Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla kyrkböcker, lagfartsregister, mantalslängder och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Gårdens historia
År 1800 ägdes den gamla gården och tomten nummer 4 av stadsfältskären Johan Fredrik Cederstedt (1728–1805), som hade varit kompanikirurg vid Österbottens regemente under Pommerska kriget (1757–1761) och sedan blev han fältskär i Kristinestad fram till sin död år 1805. Det var ju den här Cederstedt som upptäckte det hälsosamma vattnet i brunnen på Storängen nedanför Norra Kvarnberget och började saluföra hälsovatten. Johan Fredrik var gift med Ulrika Rahse (1740–1811) och de fick sex barn men tre avled i unga år.
År 1805 ägdes gården och den här tomten av stadsfältskären Cederstedt, som bodde med dottern Gustava. Borgmästare Erik Berndtsons änka bodde också i gården. Hon hade tidigare bott vid Salutorget men då hon blev änka 1794, sålde hon den gården åt Josef Holmström. I gården bodde också handelsmannen Johan Berndtson.
År 1810 ägdes gården och tomten som nu hade numret 3 i det tredje kvarteret av fältskärens dotter Gustafva Cederstedt (1782–1821). Hennes mor Ulrika (1740–1811) som då var 70 år gammal bodde också här. Det här året gifte sig Gustafva med handelsbetjänten Adolf Hallman (1786–1859) och år 1817 fick de dottern Sofia Fredrika. Den här dottern gifte sig år 1834 med skepparen Benjamin Salin (1802–1840) som var född i Tavastehus. Han var befälhavare på flera fartyg och han dog i lungsot i England år 1840.
År 1814 ägdes tomten nr 3 av fältskärsdottern Gustafva Cederstedt och hos henne bodde maken Adolf och också förra underläkaren Michel Bergbom och hans hustru.
År 1815 ägdes tomten nr 3 av fältskärsdottern Gustafva Cederstedt. På hyra bodde länsmanshustrun Åberg med dottern Maria och där bodde också sadelmakaren Anders Wesander.
År 1820 ägdes tomten av handelsbetjänten Adolf Hallman, som bodde med hustrun Gustafva. På hyra bodde förra länsmannen Åberg med dottern Maria.
År 1821 avled Gustafva i lungsot och gården övertogs då av änklingen, handelsbetjänten Adolf Hallman.
År 1825 ägdes den här tomten som då hade numret 3 i det tredje kvarteret av före detta handelsbetjänten Adolf Hallman och hans svägerska Maria bodde också i gården och hon benämns ibland som piga.
År 1830 hade den nya stadsplanen tagits i bruk och tomten hade nu fått numret 130. Den obebodda tomten nr 130 innehades av grannen Gottfrid Starcke som var förmyndare för Adolf Hallman.
År 1835 hade gården övertagit av Adolf Hallmans måg, skepparen Benjamin Salin som för det mesta vistades ute på haven. I gården bodde hans hustru Sofia och hennes far, före detta handelsbetjänten Adolf Hallman. År 1835 bodde också färgaren Carl Palmén i gården på hyra, tillsammans med hustrun Wendla.
År 1838, den 19 november sålde skepparen Benjamin och Sofia Salin gården åt handlanden Erik Wahlforss och det är oklart vart Adolf Hallman tog vägen.
Erik Wahlforss (1804–1877) var född Svartti i Storå och han var son till Mathias Michelsson Svartti (1753–1809) och Anna Margareta Wahlfors (1767–1810). Hennes släkt Wahlfors hade kommit som skräddare till Storå från Sundsvall. Erik var gift med Susanna Maria Holmudd (1808–1867) från Kristinestad. Maria var dotter till handlanden Jonas Gabrielsson Holmudd (f.1772 i Pedersöre- d. i Kristinestad 1824) och Brita Helena Hallman (1767–1833) som var född i Kristinestad.
Erik och Maria fick flera barn, bland annat Amanda Wahlforss (1840–1918) som år 1875 köpte den så kallade Felénska gården och startade en bokhandel där. Amandas systrar Hilda (1844–1920), farmaceuten Thekla (1846–1905) och änkan Kristina Elisabeth (1848–1905) bodde också i Felénska gården.
