Sammanställt av Lasse Backlund i oktober 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, kyrkböcker, lagfartsregister och gamla tidningar.
Tomtens och gårdens historia
År 1760 ägdes tomten nr 12 och gården av Jacob Enqvist. På 1760-talet bodde på tomten också en Hans Enqvist, som är stadsbetjänt och han kan vara Jacobs son och han bor med hustrun Brita.
År 1798 uppfördes den byggnad på tomten 147 som fortfarande står kvar. Detta enligt försäkringsbrev från 1800-talet. Det är oklart vem som uppförde gården eftersom mantalslängden visar att tomten vid den tiden skulle vara obebodd. Gårdens längd var 48 alnar, ca 28,8 meter och bredden var 6,3 meter. Det är också möjligt att byggnaden till en början uppfördes som ett uthus, då den är endast 6,3 meter bred.
År 1805 ägdes tomten och gården nr 22 i det tredje kvarteret av timmermannen Anders Palm.
Åren 1810 – 1815 ägdes tomten nr 22 och gården av handlanden och rådmannen Eric Holmström d.ä.
År 1815 uppförde Eric Holmström en byggnad i en våning längs med Rådhusgatan i det sydöstra hörnet. Den fick brädfodring som var rödmålad och på taket sattes bräder. I byggnaden fanns det en stuga och ett bodrum. Byggnaden var nästan 13 meter lång.
År 1821 ägdes tomten nr 22 och gården av handelsmansänkan Holmström och på hyra bodde handlanden Johan Berntsson med sin hustru Anna och dottern Elisabeth.
Under år 1821 hade tomten nr 22 och gården övertagits av handlanden Andreas Johannes ”Johan” Nagel (1790–1833). Johan var son till Johan Niclas Nagel, som var född 1766 i Vasa och som var gift med Helena (1762–1850) född Westman i Kristinestad.
Johan Nagel hade år 1819 gift sig med Margareta Elisabeth (1792–1857), som var född Björklund i Nykarleby. År 1833 fick de en dödfödd son och några andra barn fick de inte. Johan hade en lillebror Niclas (1792–1848) som också var bosatt i Kristinestad.
År 1819 uppförde Johan Nagel en byggnad innehållande två magasin, längs med östra rån. Den målades med rödfärg men var inte brädfodrad, däremot fanns det bräder på taket.
År 1825 ägdes tomten nr 22 och gården av handelsmannen Johan Nagel, som bodde med hustrun Margareta, drängen Henrik och pigan Maria.
År 1830 ägdes gården av handelsmannen Johan Nagel (1790–1833), som var född i Kristinestad. Han bodde där med hustrun Margareta (1792–1857), som var född i Nykarleby och hos dem bodde en dräng och 2 pigor.
År 1833 avled handlande Johan Nagel och gården övertogs på grund av ett inbördes testamente från 1832 av änkan, som nu började kalla sig Elisabeth.
År 1835 ägdes gården av änkan Elisabeth Nagel och hos henne bodde fostersonen Johan och en dräng som hette Johan Häggström och så hade hon pigorna Lena och Beata.
År 1840 ägdes gården av änkan Elisabeth Nagel och hos henne bodde drängen Johan och pigorna Lisette och Alma.
År 1845 ägdes gården av änkan Nagel. Hos henne bodde drängen Johan och pigan Maria Häggvik.
År 1850 ägdes gården och tomt 147 av handelsmansänkan Elisabeth Nagel.
År 1857, den 16 mars avled änkan Elisabeth Nagel och redan den 22 april sålde den avlidnes syskon tomten nr 22 enligt gamla och nr 147 enligt den nya stadsplanen åt handlanden Georg Uschanoff för 2 000 rubel silfver. I köpet ingick alla byggnader och den underlydande donationsjorden.
År 1859, den 10 juni sålde Georg Uschanoff tomten och gården åt Carl Adam Savander (1826–1901) för 2 000 rubel silfver. Denne var född i Heinola och år 1853 hade han gift sig med Maria Aurora Holmström (1830–1914). Maria Aurora var dotter till handlanden Casper Holmström (1800–1849) som bodde i den så kallade hotellbyggnaden vid torget. Maria Auroras mor Amalia Maria Sjöberg (1808–1877) växte upp på Berga glasbruk i Pörtom och hon var dotter till fabrikören Olof Sjöberg.
