Sammanställt av Lasse Backlund i september 2026. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfarter, kyrkböcker, mantalslängder och tidningar. Yvonne och Lennart har bidragit med flera gamla fotografier.
Länkar:
Om du vill läsa mera om släkten Lind, som har gett namn åt gården, skall du klicka HÄR!
Om du vill läsa mera om Carl Bergs släkt, så skall du klicka HÄR!
Gårdens och tomtens gamla historia
År 1800 ägdes den här tomten på nuvarande Strandgatan 46 av sjömannen Matts och Anna Kaasman. Hos dem bodde också deras fyra döttrar Maria, Anna, Catharina och Margareta.
Matts Kaasman avled i början av 1800-talet och Anna avled omkring 1809, åtminstone hölls bouppteckning efter dem då. De ägde då gårdstomten med åbyggnad vid Strandgatan, och deras fyra döttrar ärvde ¼ del var efter dem. När den ena dottern Margaretha avled, ogift och barnlös år 1815 så ärvde hennes systrar Maria, Anna och Catharina hennes arvedel, så att de därefter ägde en tredjedel var. Den ena dottern Anna, som var gift med handelsbetjänten Fredrik Rönnholm sålde sin tredjedel på auktion och högsta budet gav skepparen Adam Roos, som bjöd 136 riksdaler. Efter en tid sålde dock Roos sin tredjedel åt Annas syster Catharina, som var gift med snickaren Fredrik Boström (1783–1856). Efter det ägde Catharina och Fredrik alltså två tredjedelar av tomten och åbyggnaderna. De bodde inte här själva utan de bodde i Fredriks barndomshem på Kyrkogatan 4.
År 1826, den 16 december sålde Fredrik och Catharina ”Cajsa” Boström (f. Kaasman 1775-ca 1858) sina ägande två tredjedelar av den Kaasmanska gården i det första kvarteret invid Strandgatan plus den underlydande donationsjorden åt skepparen Anders Vidström (1795–1874) för 375 riksdaler.
Skeppare Anders var son till orgelnisten i Kristinestad, Anders Vidström, som dog år 1809, 44 års gammal. Hans mor var borgaredottern Margaretha Lundgren, som dog år 1838. Skeppare Anders var gift med Ulrika (1797–1876), f. Långhjelm i Ylistaro och hon som kallades ”Ulla” flyttade från Vasa år 1823.
År 1827, den 3 mars gjorde Anders Vidström en bytesaffär, då han bytte till sig den sista tredjedelen av gårdstomten vid Strandgatan av Maria Kaasman, som var Matts och Anna Kaasmans tredje dotter. I bytet gav Anders Vidström sin ägande halva i Vidströmska gården. Det är tills vidare oklart var den gården låg.
År 1829 uppförde skepparen Vidström en ny gård av nytt virke längs med Strandgatan men det finns inga uppgifter vart den gamla byggnaden flyttades eller vad som hände med den.
År 1825 togs den nya stadsplanen i bruk och Widströms tomt fick då numret 19 i det första kvarteret. Granntomten nr 20 och följande tomt norrut nr 21 var obebyggda och de ägdes av rådman Sandberg. Den sista tomten norrut invid Parmansgatan ägdes av änkan Maria Rebecka Holmström, som också ägde den så kallade Parmanska gården på andra sidan Strandgatan.
Åren 1835 till 1840 ägdes den här tomten nr 19 av skepparen Vidström, som bodde med hustrun Ulla och en piga. Skepparen själv var sällan hemma eftersom han var befälhavare på galeasen Urbanus och på briggarna Neptunus och Nicolai I vid den här tiden.
År 1843 ägdes tomten nr 19 av skepparen Vidström, som bodde med Ulla och dottern Aurora, sonen Johan, drängen Matts och pigan Greta. Tomterna 20, 21 och 22 norr om Vidströms tomt var alla obebyggda.
År 1843, den 27 april sålde änkan Wilhelmina Hedman och hennes minderåriga barn hela granntomten nr 20 åt ”borgerskapets äldste” för 230 rubel silver.