Eriks och Marias yngsta son Rudolf Wahlforss (1853–1910 i Borgå) var också skriven i gården. Rudolf hörde till den första årskullen studenter från Wasa svenska lyceum år 1870 och några år senare blev han maskiningenjör. Han arbetade sedan som lärare i Helsingfors och i Borgå, under ett par år arbetade han i St. Petersburg.
De fick också sonen Henrik Alfred Wahlforss (1839–1899) som flyttade till Helsingfors, där han gifte sig med Emilia Elisabet Långhjelm (f. i Åbo 1863–1937 i Helsingfors). Det var de som sedan fick sonen Emil Wilhelm (1891–1969) som under åren 1926 till 1961 satt som VD och generaldirektör för Ab Wärtsilä Oy och som år 1941 fick titeln bergsråd.
År 1840 uppförde handlande Wahlforss en ny byggnad av trä längs med Skolgatan, innehållande en förstuga, en bagarstuga och två kamrar. Där fanns också en vindskammare utan uppvärmningsmöjligheter. Den var 20 alnar (12 m) lång och hade ett tak av bräder och hade en stenfot av kilade stenar.
År 1843 uppförde Wahlforss en sjömagasinbyggnad nere vid stranden och i den fanns det två rum och en vindsvåning. Den var nästan 11 meter lång och grunden var gjord av ett bjelkunderlag med kilade stenar. Mot stranden fanns det en verandalik brygga.
År 1844 uppförde Erik Wahlforss en ny gård på tomten nr 130. Den byggdes av nytt timmer i en våning och hade 13 rum, bland annat en salubod, en förlagsbod, ett handelskontor, två förstugor, en tambur och 5 kamrar.
År 1850 ägdes gården och tomten av handelsmannen Erik Wahlforss, som bodde med hustrun Maria, flera barn, handelsbiträden, drängar och pigor.
År 1850 gjorde Erik Wahlforss konkurs och hans gård och all donationsjord såldes på konkursauktion den 5 december. Högsta godkända budet gavs av handlanden Johan Reinhold Fontell, som bjöd 2 420 rubel silver. Gården skulle han få överta på fardagen, alltså den 1 oktober 1851 medan donationsjorden kunde övertas direkt. Den 16 december transporterade Fontell auktionsinropet på vicekonsuln och handlanden Otto Wendelin och denne fick lagfart på tomten år 1852. Erik och hans familj flyttade då till släktgården på Östra Långgatan 29. Otto Wendelin var son till kommerserådet Simon Anders Wendelin och Catharina och han var gift med Ulrika Rosenlew från Björneborg.
År 1853 byggde Otto Wendelin ihop huvudbyggnaden med bagarstugan, så att den nu fick 3 farstukvistar, två vindsrum, en drängstuga, en bagarstuga, en sal, ett kök och 12 kamrar. Kryddgården flyttades ut i havet och sjömagasinet kunde förlängas då tre gamla byggnader revs.
År 1855 ägdes gården och tomten av handlanden Otto Wendelin, som bodde där med hustrun Ulrika och en bokhållare, en handelsbetjänt, två drängar och tre pigor.
År 1862, den 20 mars sålde Otto Wendelin gården, tomten och därunder hörande donationsjord åt handlanden August Roos. Köpeskillingen utgjorde 4 000 rubel silver. Några dagar efter köpet meddelade grannen C. E. Carlström att han inte tänker inlösa den här tomten, som han enligt naborätten skulle ha haft rätt att göra.
August Roos (1838-1893) var född i Lappfjärd och han var son till kaplanen i Lappfjärds församling Johan Henrik Roos (1788-1859) och Agatha Christina.
År 1863 bodde handlanden August Roos i gården med hustrun Olga, som hade flyttat från Helsingfors år 1860 och med dem bodde hela tre bokhållare, drängen Enock och pigorna Greta och Sofia.