För att finansiera köpet lånade Savander 8 000 finska mark med 6 % ränta av vice konsul Otto Wendelin.
År 1859 uppförde handlande Savander en handelsbod längs med Rådhusgatan. Den var uppförd av murtegel, vitmålad och där fanns endast ett rum och byggnaden hade ett tak av kakel.
År 1860 tecknade handlande Savander en brandförsäkring på fyra av sina fem byggnader och till försäkringsbrevet fogade den här tomtkartan.
År 1865 ägdes gården av handlanden Carl Adam Savander, som bodde där med hustrun Aurora. I gården bodde också Auroras syster Olga, som hade gift sig med Ivar Magnus Lindroth från Nystad. Hos Savande bodde handelsbiträden Johan Gustaf Strandberg (f.1846 i Sastmola) och Gustaf Henrik Pesonen (f.1830 i Sääminge).
År 1865, den 7 mars sålde handlanden Carl Adam Savander tomten nr 147 med alla byggnader och underlydande donationsjord för 9 600 finskt mynt åt handelsbokhållaren Bengt Fredrik Wennerstrand. Han var son till skepparen Fredrik Wennerstrand, som var född i Åbo och som var gift med Charlotta Rindell från Björneborg. Bengt Fredrik var född i staden år 1839 och var sedan 1866 gift med Hilda (f. Dahl 1845–1941). De hann få sonen Artur år 1867 före Bengt Fredrik avled år 1868.
År 1867, den 7 maj köpte Wennerstrand, som nu är handlande, granngården på tomt nr 148 av bokhandlare Bergmans konkursbo. Handlande Wennerstrand avled den 20 april 1868. I gården hos Wennerstrand bodde handelsbokhållaren Gustaf Edvard Åkervall (1843–1868) och handelsbetjänten Oskar Grönholm (f.1850 i Tavastehus).
År 1868, den 25 oktober inträffande en brand i handlande Petter Johan Barkmans gård på andra sidan Västra Långgatan, den stod alltså i nuvarande Rådhusparken. Vid branden förstördes hans och grannarnas gårdar helt och flera andra byggnader och uthus förstördes också. Handlande Wennerstrands gård, som ägdes av dödsboet fick också brandskador på tak och väggar, skador som ersattes av försäkringsbolaget med 480 mark.
År 1869, den 30 september sålde Wennerstrands sterbhus tomten nr 147 med alla byggnader åt handlanden Petter Johan Barkman (1829–1878). Han var född i Lappfjärd och flyttade till staden via Åbo. År 1870 gifte han sig med Hilda Amalia Ramstedt (f.1841) från Kristinestad och de hann få åtminstone 3 barn. Hilda Amalia var dotter till rådmannen Johan Gustaf Ramstedt och växte upp i gården vid torget, där Varuhus Talas finns i dag.
I början av 1860-talet hade Barkman ägt gården på Kyrkogatan 4 och år 1865 hade han köpt gården på tomt 157, som låg i nuvarande Rådhusparken. År 1868, den 25 oktober förstördes alla byggnader på tomten i nuvarande Rådhusparken under mystiska omständigheter. Den här branden förstörde flera gårdar och är den största branden i stadens historia, näst efter den som inträffade år 1859.
År 1870 ägdes gården och tomten av handlanden Petter Johan Barkman och han bodde med hustrun och barnen Ivar (f.1871), Johan (f.1872) och Ella (f.1877). På hyra bodde brandvaktsänkan Lisa Bark och hennes dotter Sofia.
År 1872 gjorde handlande Barkman konkurs och hans gård ”med allt hvad dertil hörer” såldes på konkursauktion den 4 april. Kristinestads Auktionskammare med dess ombud, rådman Johan Felén skötte auktionen. Högsta budet gavs av handlanden Ludvig Wilhelm Wendelin, som bjöd 4 000 finskt silver för den.
År 1872, den 18 november sålde Ludvig Wilhelm Wendelin tomten nr 147 med alla byggnader tillbaka åt handlanden Barkman. Köpeskillingen utgjorde 4 000 finska mark och den betalades med en skuldsedel. Det här köpebrevet bevittnades av E. Alf. Tötterman och Johan Felén.
Barkman finansierade köpet med att låna 4 000 mark av ”Handelssocietetens mudderpråmskassa” mot en ränta på 6 % och de fick sedan inteckning i Barkmans gård.