År 1843, den 8 maj köpte skepparen Anders Vidström hälften av granntomten nr 20 av ”stadens äldstes ombud å stadens vägnar” för en köpeskilling om 138 rubel silver. Efter det fick de sammanslagna tomterna 19 och 20 ½ den bredd och längd som de fortfarande har.
År 1853, den 3 maj tecknade gårdsägaren Vidström en brandförsäkring på sina fyra byggnader och han uppgav då att tomten omräknat till meter var 45 meter mot packhustomten, 35,5 meter mot Stadsfjärden, 42,6 meter mot den södra tomten nr 18 och 35 meter mot Strandgatan. Före försäkringen kunde godkännas skulle byggnaderna granskas och i detta fall gjordes den granskningen av stadens stora affärsmän Henrik Oskar Fontell och Otto Wendelin.
Widström uppgav att första delen av huvudbyggnaden var uppförd av nytt timmer år 1829 och att den blev tillbyggd i norra ändan år 1849. Gården var nu 22 meter lång, rappad år 1853 med lerbruk och hade ett tak av bräder.
Byggnaden nr 2 var ett uthus uppfört år 1848. Där fanns en bagarstuga, en kammare, två magasin och ett vedlider. Uthuset var 29, 1 meter långt, hade ett tak av bräder, var brädfodrat till en del och hade en riktig stenfot. I uthusets östra ända fanns ett gammalt saltmagasin, möjligtvis från 1700-talet och det byggdes sedan i i uthuset.
Byggnaden nr 3 var ett strandmagasin av timmer uppfört år 1835 och där fanns endast ett rum. Taket var lagt med bräder och på strandsidan stod det på stockar i vattnet och på gårdssidan fanns det stenar under knutarna. Magasinet var 9,3 meter långt och 7 meter brett.
Byggnad nr 4 var ett uthus innehållande stall, spillningshus, fähus och foderlada uppfört av timmer år 1853. Uthuset längd var 27,3 meter, inte brädfodrat och hade dubbla bräder på taket. Under knutarna fanns det kilade stenar och under väggarna fanns det uppradade stenpelare.
År 1860, den 7 juli sålde skepparen Anders Vidström tomterna 19 och 20½ med underlydande donationsjord åt handlanden Petter Johannes ”Johan” Lind för 2 400 rubel silver.
Handlanden Petter Johan Lind (1832–1868) var son till skepparen Reinhold Lind (1804–1836) och Maria Christina ”Maja Stina” Ekström (1805–1837). Petter Johan gifte sig år 1860 med Fremdelings fosterdotter Anna Stina ”Kristine” Nordman (1833–1916) och de fick 4 barn, men endast dottern Irene och sonen Josef Emil levde till vuxen ålder.
År 1863 tecknade P. J. Lind en ny brandförsäkring på byggnaderna och han uppgav då att huvudbyggnaden hade blivit tillbyggd också år 1852 och att den var rappad med kalkbruk och att taket nu var lagt med tegel. På gårdssidan hade det byggts till en täckt veranda med två trappuppgångar.
Uthuset nr 2 med bagarstuga var grönfärgad och hade fått ett tak av pärtor men var i övrigt i försvarligt skick. Magasinet nr 3 var också grönmålat, hade ett tak av tegel och golvet hade dubbla bottnar. Uthuset nr 4 var i ursprungligt skick men däremot hade ett nytt lider uppförts år 1862 nära gatan. Det var byggt av bräder, hade ett tak av pärtor och har nr 5 på ritningen.
Runt tomten fanns ett plank som var 3 alnar högt, ca 1,80 m och runt trädgården fanns ett staket av spjälor och det var 1,20 m högt.
År 1865 ägdes tomten 19 och halva tomten nr 20 av handlanden P. J. Lind, som bodde med hustrun Kristine, bokhållaren Viktor, drängen Johan och pigorna Katharina och Maja.
År 1868 avled handlanden Petter Johan Lind och byggnaderna på tomterna 19 och 20 ½ övertogs då av änkan Kristine Lind. År 1873, den 3 maj avled sonen Johan Evert, som var född 1864. Ett par dagar senare avled den yngre sonen Petter Wilhelm, som var född 1868.
