Sammanställt av Lasse Backlund i november 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfarter, mantalslängder, brandförsäkringar, kyrkböcker och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Gårdens historia
År 1820 ägdes den här tomten och gården av timmermansänkan Cajsa Lindbom och hos henne bodde sonen Erik Lindbom. På hyra bodde länsmansänkan Anna Greta Sundberg. Under det här året byggde sonen Erik Lindbom den här gården vid gatan som fortfarande står kvar i tomtens södra ända.
Åren 1823 – 1827 ägdes den här tomten som då hade numret 22 enligt den gamla stadsplanen av sjömannen Erik Lindbom och hustrun Maria.
Åren 1830 – 1840 ägdes hela tomten nr 48 av sjömannen Erik Lindbom, som bodde med hustrun Maria. På hyra bodde länsmansänkan Cajsa Sandberg.
Gårdens andra ägare skepparen Johan Hållfast
År 1841, i april avled sjömannen Erik Lindbom och änkan Maria sålde då den norra gamla gården och halva tomten åt skepparen Abraham Lagerstam. Denne byggde då en ny gård på sin tomthalva under år 1844 och den står fortfarande kvar invid Kattpiskargränden. Den södra tomthalvan och gården från 1820 såldes åt sjömannen, senare skepparen Johan Fredrik Hållfast (1811–1846). Han var född i Kaskö och flyttade via Sideby till staden. Han var gift med bondedottern Greta Sofia Theirfolk, som var född år 1812 i Sideby. Under åren 1837 – 1840 var han befälhavare på galeasen Friheten och efter det på skonerten Sophia, som troligen fick sitt namn efter hans hustru. Han torde ha varit delägare i det här skeppet tillsammans med sjökaptenen Häggblad.
Åren 1843 – 1846 ägdes gården och den södra tomthalvan nr 48 av sjömannen Johan Hållfast och hans hustru Sofia.
År 1846 avled skepparen Johan Hållfast och gården övertogs av änkan Sofia.
År 1850 ägdes den södra tomten och gården av sjömansänkan Sofia Hållfast. I samma gård bodde timmermannen Johan Hägglund på hyra, liksom timmermanshustrun Maria Öman och skräddaren Emanuel Dahlström, som bodde med hustrun Johanna och skräddaregesällen Melander.
Gårdens tredje ägare skepparen Josef Röösgren
Någon gång efter 1850 sålde Sofia Hållfast gården och den södra tomthalvan åt skepparen Röösgren och hon flyttade då tillbaka till Sideby.
År 1853 hade gården övertagits av skepparen Josef Röösgren (1818 – 1859). Han var född i Närpes men flyttade till staden år 1841 och han var gift med timmermansdottern Catharina ”Cajsa” Lovisa Nygren (1815–1863). Hos dem bodde barnen Josef Viktor, Severin, Otto, Amanda och Thekla. På hyra bodde timmermanshustrun Maria Öman.
År 1855 ägdes gården av skepparen Josef Röösgren, som bodde med hustrun Cajsa. På hyra bodde timmermanshustrun Maria Öman och patrullskeppsvaktmästaren C. G. Sangder.
År 1859 avled skepparen Röösgren i Lűbeck av tyfus under en sjöresa, då han förde befäl på skonerten Ceres. Han hade blivit både styrman och sjökapten år 1843 och förde efter det befäl på ett flertal kristinestadsfartyg.
År 1860 ägdes gården av skeppareänkan Catharina Lovisa Röösgren och hos henne bodde dottern Amanda. På hyra bodde sjötullvaktmästaren Gustaf Borell med hustrun Maja och sjömannen Jakob Öhman med hustrun Maria.
År 1861 tecknade skeppareänkan Catarina Lovisa Röösgren en brandförsäkring på de tre byggnader som då stod på den södra tomthalvan 48. Hon uppgav då att huvudbyggnaden var uppförd år 1820, den var rödmålad men inte brädfodrad. Den var byggd i en våning och där fanns fyra rum och hade ett yttertak av bräder. Byggnaden nr 2 var en träbyggnad innehållande två förstugor, en kammare, ett kök och en fruktkammare som skepparen Röösgren hade låtit uppföra år 1853. Byggnaden nr 3 var uppförd år 1850 och där fanns ett fähus med foderlada och några bostadsrum.
