Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2025. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsregister, kyrkböcker och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Gårdens historia.
År 1750 ägde handlanden Matts Öman (1699–1769) gården och tomten, som då sträckte sig ända till Skolgatan och den hade då nummer 25 i det fjärde kvarteret. Matts var gift med Margareta Rönnbom (1701–1781) och de fick tre barn, som alla levde till vuxen ålder.
År 1769 avled gårdsägaren Matts Öman och gården övertogs då av äldsta sonen Henric Öman (1735–1796). Denne hade år 1767 gift sig med Brigitta eller Birgitta Backman (1743–1788) från Kristinestad. Henrik var allt från sjöman till handlande och skeppare men det finns inga uppgifter om fartyg han var skeppare på. Troligtvis ägde han egna fartyg, som han gjorde kortare handelsfärder med.
År 1778 ägde sjömannen Henric Öman tomten nr 25 och förutom hans familj bodde där också sjömannen Birgerson och sjöman Erik Björkmans änka.
År 1780 hade den här tomten fått numret 15 och den sträckte sig fortfarande ända till Skolgatan. Ägare då var sjömannen och skepparen Henrik Öman, som bodde där med hustru och sonen Anders Henric. Sjöman Lindboms änka bodde också på den här tomten.
År 1788 avled Birgitta Öman i ”gångbara febern”.
År 1798 övertogs tomten nummer 15 av sonen, sjömannen Anders Henric Öman (1768–1844) och han byggde då en ny gård innehållande två rum på tomtens norra obebyggda ända.
År 1800 ägdes den tomt som då hade numret 15 i det fjärde kvarteret av sjömannen Anders Henric Öman. Han var född i Kristinestad, som son till handlanden och skepparen Henric Öman (1735–1796) och borgaredottern Brigitta Backman (1743–1788). Anders var gift med Ulrika (1769-1849) som var dotter till Anders Asplund (1716 i Perälä – 1800 i Kristinestad) och Brita (f. Gedda 1724-1802).
År 1805 hade tomten fått numret 15 i det fjärde kvarteret och den norra halvan ägdes av sjömannen Henric Öman och den andra södra halvan av tomten närmare Skolgatan av sjömannen Anders Henric Rislund, som före det hade bott på Västra Långgatan 4.
År 1810 ägdes den delade tomten av sjömanshustrun Ulrika Öman, som kallades Ulla. Hon bodde med sin man Anders som var ofärdig och bräcklig och de hade tre barn födda mellan åren 1800-1805. På samma tomt invid Skolgatan bodde också sjömanshustrun Lena Rislund.
År 1820 ägdes tomten nr 15 av sjömanshustrun Ulrica ”Ulla” Öman, som bodde med sin bräckliga man Anders. Den här Anders hade för övrigt en yngre bror Johannes, som kallades Johan och han var född år 1780. Denne Johan gick tidigt till sjöss och enligt Lilly Nystén blev han ”godvilligt lämnad i Tripolis eller Tunis, kom som 17-åring till Tripolis, blev muhammedan och ändrade sitt namn till Mohamed el Swidi. Han var en utmärkt härförare, varmt älskad och ärad av paschan och folket för sin skicklighet och hederlighet”.
År 1827 hade den nya stadsplanen tagits i bruk och den norra tomthalvan hade fått numret 232 i det fjärde kvarteret. Tomten var på 581 m² och gården ägdes då av sjömanshustrun Ulrica Öman och bräckliga maken Anders. Hos dem bodde döttrarna Brita (f.1775) och Magdalena (f.1784, gift med handlanden Mauritz Wilhelm Argelander).
År 1833 hade tomten 232 och gården övertagits av Ulrikas dotter Brita Öman (1775–1877) men föräldrarna Anders och Ulla bodde kvar i gården. Britas syster Magdalena (1805–1885) gifte sig med skepparen Gustaf Strandman (1804–1875) och de byggde en gård åt sig på Strandgatan 28.
År 1844 avled före detta sjömannen Anders Öman och år 1849 avled hans änka Ulrika Öman. Gården hade då redan övertagits av dottern Brita, som var ogift.
År 1860 ägdes gården av sjömansdottern Brita Öman. I gården bodde också Britas svägerska, sjömansänkan Maria Sofia (1800–1862) som var född Bastuvik i Sideby.
År 1877, den 23 december avled Brita Öman och gården övertogs då av arvingarna. Där bodde också hennes brorson Carl Johan Öman (f.1841) och hans hustru Maria Matilda Häggström(1845-1877), som avled ett par månader före sin svärmor Brita. De hade fyra barn födda mellan åren 1866 – 1873.
År 1878, i oktober sålde Brita Ömans arvingar gården på auktion och den ropades in av handlanden H. O. Fontell, som inte bodde där själv. Fontell hyrde ut gården åt bleckslagaren Karl Erik Johansson (f.1851) och hans hustru Sofia (f.1851) och hos dem bodde Karl Eriks mor Fredrika.