År 1874 inrättade handlande Karl Åkerberg ett destilleringsverk i uthuset nr 2 och eftersom det var extra brandfarligt så höjdes premien för brandförsäkringen med 7 mark och 80 penni. En brännvinspanna innehållande 25 kannor (ca 50 liter) för destillering av brännvin med tillsats av socker hade Åkerberg skaffat.
Redan den 14 augusti 1874 utbröt en brand i uthuset nr 2 men kunde snabbt begränsas. Uthuset var försäkrat för 2 600 mark och skadan kunde repareras för 300 mark. Gnistor från destilleringsapparaten hade antänt golvet som förstördes. Redan i oktober hade skadan reparerats och golvet blev nu lagt med tegel och båda väggar och innertaktak blev rappade.
År 1875 ägdes tomterna av handlandeänkan Kristine Lind. På hyra bodde handlandeänkan Wilhelmina Lundström, kontorsskrivaren E. H. Sundholm, fabriksidkaren H. W. Åberg och handlanden Johan Felén. Mot slutet av 1880-talet bodde också handlande Charles Nordlund (1851 i Kaskö-1896) i gården med hustrun Augusta (1850–1919) och han bedrev handel där med varor allt från torrfisk och petroleum till salt, viner och oljelampor. Han fortsatte också med det brännvinsdestilleri som fanns i uthuset från förr.
År 1880 ägdes tomten 19 och halva 20 av handlandeänkan Kristine Lind, som hade en dotter Irene (1861–1938) och med dem bodde också pigan Wendla Juth (f.1862). Handlanden Charles Uno Nordlund (f.1850) bodde på hyra med hustrun Augusta (f.1850). År 1882 fick handlande Nordlund en stor utmärkelse, då han ställde ut sitt brännvin, rom och cognac och sina likörer vid en utställning i Moskva. Biprodukterna Eau de Cologne och luktvattnet väckte också uppmärksamhet där. År 1882 flyttade Nordlund till gården på Strandgatan 32, där han sedan uppförde en ny destilleringsbyggnad nere vid stranden.
Åren 1885 – 1895 ägdes tomterna och gården av handlandeänkan Kristine Lind, som bodde med dottern Irene (f.1861) och pigan Maria Angelin (f.1864). Kristines son Josef Emil hade år 1888 ogift flyttat till Nurmes.
År 1900 ägdes båda tomterna av handlandeänkan Anna Kristine Lind, som bodde med dottern Irene och pigan Edla (f.1882).
År 1905 ägdes tomterna av änkan Anna Kristine Lind och hos henne bodde pigan Ida Rofhök (f.1887). Dottern Irene bodde också i gården och hon hade nu blivit postkontorsskrivare. I gården bodde också eldaren John Sjöblom (f.1885), sjömannen Bernt Josef Leopold Sjöblom (f.1879) och jungfrun Anna Snellman (f.1834).
År 1910 ägdes tomterna av änkan Kristine Lind och hos henne bodde pigan Emilia Lipponen (f.1888). Dottern Irene bodde i gården och det gjorde också arbetareänkan Wilhelmina Paasto (f.1849) med barnen Frans (f.1881) och Lydia (f.1886).
År 1914 ägdes tomterna av änkan Anna Kristine Lind och hos henne bodde pigan Alina Hirsimäki (f.1889). Dottern Irene bodde där, liksom tjänarinnan Elmina Lipponen (f.1888). Arbetareänken Wilhelmina Paasto bodde där med dottern Lydia, medan hennes son var till sjöss. Hushållerskan Ida Nygård (f.1854) bodde också här.
År 1916 i april avled handlandeänkan Anna Kristine Lind efter att ha varit änka i 46 år. Gården övertogs då av arvingarna dottern fröken Irene Lind och sonen, lantbrukaren Josef Emil Lind. I gården bodde dottern Irene Lind med pigan Alina Hirsimäki. I gården bodde på hyra arbetareänkan Wilhelmina Paasto (f.1849) och hennes son Frans, som för det mesta var på sjön. Arbetaren Greta Ojala (f.1847) bodde i gården på hyra.