Gårdens fjärde ägare skepparen Johan Palm
År 1863 avled änkan Cajsa Röösgren och tomten, gården och underlydande donationsjord såldes då åt skepparen Johan Palm, som också ägde den norra tomthalvan.
År 1865 ägdes den norra gården av skepparen Johan Palm (f.1816 i Kronoby, d. i staden 1866). Han hade varit befälhavare på flera Kristinestadsskutor och han var också delägare i flera fartyg. Han dog år 1866 i kräfta och gården övertogs då av änkan Lisa Sofia. På hyra bodde ordinarie vaktmästaren Matts Ahlholm, skräddaren Jakob Wredlund med hustrun Kristina, mätaren M. Berlin med hustrun Anna, skeppareänkan Greta Lindahl, sjömannen Emil Lindahl, sjömannen Jakob Öhman med hustrun Maria och qvinnan Lovisa Sund.
År 1866 avled skepparen Johan Palm och gården och tomten övertogs av skeppareänkan Lisa Sofia Palm och hos henne bodde många hyresgäster.
Gårdens femte ägare murarmästaren Johan Petter Granberg
År 1869, den 30 september sålde änkan Palms konkursmassa den södra tomthalvan nr 48 med alla byggnader och underlydande donationsjord åt murarmästaren Johan Petter Granberg för 700 mark. Han var född år 1842 i Närpes och flyttade till staden år 1865. Han gifte sig år 1867 med Klara Karlsdotter Klåvus (1839–1917), som var född i Lappfjärd och hon flyttade till staden via Sideby 1863.
År 1876 tecknade murarmästaren Granberg en ny brandförsäkring på sina byggnader på Strandgatan 26. Han uppgav då att huvudbyggnaden nr 1 var uppförd år 1820, den var målad och hade pärttak. I byggnaden fanns det fyra rum.
Den fristående vinkelbyggnaden nr 2 var uppförd år 1853 och där fanns fem boningsrum. Inne på gården fanns ett uthus nr 3 uppfört av både stockar och bräder år 1850 och där fanns ett fähus, foderlada, spillningskast och ett vedlider. Invid uthuset fanns också en hushållsbod nr 4, som var uppförd på 1870-talet.
Gårdens sjätte ägare vågmästare Karl Bergelin
År 1893, den 4 april sålde murarmästaren Granberg den södra tomten med alla åbyggnader åt tullvaktmästaren Karl Bergelin (1861–1935) för 2 500 mark. Bergelin hade år 1888 gift sig med murarmästare Granbergs dotter Johanna Granberg (1861–1935) fick tillträda gården först den 1 juni samma år. För att finansiera köpet lånade han hela summan av ”Sjömanshuskassan i Kristinestad” och räntan på lånet var den normala 6 %.
Karl Bergelin var född i Korsnäs och kom år 1881 till Kristinestad då han började arbeta hos August Roos. Under några år var han sjöman på ett par kristinestadsfartyg, före han gick i land och blev vaktmästare på Kummelgrund. Han gifte sig sedan år 1888 med Johanna och mellan åren 1889 och 1895 fick de två döttrar som levde till vuxen ålder och så fick de sonen Runar, som bara blev fem år gammal.
År 1895 ägdes den södra gården på tomt 48 av tullvaktmästaren Karl Bergelin, som bodde med hustrun Johanna, som kallades Hanna och två små barn. På hyra bodde styrmannen Herman Studd (f.1823).
År 1900 ägdes gården av Karl Bergelin, som bodde med hustru och två döttrar. På hyra bodde jungfrun Ulrika Kauppila (f.1851) och sjömannen Karl Herman Rösgren (f.1864) som bodde med hustrun Fina (f.1869) och två barn.
År 1905 tituleras gårdsägare Karl Bergelin ”förre tullvaktmästaren” eftersom ryssarna hade tagit hand om tullen och han ägde då gården med hustrun Johanna. Vid den här tiden började Bergelin arbeta åt handlande Tötterman. Både Karl och Hanna var aktiva medlemmar i nykterhetsföreningen Senapskornet och Hanna var också aktiv i Bönehusföreningen.
