkringspremien, eller inträdesavgiften, som den kallades uträknades till 8rubel och 91 kopek. Denna premie skulle betalas varje år i fem års tid och då skulle byggnaderna granskas och premien justeras. Någon granskning blev det inte i denna gård, eftersom den totalförstördes i en brand redan följande år.

Snickarmästaren Matts Their lät rita denna planteckning i februari år 1861 och hans namnteckning finns infälld uppe i vänstra hörnet.

Branden i april 1862.

Den 27 april 1862 utbröt en brand i snickarmästare Matts Theirs huvudbyggnad. Den hade försäkrats året innan och skadan värderades till 950 rubel silver, motsvarande 3 800 finska mark. Branden hade fått sin början i snickarverkstaden och den spred sig snabbt, så att hela karaktärbyggnaden förstördes. Några andra byggnader skadades inte.

Magistraten lät förhöra vittnen och andra inblandade några dagar efter branden och gårdsägaren Matts Their uppgav att han på kvällen hade fått besök av målarmästaren Rosendahl. Vid 8-tiden på kvällen den 26 april begav de sig av till arbetaren Tillander och de stannade där ända till 12-tiden på natten. De hörde då brandsignaler och de rusade ut och råkade på brandvakten, som berättade att det brann i Theirs snickeriverkstad, som var inrymd i huvudbyggnaden.

Their rusade då hem och såg att det slog ut lågor från verkstaden men inte från några andra rum i byggnaden. En del lösöre hade då redan blivit bärgat.

Följande att förhöras var snickerigesällen Otto Nyman. Efter att ha ätit kvällsvard hade han gått och lagt sig edan klockan halv nio och kort därefter insomnat i en kammare bredvid verkstaden. På natten vaknade han då rök trängde in i kammaren från verkstaden. Han öppnade dörren till verkstaden och såg att det brann där och han slog då sönder fönstret i kammaren och hoppade ut. Otto Nyman uppgav att då han på kvällen avslutade sitt arbete, så sopade han ihop spånorna på ena sidan av kakelugnen. Den hade för länge sedan brunnit ut och Otto uppgav att han inte vet hur branden hade börjat.

Följande vittne var snickargesällen Johan Wallin, som upprepade det som det tidigare vittnet hade berättat. Johan kunde inte heller uppge någon orsak till branden.

Vittnet nr 3 var snickargesällen Anders Andersson, som berättade att bagargesällen Carl Carlsson hade varit på besök och att de vid niotiden på kvällen hade begivit sig till bagarmästare Rosengrens gård, där Carlsson bodde. Vid 12-tiden hade Rosengren kommit in och meddelat att elden var lös hos Their och de rusade tillbaka och när de kom fram slog elden ut genom fönstret till snickeriverkstaden. Han kunde inte uppge någon orsak till hur branden började.

Vittnet nr 4 gav samma svar som det föregående. Vittnet nr 5 var snickerilärlingen Wilhelm Löf. Han hade strax efter klockan åtta gått hemifrån till skomakarmästaren Hartman för att låta reparera ett par stövlar. Han stannade där tills han hörde brandsignalerna och han rusade då till hemmet och kunde se att lågor slog ut genom fönstret till verkstaden.

Pigan Lovisa Back berättade i sitt vittnesmål att hon klockan åtta gått på ett ärende men återvände redan en timme senare och då gått och lagt sig i köket hos Theirs. Vid midnatt blev hon uppväckt av snickarhustrun Sofia Their och hon märkte då att rök trängde in i köket från verkstaden, som låg tätt intill. Hon hade på kvällen inte vistats i verkstaden och hade ingen vetskap om hur branden börjat.

Vittnena 7 och 8 var för förre tullvaktmästaren Gustaf Adolf Åberg och hans hustru Catharina. De bodde i en kammare i Their gård och de hade gått och lagt sig vid tiotiden. De blev vi midnatt väckta av en brandvakt och de klädde hastigt på sig och rusade ut, där de såg att elden slog ut genom fönstret på verkstaden. De hade ingen aning om brandens uppkomst.

Sammanlagt hördes 15 vittnen den första dagen. Ett par dagar senare hörde några vittnen till men ingen kunde uppge någon brandorsak.

Efter alla förhör konstaterade Johan Grönholm på magistratens vägnar att undersökningen och förhören avslutats och att någon brandorsak inte har framkommit. Det antogs dock allmänt att någon aska från kakelugnen funnits på golvet då spånorna sopades i hop efter dagens arbete. Spånorna samlades i en hög bredvid kakelugnen och de hade sedan antänts omkring midnatt och ledde till att hela gården brann ned.

Brandstodsbolagets lokala agent J. G. Ramstedt skickade magistratens protokoll till Helsingfors den 10 maj 1862. Byggnaden var försäkrad för 950 rubel men ersättningen minskades med 19 rubel, eftersom ¼ av planket fanns i behåll, 2/3 av stenfoten var i behåll och där hittades också diverse järnskrot, tegel och brända stockar. Ersättningen blev alltså 931 rubel som utbetalades åt Matts Their.

Brandförsäkringen år 1863.

Redan följande år hade snickarmästaren Matts Their byggt en ny gård på tomten, alltså den gård som fortfarande står kvar. Den 26 april 1873 tecknade han en ny brandförsäkring på två byggnader medan den tredje lämnades oförsäkrad.