År 1875 ägdes gården och tomten 147 av handlanden P. J. Barkman och hustrun Hilda. De hade 2 söner och hos dem bodde också pigan Anna Nordback.
År 1877, den 30 april sålde handlande Barkman tomten nr 147 med alla byggnader och underlydande donationsjord åt handlanden Josef Wilhelm Ekman (1841–1879). Köpeskillingen utgjorde 6 000 mark och Ekman betalade genast 2 000 mark och så övertog han den gamla skuldsedeln på 4 000 mark.
Josef Wilhelm Ekman var son till skepparen Josef Henric Ekman (1806–1859) och Ulrika Wilhelmina (f. Blomström i Jakobstad 1815–1885). Josef Wilhelm gifte sig år 1869 med Rosina Uggla (1846–1899) som var dotter till handlande Gustaf Robert Uggla, som bodde i Wendelins stora gård i nuvarande Rådhusparken.
Josef Wilhelm och Rosina fick under åren 1870–1878 sex barn, varav fem levde till vuxen ålder:
–Gustaf Josef (1870–1933), gift 1898 med Anna från Tavastehus.
–Georg Henrik Wilhelm (1872–1893), ogift och barnlös.
–Otto Magnus (1873–1927), byggmästare, flyttade år 1900 till Vasa där han gifte sig med Olga Maria Bonnervier, som var född i Forshälla år 1880. De fick dottern Daga Maria år 1904.
–Olga Elisabet (1874–1930), flyttade 1912 till Kauhajoki, gift med brandförsäkringsinspektören Erik Gustaf Blomberg. Hon återvände 1922, efter att hennes man hade avlidit i Kauhajoki år 1921.
–Ellen Wilhelmina (1876–1944). Ogift och barnlös.
År 1879, den 24 mars avled handlanden Josef Wilhelm Ekman och gården övertogs då av änkan Rosina, som ärvde halva gården och de 5 barnen som ärvde en tiondedel var.
Rosina Ekman innehade en affär i gården, som hon drev ett 20-tal år tills hon år 1899 sålde lagret och affären åt sitt handelsbiträde, fröken Elin Brandt. Elin flyttade sedan affären till Rådhusgatan 1, på övre torget.
År 1880 ägdes gården av handlandeänkan Rosina Ekman, som bodde med sina 5 barn. Hos dem bodde också handelsbiträdet Elin Brandt (f.1861) och pigorna Hedda Barck (f.1860) och Maria Söderberg (f.1858).
År 1893, den 7 juni avled Josef Wilhelms och Rosinas son, handelsbokhållaren Georg Ekman och hans tiondedel av gården övertogs av modern Rosina och de 4 syskonen.
År 1898 gifte sig den äldsta sonen Gustaf, som kallades Gösta med Anna Rosenberg, som var född år 1872 i Tavastehus. De bodde till en början på hyra i Hjulmans gård på Strandgatan 63. År 1909 förvärvade Gustaf och Anna tomten och gården på Västra Långgatan 25, där Ämbetshuset står i dag. Gustaf och Anna fick år 1899 sonen Rafael Ekman, som dog ogift år 1936 och år 1902 dottern Astrid Ekman, som år 1928 flyttade till Helsingfors. Astrid gifte sig där med kontorschefen Fredrik Alexander Slotte, som var född 1901 i Nedervetil.
År 1899, den 27 juni gav Rosina Ekman sin andel av gården som gåva åt sina döttrar Ellen och Olga Ekman. I gåvan ingick allt lösöre, sängkläder, guld och silver.
Olga arbetade mellan åren 1900 och 1912 på E. Alf. Töttermans kontor invid torget.
I början av år 1901 sålde både Otto Ekman och Gustaf Ekman sina ärvda delar av gården åt sina systrar Olga och Ellen och köpesumman var totalt 1 000 mark. Efter dessa försäljningar var systrarna Olga och Ellen Ekman ensamma ägare till hela gården på Västra Långgatan 12. Ellen var för övrigt aktiv medlem i Dramatiska föreningen och uppträdde också i deras pjäser.
Systrarna Ekman tecknade genast en ny och bättre brandförsäkring, eftersom flera förbättringar hade gjorts och värdet på byggnaderna hade stigit. De lät då rita upp denna tomtkarta, som de bifogade försäkringsbrevet.