År 1909 utdimitterades dottern Helena (1889–1929) som student från Kristinestads svenska samskola. Hon gifte sig sedan år 1913 med försäkringstjänstemannen Arvid Tegström (1874–1927) från Haapajärvi och de var först bosatta i Helsingfors. År 1920 flyttade de till Kristinestad och de fick två söner. Efter makens död flyttade Helena och pojkarna tillbaka till Helsingfors, där hon sedan avled följande år.
År 1911 utsåg stadsfullmäktige Karl Bergelin till vågmästare på ”Kristinestads Vågkontor” och han fick också tjänst som tolagsbokhållare i staden. Flera sökande fanns till båda tjänsterna men Bergelin fick flest röster till båda tjänsterna. Det här året flög Bergelins kanariefågel i väg och de sökte efter den i en annons i Syd-Österbotten.
År 1912 byggdes järnvägen till Kristinestad och då bodde järnvägsarbetaren Viktor Lahtinen (f.1872) i gården. Han bodde med sin mor Hilda Sofia (f. 1850) och de kom båda från Äänikoski. Prästdottern Ester Palonen (f.1895) från Bötom som gick i skolan i staden bodde på hyra under studietiden.
År 1914 ägdes gården av vågmästare Bergelin, som bodde med hustrun Johanna och dottern Elise. År 1913 hade Elise utdimitterats från den svenska samskolan i Kristinestad. På hyra i gården bodde drängen Johan Axel Lindberg (f.1888) med hustrun Elsa Elisabeth (f.1892). Förutom sitt vanliga arbete var Bergelin också ombud för ”Ömsesidiga Försäkringsanstalten Sampo”.
År 1919 i november tecknade vågmästaren Karl Bergelin en ny brandförsäkring, eftersom inflationen var hög vid den här tiden. Han uppgav att bostadsbyggnaden nr 1 längs gatan var uppförd år 1820 och vinkeln österut år 1853. Stenfoten var 80 cm hög och taket hade asfaltfilt och hela byggnaden hade åtta rum. Uthuset nr 2 var byggt åt 1850 var 14,7 m långt och hade filttak. Där fanns fähus med foderlada, spillningshus och lider. Uthuset nr 3 var uppfört år 1870 och där fanns en foderlada. Uthuset nr 4 var uppfört år 1885 och där fanns ett vedlider. Uthuset nr 5 var en förrådsbod uppfört år 1886.
År 1920 ägdes gården och tomten av vågmästare Bergelin, som bodde med hustru och studentdottern Elise. På hyra bodde barnmorskan Rosa Rosendahl (f.1841).
År 1930 bodde barberarna Zaida (f.1905) och Sylvia (f.1907) Koskinen på hyra i Bergelins gård.
År 1933 i maj larmades staden brandkår till Bergelins gård då soteld hade utbrutit i skorstenen. Några skador blev det inte och brandkåren behövde inte ingripa. I december samma år uppgjorde Karl och Johanna ett inbördes testamente och där bestämde de att efter deras bådas död så skall alla tillgångar tillfalla dottern Elise Bergelin. Den andra dottern Helena hade avlidit och hon hade ju två barn men Karl och Johanna ansåg att de här barnen redan har fått så mycket ekonomiskt stöd att det troligen överstiger det tilltänkta arvet.
År 1935, den 29 januari avled Hanna Bergelin i en ålder av 73 år och kort därefter, den 24 februari avled hennes man Karl Bergelin. I gården bodde då deras dotter, kassören vid tullkammaren Elise Bergelin och hennes systersöner Björn Tegström (f.1915) och Carl Erik Tegström (f.1920). Där bodde också tullvakten Oskar Norrgrann (f.1907) med hustrun Signe (f.1910) och en liten dotter. Sömmerskan Karolina Gustava Bäckström (f.1894) bodde också i gården på hyra.
Gårdens sjunde ägare Elise Bergelin
Tullkassören Elise Bergelin övertog år 1938 enligt testamentet den södra gården på tomt nr 48 och hon fick lagfart den 29 augusti. Till tomten hörde då också ett ängsskifte i Ljungåsmyran, ett uppodlingsskifte på östra utmarken och ett skogsskifte i norra skogen. Något värdefullt arv var det inte fråga om, eftersom skulderna översteg tillgångarna.
Under krigsåret 1940 ägdes gården av tullkassören Elise Bergelin och hos henne bodde systersonen Carl-Erik Tegström. ”Metsäneuvos Vilho Lihtonen”, som var född 1889 i Lovisa hade tillsammans med hustrun och två döttrar flyttat från Helsingfors till Kristinestad i november 1939.
