Sammanställt av Lasse Backlund i juli 2026.
”Städernas allmänna brandstodsbolag” grundades i Helsingfors år 1832 och verksamhetsområdet omfattade hela landet och bolagets plan och villkor var uppgjort enligt kejsarens godkännande.
Gården på Strandgatan 30 var bland de första som försäkrades i Kristinestad. Första försäkringen gjordes 1834 av dåvarande ägaren Hasselblatt. I gården fanns då 2 brandstegar, 2 handsprutor, 2 svablar, 2 brandhakar och 2 läderämbare.
På tomten fanns en envåningsbyggnad, byggd 1819 av nytt timmer, inte brädfodrad, rödmålad, hade 11 rum med kakelugnar och ett rum på vinden med kakelugn. Taket var gjort av näver med takved ovanpå. Stenfoten försäkrades för 250 rubel, stommen 1282, vindstrappan 60, 17 fönster. Allt totalt 6 600 rubel.
År 1845 hade apotekare Jurvelius byggt till ett laboratorium, nr 9. Det hade ett golv av tegelsten och där fanns en inmurad destillationspanna, rymmande 60 kannor brännvin. I den östra ändan av byggnaden fanns en kammare, där det fanns en kakelugn.
År 1846, den 10 november, kl. 6.30 på morgonen bröt en brand ut i apotekare Jurvelius nybyggda laboratorium. Kvällen innan hade provisor Sourander fyllt på destilleringspannan med 60 kannor brännvin, för att dagen efter tillverka ren sprit. Sourander kom överens med drängen Carl Grannas att denne tidigt på morgonen skulle göra upp eld i laboratoriet och det gjorde han också. Han noterade då att behållaren var mer än full men han gjorde ändå upp elden.
Just, ungefär vid 6-tiden på morgonen kom pigan Maria Mickelsdotter Eriks och ville att drängen Grannas skulle gå till söderstan för att söka upp tunnbindare Emanuel Liljenqvist, som borde komma till apoteket för ett arbete. Drängen gick i väg för att söka upp Liljenqvist men eftersom han inte visste var denne bodde, så gick han först till Högmans smedja för att se om smeden Rudolf Sundqvist visste var Liljenqvist bodde.
Under tiden drängen var ute, så kokade pannan över och det började brinna i laboratoriet. Nu råkade det sig så att provisor Sourander tidigt på morgonen hade tagit sig ett kallt bad i fjärden och han hade sjömannen Johan Henrik Nordström med sig. Efter badet gick de in i kammaren bredvid laboratoriet, där Nordström surrade in Sourander i flera madrasser, för att denne skulle få ett svettbad. För att madrasserna skulle hållas på plats, så snörade Nordström fast madrasserna med tunna rep och lämnade honom liggande på en säng, oförmögen att röra på sig.
Nordström gick i väg på ett ärende och efter en stund märkte Sourander att elden hade kommit lös i laboratoriet i rummet bredvid. Han kunde omöjligt komma loss och genom ett fönster i dörren, såg han lågorna slå upp.
Just då återvände Nordström och såg direkt vad som höll på att hända och han rusade genom det brinnande laboratoriet in i kammaren för att lösgöra Sourander. Detta lyckade och båda kunde ta sig ut helskinnade. Nordström sprang genast till torget för att klämta i rådhusets brandklocka.
I bagarstugan som låg bredvid laboratoriet arbetare timmermannen Erik Häggqvist och denne märkte branden först när drängen Grannas återvände ropande. Häggqvist gick genast för att klappa på apotekarens sovrumsfönster och denne kom då ut. Lågorna slog då redan ut genom fönstret.
Folk, som hade rusat till brandplatsen lyckades släcka elden, tack var den goda tillgången till vatten. Både bagarstugan och laboratoriet hade varit försäkrade i Allmänna Brandstodsbolaget för 635 rubel, 71 kopek och skadorna värderades till 314 rubel 76 kopek och den summan betalades ut den 23 december 1846.
Eftersom bagarstugan och laboratoriet inte helt förstördes, så byggdes de upp igen på samma stenfot och där står de fortfarande.