Byggnaden nr 1 var uppförd av timmer år 1798, brädfodrat och rödmålad och hade asfaltfilt på taket. Nu fanns det sju rum i byggnader och två verandor byggda av bräder.
Byggnaden nr 2 var uppförd av murtegel år 1854, rappad och hade kakel på taket. I byggnaden fanns ett rum inrett till handelsbod och det fanns en trappa som ledde ut till gatan.
Byggnaden nr 3 var en byggnad uppförd av timmer år 1815 och där fanns ett bostadsrum och en handelsbod, som hade en egen trappa mot Rådhusgatan.
Byggnaden nr 4 var en magasinbyggnad av stock uppförd år 1821, målad med röd färg och hade asfaltfilt på taket.
Byggnaden nr 5 var ett uthus byggt av stock och av bräder och det lämnas utan försäkring och likadant var det med det lilla brädhuset nr 6.
År 1901 kunde A. E. G. intyga att elektrisk belysning har installerats i byggnaderna. Följande år ägde fröknarna Olga och Ellen Ekman hela gården och hos dem bodde pigan Hilma Nygren (f.1882). På hyra bodde rådmannen Herman West (f.1834) med hustrun Adelina och deras biträde Hulda Blomberg (f.1878) och pigan Ida Förnäs (f.1885). På hyra bodde också sjömansänkan Henrika Sten (f.1858 i Påskmark) och hennes tre barn. År 1904 hade systrarna Ekman pigan Alma Rönnqvist (f.1886) medan hyresgästen Wests piga hette Hilma Träskvik (f.1886).
År 1904, i början av juni flyttade den finska lokaltidningen Suupohjan Kaikus kontor, redaktion och tryckeriet Kansallis Kirjapaino in i Ekmanska gården. De hade före det funnits i Wilhelms Martens gård på Strandgatan 55.
År 1905 bodde systrarna Ekman i gården och hos dem bodde pigan Mathilda Söderlund (f.1883). Hilma Nygren ser ut att ha rest till Amerika. På hyra i gården fanns Kansallispaino och där bodde redaktören Iivari Partanen (f.1873) med hustrun Helmi (f.1881). Boktryckeriägaren och redaktören Kaarlo Paasonen (f.1873) bodde också i gården på hyra. Sjömansänkan Henrika Sten bodde kvar med dottern Elsa och två minderåriga barn.
År 1910 är det samma systrar som ägde gården. Tryckeriet Kansallipaino fanns kvar och dess ägare Kaarlo Paasonen bodde på hyra. Henrika Sten bodde ännu kvar och är nu matvaruhandlerska.
År 1912 gifte sig Olga Ekman med färgaren, änklingen Erik August Blomberg (1844–1921) som var född i Kristinestad men var verksam i Kauhajoki, där han också dog år 1921. Olga bodde sedan i Kauhajoki men ägde hälften av gården i Kristinestad.
År 1916 bodde gårdsägaren Ellen Ekman i gården, efter att hennes syster Olga flyttat till Kauhajoki. Tryckeriet fanns kvar och dess ägare Kaarlo Paasonen bodde på hyra och det gjorde också matvaruhandlerskan Henrika Sten.
År 1920 bodde Ellen Ekman i gården tillsammans med tjänarinnan Hilma Nygren. Matvaruhandlerskan Henrika Sten bodde på hyra med de vuxna barnen Elsa, chauffören Eskil och postiljonen Birger. Boktryckare Paasonen bodde också på hyra. År 1922 bytte tidningen namn till Kristiinan Sanomat och det var först 1933 som tidningen började heta Suupohjan Sanomat.
År 1924 tecknade systrarna Olga Blomberg och Ellen Ekman en ny brandförsäkring på byggnaderna. Huvudbyggnaden försäkrades för 48 000 mark och de övriga byggnaderna ungefär lika mycket tillsammans. Enligt försäkringsbrevet skulle tryckeriet ha varit inrymt i tegelbyggnaden vid Rådhusgatan medan redaktionen och sätteriet skulle ha funnits i huvudbyggnaden. Tryckeriet borde ändå ha funnits i huvudbyggnaden. Uthuset nr 5 försäkrades också och det inrymde fähus, foderlada och vedlider.