Tomten var lika stor som då förra försäkringen togs och alla nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var alla märkta med tomtens nummer.

Efter branden år 1862 så byggde snickaren Matts Their snabbt upp gården på nytt och gjorde den då bredare än den förra. Vis av skadan så brandförsäkrade han byggnaderna genast följande år och då var byggnaderna placerade så här.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av nytt timmer, i gott skick, uppfört år 1863, varken brädfodrat eller målat och hade pärtor på taket. Huset var 36 alnar (en aln=60 cm) långt, 15 alnar brett och från marken till takkanten var det 14 alnar. Huset var byggt i en våning med sex boningsrum och i dessa fanns det fem kakelugnar och en köksspis. I försäkringen ingick stenfoten, två uppgångstrappor och en förstuga.

Byggnaden försäkrades för 6 000 mk trots att Matts Their skulle ha önskat endast 4 800.

Byggnad nr 2:

En uthusbyggnad av både nytt och gammalt timmer, uppförd år 1863. Den var i gott skick, varken brädfodrad eller målad och det hade också lagt med pärtor. Uthuset var 42 alnar långt och 8 ½ alnar brett och där fanns två magasin, ett vedlider, latrin med spillningskast, ett fähus med förstuga och en foderlada.

Matts Their ville ha denna byggnad försäkrad för 2 000 mark men den lokala brandstodskommittén godkände endast 1 200 mark.

Byggnad nr 3 var ett redskapslider av stock och det lämnades utan försäkring.

Förutom de två byggnaderna så försäkrades också den oljemålade inkörsporten för 50 mark. Den mindre gångporten bredvid den större försäkrades också för 50 mark och de här portarna var båda gjorda av stock och bräder och i försäkringen ingick både lås och gångjärn.

Planket kring tomten försäkrades för 50 mark, det var 85 alnar (51 m) och det var 1,8 m högt, alltså tre alnar.

Hela försäkringen gick på totalt 7 350 mark och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 65,51 mark. Eftersom snickarmästaren hade en verkstad i byggnaden och den ansågs vara eldfarlig, så höjdes premien med 30 %. Också uthuset på gården fick högre premie på grund av närheten till snickeriverkstaden.

Matts Their uppgav i försäkringsbrevet att det på hans tomt inte fanns några eldfarliga inrättningar, utom den snickeriverkstad som fanns i hans huvudbyggnad. Någon trädgård fanns inte på tomten och inga lummiga lövträd heller.

Så här såg hela planteckningen ut som snickaren Matts Their lät rita upp, då han år 1863 skulle teckna en ny brandförsäkring på sin nybyggda gård.

Brandförsäkringen år 1905.

År 1876 sålde snickarmästaren Matts Their gården åt skepparen Johan Edvard och Johanna Hjulman. Då Johan Edvard avled år 1896, så övertogs gården av änkan Johanna, som kallades Hanna.

Hon gjorde vissa förbättringar på byggnader och i september år 1905 tecknade hon en ny brandförsäkring på byggnaderna på tomt nr 14. Hon uppgav att tomten var 1 563 m² stor och på tomten fanns det en brunn, som kan användas vid en eventuell brand. De brandredskap som krävdes för att få en försäkring fanns på tomten och de var alla märkta med tomtens nummer.

På tomten fanns det tre byggnader och alla försäkrades.

I september 1905 då Johanna Hjulman skulle försäkra sin gård på nytt, så skulle en planteckning bifogas försäkringsbrevet och så här var byggnaderna placerade enligt den renritade teckningen. Infällt i nedre kanten Hanna Hjulmans namnteckning på försäkringsbrevet.
Byggnad nr 1:

Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1863. Det var brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 21,68 m långt och 8,91 m brett och höjden från marken till takkammen var 8,31 m. Den var uppförd i en våning och där fanns 10 rum och i dessa rum fanns det sex kakelugnar och två köksspisar, varav den ena var förenad med en bakugn. På gårdssidan fanns det en större veranda, som var uppförd av korsvirke och bräder.

Den här byggnaden försäkrades för 15 000 mark.

Byggnad nr 2:

En vinkel uthusbyggnad i en våning, uppförd under åren 1863, 1877 och 1880. Den var brädfodrad och målad med kompositionsfärg och hade ett tak av asfaltfilt. I söder var uthuset 25,68 m långt och den västra sidan var 22 m medan bredden varierade mellan 2,95 m och 5,05 m. I uthuset fanns det två förrådsbodar, ett stall, latrin med spillningskast, fähus med förstuga, foderlada, ett redskapslider och ett vedlider.

Uthuset försäkrades för 2 000 mark.

Byggnad nr 3:

En hushållsbod, uppförd av stock år 1850, i försvarligt skick, brädfodrad och målad med kompositionsfärg och taket var lagt med asfaltfilt. Boden eller härbret var 3,86 m långt och lika brett.

Byggnaden försäkrades för 200 mark.

Förutom byggnaderna försäkrade Johanna också inkörs- och gångporten för 200 mark.

Ett plank av stock och bräder försäkrades för 450 mark. Det var 53 m långt och 2 m högt. Ett trädgårdsstaket runt trädgården försäkrades för 150 mark och det var 70 m långt och 1,35 m högt.

Hela försäkringsbeloppet uppgick till 18 000 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 115 mark och 1 penni.

Så här såg hela planteckningen ut som Hanna Hjulman bifogade brandförsäkringsbrevet år 1905.