Bärnlund tar över
År 1882 sålde Fontell gården åt sjömannen Gustaf Bärnlund (1837–1889). Han var son till blockmakareänkan Maria, som var född Björndal år 1807 i Mustasaari. Gustaf hade tre bröder som alla var sjömän. Gustaf bodde inte själv i gården, utan han bodde hos sin mor Maria på Strandgatan 43. Den gården hade Maria Bärnlund köpt år 1857 av Wilhelm Renfors.
År 1883, den 31 oktober tecknade sjömannen Gustaf Bärnlund en brandförsäkring på huvudbyggnaden vid gatan. Han uppgav då att den gården var uppförd av timmer år 1798 och där fanns två rum med varsin kakelugn.
År 1889 avled Gustaf Bärnlund och hans gård övertogs då av metodistförsamlingen genom sjömannen Josef Viktor Henriksson och församlingen fortsatte att använda gården som församlingskapell. År 1891 uppförde församlingen en uthusbyggnad nära Norra Kvarnberget, som fortfarande står kvar. Av okänd anledning byggdes det här uthuset utanför tomtgränsen, alltså på stadens mark.
År 1899, den 5 oktober hade metodistförsamlingen fått tillstånd att uppföra en ny kyrkobyggnad på ofri grund ”å bärget väster om Staketgatan och Nytorget, samt paralelt med den förra eller å annan staden tillhörig tomt”, som det stod i deras ansökan. Följande år kunde metodistförsamlingen ta den nya kyrkan i bruk.
Bokhållaren Mangs tar över
År 1899, den 27 oktober sålde metodistförsamlingen den här gården på tomt 232 för 3 500 mark åt bondesonen, arbetaren Oskar Mangs (f.1875) från Pjelax och hans hustru Augusta (f.1878).
År 1913, den 14 november tecknade Oskar Mangs en ny brandförsäkring på de två byggnader som fanns på hans tomt. Han uppgav att tomten är nästan 600 kvm stor och att det på tomten fanns alla nödvändiga brandredskap.
Oskar uppgav att huvudbyggnaden, som var 10,69 m lång och 5,20 m bred var uppförd av timmer år 1798 i en våning och att där fanns två rum. Uthuset nära Kvarnberget var uppfört av timmer år 1891 och det var 16,40 m långt. I uthuset fanns en foderlada, fähus med förstuga och latrin med spillningskast. Båda byggnaderna hade asfaltfilt på taken.
År 1920 ägdes gården på tomt 232 av bokhållaren Oskar Mangs och hans hustru Augusta. Hos dem bodde också sonen Lars Albert, som var född år 1915.
I början av 1930-talet hade Augusta Mangs avlidit och änklingen Oskar bodde där med sin son Lars Albert.
I mitten av 1930-talet bodde Oskar och Lars Albert i gården och hos dem bodde också tjänarinnan Fanny Viktoria Pantulin (f.1911).
I slutet av 1930-talet bodde Oskar Mangs ensam i gården och han fungerade som stadens sundhetspolis. Sonen Lars Albert arbetade som sjöman.
År 1943 gifte sig gårdsägaren Lars Albert Mangs med Runa Eneberg, som var född i Nagu 1919 och de bosatte sig då i Åbo.
I slutet av 1940-talet, efter att Oskar Mangs hade avlidit, så bodde bankdirektör Oiva Nordlund på hyra i gården. Han var född 1880 i Närpes och var gift med Elin Vikander, född i Vasa 1881.
I början av 1950-talet ägdes gården på tomt 232 av Lars Albert Mangs. Oiva Nordlund hade nu flyttat till Vinkelgatan på Östra sidan och i stället bodde montören August Skjäl på hyra i Lars Albert Mangs gård. August var född 1899 i Korsholm och var gift med Linda Hasselblatt, som var född 1912 i Kristinestad. De hade med sig sonen Stig-Erik, som var född i Korsholm 1942.
Montören Skjäl tar över
År 1954, den 15 april sålde Lars Albert och Runa Mangs gården på tomt 232 för 450 000 gamla mark åt montören August Skjäl och hans hustru Linda. De nya ägarna uppförde en enkel tillbyggnad på gårdssidan av bräder och korsvirke.
På 1960-talet ägdes gården av August och Linda Skjäl. Efter Augusts död flyttade Linda till Vasa där sonen Stig-Erik då bodde.
De sålde då gården åt postiljonen Sigvald ”Sigge” Roos (f. 1929) och denne sålde gården åt Perttu Repola.
År 2006 sålde Repola gården och år 2008 övertog den nuvarande ägaren gården. Gården förstorades med flera rum på gårdssidan och boningsrum inreddes i vindsvåningen. Tomten förstorades genom att av staden förvärva området där uthuset står, så att tomten efter det är närmare 700 m² stor.
Den nuvarande ägaren använder den historiska gården som stadigvarande bostad för sin familj.