Hösten 1941 omkom systersonen Björn Tegström i HMS Göteborg förlisning, ogift och barnlös. På julaftonen 1942 stupade den andra systersonen, fänriken Carl-Erik Tegström vid Jandeba i Sovjetunionen, också han var ogift och barnlös.
År 1947, i maj gifte sig Elise Bergelin med tullförvaltaren Valdemar Henner (f.1892 i Lovisa). Elise var då redan över 50 år gammal och hennes man var 55 år.
Valdemar hade redan år 1926 flyttat från Helsingfors till Kristinestad med sin första hustru Elin Irene (f. Stubb år 1893 i Jääskis). De hade gift sig år 1921 och de fick barnen Lars Magnus år 1922 och Elsa Maria år 1924. År 1932 i juli avled Elin Irene under en operation på ett sjukhus i Helsingfors.
Gårdens åttonde ägare arbetaren Helmer Fagerström
År 1954, den 5 augusti sålde Elise och Valdemar Henner gården och den södra tomten på Västra Långgatan 26 åt arbetaren Helmer Fagerström. Köpeskillingen på 600 000 mark erlades kontant. Helmer, som arbetade på brädgården i hamnen var född i staden år 1909 och år 1939 hade han gift sig med Suoma Palomäki, som var född år 1910 i Kauhajoki och de hade två döttrar. Familjen Fagerström hade före köpet bott i tidningstryckeriets gård på Strandgatan 53, där Helmer var gårdskarl. Efter försäljningen flyttade Elise och Valdemar till Köpmansgatan på Östra sidan där de bodde på hyra och år 1959 köpte Elise och Valdemar Henner en gård på Järnvägsgatan 14 av Irene Siltanen och hennes dotter Ines Hyvönen och de flyttade då dit.
Under åren 1954 till 1984 ägdes gården på Västra Långgatan 26 av Helmer och Suoma Fagerström. År 1983, den 3 juli avled Helmer Fagerström och gården övertogs av dödsboet.
Gårdens nionde ägare agrolog Anita Tiusanen
År 1984, den 16 juni sålde Helmer Fagerströms dödsbo gården och tomten åt agrologen Anita Tiusanen, som var född år 1936 i Åbo. Anita hade 20 år tidigare, tillsammans med sin mor spontant besökt Kristinestad och hon förlorade redan då sitt hjärta för den fina staden.
Köpeskillingen utgjorde 110 000 mark och den betalades både kontant och med skuldsedel. Dödsboet bestod då av änkan Suoma Fagerström och döttrarna Maj-Lis (f.1940), bosatt i Sverige, som hade varit gift med Kari Antero Bäck och Ester (f.1943) som var gift med Tommy Alvar Lutteman och de var också bosatta i Sverige.
År 1992 hade Anita Tiusanen tröttnat på tankbilarna som i hög fart körde förbi hennes gård på väg till Pohjolan Voimas kraftverk och hon började samla namn för en hastighetsbegränsning på 30 km/h. Tillsammans med Carl-Anders Lundberg samlade de snabbt ihop flera hundra namn på protestlistan.
Hon motsatte sig också byggandet av en golfbana i Kristinestad, åtminstone om staden också skulle placera skattemedel i den. Då staden grävde vattenledningar och avlopp längs med Västra Långgatan, så höjde de gatan för att få tillräckligt med djup på ledningarna. Det här irriterade Anita Tiusanen, liksom många andra gårdsägare att asfalten i värsta fall lades mot träväggen. Av stenfoten på Tiusanens gård som i tiderna varit 80 cm hög, syns numera endast några centimeter. Hon ondgjorde sig också över snön som plogades upp längs med gårdens väggar.
Gårdens tionde ägare Maja och Pentti Vierula
År 2003 förvärvade Marianne ”Maja” Ahlfors-Vierula och Pentti Vierula från Esbo gården och de flyttade då dit. De gjorde då en större renovering, som Talotuuma hade planerat och byggaren Mauri Korpi förverkligade.
År 2026 sålde änkan Marianne ”Maja” Ahlfors-Vierula gården och tomten åt den nuvarande ägaren, som flyttade dit från södra Finland.
Foton och annat