År 1920 ägdes gården av Kristine Linds arvingar. Där bodde dottern Irene Lind, arbetareänkan Wilhelmina Paasto med sonen Frans. Den andra sonen Evert hade rest till Amerika men i gården bodde också arbeterskan Greta Ojala (f.1847).
År 1931 avsade sig lantbrukaren Emil Lind i Nurmes alla arvsrättigheter till förmån för sin syster Irene, som efter det var ensam ägare till gården och tomten. Emil dog ogift och barnlös i Valtimo i juli 1933.
År 1938, den 3 december avled Irene Lind, som i 40 års tid hade arbetat som postbokhållare, en tjänst som hon innehade till 1926 då hon gick i pension. Hon var ogift och barnlös och hade inga andra arvingar än kusinbarnen Lyyli Hirvelä i Kurikka och Eino Anselm Sevon, bosatt i Helsingfors.
Vid dödsfallet bestod boet av gården och tomten, plus egoskiftet ”Ängsskiftet nr 19” och andel i skiftet ”Grynnan nr 20”. Till boet hörde också ¼ i skiftet ”Nordströmska mossen” nr 5 och hälften av ”Östra utmarken nr 20”. Gården och tomten värderade till 80 000 mark och i kontanta medel hade hon haft över 120 000 mark och de båda kusinbarnen ärvde hälften var.
År 1939, den 20 maj sålde arvingarna, bonden Antti Hirvelä och hans hustru Lyyli, affärsmannen Eino och Jenny Maria Sevon gården på Strandgatan 46 åt fröken Matilda Berg (1872–1949) för 140 000 mark. Delägarna Kristina Rosalie Lind och Maria Charlotta Forsberg, född Nordman, som båda vistades på okänd ort godkände affären genom ombudet Josef Långvik. Då köpet gjordes bodde Irenes hembiträde Alina Josefina Hirsimäki kvar och hon var född 1889 i Sastmola. På hyra bodde Maria Adelina Ivars, och hon var född Klockars i Lappfjärd år 1871.
Matilda, som innehade Stadshotellet och också bodde där, lät byggmästare Wilhelm Forssén från Närpes göra upp ritningar på en tillbyggnad på gårdssidan och redan i juni var ritningarna klara och magistraten kunde godkänna dem den 24 juli 1939.
Efter renoveringen flyttade hotellägaren Matilda Bergs syster, banktjänstemannen Elsa Berg och systerdottern Ellen Sjöström till Strandgatan 46. Ellen var dotter till Ellen Sofia Berg, som var född år 1878 och hade gift sig med Fritz Georg Sjöström (1867–1936) från Blekinge. ”Kauhajoen tuomiokunnan arkisto” verkade på hyra i gården och de var kvar ännu på 1950-talet. Gårdsägaren Matilda Berg däremot flyttade inte till sin gård utan hon fortsatte att bo kvar i lägenheten i Stadshotellet.
År 1939, i oktober utbröt en liten brand i magasinet i Matilda Bergs ägande gård. Skadorna blev små, men en del av filttaket måste rivas. Skadan var desto mindre eftersom Matilda hade planer på att riva byggnaden men brandorsaken förblev oklar.
År 1940 ägdes gården och tomten på Strandgatan 46 av fröken Matilda Berg. Hon var dotter till fiskaren Karl Johan Berg (1844–1889) och Maria Wilhelmina (f. Carlberg i Sverige 1852–1929). Matilda växte upp på Staketgatan 20, som hennes far hade förvärvat år 1871. Matilda övertog ju senare Stadshotellet som hon med framgång drev under flera år.
Nya hyresgäster var assessor Erik Gustav Ehrström, som var född 1887 i Åbo och han var gift med Edit Maria (f. Dahl år 1890 i Humppila) och de hade med sig två barn. Systern Elsa Berg bodde ju i gården, liksom systerdottern, lärarinnan Ellen Sjöström.