År 1924, den 22 april utbröt en brand på huvudbyggnadens vind. Den började mitt på dagen i huvudbyggnaden, som förutom systrarnas bostad också inrymde ”Kristiinan Sanomats” redaktion, sätteri och tryckeriet Kansallispaino. Branden förstörde hela vinden, vattentaket och vattnet förstörde fyllningarna i både mellantaket och i golvet. Elden förstörde också taket på tegelbyggnaden nr 2 vid Rådhusgatan.
Branden förstörde tryckeriets papperslager på vinden, liksom alla inventarier som lagrades där. Vid undersökningen framkom att elden hade brutit ut just ovanför sätteriet, där typografen efter en lång paus just gjorde upp eld i kakelugnen. Typografen uppgav vid förhöret att i normala fall behövde sätteriet inte värmas alls, eftersom sätterimaskinen värmde utrymmet. Ellen Ekman var då bosatt i gården medan systern Olga Blomberg bodde i Kauhajoki.
Tidningens redaktör Kaarlo Juho Paasonen intygade i förhöret att eldsvådan hade fått sin början ovanför tidningens lokaler och en stor del av trycksakerna hade förstörts. Maskinerna och papperslagret var skilt försäkrade i Imatra och de hade också skadats av vatten.
Tidningens typograf Leander Lauha berättade vid förhöret att han hade gjort upp eld i kakelugnen i sättarrummet på förmiddagen och att det var han som först märkte branden. Den andra typografen Akseli Sironen intygade att det var just så det hade gått till.
Skadorna på huvudbyggnaden värderades till nästan 21 000 mark och skadorna på tegelbyggnaden till 3 500 mark och ersattes av försäkringsbolaget. Någon klar orsak till branden kunde inte bestämmas men det antogs att det hade funnits någon spricka i skorstenen på vinden.
Efter några dagar kunde tidningen igen utkomma normalt, efter att maskinerna hade reparerats. Kansallispaino tryckeri och tidningens kontor flyttade år 1927 till Tjöckvägen 4, nuvarande KU-huset. År 1947 flyttade tidningens kontor och redaktion till Parmanens gård på Strandgatan 61.
År 1930, den 5 mars avled änkefrun Olga Blomberg, som vid dödsfallet ägde hälften av tomt nr 147 och hälften av gården. Hon överlevdes av syskonen, fröken Ellen Ekman och handlanden Gustav Ekman, som bodde på Västra Långgatan 25. Under det här året bodde tjänarinnan Signe Hägg hos Ellen och hon var född år 1904. Henrika Sten bodde på hyra och det gjorde handlande Adelina Lund också. Adelina var född i Lappfjärd 1872, därifrån hon flyttade år 1925.
År 1931, den 21 maj sålde Olga Blombergs sterbhus hennes ägda halva tomt och gård åt den ena delägaren, handlanden Gustaf Ekman för 20 000 mark.
År 1931, den 5 juni sålde handlanden Gustaf Ekman hälften av sin halva av tomten och gården åt sin son, bibliotekarien vid stadsbiblioteket Rafael Ekman för 10 000 mark. Efter den här affären så ägde Ellen Ekman halva gården, medan hennes bror Gustaf ägde en fjärdedel och Gustafs son Rafael den andra fjärdedelen. Rafael avled i april 1944, ogift och barnlös.
År 1935 ägdes halva gården av fröken Ellen Ekman och den andra halvan av hennes bror Gustaf Ekman och dennes son Rafael gemensamt. Henrika Sten hade fortfarande sin matvaruaffär i gården. Hos Ellen bodde hembiträdet Gunhild Långfors, född 1915 i Skaftung därifrån hon flyttade i januari 1935.
År 1937, den 11 december sålde fröken Ellen Ekman, hennes bror Gustafs änka Anna Ekman och hennes dotter Astrid Slotte tomten och gården på Västra Långgatan 12 åt apotekaren Ernst Sandlund. Ernst (1893–1973) var född i Björneborg och var son till apotekaren Henrik Sandlund. År 1923 hade Ernst gift sig med Anita Hydén (1899–1986) som var dotter till kommerserådet Gustaf Hydén och Olga, född Sundström. Ernst och Anita fick barnen Gunnel (f.1924), Erik (f.1930) och Gustav (f.1937).
Köpeskillingen utgjorde 145 000 mark och efter denna affär ägde apotekare Sandlund tre centrala tomter i Kristinestad. Fröken Ellen Ekman fick bo kvar i gården ända tills hon avled år 1944.