År 1870 ägdes gården och tomten av handlanden Roos. Hos dem bodde bokhållarna Soltin, som var född 1845 i Hvittisbofjärd och Frans Gustafsson, handelsbetjänten Charles Nordlund, hushållerskan Witting och pigorna Rosalina Lundberg och Johanna Öhman.
År 1875 ägdes gården av handlande Roos, som bodde med hustrun Olga och två fosterdöttrar. Hos dem bodde också bokhållaren Frans Gustafsson och Anders Rosenlund, och pigorna Karolina Smedman och Thilda Brännholm. Den ena fosterdottern var Claudine (1866-1931), som var dotter till August Roos halvbror, länsmannen och lantmätaren Constantin Roos (1828-1875). Den här Constantin var gift med Anna (1841-1869) från St. Petersburg och det var i Olonets, som Claudine föddes. År 1868 flyttade Constantin, Anna och dottern Claudine till Replot utanför Vasa, där fadern fick arbete som kronofogde. Året därpå, alltså 1869 avled Anna Roos i Replot och dottern Claudine började då bo hos släkten på kaplansgården Juth i Lappfjärd. År 1875 avled Claudines far Constantin, då bosatt i Teuva i Perälä by. Claudine började då bo hos sin ”halvfarbror” August Roos i Kristinestad.
Claudine, som kallades Ina utbildade sig till lärarinna i Stockholm men det var som fotograf hon är mest känd. Hon praktiserade på Nyblins ateljé i Helsingfors och år 1893 återvände hos till Kristinestad och öppnade en egen ateljé i August och Olgas hem i Kristinestad. Ina är den mest kända fotografen i Kristinestad och år 1907 flyttade hon till Helsingfors och öppnade ateljé där.
År 1880 bodde de två fosterdöttrarna fortfarande hos handlanden August och Olga Roos. Hos dem bodde också drängen Alexander Sillanpää (f.1849) och pigorna Sofia Sarin (f.1858) och Maja Eriks (f.1862).
År 1882 gjorde August Roos konkurs och den 22 juli såldes hans gård, handelsrörelse, tomt och därunder hörande donationsjord åt handlanden Erik Alfred Bäckman (1848-1892). Köpeskillingen utgjorde 18 000 mark och Bäckman fick ta över handelsboden och alla uthusen från den 1 september. I slutet av september kunde han också överta huvudbyggnaden. Erik Alfred hade första gången varit gift med Emma Olivia (1849-1881) och de hade flera döttrar. Andra gången var han gift med Hilda Damstén (1857-1911) och fick då sonen Ernst Bäckman (f.1884).
År 1890 ägdes gården och tomten nr 130 av handlanden E. A. Bäckman, som bodde där med hustrun Hilda och de fyra barnen.
År 1891 gjorde handlande E. A. Bäckman konkurs och gården och tomten såldes på konkursauktion den 19 mars. Högsta godkända budet gavs av handlande Bäckmans döttrar från det första giftet. Jenny Olivia, Emmy Katarina och Alina Adele bjöd genom sin förmyndare Charles Uno Nordlund 17 000 mark för gården, tomten och donationsjorden.
År 1891, den 31 maj avled Alina Adele Bäckman och hon ägde då en tredjedel av gården. Vid arvsskiftet 1892 erhöll fadern Erik Alfred hälften av hennes del och de två systrarna delade på den andra halvan. År 1892, den 27 oktober såldes fadern Erik Alfreds andel av gården på auktion och högsta budet gavs av handlanden Wilhelm Parmanen, som genast avstod inropet åt systrarna Jenny Olivia och Emmy Kristina Bäckman.
År 1897, den 26 mars sålde systrarna Jenny Olivia och Emmy Kristina Bäckman genom ombudet sjökapten Wilhelm Hagen gården, tomten och därtill hörande donationsjord åt handlanden Oskar Edvard Uusitalo. Köpeskillingen utgjorde 16 500 mark finskt mynt och denne fick överta gården genast, förutom ett par rum i gårdens norra ända där Hilda Bäckman fick bo till sommaren.