År 1941 på sommaren inrättade den finska militären en lokal luftbevakningscentral i Kristinestad. Den fanns under försommaren på Kvarnen och på Österbottens Kött på östra sidan men från och med midsommaren i Matilda Bergs gård. Centralen med numret 145 hade en bemanning på 1 + 8 och bestod för det mesta av lokala skyddskårister. Lottorna i Kristinestad deltog också i denna bevakningsuppgift. Det fanns omkring 35 dylika centraler i landet och dess uppgift var att bevaka luftrummet.
Under åren 1941 till 1942 gjordes en grundlig renovering av den gamla bagarstugan med alla magasin. Calle Sjöblom som var involverad i renoveringen började efteråt kalla den gamla bagarstugan för ”Strandgården” och i hela byggnaden fanns det boningsrum.
Under 1940-talet då de flesta varor var ransonerade och såldes endast på kort, hade folkförsörjningen ett kontor i Lindska gården, därifrån stadsborna kunde kvittera ut sina kuponger.
År 1949, den 6 mars avled gårdsägaren Mathilda Berg, ogift och barnlös i en ålder av 76 år och hon hade en kort tid bott i sin ägande gård tillsammans med sin syster Elsa Berg. Assessor Ehrström bodde kvar ännu med hustru och hushållerskan Elna Alvina Norrgård som var född i Lappfjärd år 1906. Systern Elsa Berg hade gått i pension men bodde kvar och det gjorde lärarinnan Ellen Sjöström också.
Gården och tomten övertogs av Matilda Bergs dödsbo och i slutet av 1950 bodde tandläkaren Toppelius på hyra och hon var född år 1900 i Helsingfors men hon flyttade på 1960-talet till Nedervetil. Elsa Berg bodde kvar och det gjorde systerdotter Ellen Sjöström också.
År 1964, den 6 november avled pensionerade banktjänstemannen Elsa Berg, i en ålder av 76 år. I samma veva flyttade Ellen Sjöström tillfälligt till Staketgatan 20 och sedan till det nya höghuset på Alesundsgatan 2. Ellen gick i pension år 1962.
I mitten av 1960-talet bodde författaren Josef Stenlund på hyra i Matilda Bergs sterbhus´ gård. Han var svensk medborgare, född i Sorsele år 1915 och han var gift med Eva Gudrun Ingegerd Peterson, som var född 1925 i Borås. Hos dem bodde barnen Karin Gunilla, Hinder, Åsa och Jonas och de hade tidigare bott i övre våningen på sparbankshuset i Dagsmark.
På 1970-talet hade tandläkare Ritva Huhtamäki sin mottagning i gården.
År 1987, den 30 mars sålde delägarna i Matilda Bergs sterbhus gården och tomten på Strandgatan 46 åt de nuvarande ägarna, som då bodde i Närpes. Ett stort antal delägare gav fullmakt åt Calle Sjöblom att han skulle slutföra försäljningen. Försäljningsprocessen gick snabbt men lagfartsbehandlingen desto längre, eftersom det fanns ett stort antal delägare i sterbhuset.
Byggnaderna var då i försvarligt skick och tomten oskött. Flera hyresgäster bodde i byggnaderna, varav en del räknades till de mindre bemedlade. En omfattande renovering av den nedre gården, som Calle Sjöblom kallade ”Strandgården” inleddes genast och bland annat installerades golvvärme med värmeledande plåtar och sådana hade inte tidigare använts i landet. Nytt var också att energin kom från två borrhål på ca 85 meters djup, som borrades på gårdsplanen.
Under åren 1992 till 1993 renoverades den övre gården vid Strandgatan och den fick då fem hyreslägenheter, tre på nedre våningen och två på övre våningen. I ett senare skede ändrades rumsindelningen, så att det i dag finns bara en bostad i den övre våningen.
Tomten och byggnaderna är i dag i gott skick och är en prydnad invid Packhustorget och har en vacker utsikt mot Stadsfjärden.
Foton och annat
Nekrologer