I början av 1940-talet bodde guldsmeden Evert Hellman (f. 1894 i Lappfjärd) på hyra i gården med hustrun Gurli (f. Rosengren 1894 i Kristinestad) och tre barn och de köpte sedan Linds gård vid Östra Långgatan 63.
År 1944, den 8 januari avled den tidigare ägaren Ellen Ekman och redan den 27 i samma månad såldes hennes bohag på auktion. År 1946, i mars avled också Ellens brorsdotter Astrid, som var gift Slotte. Hon hade blivit student i Kristinestads år 1923. Hon började studera konst vid Ateneum i Helsingfors och blev lärare i teckning vid olika skolor. Astrid avled i Ekenäs men är begravd i Kristinestad.
Tidigare ägaren Gustaf Ekmans änka Anna Ekman, som var född i Tavastehus bodde på hyra i gården.
I slutet av 1940-talet ägdes alla byggnader på Västra Långgatan 12 av apotekaren Ernst och Anita Sandlund. Kristinestads Färg och Kemikalieaffär var en tid inrymd i gården. Fredrik Vilhelm Andlin (f.1920) bodde på hyra med hustrun Hilkka Alina, som var född 1921 i Äänekoski och de fick en dotter år 1948. Fil.mag. Egil Appel från Härkmeri bodde också på hyra med hustrun Anna Greta, som var född i Helsingfors. Direktören Olavi Evertti Herrala från Storå bodde också på hyra med hustrun Aino Ojala och två barn.
I början av 1950-talet flyttade familjen Appel bort och i stället flyttade familjen Koivunen från Åbo och Helsingfors till gården. Familjen Herrala flyttade också bort till Storå. Tandläkare Sandell hade mottagning i gården en tid.
I slutet av 1950-talet innehade apotekare Ernst Sandlund en kemikaliehandel Svanen i gården. I gården bodde apotekarens dotter Gunnel Matilda (1924–2014) som var farmaceut. Hon var då gift med Eino Armas Savonen (1916–1999) från Saarijärvi och de hade med sig flera barn.
I början av 1970-talet ville apotekare Sandlund riva att gamla träbyggnader på de tre tomterna. Arkeologiska kommissionen hade dock skyddat den gamla Ekmanska gården och detta skydd retade Sandlund till den grad att han satte upp en skylt i gaveln, där han uppmanade stadsborna att beundra den vackra fasaden som kommissionen hade skyddat.
Den gamla stenbyggnaden där droghandel Svanen hade funnits var däremot inte skyddad och inte själva apoteksgården vid torget heller.
År 1973, den 12 april avled apotekaren Ernst Sandlund i Kristinestad och han överlevdes av hustrun Anita och de tre barnen. På grund av ett inbördes testamente uppgjort år 1969 ärvde änkan Anita all egendom efter sin avlidne man. Vid den här tiden hade Pasi Jylli en ”Sko- och Textilaffär” i gården.
År 1974, den 3 december sålde änkan Anita Sandlund tomten 147 med alla byggnader åt Andelsbankens direktör Herbert Evars, för ett under bildning varande bolags räkning. I köpet ingick också de två tomterna 145 och 146 längs med Östra Långgatan. Köpeskillingen för alla tre tomter var 550 000 mark.
Anita Sandlund avled i Kristinestad år 1986, den 13 september.
Mellan åren 1977 och 1994 bodde bankdirektör Martti Heikkilä (f. i Ömossa 1947) med hustrun Gun-Marie (f. Grandell i Ömossa 1946) i Ekmanska gården med sina barn. Efter att de flyttade bort bodde det andra hyresgäster i gården. De hade före det bott ett år i apotekets bostad.
År 2013, den 22 maj sålde banken, som då hette POP-banken bostadshuset på Västra Långgatan åt Petri Pihlajaniemis företag Pihlacon Oy.
År 2013, den 20 juni sålde Pihlacon gården åt den nuvarande ägaren. Denne bröt ut tomten och till gården hör också ett av de uthus som ligger på bankens innegård. En större renovering gjordes i byggnaden och
Trots att gården är långt över 200 år gammal är den i gott skick och pryder sin plats i östra ändan av Rådhusparken.
I gården finns det i dag två moderna hyreslägenheter, som har hyrts ut. Ägaren själv bor i en annan gård på samma gata.
Foton och annonser
